• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Tankar om pudlande

pudel1
På sistone har jag alltmer kommit att reflektera kring ”pudlar”, dvs ”att göra en pudel”?

Vilka är det, som sysslar med sådant?

Tre kriterier förefaller vara för handen.

Vederbörande:

1. har sagt/gjort något som är eller kan uppfattas som politiskt inkorrekt.

2. kan inte påräkna någon uppbackning av stora massmedia, tvärtom.

3. är ryggradslös/omdömeslös

Här kan indirekt finnas ett samband. Har man en position inom stora media, så är sannolikheten låg för att vara icke-pk. Just en pålitlig pk-hållning tycks ju vara en viktig förutsättning för en mediaposition i Sverige.

Vad som slår mig, när jag ser till dem som faktiskt gjort eftertryckliga pudlar på senare tid, är hur de därvid misstagit sig, både sakligt och taktiskt. Deras pudlande har signalerat en ryggradlöshet, som gjort att de förlorat respekten hos dem, vilka annars kunnat ge dem sitt stöd. ”Skadan” ur pk-perspektiv har ju redan inträffat, och är irreparabel.

1. Christer Ewe (M)

Jag tänker här främst på Christer Ewe (M) i Skåne.

I samband med Janne Josefssons valstugereportage 2002, utsattes han för ”brottsprovokation” och gick i fällan. Journalister uppträdde med dold kamera som invandringskritiska ”svensson” och fick Ewe att i bild (ovetande om filmningen) säga: ”Muslimer är bra på två saker – att föda barn och utnyttja systemet.”.

I sak var ju detta ett uttalande om verkligheten, som borde kunna beläggas eller falsifieras av grävande journalister med intresse för sanningen. Uttalandet andades dock kritik av den förda politiken och blev för SVT:s ”Uppdrag Granskning” liktydigt med ”rasism”. Det blev även den moderata partiledningens hållning och inför bildbevisen med pk-förbrytelsen hjälpte inga pudlanden. Det slutade med att Ewe uteslöts ur Moderaterna.

Gör bara tankeexperimentet att Christer Ewe istället för att be om ursäkt och mekaniskt upprepa sin pk-läxa hade stått på sig: ”det finns inget att där ta tillbaka – just så är det, för varje tänkande människa i Sverige. Det är illa om uppenbara fakta inte får tillstås i SVT!”

Efter uteslutningen hade Ewe då kunnat framstå som en hjälte och göra framgång i spetsen för ett nytt parti (jfr. Sven-Olle Olsson och Sjöbopartiet!)

4forhor

2. Egon Frid (V)

Jag tänker också på den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Egon Frid, som skrivit på ett upprop för en riktig undersökning kring WTC-dåden den 11 september 2001 och därmed fått åsiktspoliserna i TV4:s ”Kalla Fakta” efter sig. Frid ville inte låta sig bli intervjuad om detta, men ”journalisterna” kunde ändå – genom att gå via Vänsterpartiets ledning – tvinga honom att ställa upp.

Väl framför förhörsledarna och deras verktyg (strålkastare och kamera) uppträdde Frid som vore han strykrädd. Vilken rationalitet fanns i att uppträda så? Vad kunde drabba honom? Riskerade han förlora sin riksdagsplats efter nästa val? Just detta var ju ändå vad som skedde. På vägen förlorade han den aktning, som han kunnat vinna genom att  stå på sig, dvs att ge underkänt åt den officiella WTC-utredningen – gärna kombinerat med en stor känga åt massmedia, som så grovt sviker sitt uppdrag.

3. Jan O Karlsson (S)

Sedan har vi den socialdemokratiske höjdaren Jan O Karlsson, som genom sitt agerande blivit  ”pappa” till själva begreppet att ”göra en pudel”.

Wikipedia:
”Uttrycket användes första gången av Pål Jebsen, kommunikationsstrateg, när han i Dagens Nyheter 12 november 2002 ombads kommentera bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons helomvändning inför media angående sina dubbla löner:

 ‘Han tog kommandot på presskonferensen och hade ett välgrundat manus. Han gjorde det med stor, trovärdig ödmjukhet och förståelse för reaktionerna ute i landet. Han gjorde en hel pudel – lade sig på rygg och sprattlade med benen. ‘

Jan O Karlsson lyckades i sitt pudlande – han fick behålla sitt ministerjobb. Hans brott  hade dock inte varit av pk-karaktär.

4. Erik Almqvist (SD)

Sämre gick det för den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Erik Almqvist efter att Expressen släppt Kent Ekeroths inspelning från ett gammalt fyllegräl i stockholmsnatten. En grundlig och ångerfylld pudel enligt handboken räckte inte – Almqvist fick ändå lämna riksdagen.

Bilden komplicerades här av att SD-ledningen målat in sig i ett hörn genom ”nolltolerans” mot icke-specificerade ”-ismer”.  Annars hade ju Åkesson och Almqvist båda kunnat avfärda det hela som visserligen dumt och pinsamt, men jämförelsevis ändå en bagatell.

un3jpg

4. Ulf Nilson (Bonnier)

En särställning i detta sammanhang intar nog  Expressens tidigare reporter Ulf Nilson, genom frekvensen och självklarheten i sitt pudlande. Nilson är nu 79 år och har sedan länge passerat åldersgränsen för pensionering. Ändå uppträder han som vore han alltjämt beroende av Expressens ägare för sin existens.

vinflojelun2

a) Våren 2008

Ett första exempel är ett framträdande av Ulf Nilson i SVT:s ”Debatt” i maj 2008 – lyssna 3 minuter in i denna film!

