Bra sammanfattat

titanic

Julia Caesars text om oss dissidenter, invandringskritiker och nationalister, ”Vi bytte våra liv”, väcker naturligtvis funderingar.

Den får mig att tänka på ett antal personer:

Eva Bergqvist, med sin utgivning av tidskriften Fri Information om Invandringen.

 • Ingrid Björkman, Åke Wedin och Jan Elvferson, med sin bokutgivning kring invandringen.

 • Weine Berg, med sin blogg ”Rakryggad”

 • Sven-Olle Olsson och folkomröstningen i Sjöbo.

 • Dit hör självfallet också grundarna av Sverigedemokraterna.

 Andra envetna kritiker är:

Inger-Siv Mattson, med sina brev till makthavare

Kenneth Sandberg, med bl.a. sina e-postutskick

Sandor Herold, dito.

Gun Kullberg, som var med BGF bl.a. den 5/6  och 8/6 2002.

gun

Kurt Lundgren, som var en riktig journalist och hade en mycket vass blogg.

Anders Sundholm, BGF-ordförande

Björn Hammarbäck, SVIC-aktivist.

Carl Lundström, medverkande kring Sveriges Fria Radio.

 insnoat

Julia Caesar skriver bland annat:

”Vi kunde inte stillatigande åse hur Sverige monterades ned bit för bit. Vi ville riva bort den tjocka slöja av tystnad som låg över invandringspolitiken och sprida fakta som få kände till och ingen talade om. Allmänheten hade rätt att få veta vad som pågick i deras land.” 

”Vi skrev. Ingen bad oss skriva. Vi valde det själva. Men hade vi egentligen något val?

Vi var våra egna arbetsgivare. Ingen bestämde över vårt skrivande. Ingen hummande redaktionschef sa att det där måste vi stryka, det är för kontroversiellt.  

Vi arbetade nästan jämt. Vi arbetade gratis för sanningen har ingen timlön. När andra kopplade av eller gjorde roliga saker arbetade vi. Varje dag som almanackan gav nötte vi våra stolar och datorer. Vi slet som besatta med den uppgift vi hade förelagt oss. Vi ville bli färdiga någon gång. Det skulle dröja innan vi förstod att vi aldrig skulle bli färdiga. Uppgiften skulle överleva oss.

Det var våra motståndare som hade resurserna. Tusentals journalister satt dagarna i ända upptagna med att ljuga för svenska folket mot feta löner och ryggdunkningar på twitter från sina lika förljugna kolleger i klubben för inbördes beundran. Politiska partier, tankesmedjor och lobbyorganisationer hade miljarder i ryggen. Men vi hade någonting som de inte hade: sanningen.

Det var sanningen som höll oss igång. Vi visste att ingen människa och inget politiskt system som bygger sin existens på lögner varar för evigt.”

”Det Sverige vi nu levde i var så väsensskilt från det vi hade vuxit upp i att det inte kunde vara samma land. I andra länder vårdade man minnena av sitt förflutna. I Sverige förnekade man landets existens och svensk kultur. Man svärtade ner historien. Vi fick tidigt veta att vi inte hade något fosterland. Sverige fanns inte. Man skulle skämmas över att vara svensk.

Vi vägrade skämmas. Skammen var inte vår.

Propagandan hade ett bestämt syfte: att sudda ut det förflutna ur våra medvetanden. Vi skulle glömma att det någonsin hade funnits. Vi skulle verkligen tvivla på våra egna minnen. Historierevisionisterna hade tillskansat sig tolkningsföreträdet, och vi hade tyst låtit det ske. Vi skulle inte minnas det land som vi hade varit en del av, och det gjorde oss djupt sorgsna och förbannade. Om vi inte hade någon backspegel kunde vi inte få en mätstock för nuet och det skeende som pågick. Men det var heller inte meningen.”

”Vi trodde att människor skulle vilja veta. Att de skulle vara mottagliga för fakta. Vi kunde med fakta och statistik visa svart på vitt: så här är det. Vi kunde inte förstå varför människor hade så träskalligt svårt för att ta till sig fakta. Det tog lång tid innan vi insåg att människor inte ville veta. De ville hellre vara kvar i sina livslögner och illusioner. De ville känna sig som goda människor. De ville tro att Sveriges resurser räcker till för alla i hela världen. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Vi ville ha kvar vår tro på människan. Men det blev svårare och svårare. Det tog några år innan vi insåg att människan var sin egen värsta fiende och ville fortsätta vara det.”

himmel1

Ur kommentarsfältet, signaturen ”Cavatus”:

”Men vi blir fler och fler. Uppdrag Granskning i onsdags har fått flera av mina vänner att vakna upp när de insåg hur media ljuger och förvränger. Jag tror att när pk-korthuset väl fallet kommer det att gå lika fort som för Berlinmuren. Kartan kommer snabbt att ritas om och nya tider stundar då vår egen sak kommer att få diskuteras.”

 framsidan 

Läs/se även:

Ett annat Sverige

SR-doktrinen

Advertisements

2 svar

  1. Bäste Janne! Jag utgår från att Du enbart råkat glömma Gun Kullberg!? Kombinationen Fri information och Gun Kullberg fick mig att gå med i SD, något som jag aldrig behövt ångra. Blev ganska snart ”livstidsmedlem”. Att inte fler röstar ”på Sverige” övergår mitt förstånd men med en förrädisk PK-media är det kanske inte så konstigt!?
    Stämmer Din e-postadress? milltsagt@janmilld.se ? (Försökte maila till Dig härförleden men det misslyckades!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: