Stalingrad mm

Avstampen för denna del av reserapporten är en ny film om slaget vid Stalingrad som haft premiär dagarna före vårt besök. I TV-kanalen ”Rossija 24” hade man gjort reklam för denna film – ”Stalingrad” – varje dag och kunde rapportera att det var en alla tiders kassasuccé i Ryssland.

sgrad2

Vi kunde se filmen på biografen ”Aurora”, Nevskij Prospekt nr 60 i Sankt Petersburg.

Filmen gick i 3D-format, så vi fick låna särskilda glasögon under visningen. Det blev verkligen en fantastisk djupeffekt att se filmen på det viset! Även ljudet fanns runtom i biografsalongen.

Till detta kom att filmscenerna var noga genomarbetade, de förmedlade en känsla av realism. Intressant var också att de tyska soldaterna inte framställdes överdrivet negativt, huvudpersonen på den sidan fick t.o.m. ha en kärleksaffär med en ung ryska (som på slutet sköts ihjäl av en rysk prickskytt).

Det tidsskede som filmen gestaltar är några dagar eller veckor på hösten 1942, och hur en grupp ryska soldater bitit sig fast på en liten remsa av Volgas västra strand.

Till själva slaget vid Stalingrad ska jag snart återkomma, låt mig först resonera kring det tysk-ryska kriget i allmänhet.

Angreppet från Tyskland med allierade – ”Operation Barbarossa” – inleddes den 22 juni 1941. Det rörde sig om en helt enorm ansamling av soldater och vapen.

Till detta kom överraskningseffekten. Den gjorde att sovjetiskt flyg kunde slås ut på marken och tyskarna direkt fick luftherraväldet.

Anna Reid:

”För Sovjetunionen var krigets första elva dagar en ren katastrof. Man mötte den största invasionsstyrka världen någonsin hade sett: fyra miljoner soldater från Tyskland och axelmakterna, 3.350 stridsvagnar, 7.000 kanoner, drygt 2.000 flygplan och 600.000 hästar. Särskilt i norr var Röda armén numerärt betydligt svagare … Tyskarna hade dessutom bättre ledning och organisation.”

Till saken hör att Stalin genom sina utrensningar på 30-talet hade topphuggit Röda Armén, tagit död på många av de bästa officerarna.

Reid:

”Från 1937 till 1939 hade så många som 40.000 officerare gripits och av dessa hade ungefär 15.000 skjutits. Bland dem återfanns tre av fem marskalkar av Sovjetunionen, femton av sexton arméchefer, sextio av sextiosju kårchefer, 136 av 169 divisionschefer och femton av tjugofem amiraler.”

Tyskarnas koncept var blixtkrig och inringningar. Genom jättelika kniptångsoperationer vid Kiev och Vjazma-Brjansk tillfångatogs över en miljon sovjetiska soldater.

Motgångarna för Röda armén betydde inte bara förlust av manskap och vapen, de verkade samtidigt demoraliserande.

Ändå misslyckades Hitler med vad som varit målsättningen, nämligen att intaga både Moskva och Sankt Petersburg innan vintern kom. Varför?

En faktor var de geografiska avstånden, som gav långa försörjningslinjer och svårigheter med logistiken.

En annan faktor var terräng och klimat. Först körde man fast i gyttja, sedan kom en vinter som var ovanligt sträng och den tyska armén var inte rustad för sådan kyla.

Hela Operation Barbarossa hade försenats genom att tyskarna först måste ta sig an en ettrig kommunistgerilla i Jugoslavien.

En tredje faktor – inte minst viktig! – var de sovjetiska soldaternas motstånd. Detta blev särskilt påtagligt utanför Moskva i december. Förstärkta av fräscha trupper från Sibirien lyckades Röda armén då rulla tillbaka fronten åtskilliga mil.

En fjärde faktor var behandlingen av folken i de ockuperade områdena. Många hade kanske kunnat vinnas som allierade i kamp mot kommunismen, om det inte fått göra erfarenheter av hitleristisk herrefolksmentalitet. Nu drev man istället ryssarna i armarna på Stalin.

En femte faktor Adolf Hitler som militärstrateg. Gång på gång ställde han sina generaler åt sidan och fattade själv militära beslut. Därigenom sträcktes fronten ut och de tyska stridskrafterna splittrades på fler angreppsmål samtidigt. Förutom Moskva och Sankt Petersburg stod både Kaukasus och Stalingrad på önskelistan.

Under sommarhalvåret 1942 kunde tyskarna ändå vinna nya segrar. Fronten flyttades längre österut.

Slaget om Stalingrad fick genom dess namn en särskild symbolisk betydelse för Hitler. (idag heter staden Volgograd)

Det började lovande för tyskarna. Så lovande, att Hitler tog ut segern i förskott. När tyska trupper nått fram till Volga och ryssarna höll bara en liten och smal remsa på floden västra strand proklamerade han slaget avgjort – bara aningen för tidigt…

Slaget skulle pågå i nästan ett halvår och leda till förluster i nära två miljoner människoliv. Det började i augusti 1942 och skulle pågå till den 2 februari 1943.

Den 23 augusti lyfte 1 200 tyska bombflygplan och släppte 1 000 ton bomber över Stalingrad – som då inte hunnit evakueras. Närmare 40 000 civila dödades under första veckans bombräder. Staden förvandlades till ruiner.

Detta gav – kanske paradoxalt – Röda Armén en fördel. I denna miljö fungerade det inte med stridsvagnar och blixtkrig. Nu var det närstrider, man-mot-man, som gällde. Vapnen blev ofta pistoler och handgranater, knivar och spadar. Det var också en terräng för prickskyttar.

Det tyska luftherraväldet neutraliserades till stor del genom att ryssarna låg så nära tyskarna att stridsplanen inte kunde agera utan riskera skada sina egna. Man slogs om varje hus och varje våningsplan.

Försök att få fram större förstärkningar över Volga misslyckades för ryssarna, beskjutningen var för intensiv. Nattetid kunde ändå vissa förstärkningar anlända.

De som fanns i stridsområdet bet sig fast, hade order att ”inte ta ett steg tillbaka”, att om nödvändigt strida till sista man. De som visade feghet (eller påstods göra det) sköts av NKVD-trupper – totalt ska det ha gällt mer än 10.000 soldater.

– – –

Låt mig även lyfta fram ett konstaterande i samband med tredje slaget vid Charkov:

”En mycket kännbar förlust, som blivit föga uppmärksammad. För krigsförloppet i stort fick det också liten betydelse.

Varför?

I krig handlar det inte bara om att vinna enskilda slag, det gäller också att vara stryktålig och uthållig.

Sovjetunionen hade fortfarande möjligheter att stampa fram nya arméer. ”

 

Advertisements

2 svar

  1. Jag skulle vilja påstå att axelmakternas största misstag var att inte ha en gemensam stridstrategi. Tyskland, Italien och Japan stred sina egna krig utan att ta hänsyn till varandra.

    Som exempel angrep Italien Grekland, ett anfall som misslyckades till den milda grad att Tyskland tvingades dirigera ner stora styrkor till Balkan något som bidrog till att Operation Barbarossa senarelades en dryg månad, en månad som hade behövts för att ta Moskva innan vintern.

    Dessutom släppte Japan sitt tryck mot Ryssland i Sibirien och anföll istället USA, hade dom väntat med det och hållet starka styrkor kvar vid den Sovjetiska gränsen så hade aldrig Stalin kunnat dea hem alla dessa sibiriska divisioner till Moskvas försvar.

    Sedan ställde inte Tyskland om sin industri till full krigsproduktion förrän efter debaclet i Stalingrad. Trots brinnande krig så fortgick den civila industrin relativt intakt länge och väl medans såväl britter som sovjeter producerade stridsvagnar och flygplan för allt vad tygen då höll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: