• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Stopp nu! (1)


I låten ”Que sera sera” sjöng Doris Day ”Whatever will be will be”. Dvs allt är ödesbestämt – vi människor kan inte påverka vad som ska hända. ”Determinism”, som detta kallas med ett finare ord.

Determinism är en farlig hållning, som inbjuder till passivitet och ansvarslöshet.  Vi invandringskritiker kan förvisso notera erfarenheter som talar för att motstånd är lönlöst. Massinvandringen av oassimilerbara bidragstagare från fjärran länder och kulturer ökar ju hela tiden.

Ändå måste vi ta fasta på ett uttalande som tillskrivits John Wayne: ”A man’s gotta do what a man’s gotta do”. Ungefär:  Man måste göra det man är tvungen att göra”.

Med detta har jag halkat in på frågan hur vi ska orka fortsätta kämpa, trots motgångar. En del av svaret tror jag ligger i att ha humorn på sin sida, att mitt i allvaret kunna ta det hela ”med en klackspark”.

På plussidan finns också det faktum att vi nu vuxit till en sverigevänlig rörelse. Om detta vittnar att vi delvis lyckats påverka språkbruket. ”invandringskritisk” har således ersatt ”invandrarfientlig”. Ett annat propagandabegrepp är ”flykting”, att ersätta med det mer saklig korrekta ”asylant” (man ska söka/har sökt asyl, men saknar ofta flyktingskäl).

Åter till vad som skulle vara tråden för denna bloggtext:

PK-iterna förnekar att det är en ”massinvandring” som pågår till Sverige. Jag menar att den beteckningen blir på sin plats när vårt lands mottagningskapacitet överskrids. Om vad vittnar de många kommunernas bekymmer, om inte detta?


Sverige är ett i hög grad exportberoende land. Det var inte länge sedan finansminister Anders Borg kunde undslippa sig uttalanden om att svensk ekonomi gick som tåget.

Sådana uttalanden har nu upphört.
Varför?


Jo, orderingången minskar, varslen duggar tätt och arbetsmarknaden påverkas. Särskilt hög är arbetslösheten för ungdomar.

En motsvarande situation gäller för bostadsmarknaden. Särskilt hög är bostadsbristen för ungdomar.

Unga svenskar tvingas bo kvar hos sina föräldrar långt upp i vuxen ålder eller ge sig in på en mycket farlig skuldsättning för att kunna köpa sig en egen bostad. Istället för att hyra, där de får tävla med Migverket.

Intensiva mediakampanjer pågår för att övertyga unga svenskar om att de överhuvudtaget inte existerar, men i längden kan denna propaganda knappast lyckas.

Någon gång måste bubblorna spricka.

De flesta känner nog till uppgiften om grodor som kan låta sig kokas levande i en kastrull, om värmen bara ökas långsamt. På motsvarande sätt har invandringen till Sverige pågått under många decennier, åtföljt av krav på anpassning – från svenskarnas sida.


Sedan tillträdet av regeringen Reinfeldt år 2006 har takten i denna process skruvats upp påtagligt, med en både kvantitativ och kvalitativ innebörd. Nu köps hela hus i villaområden till stora barnfamiljer av asylanter/anhöriga.


Detta påverkar då även medelklassen, genom sämre närmiljö, skolproblem och sjunkande huspriser. Hur klara betalning av lånen vid en försäljning? Kan man alls flytta därifrån? Här kan en panik komma krypande.

Vad kan då göras?
Det ska jag diskutera i nästa text.