Nilson hade först skrivit om hur vi svenskar håller på att bytas ut – välutbildade svenskar ur medelklassen emigrerar, och ersätts med outbildade afrikaner. I  TV backade Nilson, påtagligt strykrädd. Nilson förklarande att detta folkutbyte hade han i själva verket alls ingenting emot – det var nämligen något så fint som ”pluralism”…

un1

b) Hösten 2010

Ett andra exempel är när Ulf Nilson angripits efter att ha gjort en distinktion mellan etniska svenskar (”pursvenskar”) och medborgarskapssvenskar. Efter att en journalistkollega hotat att för detta dra Nilson inför rätta kom ”tillrättaläggandet”:

”Jag vill gärna slå fast att jag betraktar  invandrare från Somalia, Kroatien eller varsomhelst som precis lika svenska som jag själv så snart de fått medborgarskap.”

c) Hösten 2012

Nu har Ulf Nilson åter hamnat i medialt blåsväder. Inte pga vad han skrivit, inte pga åsikter eller fakta han fört fram – nej, ”problemet” gällde VAR han låtit publicera sig. Nämligen i Dispatch International –  en alternativ tidning, nu när den regimtrogna pk-pressen börjat gå omkull.

Fria Tider:

”Expressens tidigare reporter Ulf Nilson, 79, skrev i förra veckan en krönika på Dispatch International, den islamkritiska webbtidning som drivs av Sydsvenska Dagbladets förra nyhetschef Ingrid Carlqvist. Grindvakterna reagerade snabbt och en s.k. twitterstorm, förmodligen mest riktad till branschkollegor, gick ut på att Nilson inte borde ha publicerat sig i alternativ media. Några logiska skäl uppgavs inte av vare sig Oisin Cantwell (Aftonbladet), Viktor Barth Kron (DN) eller Anders Rönmark (Örnsköldsviks Allehanda).Ulf Nilsons krönika var mycket lik dem som han brukar skriva i Expressen. Att man ända upp i Örnsköldsvik anser detta vara ‘rent ut sagt fördärvligt’ har således ingenting med innehållet och allt med mediemakten att göra.

Och, om inte detta är uppenbart: Bonnierkontrollerade Resumé instämmer i drevet mot Bonnierkontrollerade Expressens krönikör som haft samröre med Ingrid Carlqvist, som haft fräckheten att starta en webbtidning sedan hon avskedats från Bonnierkontrollerade Sydsvenska Dagbladet.”

Exponerat:

”Exakt på minuten när vi tidigare skrev artikeln om Dispatch International och lade in en brasklapp i artikeln angående att veteranjournalisten Ulf Nilson skulle vara krönikör på DI, och då säkert få smisk på rumpan för det, så skriver Kristianstadsbladet att Herr Nilson är i hetluften.Ulf Nilson, har som frilansare publicerat en artikel idag i den nya tidningen Dispatch International, och kritiken lät inte vänta på sig länge, som vi skrev. Och givetvis går Expo in och spyr en hink galla över detta vanvettiga som Nilson nu ‘ställt till med’. Hetluften om Nilsons öron blev så varm att Herr Nilson tvingades göra avbön och pudlade ordentligt. När TT Spektra når Ulf Nilson är han ångerfull.

Kristianstadsbladet skriver:

‘Ett av Expressens tyngsta namn, veteranen Ulf Nilson, har publicerat en krönika i den islamfientliga tidningen Dispatch Internationals webbutgåva. Chefredaktör för den svenska utgåvan av tidningen är Ingrid Carlqvist som väckt uppseende med hårda uttalanden om islam och muslimska invandrare. Dispatch International har liknat islam vid nazismen och ser den religionen som det största hotet sedan andra världskriget.’

un2

– Det är ett misstag av mig. Jag hade inte riktigt klart för mig vad det var för en jävla publikation, då hade jag inte gjort det, säger Ulf Nilson i sin avbön.

TT Spektra:  Varför har du då skrivit i tidningen?

– Jag fick en förfrågan om jag kunde skriva och som frilans, som man är numera, så tar man alla chanser man får. Men jag menar att det var dumt av mig, jag borde ha undersökt det bättre. Det kommer inte att hända igen, det är allt jag kan säga.

Ulf Nilson har arbetat för Expressen i nästan 50 år och publicerades av tidningen så sent som på nyårsdagen. Han säger dock till TT Spektra att han inte har något kontrakt med tidningen utan får betalt för de texter han lämnar. Jonathan Leman, låtsasreporter på den vänsterextremistiska tidningen Expo, är kritisk till Ulf Nilsons medverkande i tidningen, vad nu Leman har med saken att göra.”

Dispatch-International-Test

Se även:

Filmen ”Be inte om ursäkt!”

Drevtips till media

Svar från Ingrid Carlqvist

Försöken att krossa Dispatch International