• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Starka citat

Vi är många nu, som skriver på webben om invandringen. Här kommer citat ur tre särskilt starka texter.


I samband med min senaste bloggtext hittade jag till Merit Wagers blogg och kritiska ord från Birgitta Elfström, pensionerad Migverksjurist år 2009:

”I Sverige tar vi i hand och hälsar på varandra, vi skär inte av klitoris på kvinnor, vi mördar inte i hederns namn, vi låter pojkar och flickor umgås med varandra, vi låter flickor delta i idrott och dans, vi låter kvinnor gå ensamma ut och handla, vi låter kvinnor visa sitt hår, vi låter kvinnor delta i föreningslivet och i det politiska livet, vi är helt enkelt för jämställdhet på alla plan.

Det är mer än dags för regeringen att åter ta ett beslut liknande det s.k. 13-decemberbeslutet. Därefter måste regeringen sätta press på regeringar i stater som inte ger sina medborgare tillgång till mänskliga rättigheter. Om ett land kränker mänskliga rättigheter skall det kosta. Sådana länder bör helt enkelt bojkottas/frysas ut ur det internationella samfundet. Det måste kännas när mänskliga rättigheter kränks. Det är inte Sveriges skyldighet eller sak att ta hand om alla som kränks i sina hemländer!

Sveriges regering måste visa att de bryr sig om oss som bor permanent i landet eller också får den helt enkelt säga till oss att det är viktigare att värna om dem som utan faktiska asyl- eller skyddsskäl söker asyl i vårt land, och vägrar lämna det om de får avslag på sina ansökningar.”


I samma riktning har Tino Sanandaj uttalat sig. Fria Tider skriver, under rubriken ”En kurd bland hermelinerna”:

”Idag syns Tino Sanandaji inte längre till i den svenska debatten, vilket inte torde förvåna någon som känner till de premisser som gäller för det så kallade ‘offentliga samtalet’ i vårt land. Att man själv har invandrarbakgrund (Sanandaji är kurd) båtar föga om man går bärsärkagång i den politiskt korrekta porslinsbutiken på det sätt Sanandaji gjorde i Almedalen.

‘Multikulturalismen är död’, inledde Sanandaji. Därefter följde en strid ström av intelligenta observationer och obekväma fakta, som normalt omsorgsfullt sopas under mattan i den svenska debatten. Sanandaji framhöll helt korrekt att den svenska eliten är ‘enormt självgod’, föraktar den egna befolkningen och känner sig som ‘otroligt goda människor när de håller på och skänker bort Sverige’. Han påpekade vidare att den västerländska historien och kulturen konsekvent svartmålas av kulturpersonligheter och politiker.
 
Och han vågade till och med antyda något så kontroversiellt som att vi svenskar inte har någon skyldighet att ta emot invandrare, utan har rätt att bedriva en invandringspolitik som sätter våra egna intressen i främsta rummet.”

Över till Julia Caesar på Snaphanen, som den 4/11 hade sin hittills kanske starkaste krönika, ”RAPPORT FRÅN GRÄNSEN”. Den förtjänar iofs att citeras i sin helhet, så läs den gärna här.

Några stycken:

”…Ett ideologiskt och demografiskt ockupationskrig har rivit ned det jag förknippade med Sverige, det miljoner svenskar har varit med om att bygga upp och som vi var stolta över. De som inte vill oss väl styr oss rakt mot isberget. När berget kommer inom synhåll från bryggan ökar de farten.”
 
”En galen maktelit har gett bort någonting som de aldrig har förvärvat rätten till och som inte tillhör dem: vårt land och vår frihet. På bara några decennier har de tillfogat landet större skador än tidigare politiker lyckats med i landets hela historia.

Mitt land har också förråtts av dem som har till uppgift att ge oss sanningsenlig information men istället har gått till sängs med den politiska makten och fört oss bakom ljuset. Journalisternas lögner fräter som syra – med gemensamma ansträngningar har politiker och journalister med sina lögner och sin mörkläggning pulvriserat samhällets största kapital; den sociala tilliten och förtroendekapitalet mellan människor.”


 ”Jag söker asyl från en tid där lögnen är upphöjd till norm. Alla ljuger – av rädsla för att bli utstötta ur flocken. Jag är rädd för rädslan. Rädslan som plötsligt finns överallt och får människor att med flackande blick och lögnstela ansikten säga saker som de tror att de måste säga men som är något helt annat än de verkligen tycker. Fruktan som sprider sig på alla nivåer i samhället som ett långsamt verkande gift. Det är det värsta giftet av alla; fruktan verkar i människornas blodkärl och andningsvägar tills de inte längre kan andas. Men om man gör våld på sanningen spränger den en till slut inifrån.”

”En storvulen fix idé om att det är Sveriges uppgift att rädda världens alla befolkningar från sig själva har under kortare tid än ett halvt människoliv fått svenska politiker att rasera samhällets mödosamt uppbyggda grundpelare och förskingra den välfärd som det tagit svenska folket generationer att arbeta ihop.”

”Det pågår ett mentalt inbördeskrig i Sverige. Den maktelit som har tillgång till medias megafoner har förklarat krig mot vanligt folk som inte längre tiger stilla. De krigar för att de känner sig hotade, och de känner rätt – de ÄR hotade. De vill behålla sitt formuleringsprivilegium och ensamrätten till megafonerna. Jag söker asyl i ett annat land, en annan tid. Jag vill inte leva på en krigsskådeplats. Allt detta hat från landets härskande elit mot dem som inte stoltserar som åsiktsmannekänger med de rätta, godkända åsikterna. Om dessa mångkulturens apostlar är så övertygade om att de har rätt, var är då deras sakargument?


 Varför vilar de inte lugnt i sin visshet? Varför denna hätskhet, detta hat mot oliktänkande? Har vi ingenting lärt av alla diktaturer som har brutit samman i våld och skam?”

Alltfler inser nu att de pågående probleminvandringen till Sverige måste upphöra, om inte situationen, under den svåra ekonomiska krisvi nu går in i, ska bli helt ohanterlig.

I själva verket räcker inte detta. Vad som dessutom krävs är en omfattande återvandring, av åtminstone dem som kommit hit från Afrika och Västasien sedan regeringen Reinfeldts tillträde år 2006.  Sverige måste omgående lägga i backväxeln.