• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Punkt.slut.


Vår demokrati har s.a.s. utvecklats.

Anledningen till att vi inte har ett system av direkt demokrati är uppenbar: ett antal miljoner människor kan inte samlas för att gemensamt diskutera igenom alla frågor och sedan fatta beslut.

Av praktiska skäl blir vi tvungna att hålla oss till en representativ demokrati, där vi väljer företrädare. Förutsättningen är då att dessa politiker ska ta tillvara våra intressen och föra vår talan. Representera oss.

Nu har en scenförändring inträffat, som för mig kan personifieras av Erik Ullenhag, integrationsminister och en del andra stolta ministrar i den reinfeldska regeringen.

Som när minister Ullenhag inbjuder till ett ”kunskapsseminarium om betydelsen av mångfald”, bra kommenterat av Merit Wager.

Med det nya synsättet vet politikerna bäst.

De sitter inne med en högre moral och en odiskutabel sanning, vilket gör att de inte behöver lyssna på folket. I stället är det folket som ska lyssna på dem, eller bara låta sig köras över.

Bäst vet också mediafolket.

Konkret tycker jag det illustreras av alla de ledarartiklar som avslutas ”punkt.slut.”.  Särskilt gärna används det begreppet när ämnet är utlänningar som fått svenska medborgarskap. Tesen är då att en sådan utlänning därmed är lika mycket svensk som en etnisk svensk. Där finns inte längre några skillnader – ”punkt.slut.”.

Jag hävdar dock, och fakta hävdar, att just så är fallet. Både beträffande brottsdeltagande och bidragsberoende finns en överrepresentation för utlandsfödda. Skillnaden mellan utlandsfödda utan svenska medborgarskap och utlandsfödda med svenskt medborgarskap är bara marginell, som framgår av detta diagram ur SvD för 1993.


Vad pk-iterna begär att vi alla ska acceptera är det uppenbart absurda. Om du eller jag flyttar till Kina så kan vi självfallet aldrig – vad vi än företar oss – bli uppfattade som kines av kineserna.

Ulrica Messing var ju integrationsminister i slutet av 90-talet. När hon talat om ”svenskar med afrikanskt ursprung” skrev jag:

”Antag att Ulrica Messing själv reste till Somalia. Efter fem år i landet får hon somaliskt medborgarskap. Hon kan dock ingen somali, utan behöver tolk för att kunna göra sig förstådd. Dessutom har hon kvar sitt svenska medborgarskap. Sin kontakt med Sverige behåller hon både genom täta resor hem, genom att titta på svenska TV-program och genom att umgås med andra svenskar i Somalia. Någon kontakt med det somaliska samhället har hon just inte.Är hon då att betrakta som en ‘afrikan med svenskt ursprung’?”


Till punkt-slutarna hör även den senaste s-ordföranden, Stefan Löfvén. Närmare bestämt är han en punkt-slut-feminist.

Framför den samlade s-gräddan deklarerade han som nyvald, likt en skolgosse inför en examination: ”Jag är en övertygad feminist, punkt slut.”

Lyssna 0-30 in på denna film.

På kommando är han redo att avge begärda deklarationer, förete de beställda känslorna.

Mer Stefan Löfvén på nästa film.

Rätt man för den aktuella agendan – inga invändningar mot svensk medverkan i NATO:s bombningar av Libyen och grönt ljus för svenska skattemiljarder till IMF och misskötta banker i EU.

Här har vi också kommunernas mottagning av ”flyktingar”.  Otillräckligt många kommuner vill fortsättningsvis ställa upp, så från pk-håll reses krav på tvångslagstiftning.

Vad blir logiken i detta, vad ska bli nästa steg? Ska vi svenskar även tvingas flytta från våra bostäder för att ge plats åt människor som politikerna finner bättre behövande (”flyktingar”, ”utsatta grupper”)?

Inte alls så långsökt, som man skulle vilja tro:

(Hela Grumstalet 2002 finns här)


Vilket leder tillbaka till Stefan Löfvén, som i senaste partiledardebatten i TV målade upp en idyllisk bild av den skola han gått i. Budskapet var uppenbarligen att invandrarbarn och svenska barn bör gå i samma klasser. Hur uppnå detta, om inte genom bussning och tvång, när vi redan har segregerade bostadsområden?

Alltfler exempel kommer på hur svenskar kommer i andra hand i Sverige, diskrimineras till förmån för utlänningar.

Hur kan våra politiker tycka att detta är rätt?

Jag tror mig ha kommit på förklaringen. Det handlar om attityder eller tankegångar i två led:

A. Människor ska inte ses som individer utan som delar av en grupp.

B.Svenskar har det i genomsnitt bättre ställt än människor från Afrika och Asien.

Undantagna från detta resonemang är dock medlemmarna av ”politiker-skrået”.

PS

Tilläggas kan ju att Stefan Löfvén reagerade skarpt mot Fredrik Reinfeldt, efter att denne nyligen använt begreppet ”etniska svenskar”. ”Det finns inte ‘vi och dom’, påminde Löfvén.

Än skarpare hade tidigare journalisten Paul Ronge  reagerat mot att Ulf Nilson använt begreppet ”pursvenskar”. I SJF:s tidskrift  Journalisten ställde Ronge ett åtal i utsikt för denna förbrytelse.