• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Onödigt nålsöga?

Två gånger har jag erfarenheter av överföring från Uppsala Akademiska sjukhus – efter skalloperationer – till Mora lasarett:

• Juli 2012

• Januari 2013

Jag tror att lärdomar därvid finns att dra. Sjukvården kan göras bättre för patienter och personal, samtidigt som resurser sparas.

upptaget

• Juli 2012

När ambulansen anlände till akutmottagningen i Mora var klockan närmare 18.00. Det var en söndag och hård belastning, fullt med vårdsökande på bårar.

En plats skulle ha varit reserverad för mig på avd.70, men denna hade nu blivit upptagen.

Efter en ganska lång väntan och olika undersökningar lyckades man ändå bereda en plats på avd.50.

akut

• Januari 2013

Denna gång anlände ambulansen till Moraakuten kl. 17.00, en tisdag. Det var inte lika många vårdsökande som halvåret tidigare, men klart stod ändå att personalen inte räckte till. Det skulle komma att ta mer än tre timmar innan jag var inne på en avdelning (70) – en mentalt påfrestande upplevelse av oviss väntan:

Vid ankomsten – efter fem timmar i ambulansen – var mitt allt överskuggande behov att först få komma till en toalett. Jag fördes således till ett undersökningsrum, där en sådan fanns. Möjligen var det här som man sedan tog ett EKG.

Efter ett besök åter i mottagningshallen fördes jag till ett annat undersökningsrum, med besked att ett läkare skulle komma mycket snart. På båren fick jag en signalklocka, för att kunna påkalla hjälp vid behov.

Efter att en kvart passerat utan att någon visat sig ringde jag på klockan. En sköterska kom då, och försäkrade att jag inte var bortglömd.

När ytterligare en timme hade gått behövde jag åter urinera, och ringde en andra gång på klockan. Sköterskan G kom då och visade mig till en toalett.

Efter detta tog mig G till avd.70/stroke – en ganska lång promenad med ett antal väskor och kassar.  Väl där fick vi vända – jag var ännu inte inskriven där.

Åter i mitt undersökningsrum fick jag av G en mugg blåbärssoppa och två smörgåsar – iofs på sin plats, då jag senast ätit kl. 11.00.

Jag trodde dock att G nu ”tagit mig under sina vingar”, och skulle utverka inskrivning på en avdelning. Istället följde en ny väntan. Nya tryckningar på signalknappen blev nu utan resultat.

Efter ett tag kom ändå en ung kvinna, som var läkare. Hon gjorde vissa undersökningar/ställde frågor och beslöt att skriva in mig på avd.70. När hon lämnade rummet uteblev dock besked om vad som skulle följa därnäst: skulle någon komma och visa mig till avdelningen/hjälpa mig med kassarna?

Ny oviss väntan, med resultatlöst ringande på signalknappen.

Jag gick sedan till mottagningshallen, där jag mötte G och frågade efter den försvunna läkaren. Ingen förklaring.

Därefter kom äntligen sköterskan Emma, och följde mig  till avdelning 70. Där var jag 20.15.

Till saken hör att jag inte var ensam bland patienter om att försättas i ett tillstånd med högt blodtryck (något jag alltsedan första skalloperationen medicineras mot).

blodtryck

Personalen visade stor förståelse för vår belägenhet.

OPERATIONEN i Uppsala hade skett på uppdrag av Dalarnas landsting, som inte hade resurser för skalloperationer. Efter en kort konvalescens i Uppsala fick jag inte fara direkt hem, först måste jag tillbringa några dagar på mitt närsjukhus. Då kunde det rimligen inte bli fråga om annat än att Mora måste ta emot mig.

akademiska

Förslag:

Gå förbi akutmottagningen!  Låt ambulanspersonalen leverera Uppsala-opererade direkt till en i förväg överenskommen Mora-avdelning.

