Omogen defensiv

parasiter
Vad är en parasit?

Wikipedia:

”Parasitism är ett förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar värdorganismen för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen.”

”En parasit är en objuden gäst.”

Ordet har alltså en saklig betydelse: någon som utnyttjar och tar, utan att ge tillbaka, någon som dränerar och skadar.

Överfört på mänskliga sammanhang får ordet ”parasit” en starkt negativ laddning –  i synnerhet kanske i nordiska och västerländska miljöer, med en stark arbetsmoral. Den arbetsmoral som möjliggjort välfärdssamhället.

Parasiter kan vi förakta, framförallt vill vi slippa dem.

Ett viktigt förtydligande blir då att dit kan inte räknas barn, gamla och sjuka. Vissa kategorier utanför arbetskraften måste varje samhälle räkna med, även om gränserna här blivit skarpare jämfört med i det gamla bondesamhället.

Realistiskt sett tvingas ett samhälle också att dras med en del människor som blir till en belastning, fastän de är i arbetsför ålder: drogmissbrukare och kriminella.

Vad ett samhälle inte ska behöva göra, är att i stor omfattning importera människor ur den sistnämnda kategorin.

Detta leder över till vad Mauricio Rojas skrev i Sydsvenskan 1992:

”I stället för undanflykter som ingen tror på borde man rakt ut säga att det visst är sant att en hel del parasiter har passerat invandringsmyndigheternas kontroller, att flyktingarna inte är några änglar och att invandringsprocessen innebär stora risker för asociala beteenden.”

1995 ansattes jag i ett Radio-Stockholm-drev, initierat av unge Oisin Cantwell.

Detta ledde vidare till ett fortsatt drev i regional-TV, ”ABC-nytt”, varvid jag citerade Rojas. Jag gjorde det ”ödesdigra” misstaget att inte bara citera Rojas, utan dessutom med egna ord säga samma sak som han sagt, i stort.

Felaktigt tillskrevs jag därvid av SVT-redaktionen att ha talat om invandrare i allmänhet, när jag i själva verket – konsekvent! – varit noga med att avse bara vissa invandrare. Någon rättelse gavs jag heller ingen möjlighet till, av TV-redaktionens misstolkning.

Jag har därefter skrivit på min blogg om ”parasiter”, t ex här och här.

sdpar
Sju år senare, år 2002, använde Jonas Åkerlund begreppet ”parasiter” i SD-radio, i ganska vassa formuleringar.

Nu, efter ytterligare elva år, har Aftonbladet vaskat fram det uttalandet, och det blir utgångspunkten för ett nytt drev.

Det intressanta blir, tycker jag, hur Sverigedemokraterna hanterar den situationen. I stort sett gör man en pudel – Jonas Åkerlund säger sig har varit politiskt omogen när han – vid över 50 års ålder och efter lång politisk erfarenhet – pratade i SD-radion.

Varken Åkerlund, Åkesson eller någon annan SD-företrädare har något att säga i sakfrågan, nämligen att nu i än högre grad väller in utlänningar i Sverige än vare sig år 2002, år 1995 eller år 1992 – varav få klarar sin egen försörjning, och många inte ens har den ambitionen.

Kalla dem vad man vill, men deras närvaro gagnar inte Sverige och vi svenskar vill inte ha dem här!

Vad jag vill komma fram till är att SD hanterar situationen helt fel. Istället för att pudla bör SD, när man blir påhoppade, ta ett steg framåt!

inmalado2

Iofs inte lätt då man nu redan målat in sig i ett hörn genom alla utfästelser om ”nolltolerans mot rasism”, sin strävan till politisk ”rumsrenhet” och överhuvudtaget ambitionerna att vara pk-etablissemanget till lags.

Just där ligger felet.

PS

sdtopp
”Grovt rasistiska uttalanden”. Det är inte ”rasism” att kalla en spade en spade eller att kalla probleminvandrare för probleminvandrare.

Det är också skillnad att tala om invandrare i allmänhet, om invandrare som grupp, om alla invandrare – mot att tala bara om vissa invandrare (även om dessa är många).

Annonser

7 svar

    • Ja, det värmer verkligen! Ett viktigt principiellt ställningstagande mot utfrysning, vill jag påstå.

      • Absolut. Enligt etablissemanget är du tydligen ”pestsmittad”. Tänk om de kunde lyssna på vad du säger istället för att hålla på med halmgubbar! De borde gå i terapi för att lära sig att tala om frågor som de har svårt att ta i.

  1. Kampen om väljarnas röster är hård.
    Konsumenternas plånbok är också åtråvärd –
    såvida det inte tvångsfinansieras över skattsedeln/TV-licens.

  2. SD är inte dom enda som har gått och blivit PK-ängsliga. Nu har även Exponerat blivit det. Den enda förklaring jag fick var att dom ”har ögonen på sig”. Jag sade att skit i dom. Ni kommer ändå aldrig att bli tackade för det. Dom har en agenda och det är att utplåna allt motstånd. Så från att ha gått från att ha ovanligt högt i taket så får man numera inte ens skriva ordet neger längre. Då blir man varnad och eventuellt bannad om man fortsätter att framhärda. En del kanske anser att det inte är seriöst att använda ord som blatte och neger men jag tycker heller inte att det är något att bli upprörd över. Inte ens det minsta med tanke på vad nybyggarna kallar oss. Ser inte det minsta anledning att bry sig om vad pösmunkarna på Twitter och ledarsidorna tycker. Tycker precis som Jan att SD borde ta kampen istället för att bara vika ner sig och pudla.

  3. Jag anser att SD är förlorat. Partiorganet Avpixlat idkar censur mot kommentarer som inte stämmer in i hyllningskören för den ”nye medlemmen” som skall göra partiet ännu mera salongsfähigt hos pk-iterna. Det kan ju vara bra att ha, att kunna vifta med iraniern och säga,”se här vi är inte alls rasistiska. Låt oss komma in i rumsvärmen, snälla”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: