• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Lösningen!

Nu kommer rapporter om ytterligare ökningar av invandringen till Sverige. Ovanpå den enorma anhöriginvandringen av somalier kommer en enorm asylinvandring av somalier (eller påstådda sådana) och dessutom en enorm asylinvandring av syrier (eller påstådda sådana).

Samtidigt fortsätter en ström av asylsökande zigenare från Balkan.

Julia Caesar:

”Sedan viseringstvånget avskaffades för Serbien och Makedonien 2009 och Albanien, Bosnien och Montenegro 2010 har sammanlagt 17 691 personer från västra Balkan sökt asyl enbart i Sverige. Serberna utgör 60 procent, och de allra flesta är romer. Inför vintern ökar nu anstormningen kraftigt. Sedan början av oktober kommer ungefär hundra personer i veckan från västra Balkan.

De flyr från kyla, fattigdom och misär, men det utgör inga asylskäl, och nästan ingen får heller asyl. Det som pågår är ett omfattande missbruk av asylrätten, en plundring av de svenska välfärdssystemen.

I Serbien görs informationskampanjer om att alla asylsökande skickas hem igen. Men inga informationskampanjer biter på de chartrade busstransporterna och de ogrundade asylansökningarna. De romer som söker sig till EU vet numera att de inte kommer att få asyl. De reser ändå.

Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att med EU:s goda minne få betald semester på svenska skattebetalares bekostnad. Människorna från västra Balkan kommer med chartrade bussar som researrangörerna tjänar stora pengar på. Som asylsökande har bussresenärerna från Balkan rätt att bli bjudna på kost, logi och övriga kostnader under den tid det tar att behandla deras ansökan. De kan också passa på att laga tänderna och anlita sjukvården för 50 kronor.

Våldsbrott och egendomsbrott kan också kopplas till den fria rörligheten från västra Balkan.”

Det hela överskrider Sveriges mottagningskapacitet, vilket bekräftas av missnöjet bland nyss anlända syrier, med den boendestandard som Sverige erbjuder.

Om detta rapporterade SVT:s Rapport den 29/10 -12.

Mottagningshaveriet betyder också att kontroll saknas kring både identitet och eventuella skyddsbehov hos dem som får stanna i Sverige.

Merit Wager:

”Sedan maj 2005 har jag skrivit om asylinvandring till Sverige. För fyra, fem år sedan, förändrades den och ökade också ganska kraftigt. Förändringen bestod bland annat i, att allt fler – ända upp till 95 % – av alla som sökte asyl eller skydd inte visade några id-handlingar. Det hela har skenat iväg och – trots massor av varningstecken och trots miggornas hårresande berättelser här på bloggen – har ingen ansvarig velat låtsas om problemen och svårigheterna. Inte ens nu, när Migrationsverket dignar under bördan av alla som i strid ström tar sig hit,”

”Man kan undra om svenska folket är fullt medvetet om att staten, genom landets regering, över dess huvuden har bestämt att de genom sina skyhöga skatter ska bekosta boende, vård, skola, försörjning för tiotusentals och åter tiotusentals människor som ingen ens vet vilka de är eller varför de egentligen är här. Jag är övertygad om att en stor majoritet av svenskarna är beredda och villiga att ta emot, betala för och på olika sätt hjälpa till med integration etc, av asylsökande med asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen.

Men då ska man också kunna ställa krav på att betydligt fler än 5-10 procent av dem, som söker rätten att få stanna i Sverige med allt vad det innebär, också identifierar sig och ger en sanningsenlig bild av varför de kommit hit. De, som inte uppfyller utlänningslagens krav och som inte talar sanning om vare sig sitt namn, varifrån de kommer och inte kan ge en sanningsenlig förklaring till varför de söker asyl eller skydd, ska inte ges tillstånd utan utvisas så snabbt som möjligt så att de inte hinner försvinna i den gråsvarta zonen där tiotusentals utländska personer idag befinner sig, utan tillstånd att vistas i landet..”

Dignande under trycket klagar nu svenska politiker över att andra EU-länder tar emot så mycket färre flyktingar jämfört med vad Sverige gör.

Så här skulle det inte behöva vara!

Det finns en lösning, och i princip en enkel sådan.
Vad som behövs är ”bara” litet nytänkande och en dos politisk vilja.

Lösningen heter SAFE HAVEN, med all EU:s  asylmottagning förlagd till den afrikanska sidan av Medelhavet.

Cecilia Malmström är här en nyckelperson. Som EU:s kommissionär är det hon som har ansvar för området migrationsfrågor. Med ett ”Alexanderhugg”skulle hon kunna lösa hela problemet, för både Sverige och andra EU-länder.

Det skulle kunna gå till så att EU skaffar sig  ett långtids leasingavtal för ett stycke ökenmark i t ex Libyen, ett område som sedan omvandlas till ett gemensamt asylområde för alla och envar som i något EU-land söker skydd enligt Genèvekonventionen. Så snart de uttalat ordet ”asyl” sänds de till Safe Haven.

Där ska Kommissionen ha hela ansvaret och tillförsäkra de asylsökande omedelbart skydd och uppehälle.

Verksamheten kan där skötas rationellt och rättssäkert med alla funktioner – utredare, advokater, läkare, tolkar o.a – samlade på en och samma plats.

De personer som visar sig ha asylskäl enligt Genèvekonventionen får sedan på något sätt fördelas mellan medlemsländerna. Övriga – den stora majoriteten av de sökande – de som inte visar sig ha asylskäl, blir kvar i asylområdet tills de återvänder hem eller reser vidare till någon annan världsdel. Likaså borde individer med farliga obotliga smittsamma sjukdomar inte få komma in i EU – här måste visas självbevarelsedrift.

Med asylmottagningen förlagd till norra Afrika skulle inte föreligga samma problem med kyla och uppvärmningsbehov som i norra Europa. Tältläger skulle kunna fungera.

För SAFE HAVEN har jag tidigare redogjort i denna film:

Vad tål Sverige?

Här kommer Vad-tål-Sverige-filmen. Om partiledardebatten i SVT, där programledningen ställde  frågan : ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

En fråga som inte tåldes av Anna-Lena Lodenius och andra pk-iter i media.

Se även tidigare bloggkommentarer här och här.

Se även: Stolta ministrar

Och 4.50 in på denna film.

Motmänsklighet


Min nästa film ska handla om den senaste partiledardebatten i SVT, där den förbjudna frågan ställdes. ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Förbjuden av två skäl:

a) Invandring är bara välgörande, rymmer inga problem.

b) Det finns ingen gräns – Sverige tål varje invandring, sett till såväl kvantitet som kvalitet.

Julia Caesar har hunnit med två krönikor i ämnet: ”De medmänskliga” och ”Vakthundarna”.

Det gav inspiration till denna bloggtext, redan innan  Vad-tål-Sverige-filmen är klar.

Julia Caesar:

”För vakthunden Anna-Lena Lodenius, ‘expert på främlingsfientlighet’, är frågan ‘Hur mycket invandring tål Sverige?’ ‘ofattbar’. Den får inte ens ställas. Lodenius skriver på SVT Debatt:

‘Hur mycket invandring tål Sverige?’ En smått ofattbar fråga att ställa i en partiledardebatt. Frågan, som den formulerades av Agendas Mats Knutson i SVT i söndags (7/10), förutsätter att invandring är en belastning. Den senaste partiledardebatten i Agenda visade en pågående trend. Allt fler journalister verkar oreflekterat tycka att gruppfördomar om invandrare och minoritetsgrupper är en legitim utgångspunkt för offentlig debatt. Åsikterna bemöts förstås – men slutintrycket blir ändå en förskjutning av vad som får sägas i det offentliga samtalet.’

Här avslöjar Anna-Lena Lodenius sin totalitära agenda så det ryker. ‘En förskjutning av vad som får sägas i det offentliga samtalet’? Får sägas? Vem avgör vad vem ‘får säga’ i det offentliga samtalet? Anna-Lena Lodenius?”

Med anspråk av denna karaktär, att få intaga en nästintill gudomlig position som överdomare beträffande yttranderätt, bör inte detta vara förpliktigande? Måste man då inte själv mer än andra sitta inne med förnuft, klokhet och omdöme?

I själva verket förhåller det sig tvärtom. Man intar genomgående positioner, driver resonemang, som inte går ihop.

1.
Vad blir innebörden av allt tal om ”medmänsklighet”, om inte att vi ställer upp av solidaritet – för andras skull, inte vår egen?

Samtidigt drivs tesen att den förda invandringspolitiken är kostnads- och problemfri, om inte rentav välgörande för vårt land.

Vore det senare verkligen sant, då behövs väl ingen särskild medmänsklighet som motiv? Där ryms ju ingen uppoffring från någon individ eller grupp.

2.
PK-iterna gör anspråk på att företräda en särskilt hög moral och en fördomsfrihet.


Samtidigt blundar de för verkligheten, är direkt ointresserade av relevanta fakta. Bortser från uppenbara effekter av den hittills förda politiken.

3.
”Alla människors lika värde!” lyder deras stridsrop, men praktiken är en annan.

Både vad gäller juridik, bostäder, arbete och bidrag behandlas svenskar som en andra klassens människor i Sverige. För nyanlända utlänningar står gräddfiler till förfogande.


Julia Caesar jämför det svenska samhället med DDR. Där  finns tyvärr uppenbara paralleller.

Sedlar i banker?

