• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Därför invandringsstopp

Vad är problemet med den förda invandringspolitiken?
Där har nu skett en förskjutning i mitt synsätt.

När jag först började kasta loss från politiskt korrekt tänkande i slutet av 80-talet, då berodde det på två faktorer i kombination:
a) den branta ökningen, av utomnordisk och  utomeuropeisk invandring.
b) attityderna hos vissa asylanter.

Med det senare syftar jag på hur kosovoalbaner, inhysta på en herrgård i Koppom, vandaliserade förläggningen. Detta att gengälda vänlighet och generositet med fientlighet och destruktivitet gick på tvärs mot min moral.

grupputgifter

Sedan blev min argumentering till stor del praktisk:  invandring kostade pengar på skattsedeln. Den bidrog också till en fysisk otrygghet.

Dessa två argument gäller fortfarande, men i dag är det fyra moment jag vill betona:

40centern

1. Den demografiska omvandlingen Går man till vissa städer eller stadsdelar blir detta påtagligt. Hela miljön har förändrats – som svensk kan man inte längre känna sig hemma. Filmen om Wembley i London illustrera vad jag menar – på motsvarande sätt är det nu i delar av Stockholm, Malmö, mm.

Vi svenskar håller på att bytas ut som folk.  Vårt land tas ifrån oss.

rattvisa

2. Orättvisorna Invandringen inte bara kostar stora summor – många invandrare kan dessutom få ut mer i bidrag än vad normalsvenskar får kvar efter skatt!

Motsvarande orättvisor gäller särlagstiftningar, tillgång till det offentliga rummet och möjligheter till projektbidrag.

Allt tal om ”alla människors lika värde” har inte hindrat att vi vanliga svenskar har blivit en andra klassens människor i vårt eget land.

fartyget

3. Odemokratin
Den genomgripande förändring som Sverige genomgått pga invandringen under i huvudsak en 30-årsperiod har skett utan att svenska folket tillfrågats om saken. Det har skett utan konsekvensanalys och öppen debatt, utan en ärlig redovisning av relevanta fakta.

”Mångkultur” har skrivits in i den svenska grundlagen, genom kuppartade metoder.

ronge
4. Kulturen
Som ”pricken över i” kommer så detta att vi svenskar inte kan få godkänt som människor, inte får tro att vi existerar som folk.  Vi duger inte som vi är, det är nästintill åtalbart att känna vad vi känner.

Här finns otaliga exempel:

• När Ulf Nilson använt begreppet ”pursvenskar” för att orientera sig själv och sina läsare om verkligheten ryckte en journalistkollega ut och talade om ”hets mot folkgrupp”.

LRF visade s.a.s. tänderna, i sin SD-kritik. Ingen uppdelning får göras i svenskar och andra människor: ”De har också skrivningar i sitt principprogram som tydligt visar hur de definierar vad en infödd svensk är och de som inte räknas som infödda svenskar.”

• S-ledaren Löfvén har gjort det till sitt återkommande mantra att det inte finns eller får finnas ”vi och dom”.

• Hans kollega Reinfeldt har i riksdagens talarstol ifrågasatt att det finns någonting svenskt.

Wembleyfilmen, som lyfte fram Peter Sutherlands strävan att genom EU undergräva etnisk homogenitet, resulterade i ettriga kommentarer: var jag anhängare av ”vit homogenitet”? – underförstått en åsiktsförbrytelse.

Jag vill ändå insistera, om rätten till mina känslor. Jag finns, både som individ och som svensk.

Av erfarenhet vet jag också att Sverige var ett annat  samhälle på Tage Erlanders tid. Det var bättre förr.

erlander