Vem vill arbeta?

Välfärdsstatens fundament är att det finns en arbetsmoral, att de flesta vill arbeta och ”göra rätt för sig”. Kan den arbetsmoralen längre tas för given?

Som ett tankepåbud från de politiskt korrekta utgår att vi måste förutsätta att alla människor i Sverige – även invandrade från fattiga länder, både kvinnor och män – inget hellre vill än att genom eget arbete försörja sig själva.

När det sedan visar sig att bidragsberoendet är högt och självförsörjningsgraden låg bland dem som invandrat från Afrika och Västasien läggs skulden på det svenska samhället, som ”inte släpper in dem”.

För att kompensera och göra det mer lönsamt för företag att anställa individer ur dessa grupper erbjuds diverse avdrag, bidrag och förmåner vid sådana anställningar. Därigenom ”hyfsas” statistiken, men till en kostnad för skattebetalarna.

a) Min första misstanke är att den låga självförsörjningsgraden bland nämnda invandrargrupper bottnar i att de saknar kunskaper och färdigheter som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden.

b) Min andra misstanke är att många kommer från kulturer utan en arbetsmoral, liknande den svenska.

c) Min tredje misstanke är att det inte lönar sig för dem att arbeta. Det generösa bidragssystemet gör att de med sina stora familjer ofta når högre inkomster utan att arbeta.

d) Till detta kommer en fjärde misstanke, nämligen att mycket av detta gäller även för unga svenskar.

e) Och en femte misstanke, nämligen att många svenskar överhuvudtaget ”kroknar”, när de förstår hur bidragssystemet missbrukas av de nyanlända och hur ”eliten” skor sig genom oskäliga bonusar, fallskärmar och fantasilöner.

Varför själv anstränga sig, om andra inte gör det?

Dessa reflexioner väcktes hos mig efter läsningen av en intervju med Niall Ferguson i Neo nr 5/13, gjord av Paulina Neuding.

Den sammanfattas med följande ord:

”Vi håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och alldeles för få vågar prata om problemen.”

”…den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare.
 
– Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.”

Utgående från Fergusons book ”Civilization, the West and the Rest” frågar Neuding:

”- Så vilka är dessa sex idéer som du menar ligger till grund för västerlandets välstånd? Som du kallar killer apps i boken?

 

NF: – De saker som jag föreslår är – för det första: idén om konkurrens. Att konkurrens betraktades som legitimt både inom politik och ekonomi. Det faktum att man inte strävade efter monolitisk enighet. För det andra: den vetenskapliga revolutionen, där Sverige hade en viss roll. Den inträffade ingen annanstans. För det tredje: idén om att staten styrs av lagar, och en lagstiftning baserad på äganderätten. Mycket viktigt. Fyra: modern medicin, som är ett distinkt västerländskt fenomen. Fem: konsumtionssamhället. Utan det finns det ingen anledning att genomföra en industriell revolution. Och till sist: arbetsmoral. Det som Max Weber för hundra år sedan trodde enbart existerade i länder som Sverige och Tyskland, protestantiska länder. Men som faktiskt visade sig vara universellt.

 

– Så dessa sex faktorer som låg till grund för civilisationen kom från västerlandet. De förekom egentligen inte i någon annan del av världen tidigare. Och i vår egen tid har andra civilisationer ‘laddat ned våra appar’.”

 

PN: -Tror du att en välfärdsstat som den svenska kan underminera dessa appar? Arbetsmoralen till exempel?

 

NF: – Absolut. Välfärdsstaten föddes ur de bästa intentioner. Idén att ge människor trygghet från vaggan till graven är väldigt tilltalande, till och med beundransvärd. Men, konsekvenserna av att skapa social trygghet – bokstavligen trygghet – har varit långt värre än välfärdsstatens arkitekter på 40- och 50-talet hade kunnat föreställa sig.

– Till exempel: När du börjar betala människor för att inte arbeta, så skapar du en arbetslöshetsklass. Man tappar snabbt incitamenten att bli anställningsbar, vilket man för vidare till sina barn. Man skapar en beroendekultur. Det har hänt runt om i Europa.”

Niall Ferguson konstaterar också att sjukskrivningarna ökar i Sverige och andra västländer: ”en allt friskare befolkning … får allt mer sjukpenning.”

Ferguson ser allvarliga problem med den förda invandringspolitiken:

”Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. ”
 
”- Jag skulle i korthet beskriva det som ett problem med våld. Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper.  Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass.”
 
”- Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister…

…ämnet är för viktigt för att ignoreras av etablissemanget och förpassas till de marginaliserade. Jag tror att om den etablerade makten inte vill diskutera ett ämne och överger debatten, så göder det extremism och våld.”

En särskild aspekt av våra välfärdssystem är, menar Ferguson, att de bygger på att arbetskraften är socialt homogen:

”Det är väldigt svårt att få det att fungera om man har en stor grupp människor från andra länder som inte tänker på samma sätt.”
 
”Om man vill ha en välfärdsstat, med höga nivåer av omfördelning av resurser och social solidaritet, behöver man kanske hålla andra ute. Det är den japanska policyn. Det kanske är det som Skandinavien borde ha gjort. Kanske är hela strategin bakom att öppna dörrarna för asylsökande det enskilt största misstaget i Skandinaviens moderna historia.”
 
”- Först misskrediterar man sin egen civilisation och får folk att inte tro på något alls, sedan låter man islamisterna rekrytera. Jag tror att bristen på självförtroende hos europeiska intellektuella visar på vår dekadens. Det dåliga självförtroendet, oviljan att erkänna att det finns saker som är bra med västvärlden, vår tendens att utplåna oss själva och inte stå upp för att vi har något värde.”

Fergusons slutsatser borde även svenska journalister ha kunnat komma fram till. De kan väl innerst inne inte vara helt dumma – Journalisthögskolan sållar ju bland gräddan av svenska studenter.

Förklaringen till situationen är uppenbar: inom den svenska journalistkåren råder en politisk korrekthet, som påbjuder en form av fördumning.

Läs mer

Aktuell statistik (Tino Sanandaji)