Livräddande insatser?

• Om Kievregimens av vår svenske utrikesminister påhejade militära insatser i östra Ukraina syftar till att rädda människoliv så är det ingenting nytt.

• Detsamma gällde t ex år 1999, under NATO:s månadslånga bombkrig över Serbien.

• Detsamma gällde också år 2011 under NATO:s halvårslånga bombkrig över Libyen.

Detta senare sanktionerat av FN så långt att man skulle upprätthålla en ”flygförbudszon” för Al-Gathafis flyg. Sedan tog NATO det hela ett par steg längre, genom att inte bara själva flyga över Libyen, utan dessutom släppa bomber och avfyra raketer.

I NATO-insatsen mot Libyen deltog även Sverige. Så här beskrivs detta på webbsidan ”Sweden abroad”, för ”Sveriges delegation vid NATO”:

”Sverige deltog under 2011 i den Nato-ledda flyginsatsen Operation Unified Protector (OUP) över Libyen. Insatsen utgjordes utöver Sverige av 17 andra länder, både Natomedlemmar och partnerländer. Insatsen byggde på ett FN-mandat att skydda den libyska civilbefolkningen. 

FNs säkerhetsråd antog den 17 mars 2011 resolution 1973 som gav befogenhet till det internationella samfundet att upprätta en flygförbudszon över Libyen för att skydda landets civilbefolkning. Efter en inledande amerikansk ledning av insatsen övertog Nato den 31 mars 2011 ledningsansvaret under Operation Unified Protector (OUP). Nato-insatsen utformades till att upprätthålla en flygförbudszon, säkerställa det rådande vapenembargot mot landet och att värna om civilbefolkningens säkerhet. Insatsen i Libyen pågick i sju månader och avslutades i oktober 2011. 

Det svenska bidraget bestod som mest av åtta Gripenplan, spanings- och stödresurser, personal för informationsoperationer samt en enhet för lufttankning. Majoriteten av den svenska personalen på ca. 140 personer var baserade vid Naval Air Station, Sigonella, på Sicilien medan ett mindre antal ur personalen tjänstgjorde vid olika Nato-staber.

Huvuduppgiften för de svenska Gripenplanen var att inhämta information och underrättelse till stöd för insatsen. Under och efter insatsen uttrycktes uppskattning för hur väl det svenska bidraget genomförde sina uppgifter och vilken viktig tillgång det varit för den Nato-ledda insatsen.”

”Operation Unified Protector” blir i svensk översättning ”Operation Förenade Beskyddare”.

Även om vi begränsar perspektivet till de sju månader som bombkriget pågick: räddades fler människor undan skador eller död än vad bombandet orsakade i skadade och döda?

• Hur många som skulle ha skadats eller dödats av Al Gathafis styrkor utan ett ingripande kan ingen veta, där kan vi bara spekulera. Själv misstror jag NATO-propagandan.  Al-Gathafi var väl att beteckna som en diktator, men vilken ledare i något arabland kan inte betecknas som sådan? Det är inte detsamma som att vederbörande i största allmänhet är blodtörstig och vill ta livet av sitt eget folk.

• Hur många libyer dödades genom bombandet och striderna fram till oktober 2011? Där varierar uppskattningarna, men som högst rör det sig – enligt  Wikipedia – om 30.000 dödsoffer.

Dödandet har dock inte upphört efter bombkrigets avslutning.

NATO-insatsen hade som uttalat syfte att ”värna om civilbefolkningens säkerhet”. Har det lyckats? Nej!

För merparten av libyerna har förändringen blivit drastisk.  Vapenembargot må ha gällt regeringsstyrkorna, men de olika rebellstyrkor som nu tagit över har mycket vapen – mer än vad de klarar att hantera.

Tidigare var Libyen Afrikas kanske mest välorganiserade och bäst fungerande land. Nu har lag och ordning fullständigt brutit samman och ingen går säker. Infrastrukturen är till stor del raserad.

Sverige gjorde med sin spaning och info-insamling enligt NATO en viktig insats.  Var det kanske svenska piloter som lokaliserade Al-Gathafi när han slutligen flydde för livet och möjliggjorde att han kunde gripas och sedan torteras ihjäl?

Varför var det så viktigt att störta Al-Gathafi?

Föregivna syften var höga ideal som demokrati, frihet och trygghet. NATO sade sig ingripa för  befolkningens bästa i Libyen.

Om det verkligen var så, då måste nu konstateras att man kapitalt misslyckades!

NATO tycks dock inte ha lärt något av sitt ”misslyckande”.

Nu är det Ukraina som står på menyn.

Därtill hägrar väl fortfarande Syrien och Iran.

I dessa kretsar av neokonservativa förekommer kanske även drömmar om Ryssland.

PS

Al-Gathafi hade sin ”Gröna bok” i vilken han bl.a. förklarar varför han misstror demokratin som styresform. Man måste nog ändå fastslå att han var en ganska progressiv diktator som i stor utsträckning använde statens inkomster till saker som var bra för landet och dess befolkning – som fri sjukvård, fri utbildning, och ett stort penningbidrag till bostad åt nybildade familjer.

http://www.globalresearch.ca/nato-s-war-on-libya-is-directed-against-china-africom-and-the-threat-to-china-s-national-energy-security/26763

http://openanthropology.org/libya/gaddafi-green-book.pdf

http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Man-Made_River

Läs mer:

Europas största stridsövningsplats

Karthago och Libyen

TV om Libyen

Libyen i riksdagen

Motiv för Libyenangreppet?

Libyenmysteriet

Frågor kring Libyen

Filmer:

Recept för framgång

Libyen, NATO och Sverige

TV-nyheter