Pragmatism eller korrekthet?

Inom politiken utkristalliserar sig, tycker jag, två diametralt motsatta hållningar. I synnerhet när man talar om invandring – vilket är utgångspunkten för denna bloggtext:

raket4

PRAGMATISM

Den pragmatiska hållningen är den jag själv vill ansluta mig till. Den tar sin avstamp i verkligheten och vilka åtgärder som kan vara ändamålsenliga. Det kan bli en ”4-stegs-raket”:

a) värderingar och mål

– Vi ska inte ha någon sådan invandring till Sverige som skapar problem i det svenska samhället.

– Vi ska heller inte ha en invandring av sådan omfattning och karaktär att det svenska folket byts ut.

– Flyktingar ska tas emot i närområdet, inte i Sverige.

b) problem

Som probleminvandring kan räknas invandring som genererar bidragsberoende, brottslighet, smittsamma och obotliga sjukdomar eller andra kostnader för det svenska samhället.

Som problem ska ses också att svenskar alltmer trängs undan och, i vissa orter med särskilt hög andel invandrare, börjat känna sig som främlingar i det egna landet.

c) lösningar

Vad gäller lösningar kan vi till att börja med luta oss mot Finland, Danmark och Schweiz – tillämpa regler och praxis som där varit framgångsrikt.

Vi kan också arbeta för en gemensam europeisk lösning, med en Safe-Haven-mottagning i norra Afrika, direkt underställd EU-kommissionen.

kart

d) vägar till lösningar

En organiserad svensk opinion för detta.

x

x

KORREKTHET

Den politiskt korrekta linjen i invandringsfrågan svarar mot Albert Einsteins definition på galenskap: att upprepa samma sak om och om igen, ständigt förväntande sig ett annat resultat.

ae

Antalet ”utanförskapsområden” har ökat, integrationen har misslyckats, skolan har kraschat, bostadsbristen är akut, våldsbrottsligheten har ökat, det nästan förs ett konstant krig mot svenskar och det svenska samhället.

Ändå ska den pågående invandringen fortsätta i oförminskad takt. De problem som vi hittills inte lyckats lösa ska lösas genom ökade resurser och mer välvilja från svenskarnas sida.

Höjda skatter, mer av särskilda förtursregler åt invandrarna och nya uppfostringskampanjer gentemot svenskarna ska vända utvecklingen och lösa problemen.

Det har konstruerats ett antal ”moment 22”, som gör att politiken här går i baklås. Jag kan se fem sådana moment:

invtal

1. Ingen gräns!

Det första tydliggjordes när programledarna i Agenda hösten 2012 ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Så får man inte prata. Agedajournalisternas formulering gav ett ramaskri från pk-folk. Det finns ingen gräns! I varje fall får man inte medge offentligt att en gräns finns och att ett tak därför måste sättas.

Detta var Göran Rosenberg  inne på redan 1997.

gr

Bakom detta kan anas en tankegång i flera led:

– om viss invandring ses som problem kan invandrare komma att ses som problem

– invandrare kan då känna sig utpekade, och uppleva obehag

– svenskar kan börja tycka illa om invandrare

– dessa känslor hos svenskar kanske alla inte kan hantera, och vi får en våg av negativa handlingar, riktade mot invandrare.

Detta ger en ram för den debatt om invandringen som får förekomma i svenska massmedia.

nonsens

Vissa problem får medges, men:

• de får inte kopplas till invandringen

• inga verkningsfulla åtgärder får förespråkas.

Debatten ska vara tuktad.

rabatt

2. Inga problem

Medgivandet av en gräns kan alltså ses som medgivande av problem, invandringsproblem.

Detsamma gäller nyhetsrapportering om brottslighet, där brottslingens etnicitet framgår (såvida vederbörande inte är svensk och/eller blond). Här ska således pixlas och mörkas.

Ramaskri blev det också när Arnstberg/Sandelin fått in en annons i DN för sin bok, där vissa faktauppgifter kring invandringen återgavs. De stämde i sak och de vara relevanta, ändå – eller just därför – blev pk-reaktionen häftig.

En annons som den nämnda sänder ut ”fel signaler”. Inte därför att uppgifterna där inte är korrekta (dvs stämmer), utan därför att de inte är politiskt korrekta (dvs följer det uppifrån påbjudna).

I linje med detta ligger också återkommande nyhetsartiklar i DN, stödjande sig på olika forskarrapporter, som alla visar att invandringen till Sverige i själva verket är ekonomiskt lönsam.

ockneg

3. ”Spela i händerna”

När tidningen Journalisten 1997 vägrade Blågula frågor att få in en annons för sin skrift ”Försvara demokratin!” blev argumenteringen inte att man hade några invändningar mot vare sig denna skrift eller BGF. Nej, argumentet löd att en publicering skulle kunna gynna andra grupper. Det skulle ”spela rasisterna i händerna”.

Motsvarande har återkommande gällt för Sverigedemokraterna. Det skulle ”gagna SD” om man gick med på det ena eller det andra, t ex släppte fram vissa sanningar. Alltså måste detta förhindras.

sd

4. ”Låta som…”

Angränsande är en annan argumentering: Om någon för fram vissa fakta eller argument kan det ligga alltför nära vad SD gör. Vederbörande ”låter som en sverigedemokrat”. På så vis blir vissa fakta och argument bannlysta, blir till mentala och intellektuella ”no-go-zones”.

Med denna manöver kan man förvandla ett invandringskritiskt parti till sin motsats, i sina praktiska konsekvenser.

Det här ligger i linje med vad statsminister Reinfeldt öppet har tillstått, att Moderaterna driver en bestämd invandringspolitik just för att visa hur röstande på SD ska få helt motsatt effekt än den avsedda.

nazigator

5. ”Våra gator”

Till moment-22-momenten hör slutligen även parollen ”inga nazister på våra gator” och det konsekventa ljudmatte-blockerandet av offentliga möten för invandringskritiker.

Funktionen blir här dubbel. Dels förhindras invandringskritiker att nå ut med sitt budskap. Dels slipper de politiskt korrekta konfrontera invandringskritikernas fakta och argument, vilket gör att de kan leva kvar i sin sagovärld.

trollskog

Läs/se mer

Ob-skrift – politisk korrekthet

Opinionsbildarna

Självspelande piano

 

 

Advertisements

2 svar

  1. Nu har ju PK-media tagit upp vänstervåldet på agendan, förmodligen efter en massiv kritik i alternativmedia. Fast man gör det med att försvara vänstervåldet med att dessa ungdomar är inga mördare och att man har ett gott syfte!!? Motståndarlaget däremot, ultrahögern de är på ett djupare plan farligare, och så räknar man upp ett antal mord som anhängare av högerflygeln skulle gjort sig skyldiga till. Fast så vitt jag vet är inget av dessa påstådda mord politiskt betingade utan det ligger andra orsaker i botten.

    Ironiskt nog menar dock säkerhetspolisen att det förhåller sig precis tvärtom, att det är ultravänstern som är farligare för stabiliteten och säkerheten i landet än ultrahögern. Denna diskrepans i synen på verkligheten torde väl med all tydlighet spegla journalisternas politiska hemvist. Tydligare än så kan det knappast bli, och återigen är det som skrivs subjektiva tyckanden som ingen kan ta på allvar, Oisian Cantwell gör ånyo självmål på Aftonbladets hatsidor.

    Vänstervåldet drabbar var och en som engagerar sig politiskt och som har mage att ställa sig till höger om vad som EXPO och Robert Aschberg godkänner. Detta är ett reellt hot mot den s.k. yttrandefriheten mot de s.k. mänskliga rättigheterna och mot föreningsfriheten.

    Låt aldrig kunskapen stå i vägen för sanningen. Var alltid beredd att ändra uppfattning när fakta bevisar sanningen. Ändra aldrig sanningen för att passa din uppfattning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: