Från King till Alonzo

koa
Denna text ska handla om två personligheter, och deras avtryck i historien.

• Först Martin Luther King.

• Sedan Michael Alonzo.

Texten kommer som introduktion till en bokrecension i nästa bloggtext – ”Svensk mångfaldspolitik”.

För den som inte känner till Martin Luther King kan jag berätta att han levde fram till år 1968, då han mördades. År 1964 hade han mottagit Nobels fredspris för sina insatser mot ras-segregeringen i USA. King vann stark sympati, inte minst i Sverige. Jag tillhör själv dem som ofta deltog i sammanhang där det sjöngs ”We shall overcome”.

Än idag kan jag ställa mig bakom det som Martin Luther King politiskt representerade, nämligen vad som på den tiden lades in i begreppet antirasism:

• Människor ska inte bedömas utifrån sin hudfärg eller rastillhörighet, samhället ska vara ”färgblint”.

• Varje individ ska bedömas efter sitt eget uppträdande och sina egna prestationer.

dream

Ur Martin Luthers Kings mest berömda tal, ”I Have a Dream”, som i augusti 1963 hölls vid Lincolnmonumentet i Washington inför 200.000 marschdeltagare:

”Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: ’Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar.’ /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan för hur de verkligen är.”

mlk

King var en mycket skicklig talare. I detta citat pläderade han för demokrati och ”ras-rättvisa”, med lika möjligheter för alla:

“Now is the time to make real the promises of democracy.

Now is the time to rise from the dark and desolate valley of segregation to the sunlit path of racial justice.

Now is the time to open the doors of opportunity to all of God’s children. Now is the time to lift our nation from the quicksands of racial injustice to the solid rock of brotherhood.”

Martin Luther King var en inflytelserik person – den samhällsförändring han och många andra arbetade för lyckades. Ras-segregeringen upphörde i USA.

Free – at last!

freedom

x

Nästa person som jag här ska skriva om är alltså Michael Alonzo. Också han har varit inflytelserik. Han är född 1960 i en Stockholmsförort.

Det började med att Alonzo i slutet av 80-talet och början av 90-talet var sångare i punkbandet ”Stockholms Negrer”.

sångare
Från den perioden finns en hel del olika uttalanden från Alonzo att citera.

Sångtexter:

”Död, död, död åt alla präktiga blonda vikingar…”

”Ni kommer att drabbas av en terror som kommer att förfära er och ni kommer att få bevittna mer än död…” 

”Blonda, blåögda äckel…”  ”Jag hatar er, era jävla aschlen.” 

Filmintervju:

”…på ett eller annat sätt – det tror jag man ska göra klart för svenska folket – kommer vi att skaffa oss respekt, va. Frågan är vilket…”

”Det är vårat land. Svenskarna… det är klart att dom får bo här, dom får bo här också. Jag har ingenting emot dom, … bara dom inte försöker beblanda sig för mycket med oss. Dom får vara som dom är. Dom har sin kultur, javisst, skitbra. Käka eran jävla surströmming, det är helt okej. Men inte i min port.” 

”Vi är invandrare. I Sverige lever det invandrare, och ju mer vi lever tillsammans, ju mindre vi har svenskarna i närheten, ju bättre mår vi.” 

”Vi våldtar deras (svenskarnas) barn. Javisst, var så god. Dom tycker om det, faktiskt.”

 

umr

Från kulturen hämtades Michael Alonzo in i politiken av den socialdemokratiska kulturministern Marita Ulvskog (S). Han blev på 90-talet förgrundsfigur för den statliga kampanjen ”Ungdom mot rasism” (UMR).

Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Alonzo på delad sjätteplats, med fem inlägg.

UMR lade under Alonzo, år 1995, fram en rapport, Vit makt?, en studie av invandrares och deras barns representation inom politik, förvaltning, näringsliv, organisationer och media”.

Ett A4-häfte, tunt i både bokstavlig och bildlig bemärkelse (se även PS nedan). Där konstaterades att andelen invandrare på olika nivåer i det svenska samhället inte stod i proportion till andelen av befolkningen som helhet. Den tes som drevs var att invandrare därmed var underrepresenterade och att detta var ett problem.

Resonemanget ger ju utrymme för i princip två olika tolkningar:

A. Underrepresentationen förklaras av diskriminering. Fördelningen av kvalifikationer förutsattes i varje sammanhang vara densamma mellan å ena sidan gruppen etniska svenskar, å andra sidan gruppen invandrare.

B.  Kvalifikationerna kan iofs var ojämnt fördelade, men det är ändå oacceptabelt med en lägre andel invandrare någonstans. Detta måste åtgärdas, om nödvändigt genom särskilda åtgärder, som kvoteringar.

Photo: Ake Gunnarsson /VUE AB

Thomas Gür gjorde i Timbroskriften ”När siffrorna ljuger” en kritisk granskning av UMR-skriften:

”I studien uppger kampanjen sig ha ’tagit initiativet till en bred statistisk studie av invandrarnas och deras barns representation i beslutsfattande positioner i det svenska samhället… De områden som studeras är politik, förvaltning, näringsliv, organisationsliv och massmedia.’

I ett förord till studien skriver kampanjens ordförande, Erik Nilsson, att kampanjen ’valt att inte tolka materialet på något sätt. Vi presenterar bara siffror och hoppas därmed kunna skapa en debatt om hur situationen ser ut och vad som kan göras för att förändra den.’

Det är dock inte riktigt korrekt. Självfallet har en statlig kampanj med slutstycket ’… mot rasism’ i namnet, och som väljer att kalla sin ’breda statistiska studie’ för ’Vit makt?’, också en uppfattning om hur det presenterade siffrorna skall tolkas. Då Nilsson redogör för ’vårt’ (kampanjens, får man förmoda) uppdrag, uppger han också att ’vi [knappast kampanjen, men vilka annars framgår ej] måste försöka förstå vilka svårigheter som möter de nya svenskar som försöker ta sig in i vårt samhälle. Hur befintliga hierarkier och nätverk hindrar invandrare och flyktingar från att bli delaktiga i det svenska samhället.’

Att förhållandet verkligen är det ovan beskrivna är en avgörande utgångspunkt för kampanjens studie.”

Thomas Gür angriper också UMR-skriftens maximalistiska definition av invandrare:

”Studien utgår från att 18 procent av Sveriges befolkning har invandrarbakgrund.
‘Med invandrarbakgrund menas invandrare, och barn till invandrare, d v s personer födda utomlands (återflyttade utlandssvenskar undantagna) respektive personer med minst en förälder född utomlands. I denna grupp inräknas även adoptivbarn.’

Denna vida definition av invandrarskap är givetvis inte oproblematisk. För några år sedan påpekade den dåvarande invandrarministern Maj-Lis Lööw det tveksamma med en så vid definition på följande vis:

’För den enskilde individen följer invandraretiketten ofta med hela livet. Invandrarskapet följer inte bara den som faktiskt invandrade, utan förs också vidare till barn och barnbarn. När vi exempelvis talar om antalet invandrare i landet inkluderar vi barnen, oavsett om de är födda i Sverige eller är svenska medborgare. I andra sammanhang inkluderas också den tredje generationen i invandrarkollektivet. Genom att på detta sätt bli definierade som invandrare förstärks och vidmakthålls gränsen mellan svenskar och invandrare.’

bgf

Om skrifterna skrev vi på BGF-sidan:

”Det är inte ett dugg konstigt om ingen invandrare sitter i LRF-styrelsen. Denna representerar ju medlemmar i LRF, som är bönder. Bara 0,1% av bönderna i Sverige är invandrare.

Bland anställda inom försvarsmakten är 8% invandrare. Alonzo jämför med siffran 18% – som han fått fram genom att som invandrare räkna inte bara alla utlandsfödda (utländska såväl som svenska medborgare), utan även barn till utlandsfödda, och adoptivbarn.

Gür påpekar att 8% i själva verket kan betyda en överrepresentation, då svenskt medborgarskap är en förutsättning för anställning i försvaret, samt att ytterligare ett antal faktorer gör att individer med invandrarbakgrund faller ifrån.

Många invandrare har anlänt till Sverige under de senaste 5-10 åren. Det är inget konstigt om dessa inte återfinns i maktorgan. Det tar självklart tid att avancera.

Det vore snarast anmärkningsvärt om en enskild grupp – som i detta fall invandrare – skulle vara proportionellt representerade på alla nivåer. Vare sig man går tillbaka i historien eller ser till andra länder, så är detta någonting mycket sällsynt!

Underrepresentation är inte automatiskt följden av diskriminering. Olika etniska grupper medför olika slags socialt kapital till det land de kommer. Följaktligen kan stora skillnader i socioekonomisk rörlighet noteras mellan olika grupper som invandrat till Sverige.

– – –

FRÅGAN ÄR DOCK om inte den mest grundläggande kritiken mot Michael Alonzo och hans kampanjarbetare är deras sätt att se invandrare som en enhetlig grupp. För dem finns det bara två sorters människor: ’invandrare’ och ’svenskar’. Mellan dessa går en kristallklar skiljelinje – och så ska det tydligen vara. En gång ’invandrare’ – alltid ’invandrare’.

Är det inte just detta som är rasism?”

ma

Nu – nära två decennier senare – kan konstateras att det är Mikael Alonzo och Ungdom Mot Rasism som fått rätt.

Inte ”rätt” i bemärkelsen att de i sak skulle ha rätt, men ”rätt” i bemärkelsen ha fått genomslag för sin ideologi.

Antiintellektualismen har gått segrande fram på bred front. Detta gäller inte minst inom universitetsvärlden. Nu ska varje högskola, myndighet och företag ha en ”mångfaldsplan”. Den som lyckas ”dåligt” kan möta ettriga frågor från TV-journalister.

Det ses som en självklar målsättning att andelen invandrare i varje sammanhang ska stå i proportion till andelen i befolkningen som helhet. Vad man eftersträvar är en föreställd grupprättvisa. Varigenom skapas diskrimineringar på individnivå.

Och man har helt distanserat sig från den syn på ”rasism” respektive ”antirasism” som Martin Luther King en gång företrädde.

enfald

PS

En annan anspråkslös publikation som utkom samma år, 1995, var Expo. Det var bara ett litet stencilblad, men gav efter en tid eko i vanliga massmedia. Det genererade drev i Aftonbladet, Radio-Stockholm och ABC-nytt.

SONY DSC

Läs mer

Balkaniseringen – om diskrimineringskulturen

Räkna med bråk – intervju med tidig DO

Etnisk särbehandling, Gür

Mona Sahlin tänker

Annonser

7 svar

  1. Frågan är vilka som stod bakom King, vilka som skrev hans tal m.m., och vad de hade för intressen.

  2. Alonzo är problematisk för regim och agendasättarelit då han är på alla sätt rätt i sin antifascism och på alla andra sätt fel som PAS-förespråkare (papparättsaktivist).

    Här följer en länk till de fadershatande lobbyisterna som avhandlar bla. alonzoproblematiken:
    http://www.politism.se/genusfolket/papparattsrorelsen-for-dummies-vilka-ar-pas-foresprakarna/

  3. Kanske både Alonzo och King endast var, (är?), kontrakterade, anställda, – verktyg – för att bedriva utstuderade attacker mot endast vita ? Som alltså för andras räkning, (t ex internationalistiska och kosmopolitiska samhällsideologer, samhällsadministratörer, samhällsplanerare, osv. ?), vill bedriva attacker, (dvs. med hjälpa av just påverkansagenter, false-flagg-operatörer, attackerare, hatuppviglare, skuldbelälggare, rasismanklagare osv.), just mot endast vita för att därmed kunna attackera och underminera just endast s.k. – vita – , befolkningar och just främst deras samhällsformationer?

    (Men kanske även andra nationsbildningar, t ex i MÖ, Sydamerika, Afrika, Asien?…)

    Vem vet….

  4. OT: Zigenarna har nu slagit upp läger på grusplanen vid kyrkan i VH…

  5. Det skall väl ha varit en jude som skrev många av Kings tal, och det talas väl om att han även skrev ”I have a dream-talet”? Att tala om att skapa en färgblind värld är bara nonsens. Det är emot naturen, även de människor som säger att de inte bryr sig om hudfärg visar ofta genom sitt beteende att det är en lögn, kanske även mot sig själva. Många av dessa, ofta vita, människor, går nämligen in för att hylla ”de andra” på ett sätt som visar att hudfärg ju tydligen trots allt har betydelse.

    Vad gäller Kings s. k. antirasism så är väl även den ifrågasatt? Det talas bl. a. om att King hade en förkärlek till att besöka vita prostituerade som han gillade att förnedra. Blev inte King förresten mördad hos en vit prostituerad?

    • Min egen position kring ”färgblindhet” kan möjligen behöva preciseras.
      Vad jag där avser är individnivån.

      Min färgblindhet innefattar inte:

      • något åtagande om utomeuropeisk invandring till Sverige.
      • något förnekande av skillnader mellan raser
      • något accepterande av skuldbeläggning av svenskar eller vita.

      I dagens Sverige diskrimineras svenskar. En färgblindhet på individnivå vore då ett steg i rätt riktning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: