Polisarbetet och Persson

Leif GW Persson tillhör de mediakommentatorer som jag spontant känt ett förtroende för. Han verkar vara mannen som hittar sin egen vinkel och säger ärligt vad han tycker sig se.

Ett exempel på den saken var ju kontroversen med PK-Aaro i TV3:s ”Efterlyst” om medias mörkande kring gärningsmäns etnicitet, då dessa inte är blonda/blåögda.

I takt med att Persson blivit mer anlitad i massmedia har han, tycker jag,  alltmer börjat påminna om Jerzy Sarnecki.

Ett tecken på den saken är att han stämt in i kören mot polisens REVA-arbete.

Framförallt reagerade jag på det Persson hade att säga om kamikazekörningen vid Hjulstabron.

Han lade där skulden på polisen, med en argumentering om att broöppningen utgjorde ett ”fast hinder”, där särskilda anordningar måste föranstaltas för att göra trafikanter uppmärksamma på väghindret. Och att detta inte hade skett.

Min omedelbara reflexion blev: om det hade varit en vanlig broöppning, pga båttrafik, hur skulle bildårarna då ha kunnat klara situationen?

För övrigt stod redan en annan bil där, väntande. Den bilföraren hade uppenbarligen klarat av att uppmärksamma broöppningen, utan särskild vägledning av polisen.

Det finns f.ö. gott om dåliga förebilder i filmernas värld. Ungdomarna fick kanske för sig att de genom att ta riktig sats kunde hoppa till andra sidan (3 minuter in på denna film).

Det perssonska resonemanget ansvarsbefriar dårarna, samtidigt som han onödigtvis hackar på polisen – som försöker utföra ett arbete under svåra omständigheter. Oj, vad jag tycker illa om sådant!

Ska man ge dårarna fritt spelrum, varför då någonsin sätta dit ”Svensson”? Varför överhuvudtaget försöka upprätthålla lagarna?

Ur bloggen ”Morgonsur”:

”Även om brottet till grund för ingripandet är litet kan man inte bortse från följande; ett rättssystem som inte kan upprätthålla sin auktoritet är inget rättssystem. Inte ens om det lyckas få de flesta av de mest skötsamma av oss att lydigt stanna och betala våra böter. Ett rättsystem utan auktoritet är som en hockeydomare som låter de starkaste spelarna spela vidare även om han/hon blåst av, låter dem ta pucken när alla andra slutar spela vid visselsignalen, och uppgivet slår ut med armarna och godkänner det mål som inträffade tjugo sekunder efter avblåsningen.

Utan auktoritet har rättsystemet helt enkelt inte längre någon legitimitet.”

Om Hjulstafallet skriver ”Morgonsur”:

”Vad man ursprungligen avsett med begreppet ‘fast hinder’ är att man blockerat en väg genom att t ex ställa en långtradare, betongsuggor eller polisbilar tvärs över vägen så att det är fysiskt omöjligt att åka förbi. Allt i syfte att stoppa en livsfarlig brottsling när inget annat hjälper.

Den som tillfälligt förändrar trafikbilden på det radikala sätt som ursprungligen avses med begreppet ‘fast hinder’ har självfallet ett synnerligen stort ansvar för att varna alla trafikanter – för denna uppenbara och oförutsägbara fara.

Som jag ser det är det en väsentlig skillnad mellan den situation som FAP 104-1 är tänkt att reglera – att t ex placera en långtradare tvärs över motorvägen, vilket man knappast kan förutspå som trafikant – och den redan förutsägbara fara som utgörs av en sedan länge känd plankorsning, rondell eller fällbro, som ju knappast uppenbarat sig i stunden.

Ansvaret för att anpassa sin framfart till en känd och förutsägbar trafikbild torde som jag ser det enligt all logik helt och hållet ligga på föraren – vare sig man är jagad av polisen eller ej. Denna grundprincip skall inte förändras oavsett polisen har något att göra med att bron fälls upp eller ner – eller att tåget passerar eller ej.

Trafiksituationen är ju s a s redan skyltad och varnad för enligt alla konstens regler.”

Människor måste hållas ansvariga för sina egna handlingar. Om jag som bilförare kör in i en stillastående bil, en bropelare eller en vägg – då är det mitt eget fel.

Inte vare sig Perssons eller polisens.