Avsnitt 16: Attitydförändringar

Avsnitt 16 i grundkursens kapitel 3:

Attitydförändringsplan?

På denna webbsida –http://www.cuttingedge.org/n1055.html

– finner vi uppgifter om en process för attitydförändring i 6 steg:

Steg 1: Någon sak som är så förolämpande att den knappast kan bli diskuterad offentligt blir framförd av en respekterad expert i ett respektabelt forum.

Steg 2: Åhörarna blir först chockerade, sedan arga.

Steg 3: Men, det faktum att något sådant ändå kunde bli offentligt diskuterat blir huvudsaken för debatten.

Steg 4: Upprepningar tar så småningom udden av chocken.

Steg 5: Folk är inte längre chockerade av frågan.

Steg 6: Folk börjar inta positioner för att moderera det extrema: eller, de accepterar det.

”Denna metod för att ändra djupt sittande attityder hos folk har haft framgång i breda lager bland det amerikanska folket. Miljoner människor genomgår attitydförändringar på en mängd områden idag. Dessa förändringar är nödvändiga för att uppnå the New World Order.” 

cs

I antologin ”Politisk korrekthet på svenska”, har Carin Stenström ett bidrag ”Korrekthetens kalla hand”.

Hon utgår från situationen i kommunistdiktaturens Tjeckoslovakien. Där kunde man vara oppositionell, där kunde förtrycket synliggöras – Vaclav Havel kunde tvinga makthavarna att reagera 1975 genom att skriva brev till dem:

”Havel hamnade i fängelse. Det var säkerligen det han ville uppnå.

När Havel skrev sitt brev var han säker på att det skulle uppmärksammas. Han hade kanaler till väst, han visste att många publicister skulle slåss om att få publicera det. Han löpte inte risken att fängslas i tysthet, inte risken att tigas ihjäl, inte risken att avfärdas som tokstolle eller rättshaverist. Han hade en motpart som gick att utmana och han hade många som gav honom stöd. Han visste att han skulle hamna i fängelse, men han visste också att han skulle bli en hjälte, åtminstone utanför landets gränser.


Allt detta gick att förutse i hans eget fall. Men också Havel är medveten om att diktaturen har ändrat ansikte. Den är inte längre fysiskt brutal, den ägnar sig inte åt fysiskt förtryck, åt utrensningar och synliga bestraffningar. Styrmedlen är mer raffinerade.”

”…det svenska demokratiska samhället. Här finns inga uttalade hot mot yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Tvärtom lovprisas dessa ständigt från olika makthavare i samhället. Ändå är det påtagligt att medborgarnas styrs av en ständigt närvarande rädsla. En rädsla för att på olika sätt stötas ut ur samhället, inte längre få höra till det skikt som förfogar över resurserna, som tillsätter tjänster och uppdrag, som bestämmer vilka som är värda att lyssna till, och vilka som för evigt ska dömas till tystnad.”

havel79

”MEN VILKEN EFFEKT hade ett brev som Havels fått om det hade publicerats till exempel i vårt land och riktat sig mot någon svensk makthavare?

Svaret är att det inte hade fått någon effekt alls, åtminstone inte för någon annan än den som skrev det. Vederbörande hade gjort sig själv omöjlig, stämplat sig själv som knäppskalle och bråkstake, som en person man bör akta sig för att ha alltför mycket att göra med. Brevet hade sannolikt inte blivit publicerat, åtminstone inte i någon tidning med hyfsat anseende. Det hade definitivt inte kunnat påräkna uppmärksamhet utomlands. På kort tid hade det tigits ihjäl.”

”Men är detta den främsta förklaringen till att det i dag i vårt land i stort sett saknas självständiga tänkare, enskilda individer som genom kunnande och intellekt kan formulera en avvikande hållning, respekteras och ges utrymme att argumentera för sina ståndpunkter? Är det enda förklaringen till att åsikter, som för endast tio eller tjugo år sedan allmänt omfattades av ett stort medborgarkollektiv, idag knappast får lov att uttalas? Är det enda förklaringen till att värderingar och synsätt som för inte länge sedan framstod som bisarra och utan större förankring idag dominerar opinionbildningen?

Sker en sådan utveckling verkligen av sig själv?”

”Det tycks i Sverige vara så att åsiktsförtrycket i alldeles särskilt hög grad riktar sig mot åsikter som har bred förankring bland stora grupper medborgare, eller mot åsikter som för bara en kort tid sedan omfattades av i stort sett alla, också de politiska partierna.

Mycket små särintressen kan däremot ges en grotesk uppmärksamhet.”

DISKUTERA:

Hur skiljer sig förtrycket i Sverige under Reinfeldt från det i Tjeckoslovakien under Husak?


Hur bryta PK-väldet?

Skulle attitydförändringsprinciperna i de 6 stegen kunna användas i gott syfte?

Kapitel 3 i sin helhet finns här.

Bilagedelen (pdf) till kapitel 3 finns här.

Annonser

4 svar

  1. En viktig aspekt vad gäller uppfattning och åsikter är att den absolut svåraste metoden för opinionsbildning är att anföra ett logiskt resonemang vars slutsats mynnar ut i den åsikt man avser att förmedla. Det är just därför denna metodik aldrig någonsin längre används av massmedia och politiker.

    Den mer gynnsamma metoden är istället att övertyga personen att denne är ensam i sin uppfattning eftersom människan i allmänhet (och kvinnor i synnerhet) är konforma av naturen.

    Det är inte en slump att det är just kvinnor som fastnar i modetrender och annat. Det beror på precis den här processen som gör att kvinnor känner sig betydligt mer obekväma med att på något sätt avvika från gruppens beteende. Ta t.ex. fenomenet med att runt 95% av alla unga tjejer har exakt samma modell på sin mobiltelefon. Är det rationalitet och flitig tankemöda som ligger bakom varje enskilt val? Nej knappast, de ser hur gruppen agerar och agerar sedan utifrån det. Ett helt vanligt flockbeteende egentligen som kommersiella intressen vet precis hur det fungerar och gärna använder sig av.

    Så vad har detta med politiskt opinionsbildning att göra? Egentligen precis allting. Samma typ av flockbeteende sker även vad avser politisk uppfattning, vilket får till följd att man genom selektiv journalistik förmedlar en verklighetsbild där alla redan har den åsikt man avser att förmedla. Detta kan t.ex. ske genom att sätta påståendet som en premiss för debattämnet.

    Om t.ex. media vill förmedla bilden av att män är våldsamma kvinnomisshandlare så ska debattfrågan INTE vara ”Är män våldsamma kvinnomisshandlare” utan istället ”Hur ska vi lösa problemet med att män slår kvinnor?” och sedan bjuda in två gäster som båda är helt överens om premissen som frågeställningen grundar sig på. Syftet med hela den debatten är med andra ord inte alls att presentera idéer om hur man stoppar kvinnomisshandel utan istället att förmedla budskapet att män är våldsamma kvinnomisshandlare.

  2. Sant, bra skrivet.
    Jag försöker så mycket som möjligt tänka själv utan att påverkas för mycket av ett kollektivt tänkande. Dock inser jag att detta är princip omöjligt att i alla lägen följa , man är en kollektiv varelse på gott och ont.

  3. Ett väldigt bra blogginlägg Jan, och en riktigt bra kommentar av dig Jens! Tack!

  4. En relaterad text, om psykförsvar:
    http://www.bgf.nu/ak08/v1.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: