Avsnitt 10: Expo

Avsnitt 10 i grundkursens kapitel 3 handlar om:

Expo

Rolluppsättningen i Expos värld är enkel, där finns tre parter:

1. Hjältarna (Expo och andra politiskt korrekta)
2. Offren (främst utlänningar, ”flyktingar”, ”utsatta grupper”)
3. Skurkarna (dissidenter, ej politiskt korrekta)

Tidskriften Expo startades 1995 av bl.a. Tobias Hübinette, AFA-it och dokumenterad återfallsförbrytare. Redan året därpå, 1996, var Expo så uppburen av etablissemanget att Expo-artiklar kunde gå ut med kvällspressen och nå en miljonpublik:

• Våren 1996 slog Expressen upp en Expo-artikel om Ingrid Björkman, Åke Wedin och Jan Elfverson, författare till invandringskritiska böcker. Det blev flera sidor med krigsrubriker och förbrytarporträtt: ”FRÄMLINGSHATETS NYA ANSIKTEN”. Där angreps även Eva Bergqvist, redaktör för tidskriften ”Fri information om invandringen”.

• Den 10 juni 1996 gick Expo nr 3/96 ut som bilaga med både Expressen och Aftonbladet. Huvudartikel där var ”Blågult rättshaveri”, som angrep Blågula frågor med Jan Milld och Anders Sundholm.

Kvällspressredaktörerna Christina Jutterström och Thorbjörn Larsson kommenterade: ”Det onda fungerar bäst i mörker och tystnad. Ljus, ljud och upplysning har alltid och kommer alltid att hota mörkrets makter… ser vi inte stillatigande på när de onda krafterna försöker hindra utgivningen av Expo.”

Helt i linje med vad Exporedaktör Andreas Rosenlund dagarna dessförinnan uttalat i Dagens Nyheter (framträdde med dolt ansikte): ”Exponering av de här ljusskygga organisationerna gör dem omöjliga. Deras argument tål inte ljuset.”

Till saken hör att Blågula frågor dittills åtta gånger försökt få in olika artiklar i DN, men alla refuserades.

Här kan konstateras två fenomen:

• Expo sade sig vilja granska ”extremism”, men riktade i praktiken sin eld främst mot demokratiska invandringskritiker.

• Expo betecknade sig som ”demokratisk tidskrift” och utgav sig för att försvara yttrandefriheten. I praktiken gjorde den allt för att skandalisera och isolera meningsmotståndare, för att skrämma människor till tystnad.

Ur ”Politisk korrekthet på svenska”, Kullbom/Landin 1998:

”Expo slog också svenskt rekord när det gäller att stämpla folk som nazister och det skede med stöd av en samlad okritisk press och hela kulturetablissemanget. Samtidigt som man värnade yttrandefriheten bekämpade man den genom att brännmärka allsköns åsikter som extremistiska.”

Kännetecken för Expo är ett antal metoder:

• frossande i negativt laddade epitet: rättshaverist, konspirationsteoretiker, främlingsfientlig, rasist, extremist, osv.

• sammansmältning av fakta och värderingar, där företeelser kan avfärdas med att de är ”obehagliga”.

• kopplingar och guilt-by-association: Har något läst fel tidning, beställt fel bok, talat med fel person, sänt mejl till fel person, tittat på fel webbsida? Anför någon ett argument eller en sakuppgift som en redan stämplad person har anfört?

För att kunna hålla reda på alla personer, alla åsikter och alla kopplingar måste Expo hålla sig med ett omfattande register. När IB-affären briserade 1973 var dess hemliga socialdemokratiska åsiktsregistrering en stor skandal, ett avslöjande av stora mått avslöjades. Expo har idag tvärtom ett öppet stöd från landets kulturella och politiska etablissemang.

Ur ”Politisk korrekthet på svenska”:

”Här finns inga uttalade hot mot yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Tvärtom lovprisas dessa ständigt från olika maktgrupper i samhället. Ändå är det påtagligt att medborgarna styrs av en ständigt närvarande rädsla. En rädsla för att på olika sätt stötas ut ur samhället, inte längre få höra till det skikt som förfogar över resurserna, som tillsätter tjänster och uppdrag, som bestämmer vilka som är värda att lyssna till, och vilka som för evigt ska dömas till tystnad.”

Expos verksamhet stannar inte vid skriverier och lobbyverksamhet, man har även agerat för att hindra dissidenter från att hyra möteslokaler, sända lokal-TV, osv.

Man gör vad man kan för att täppa till möjligheter för demokrater att verka demokratiskt. Vad blir logiken i detta, om inte att driva fram hat och extremism?

Ur ”Försvara demokratin!”:

”Till grund för dessa skriverier ligger en människosyn som liknar den ‘anti-kommunism’ som Joe McCarthy demonstrerade i USA på 50-talet. Dvs det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska – kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.”

”… ‘guilt-by-association’, som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är ‘märkt’ (antingen för att den verkligen är skum, eller för att den är ett redan avverkat offer). Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:

Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon…”

DISKUTERA:

Hur förklara etablissemangets starka stöd till Expo? Hur skiljer sig Expo från IB?

Läs mer:

Poohlarna

Expo griper in

Nytt drev mot Sundholm?