• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Journalistik och våld

Vilket samband finns mellan massmedia och politiskt våld?

Spontant skulle man ju kunna förvänta sig att den sida som dåligt får komma fram i stora media, och som dagligen förtalas, skulle vara den som har närmast till våldet – och att det mesta våldet således skulle komma från den sida som brukar etiketteras ”höger” eller ”högerextrem”.

Så är dock inte fallet.  Detta intygar nu även SÄPO.

ce
Ämnet kom upp i gårdagens Aktuellt, då Expressens redaktör Tomas Mattsson skulle debattera mot SD:s Mattias Karlsson, under ledning av Claes Elfsberg.

Utgångspunkten var Expressens aktuella uthängningar och det faktum att en av de uthängda drabbats av ett bombdåd mot sitt hem. Ingen i TV-studion ville dock påstå att där fanns en koppling.

För min del finner jag ett samband mycket sannolikt!  Två gångar på 90-talet har jag själv drabbats av att man klottrat med stora bokstäver på min husvägg, upplysande om att i huset både jag, som var rasist/fascist. Båda aktionerna hade föregåtts av uppmärksamhet i massmedia.

Den första gången var i juni 1996, efter kvällstidningarnas Expobilaga. Den andra gången var våren 1997, efter att en ledande folkpartist i Haninge hade jämfört mig med Adolf Hitler.

Elfsbergs sätt att leda SVT-debatten svarade mot lågt ställa förväntningar, när han hindrade Mattias Karlsson att få framföra sin centrala tes: vänd på steken, tänk tanken att Expressen istället skulle ha anlitat nazister för att kartlägga vänsterfolk, citera inlägg och hänga ut personerna med namn och bild!

Lite för bråttom hade jag med min nya kortfilm, ”GÄST hos Elfsberg”, men efter några justeringar finns den nu här:

Ändringarna föranleddes av kloka synpunkter från en av mina läsare/tittare:

”…det är de ‘goda’ på vänsterkanten som tar till våld på grund av att åsikts- och yttranderättsmonopolet är brutet.

Den verkliga förklaringen är väl alltså att så länge som vänstern och kulturmarxisterna haft total hegemoni över samtalet och kontrollerat yttrandefriheten har de kunnat låtsas vara fredliga, demokratiska etc. Men det räcker att alternativa medier, oppositionella grupper, bloggare, kritiker inom etablissemanget etc. slutat vara så rädda och faktiskt tränger igenom och hörs trots all förtäckt censur, förtäckta hot, förtal och smutskastning, för att den demokratiska och fredliga fernissan ska falna.

Ohly och Reinfeldt klarar inte av att ta avstånd från våld och politiska terrorister när de konfronteras, och Expressen samarbetar och finansierar dem som själva kallar sig för ‘det närmaste vi har politiska terrorgrupper i Sverige’. Alltså, genom förtryck och repression har de (etablissemanget företrätt i det här fallet av Expressen) inte kunnat frammana våld från oppositionen, men väl från de egna element man samarbetar med, samtidigt som man själv förflyttar sig in i gråzonen.”

ovantatbesok

Läs mer

Agenda på högvarv

jmkFör övrigt anser jag att Karthago…

Kontrafaktisk historia (2): Gustav Vasa

2
Fortsatt kontrafaktisk historieskrivning, med Gustav Vasa som utgångspunkt:

ARKIV Gustav Vasa Foto: Code 190 COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN
Gustav Vasas insatser gjorde som bekant att separationen av Sverige-Finland ur Kalmarunionen kunde fullföljas 1521.

Gustav Eriksson var en av fem viktiga svenskar som den danske kungen, Kristian II, tagit som gisslan. Det var i oktober 1518.

k2
Wikipedia:

”…skulle Kristian komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. När Kristian väl fått gisslan seglade han dock hem med den till Danmark,…”

I Danmark hölls Gustav Eriksson och övriga gisslan i fångenskap, på ett slott i närheten av Århus. Gustav, som då var bara 22 år, lyckades dock fly till Lübeck och sedan ta sig vidare därifrån till Sverige, där han – efter Stockholms blodbad 1520 – ställde sig i spetsen för upproret.

Ett uppror som lyckades. Inom några år var danskarna fördrivna från Sverige. Gustav Vasa utsågs till svensk kung av en riksdag i Strängnäs den 6 juni 1523. Sitt intåg i Stockholm gjorde han på midsommardagen, den 24 juni. Senare samma år var danskarna borta från även Kalmar och Finland.

Kalmarunionen var därmed till ända, efter 126 år. En union som tillkom 1397 och omfattade hela Norden, inklusive Island och Grönland.

kuflagga

ANTAG ATT Kristian II hade avrättat hela sin gisslan, inklusive Gustav Eriksson – precis som han gjorde med 82 andra svenskar, i Stockholm den 8 november 1520:

– Skulle det då ha blivit något uppror mot danskarna efter Stockholms blodbad 1520?
– Skulle det ha lyckats?

Ja, i vilken utsträckning beror historiens förlopp på enskilda individer?

Eventuellt skulle någon annan individ har trätt fram istället för Gustav Vasa, och fyllt i huvudsak samma funktion. Då skulle separationen från Danmark-Norge likväl ha drivits igenom, kanske bara något senare.

Alternativt skulle Kalmarunionen ha bestått, och blivit en verklig stormakt.

Vi skulle då kunnat undgå Nordiska sjuårskriget och Danmark skulle inte ha drabbats av Ronneby blodbad 1564.

Vi skulle också ha sluppit Älvsborgs lösen, både 1570 och 1613.

Förmodligen skulle vi ändå ha gått in i 30-åriga kriget.

Men det blodiga slaget vid Lund 1676 och det grymma snapphanekriget hade inte behövt inträffa.

Kanske hade Göta kanal aldrig blivit grävd, då vi inte haft någon Öresundstull att irriteras över.

kontrafaktisk fortsättning följer, med Hattarnas krig

jmkFör övrigt anser jag att Karthago…