• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ställ om kursen!

Antag att du haft sönder en vattenledning i ditt badrum, så att det sprutar åt alla håll och vattennivån på golvet stiger. Inriktar du dig då först av allt på att torka upp med handdukar och trasor? Ser du inte som det primärt nödvändiga att direkt stänga av huvudkranen för att få möjlighet att laga läckan?

Och ser du inte att ansvaret för denna åtgärd ligger på dig själv, inte på grannen?

Parallellen är uppenbar.

7-klövern vill inte stoppa ytterligare probleminvandring. Istället tror de på alltmer resurser för integration. Och ansvaret för att integrationen ska lyckas vill man lägga på Sverigedemokraterna – det enda riksdagsparti som motsatt sig den invandring som skapat problemen!

Jimmie Åkesson fick den 5/11 -12 in en artikel på DN Debatt, där han bl.a. går i svaromål kring detta:

”Ingen integrations­politik i världen kan fungera under nuvarande förhållanden. Den viktigaste åtgärden för att kunna vända segregationstrenden är att kraftigt minska invandringen.”

Alltid något, men det räcker inte att ”minska invandringen”. Den typ av invandring som nu är aktuell – av oassimilerbara bidragstagare från helt främmande kulturer – måste omedelbart upphöra, helt.

Flödet behöver dessutom vändas, så att vi får en återvandring av probleminvandrare. Där ligger receptet för att ”bryta utanförskapet”!

Kärnan i Åkessons DN-artikel är att särbehandlingen av invandrare, diskrimineringen av svenskar på arbetsmarknaden, ska upphöra:

”Regeringens integrationspolitiska åtgärder handlar om ökat fokus på bidragsanställningar, inrättande av meningslösa aktiviteter som närmast kan liknas vid vuxendagis samt om populistisk plakatpolitik. När regeringen i sin höstproposition slår sig för bröstet över att man lyckats förflytta invandrare från den ena bidragsanställningsformen till den andra blir det uppenbart hur illa ställt det verkligen är.

Vi tror inte på särlösningar. Sverige har nu provat att möta massinvandring med bidragsjobb sedan 90-talet och utanförskapet bara fortsätter att öka. Vi tror heller inte på komplexa och diskriminerande åtgärder så som subventionerade anställningar för invandrare och sänkta skatter i bostadsområden med få svenskar.”

”Vad Sverige behöver är inte mer av bidragsjobb, vuxendagis och andra särlösningar utan vad som krävs för att bekämpa utanförskapet är en ansvarsfull invandringspolitik, en effektiv arbetsmarknadspolitik, en ändamålsenlig utbildningspolitik och tydliga krav från samhällets sida.

”När vi i dag delar ut svenska pass till människor som inte kan ett ord svenska och efterskänker invandrares hemutrustningslån för miljarder sänder vi ut helt fel signaler. Det måste i framtiden bli tydligt att ansvaret vilar tungt hos den enskilde och medborgarskapet kan bli en nyckel i detta givet att det ställs krav för att förvärva det.”

Genom subventionerade anställningar har regeringen alltså försökt minska arbetslösheten bland invandrare.

En annan konstlad metod att frisera siffrorna är alla sysselsättningar som tillkommit pga ”mångfalden” och dess konsekvenser – yrken som det svenska samhället aldrig skulle ha behövt om det inte vore för probleminvandringen.

Vi har således fått bekanta oss med en serie nya yrkestitlar som:

• stadsdelsvärdar

• mångfaldskonsulenter

• mångfaldssamordnare

• integrationsmentorer

• demokratipiloter

• hemspråkslärare

• integrationslärare

• tvättstugevärdar

• ”lotsar”

• ”ambassadörer”

• trygghetsvärdar.

Se vidare:

http://vitbok.se/9/b.html

http://www.bgf.nu/nyrken