Alla nödvändiga undersökningar bör kunna göras i Uppsala före sjuktransporten och uppgifterna föras över till Mora – till såväl berörd avdelning som akutmottagningen.

Akuten kan dessutom informeras vid ankomsten, om denna.

hjarta2

PS

Till förekommande av eventuella missförstånd:

Personalen inom sjukvården gör i det stora hela beundransvärda insatser.

Jag har i huvudsak fått en mycket bra vård, har t.o.m. räddats till livet.

Har alltså all anledning att känna tacksamhet mot svensk sjukvård.

Bästa sättet att visa den tacksamheten kan dock vara att försöka bidra till en än bättre sjukvård. Som här, genom konstruktiv kritik, möjlig genom mina erfarenheter.

Annonser

9 svar

  1. Jag känner igen det Janne beskriver och min frustration stiger drastiskt..!

    Även i denna fråga på grund av sakförhållandena, men ännu mer över det som brister i grunden. Nämligen svenska folkets ovilja/ointresse att slå näven i bordet och kräva STOPP OCH BELÄGG!

    För “alla” vet ju hur det förhåller sig. Beträffande sjukvården är det en kombination av för snålt tilltagna resurser och de ”rationaliseringar” som genomförs av tillförordnade sjukhuschefer med uppdrag att hålla i yxskaftet, d v s göra besparingar och nedskärningar som politikerna beslutar om.

    Vid landets alla Akuter är det samma situation – ständig överbelastning och kaos till oerhört stort lidande och fara för patienterna. En (1) praktisk orsak till detta är att det inte finns plats på avdelningar att direkt slussa vidare patienter för utredning och vård. En annan orsak är att det inte finns tillräckligt med personal – särskilt läkare – som vid Akuten kan klara situationen.

    En tredje orsak är att folk/patienter överhuvudtaget “hänvisas” till Akuten, eftersom tillgängligheten vid t ex läkarstationerna är närmast obefintlig. Och att – som i Jannes fall – överhuvudtaget göra en överföring från ett sjukhus till ett annat VIA Akuten är ju helt vansinnigt..!

    Så sammanfattningsvis menar jag: Hade svenska folket haft lite råg i ryggen – och inte valt att blunda så länge man inte själv är direkt drabbad – så hade man krävt omedelbara förbättringar av förhållandena inom vår svenska sjukvård.

    Men det är med detta som med den överordnade frågan, invandringspolitiken: De flesta tycker säkert som vi (och alla de som när kameran uppges vara frånslagen säger detsamma), men det är bekvämast när “någon annan” framför det.

    Och vad gäller den frågan så är det fullkomligt klart att anslagen för sjukvården kraftigt begränsas och att verksamheten därtill belastas av alla de som med eller utan papper valt att bosätta sig i Sverige. Landet med det lättillgängliga välfärdssystemet – och gratis sjukvård för alla…

    Kenneth Sandberg

  2. Svensk sjukvård är underdimensionerad med minst (!) sjukhussängar per capita i Europa.

    —–

    Jan Milld skriver: ”Alla nödvändiga undersökningar bör kunna göras i Uppsala före sjuktransporten och uppgifterna föras över till Mora”.

    Läkare arbetar under ett självständigt ansvar. Den inskrivning som görs i Mora syftar därför främst till att överföra det medicinska ansvaret för patienten (från sjukhuset i Uppsala till sjukhuset i Mora).

    • Det är ju normalt att skicka röntgenbilder mellan sjukhus. Motsvarande måste kunna gälla olika andra uppgifter om hälsotillståndet för en patient. Det bör t.o.m. kunna göras intervjuer med patienter via Skype. För att på så vis skapa sig en bild och kunna skriva in på distans.

      Så att en patient från Uppsala redan vid ankomsten till sin avdelning på Mora är inskriven där. Det är innebörden av mitt förslag.

  3. Hej Jan, krya på dig.
    Vilket parti ska man rösta på 2014?
    Jag vill gärna höra din åsikt då jag gillar dina idéer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: