Kan invandringen diskuteras?

Kan den påverkas?

ajh

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö polemiserar på sin blogg mot tesen ”man får inte kritisera invandringen i Sverige”. Han hävdar att det här handlar om en ”myt”, dvs  att i Sverige får man kritisera invandringen. Om detta får han många bra kommentarer på sin blogg. Jag vill bidraga med följande:

Har Andreas Johansson Heinö rätt? Jag ser det som att han har samtidigt både rätt och fel.

 ratt

Rätt har han såtillvida att 

• det är möjligt att vid respektive köksbord och vid fikaraster på jobbet, man-till-man emellan, framföra kritik

• man kan skriva insändare och debattartiklar till tidningar och ibland få in dem

• det nu finns ett stort antal invandringskritiska bloggar och även filmer på webben

• invandringen diskuteras även i rikstäckande radio och TV, nu efter SD:s riksdagsinträde

• medborgare kan i normalfallet inte åtalas och straffas juridiskt för invandringskritik.

fel

Fel har han såtillvida att 

• invandringsfrågan är inte alltid möjlig att diskutera ens i små sällskap och bland nära vänner. I många fall leder det till förlägen tystnad om någon tar upp den, det kan också väcka starka känslor mot en budbärare

• alla debattartiklar kan naturligtvis inte tas in, men i invandringsfrågan har slagsidan länge varit påtaglig

• sedan webben börjat komma 1996 har en förändring skett, men invandringskritiska bloggar når bara de redan intresserade

• debatten om invandringen i etablerade media-, kultur- och partikretsar har genomgående en begränsning, till att gälla integration och mer resurser – inte att ifrågasätta invandringen i sig.

• det finns även exempel på att medborgare åtalats och dömts pga invandringskritik: Bunkeflostrand.

För övrigt begränsar sig inte repressalier till juridiska åtgärder, här finns ett helt batteri av även andra åtgärder.

Sammantaget har detta skapat ett klimat av rädsla, med återkommande pudlanden.

betyg

Ett kriterium på om vår invandringsdebatt kan ges godkänt betyg är också om den lyckas påverka den förda politiken, när orimligheter eller direkta oegentligheten påtalas. Där har ju Merit Wager haft en del att säga.

Wager vet att redaktionerna läser det hon skriver – hon kan ju se att de besöker hennes blogg.  Merit Wager får hållas av media, men de tiger ihjäl henne.

Stieg Larsson på ExpoBlågula frågor får mer än gärna fortsätta att producera sin propaganda på egen hand, för egna kostnader, i egna tidningar etc,…

Läs mer:

Moderat tar bladet från munnen

Grundlurade kommuner

Annonser

3 svar

  1. Så hur gör man då för att få ut sitt budskap?
    Jag har skrivit en ganska lång och så neutral text jag kan, problemet är publicering. I högerpressen läser bara sympatisörer även om jag är övertygad om att jag skulle få skit där ifrån också. Vänstersidan skulle kasta den i papperskorgen och Kulturliberalerna svarar bara med en flummig förskriven text och arkiverar frågan. Den politiska pressen skulle kanske köpa den, men bara för att begrava den direkt. Jag tror jag kommit ganska nära sanningen i min text, men det vill jag låta andra bedöma. Hur/var publicerar jag texten?
    För den som intresserar sig finns de två första delarna på facebook sidan ”Two different shoes on”.

  2. Jag har en känsla av att man, med dom restriktioner som nämns ovan, får lov att diskutera någonting som inte existerar i sinnevärlden, och som kallas invandringen.
    Att det inte existerar i sinnevärlden innebär förmodligen att det existerar som berättelser (Andra(s) ord).
    Man får alltså lov, lite grann, att orda om andra(s) ord.
    (En av dom restriktioner som gäller är förmodligen, att när man ordar om andras ord får man inte orda om det som om det är ord man ordar om, man måste orda som om det är sinnevärld.)

    Ordandet om andra ord som om det är ordande om sinnevärld
    leder i viss bemärkelse till att dölja tystnaden.
    Om man vägrade ge sig in i ”diskussioner” som baserar sig på premisser som man inte tror på egentligen, skulle det vara väldigt tyst.

    Nästan all ”invandringskritik”, så förefaller det mig, består i att förfasa sig över vilka outhärdligt idiotiska ord någon annan använt.

  3. Din fel-symbol var passande eftersom den påminner om Schweiz, där man verkligen får både diskutera invandring och ändra på politiken som påverkar dess karaktär.

    En annan viktig aspekt är att invandringskritiska bloggar/webbsidor aldrig lyfts fram av etablissemanget. Det är till exempel ingen som har lyft fram ens något av det rationella och pragmatiska som skrivits av Jan Milld, på Fria Tider, Motpol etcetera, trots att dessa bloggar/sidor stundtals lyfter fram väldigt viktiga saker som borde angå många medborgare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: