• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Frågor om extremism


Jimmie Åkessons ”nolltolerans” innefattar ju ”extremism”. Själv är jag inte längre medlem i SD, jag lämnade partiet ganska snart efter att partistyrelsen våren 2005 hade ”prickat” mig pga en bokrecension som jag skrivit tre år tidigare.

Antag att jag nu hade stått kvar som medlem – skulle jag då kunnat bli utesluten? Svarar denna recension av ”En tom säck kan inte stå” mot vad Åkesson klassar som ”extremism”?

Det väcker i så fall nya frågor.

Är det inom dagens SD tillåtet att anlägga någon form av kritiskt perspektiv på judisk makt eller på den israeliska högerregeringens politik?

Hur ser Åkesson på uttalandet från rabbinen Baruch Efrati helt nyligen?

”Bra att Europa islamiseras.”

Var det extremt? Skulle rabbinen ha uteslutits ur SD, om han varit medlem?

Vad anser bröderna Ekeroth? Delar de rabbinens syn?


Om uttalanden av en annan rabbin:

Se även:

https://janmilld.wordpress.com/2012/11/20/inte-bara-spectre/

https://janmilld.wordpress.com/2011/09/20/erkann-palestina/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/02/abdikerad-vanster/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/23/extremism-hoger/

Vad är ”rasism”?


Är det ”rasism” att förespråka

en reglering av invandringen till Sverige?

• ett restriktivare beviljande av svenska medborgarskap?

• att illegala invandrare (”papperslösa”) förpassas från Sverige?

• att kriminella utlänningar  utvisas?

Är det ”rasism” redan att

1.  ha vit hudfärg?

2. anse att det finns olika människoraser?

3. hävda sin existens som etnisk svensk?

Självklart inte, kanske någon menar.

Men här är inte längre någonting självklart. Begreppets luddighet har lämnat fritt spelrum för det att omfatta nästan allt som någon ogillar.

Här ligger ju en grundläggande paradox:

Trots att begreppet används så flitigt, trots att företeelsen ”rasism” anses vara någonting så allvarligt, har användarna inte bemödat sig om att klargöra vad de lägger in i begreppet, att försöka bena ut var gränserna går.

För egen del använder jag begreppet ”rasism” lika restriktivt som begreppet ”artism”, och av samma skäl: det finns inte (längre) någon överenskommen innebörd av vare sig ”rasism” eller ”artism”.

Eftersom det förra begreppet inte desto mindre – oavsett vad jag tycker om saken – används av såväl öppna pk-iter som sverigedemokrater, ska jag här ändå ägna en bloggtext åt att diskutera begreppet.

1.
Inom de kretsar i ”förorten” som tydligast drabbats av ”utanförskap” kan finnas en föreställning att ”rasism” sitter i hudfärgen, och närmare bestämt vara knuten till en vit sådan. Här associerar jag ofrivilligt till Åke Gunnar Sundman från Argentina, som vägrades PUT i Sverige. Han måste ligga riktigt risigt till: han hade inte bara fel hudfärg utan dessutom blont hår, ja t.o.m. blonda ögonbryn.

På så vis har man (möjligen hjälpt på traven av låg IQ) lyckats vrida innebörden 180 grader från den ursprungliga.

För det finns ju också en sådan – där ”rasism” är att bedöma människor utifrån deras rastillhörighet. Medan motsatsen är att ge alla en chans, och att bedöma varje individ utifrån vederbörandes uppträdande och prestationer.

2.
”Det finns fortfarande de, som tror att det finns olika människoraser” trumpetade Expressen ut i svarta rubriker en gång på 90-talet. Nu ser jag att man därvid har stöd från antropologer.

Wikipedia:

”Antropologiskt råder konsensus att det inte finns människoraser, och man anser att försök till identifiering av rasskillnader mellan människor är en ovetenskaplig verksamhet. …Sociologisk forskning har visat, att fördomsfyllda historiska föreställningar om existens av ‘raser’ bland människor, kan få konsekvenser för individers liv genom såväl privilegier som exkludering och diskriminering. ‘Ras’ betraktas idag inom samhällsvetenskap och beteendevetenskap som en social konstruktion…”

Dagens Nyheter den 12/4 -09 har samma budskap:

”Resultat från nya omfattande dna-studier: Människosläktet är genetiskt extremt homogent trots alla skillnader i utseende. Ny teknologi som gjort det möjligt att avläsa den mänskliga dna-texten snabbt och billigt har inte hittat några ‘rasspecifika’ gener.”

Handlar det här om något annat än en pk-itisk nit? Skulle detta budskap förmedlas om det inte varit för att rasfrågan gjorts politiskt laddad?

På 1960-talet var det självklart att vi människor präglades av både arv och miljö. Nu anses allt som är kopplat till gener vara fult, och nya sanningar introduceras.

Beträffande hundar eller katter ifrågasätts ju inte att olika raser existerar och att vid avel har föräldrarnas utseende och gener betydelse för avkomman. På motsvarande sätt vet vi att det fungerar för människor: när en svart kvinna får barn med en svart man så blir inte resultatet ett vitt barn.


3.
”Det finns inte vi och dom” – så lyder det unisona budskapet från såväl Fredrik Reinfeldt som Stefan Löfven. Vi svenskar existerar inte. Eller så är alla svenskar. Med ett medborgarskap är man svensk ”punkt slut” har under decennier myndigt deklarerats från tidningarnas ledarsidor. Såvida vederbörande inte rentav kan vara att betrakta som svensk från det ögonblick de satt sin fot på svensk mark – ”nyanlända svenskar” kan nyhetsrubriken bli.

Men i verkligheten finns infödda svenskar respektive utlandsfödda som fått svenska medborgarskap, och i debatten uppstår behovet att där kunna göra en distinktion. Ulf Nilson tillgrep begreppet ”pursvenskar” för att få fram vad han menade. Det blev en skarp reaktion, där en journalist hotade med åtal!

Den enklaste och mest näraliggande definitionen på verklig rasism är att inte särbehandla individer utifrån vederbörandes ras- eller grupptillhörighet.

Till att börja med kan då konstateras att det i Sverige idag både finns särskilda lagar och görs ekonomiska satsningar från samhället med uttalad avsikt att särbehandla. En svensk som säger ”svartskalle” kan ligga illa till, medan en invandrare som säger ”svennefitta” eller ”svennehora” knappast riskerar något.

För att problematisera.

• Alla asylanter är inte våldtäktsmän, men där kan ändå vara klokt för unga kvinnor att iakttaga försiktighet. Det saknas inte exempel på dem som inte gjort detta, och sedan fått betala ett mycket högt pris.

• Omvänt: romer och bensinmackar. De diskrimineras, förkunnar nyhetsrubriker. Men vad ligger bakom detta?

Min misstanke blir att mackägarna gjort ett antal negativa erfarenheter med romer involverade, varpå de gör en risk- och lönsamhetsbedömning.

 

http://www.dailymotion.com/video/xxwo5w_palmesvar#.UTJ56b-JJ64

Änglar – finns dom?


Vad som efterhand fått mig att reagera kring invandringspolitiken är inte bara invandringen i sig, utan den kultur som ingått i paketet, i form av svenskförakt, antiintellektualism och mentalt förtryck. Tidigt noterade jag hur man lät ett antal begrepp – rasism, extremism, främlingsfientlighet –  intaga en central roll, utan att någonsin definiera dem, utan att klargöra vilken innebörd som lades in i dessa begrepp.

Således såg jag en viktig uppgift, för det motstånd som måste växa fram, att ifrågasätta denna antiintellektualism, att verka på en kulturell nivå – för mer av ärlighet och mindre av hyckleri. Inte bara att arbeta för en annan invandringspolitik.

Detta är en orsak till att jag nu reagerat så starkt mot Jimmie Åkessons doktrin om nolltolerans – där han övertar pk-iternas begrepp och lika litet som de klargör vad han menar med t ex ”rasism” och ”extremism”.

En annan orsak till min reaktion är  den underliggande förutsättningen – att människor i normalfallet är och måste vara änglalika. Vi får aldrig:

• hysa en negativ känsla

• vara irriterade

• undslippa oss ett hårt ord eller en ovänlig blick.

I linje med denna grundsyn har en statlig utredning tillsatts, för att slå fast vilka känslor som medborgarna får och inte får hysa.


Alla ska kunna klara ”filmprovet”, dvs i princip närsomhelst bli filmad, få detta utlagt på internet och då klara änglakriterierna.

Framför mig ser jag här ett inslag i SVT:s ”Debatt”, där SD:s Hanna Wigh möter en Expo-företrädare. Överens var de inte bara om det olämpliga i de tre SD:arnas manövrar i Stockholmsnatten för några år sedan (där kan även jag instämma). De verkade dessutom dela en underliggande förutsättning om mänsklig änglalikhet som norm, där rätt ordval alltid ska klaras.

I pk-världen ska helst  inga målkonflikter eller obehagliga fakta erkännas – det blir  att vara ”god” och ”rumsren”.

Vi sverigevänner måste inse faktum: våra politiska meningsmotståndare, detta pk-etablissemang inom media och partipolitik, är:

• inget att se upp till,

• inget att försöka efterlikna,

• inget att söka bifall från!

pkoffer

Det finns mycket att bli djupt upprörd över i dagens Sverige, men dit hör inte några ogenomtänkta ord i ett gammalt fyllegräl som hamnat på film.

I min värld är det viktiga att inte skada andra människor. Inte heller ska man onödigtvis såra någon genom hårda ord och nedsättande omdömen.

Å andra sidan måste vi ibland tillåtas ”släppa ut ånga”.  Alla måste vi kunna tåla att någon gång få höra sådant som vi inte gillar, utan att gå i däck. Det är en del av livet. Man får s.a.s ge och ta.

Därmed är jag inne på en annan aspekt – obalansen i dagens PK-Sverige.

Invandrare kan tilldömas skadestånd om de känner sig kränkta. Det finns en särskild lagstiftning, riktad mot svenskar: ”hets mot folkgrupp”.


Som jag ser saken är detta den tydligaste främlingsfientligheten, den verkligt nedlåtande synen på invandrare – att inte kunna tilltro dem förmågan att klara vad vi svenskar självklart måste klara.