• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Motmänsklighet


Min nästa film ska handla om den senaste partiledardebatten i SVT, där den förbjudna frågan ställdes. ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Förbjuden av två skäl:

a) Invandring är bara välgörande, rymmer inga problem.

b) Det finns ingen gräns – Sverige tål varje invandring, sett till såväl kvantitet som kvalitet.

Julia Caesar har hunnit med två krönikor i ämnet: ”De medmänskliga” och ”Vakthundarna”.

Det gav inspiration till denna bloggtext, redan innan  Vad-tål-Sverige-filmen är klar.

Julia Caesar:

”För vakthunden Anna-Lena Lodenius, ‘expert på främlingsfientlighet’, är frågan ‘Hur mycket invandring tål Sverige?’ ‘ofattbar’. Den får inte ens ställas. Lodenius skriver på SVT Debatt:

‘Hur mycket invandring tål Sverige?’ En smått ofattbar fråga att ställa i en partiledardebatt. Frågan, som den formulerades av Agendas Mats Knutson i SVT i söndags (7/10), förutsätter att invandring är en belastning. Den senaste partiledardebatten i Agenda visade en pågående trend. Allt fler journalister verkar oreflekterat tycka att gruppfördomar om invandrare och minoritetsgrupper är en legitim utgångspunkt för offentlig debatt. Åsikterna bemöts förstås – men slutintrycket blir ändå en förskjutning av vad som får sägas i det offentliga samtalet.’

Här avslöjar Anna-Lena Lodenius sin totalitära agenda så det ryker. ‘En förskjutning av vad som får sägas i det offentliga samtalet’? Får sägas? Vem avgör vad vem ‘får säga’ i det offentliga samtalet? Anna-Lena Lodenius?”

Med anspråk av denna karaktär, att få intaga en nästintill gudomlig position som överdomare beträffande yttranderätt, bör inte detta vara förpliktigande? Måste man då inte själv mer än andra sitta inne med förnuft, klokhet och omdöme?

I själva verket förhåller det sig tvärtom. Man intar genomgående positioner, driver resonemang, som inte går ihop.

1.
Vad blir innebörden av allt tal om ”medmänsklighet”, om inte att vi ställer upp av solidaritet – för andras skull, inte vår egen?

Samtidigt drivs tesen att den förda invandringspolitiken är kostnads- och problemfri, om inte rentav välgörande för vårt land.

Vore det senare verkligen sant, då behövs väl ingen särskild medmänsklighet som motiv? Där ryms ju ingen uppoffring från någon individ eller grupp.

2.
PK-iterna gör anspråk på att företräda en särskilt hög moral och en fördomsfrihet.


Samtidigt blundar de för verkligheten, är direkt ointresserade av relevanta fakta. Bortser från uppenbara effekter av den hittills förda politiken.

3.
”Alla människors lika värde!” lyder deras stridsrop, men praktiken är en annan.

Både vad gäller juridik, bostäder, arbete och bidrag behandlas svenskar som en andra klassens människor i Sverige. För nyanlända utlänningar står gräddfiler till förfogande.


Julia Caesar jämför det svenska samhället med DDR. Där  finns tyvärr uppenbara paralleller.