Upprop för kontanthantering i bankerna

Misstro eller tilltro

Från utdelandet av både SVIC-tidningarna och vitbokstabloiden minns jag hur många tog emot materialen med misstro: varifrån kommer ni? Vilka står bakom?

På mig verkade detta provocerande: Det var väl för f-n bara att läsa innantill! Pekade vi på verkliga samhällsproblem eller inte? Resonerade vi sunt eller inte? Hade man ingensomhelst egen uppfattning att stämma av mot?

Här hade vi gjort oss sådant besvär att få fram denna trycksak, raktigenom via ideellt arbete, för alla svenskars skull – kunde man då inte göra sig besväret att ens läsa själv?!

Det finns en ryggmärgsreaktion av misstro mot envar som vill föra fram ett budskap. Många känner sig då tryggare och mer på fast mark genom att säga nej (och ty sig till stora massmedias propaganda). Många förknippar också misstro med att vara smart.

Varför är det så svårt att föreställa sig att det kan finnas människor som är just vad de utger sig för att vara, som arbetar oegennyttigt och har ärliga avsikter?

På sistone har jag fått klart för mig att en motsvarande misstro kan förekomma i våra egna led, bland oss nationella.

I viss utsträckning är en vaksamhet inte bara acceptabel, utan direkt nödvändig. Vi har motståndare som vill infiltrera för att kunna skada. Ett konkret exempel är ju hur en naiv ND-ledning får några år sedan släppte Daniel Poohl från Expo inpå livet. Fel blir det dock om en sådan vaksamhet får hämma hela arbetet.

På sistone slår det mig att jag ofta mött frågan hur det kan komma sig att jag, som varit en så aktiv invandringskritiker alltsedan början av 90-talet, kommit så lindrigt undan vad gäller attentat och fysiska angrepp?

Frågan i sig är berättigad, så jag vill här ge mina egna reflexioner kring tänkbara svar.

Vid två tillfällen  blev jag faktiskt uppvaktad av AFA-figurer, genom klottrande av meterhöga bokstäver på respektive kortsida till huset där jag bodde. I juni 1996 informerades sålunda alla grannar om att Jan Milld var ett ”rasistsvin”.  Våren 1997 riktade sig informationen från de anonyma till mig: ”vi ser dig”, varvid jag hunnit avancera till ”fascistsvin”.

Det har stannat vid dessa litterära alster – varför?

Möjliga delförklaringar:

1. Om syftet med husklottret varit att tysta mig, få mig passiv, då kunde figurerna snart konstatera att den effekten uteblev – utgivningen av tidskriften Blågula Frågor fortsatte, 1996 startade vi dessutom BGF-webben.

2. I en annan bemärkelse fick man tyst på mig – klottrande eller fysiska angrepp förutan – jag blev ju svartlistad på alla tidningars debattsidor.

3. Vidare var jag demokrat med vänsterbakgrund och höll fast vid många tidigare värderingar. Kanske förmådde en del av figurerna uppfatta detta.

Mitt resande i ett 50-tal länder försvårar rimligen drivandet av tesen att jag skulle lida av ”xenofobi”. Tillika blir det svårt att finna stöd för den tesen i vad jag skriver.

4. Vidare kan mitt med tiden relativa kändisskap ha fungerat som ett slags skydd, så att man gjorde bedömningen att grövre fysiska angrepp på mig skulle betinga ett politiskt pris. Kanske ville man inte ”skapa martyrer”.

5. Omvänt kan ha funnits en önskan att kunna hålla fram mig som ett alibi: se där hur vi har demokrati och frihet – en enveten kritiker som JM kan ju verka öppet, utan att drabbas av repressalier.

6. Följer vi denna konspiratoriska tråd ett steg, så kan man kanske hoppas att så förvirring och splittring i nationella led, genom att låta vissa komma undan, medan andra blir brutalt och handgripligen angripna.

7. Eventuellt har man dragit en skiljelinje vid angrepp på min person/privata sfär och angrepp mot mig i samband med politisk aktivitet från min sida.

På det senare har ju inte saknats exempel. Flera både torgmöten och inomhusmöten 2002-2004 dränktes i oljud, man har också träffat mig genom att spruta eller kasta olika vätskor.

8. Utöver detta kan ha funnits ett moment av tur och tillfälligheter.

Denna text får fungera som introduktion till den första filmen efter min senaste sjukhusvistelse. Den handlar om min verksamhet som invandringskritiker, heter ”Tre liv” och blir i fyra delar:

1. Introduktion och bakgrund

2. Verksamheten fram till min första sjukhusvistelse, våren 2009

3. Verksamheten mellan de två sjukhusvistelserna, sommaren 2009 till sommaren 2012

4. Verksamheten nu hösten 2012 och framåt.