• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Avsnitt 5: Demokrati, extremism och våld

Det som beskrivits i kapitel 2 i denna grundkurs betecknas av pk-iter som ”populism” – ett ord med negativ laddning.

Samtidigt vill man tillgodogöra sig den positiva laddningen hos ordet ”demokrat”. Alltså gör man anspråk på att själva vara de sanna demokraterna.

Ett trolleritrick, som går så till att man ger en ny innebörd åt ordet ”demokrat”. Demokrat blir den som har vissa bestämda uppfattningar – värderingar och verklighetsföreställningar – i centrala frågor som invandring mm.

Antidemokrat är, på pk-itiska, exempelvis den som vill stoppa invandringen till Sverige från Afrika och Västasien.

Vederbörande kan också klassas som ”extremist”, närmare bestämt ”högerextremist”. Här inbjuds till en föreställning att den som tycker ”fel” om invandringen är våldsbenägen.

När regimkritiker hängs ut i massmedia sker det gärna i sällskap av företrädare för grov organiserad brottslighet.

bo2

Ett exempel på hur resonemangen kan gå: EU-minister Birgitta Ohlssons utredning, ”Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet” använde AFA-veteranen Mathias Wåg som expert. Utredningen landade på denna definition av ”våld”:

”I sin grundläggande betydelse kan våld förstås som fysiska angrepp med avsikt att skada en annan människa. Att begränsa analysen till att enbart gälla direkta uppmaningar till bruket av fysiskt våld vore dock att bortse från centrala delar av de antidemokratiska budskap som framförs på internet.

En stor del av den propaganda som studerats här legitimerar en syn på grupper av människor som mindre värda eller det demokratiska systemet som ett dysfunktionellt system.

Dessa budskap är inte direkta uppmaningar till våld för politiska eller religiösa syften, men de fungerar som legitimeringar av direkta uppmaningar till våld.”

Varje kritik av den förda invandringspolitiken, varje påtalande av invandringens negativa konsekvenser, kan med det här resonemanget förbjudas – då det riskerar fungera som ”legitimering” för den som uppmanar till våld.

Med ordtrolleri som detta suddar man ut gränsen mellan fysiskt våld och samhällskritik, mellan verkligt våld och bara teoretiskt möjligt våld.

Birgitta Löwander, en annan i raden av Ullenhags webbsidesgranskare, i Vetlanda-Posten 10/12 -98:

”Flera närradiostationer bryter mot grundlagen och sprider rasistiska budskap.
– Uttalandena innebär hets mot folkgrupp, för att inte säga rasism. Kulturrasism, säger sociologen Birgitta Löwander som har skrivit en rapport om rasism i radio.”

”Det är enligt rapporten mycket kränkande påståenden om flyktingar och invandrare som sprids. Till exempel att de skulle vara orsaken till Sveriges ekonomiska problem.”

Löwander i SvD den 22/10 – 99:

”…de antirasistiska ungdomarna är egentligen våra hjältar! De vågar protestera mot de odemokratiska krafterna.”

frankullen

BGF-upprop 1998:

För ett medborgerligt samtal!

Vårt land står nu inför större ekonomiska, sociala och demokratiska utmaningar än på länge. Detta accentuerar behovet av ett medborgerligt samtal, där många engagerar sig.

Ett sådant samtal har knappast kommit till stånd, och en orsak är uppenbar. Sverige har fått ett samhällsklimat, där risken är påtaglig att den medborgare som yttrar sig blir stämplad, som någon slags ond människa. Istället för att bemöta kritiker i sak svarar det mediala och politiska etablissemanget med etiketter och tillmälen. Detta avskräcker människor från att ge uttryck för sina åsikter, det signalerar att man inte ska bry sig. Kritiker tystas och samtal kommer av sig, innan de ens har börjat.

Inte desto mindre finns behovet av dialog, för att vi ska komma närmare lösningar på de allvarliga problem som vi känner av.

Det måste skapas ett klimat där olika uppfattningar får komma fram och meningsmotståndare möts med en grundläggande respekt. Alla ska få yttra sig, och få prata till punkt. Vi måste lyssna på varandra, och försöka förstå. Därmed inte sagt att någon ska undgå berättigad kritik, men envar har rätt att bli bemött i sak – inte genom tillmälen, kränkningar eller hot. Fakta ska mötas med fakta, argument med argument.

Påståenden ska bedömas efter sin sakliga innebörd, inte efter vem som framför dem eller vilka känslomässiga associationer uppgifter kan ge. Lika litet som meteorologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.

Sverige behöver ett medborgerligt samtal.

Över hela det politiska spektrat ansluter man sig åtminstone formellt till demokrati. Vem som verkligen är demokrat avgörs av konkreta hållningar och verkligt agerande.

Ur vitboken, ”Vem är demokrat?”:

”1. Vem anser att folkviljan ska få genomslag i den förda politiken – vem anser det inte?

2. Vem anser att folket ska få tillgång till en allsidig information – vem anser det inte?

3. Vem belägger sina påståenden – vem gör det inte?

4. Vem använder tillmälen – vem undviker tillmälen?

5. Vem är beredd att ta intryck av nya fakta och argument – vem är det inte?

6. Vem är redo för en dialog och att möta sina meningsmotståndare i en offentlig debatt – vem är det inte?

7. Vem uppträder öppet – vem uppträder anonymt?

8. Vem kan reservationslöst ta avstånd från våld – vem kan det inte?

9. Vem bedömer handlingar efter samma mått, oavsett vem som begått dem – vem gör det inte?

10. Vem förespråkar yttrandefrihet även för sina motståndare – vem vill förbehålla yttrandefriheten bara för dem som tycker likt en själv?”

DISKUTERA:

Vad är extremt?

Vem är antidemokrat?