• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Skärningspunkten


Uttalanden från politiker i Katrineholm nyligen – inför den nya vågen av somalisk anhöriginvandring – aktualiserar grundläggande värderingar, tydliggör den politiska skärningspunkten och vattendelaren i Sverige 2012.

Det rör sig om ett resonemang i två led:

A.

• Det finns inga svenskar, inte ”vi och dom”.

• Alla människors lika värde och rättigheter.

• Ingen människa är illegal – envar har samma rätt till Sverige.

B.

Nu tryter resurserna och räcker inte till allt och alla. Plötsligt står grupp mot grupp.

Vilka ska då prioriteras?

Jo, de som har det svårast, de med de största behoven.

Då ska främst somalierna bli föremål för satsningar från skattemedel, så resoneras nu i Katrineholm.

Det blir också logiken i den förda invandringspolitiken med de värderingar som ligger bakom den. Det blir den linje som i praktiken drivs av 7-klövern.

ALTERNATIVET  vore att säga:

•  Vi svenskar finns!

•  Vi har en självklar företrädesrätt till vårt eget land och dess resurser.

Sverige behöver nu ett parti som klart och tydligt, tveklöst och utan ursäkter, driver den linjen!

Vad är bäst för somalierna?


En uppföljning av bloggkommentaren om Studioett och somalier samt  filmen ”NÖDROP från Katrineholm”.

I radioprogrammet ställde programledaren en fråga till Gunnar Sandelin, med denna innebörd: ”Ska inte somalier i Sverige få återförenas med sina nära och kära som sitter fast där nere i Afrika?”

Erik Ullenhag hade just framhållit att de anhöriga fanns på andra sidan jorden, och att detta långa avstånd försvårade integrationen av somalier som finns i Sverige.


Både integrationsministerns och radioprogrammets självklara utgångspunkt var vad som bäst kunde gagna somalierna.

Jag vill här återkomma till hur jag skulle ha önskat besvara denna fråga.

Det blir ett svar i tre led:

1.

FÖR SOMALIERNA  blir det bästa att få återförenas, och att dessa återföreningar sker i Sverige. Det är ju också ett önskemål, som de själva klart har givit uttryck för.

Vilka har bättre förutsättningar än somalierna själva att bedöma vad som är bra för dem? Här är det de, som s.a.s. är experterna!

Bäst för somalierna är också en ekonomisk trygghet, genom väl tilltagna bidrag, utan arbetstvång. Samt egna och rymliga bostäder, med rätt att få bosätta sig där de själva önskar.

2.

EN ANNAN SAK  blir vad som är bäst för svenskarna.

För svenska skattebetalare vore det bästa att inte ta emot fler somalier, utan istället sända tillbaka de somalier som redan kommit till Sverige.

Detta vore bra även för de svenskar som är beroende av offentlig service.

Ett nej till fler somalier är förmodligen ett utbrett önskemål bland berörda svenskar.

3.

Vilket leder över till ett tredje moment:

VEMS INTRESSEN ska vara avgörande? Är det svenskars eller somaliers intressen som ska väga tyngst i Sverige?

På vilken sida bör våra massmediala, juridiska och politiska makthavare ställa sig?


PS

Integrationsminister Erik Ullenhag såg den svenska invandringspolitiken som föredömlig, något för andra länder i Europa att ta efter.

För egen del tror jag det snarare är Sverige som borde lära av länder som Finland och Ungern, Danmark och Schweiz.


Jag tror också att vi svenskar har något viktigt att lära av somalierna: förmågan att se till sina egna intressen.

Vargfrågor


Den vargdödade unga kvinnan i Kolmården ger mig associationer till mordet på Elin Krantz.

Hon tyckte vad media och politiker i Sverige vill att unga människor ska tycka om invandringen, ingick på nätet i en grupp som ogillade Sverigedemokraterna. Hon var förmodligen allmänt positiv till invandrare och insåg inte riktigt faran i den situation hon var på väg in i. Elin Krantz blev s.a.s. ett offer på den politiska korrekthetens altare.

Jag anar och något liknande kan sägas om den kvinnliga vargskötaren i Kolmården.

Erfarenheten har lärt mig att vara skeptisk till människor som tituleras ”experter”. Ofta är  dessa rena propagandister och själva förblindade av politisk korrekthet.

Den 30-åriga vargskötaren hade vargar – eller tama vargar – som profession, och skött kullen sedan de var valpar. Media framhåller att hon var erfaren i umgänget med dessa djur. Händelsen framställs som ett mysterium.

Jag tror Olof Liberg (som med åren låter alltmer omdömesgill i vargfrågan) var något väsentligt på spåren, när han i TV kommenterade att Disneyfilmer ger djuren mänskliga egenskaper. ”Djur är djur och människor är människor”, framhöll han.

Vad fick den dödade vargskötaren att välja detta yrke, att gulla med tama vargar? Var hon opåverkad av den propaganda som sköljt över oss om vargars ofarlighet?  T ex genom filmer som ”Wolf Man” och ”Dansar med vargar”?

Vad säger det om säkerhetstänkandet på Kolmården, att kvinnan fick gå in ensam till vargarna, med bara en komradio som ”livlina”?

Vilda teorier förs nu fram av sakkunniga, om vad som kan ha orsakat vargattacken. Hon skulle ha snubblat eller blivit plötsligt så sjuk, att hon bara ramlat ihop.

Ur Aftonbladet den 18/6 2012, om iakttagelser av en familj som brukar besöka Kolmården flera gånger om året:

”BESÖKARNA: Det var någonting som inte stämde”.

”I fredags reagerade de på att vargarna betedde sig annorlunda… vargarna brukar oftast ligga och sola på klipporna. Men inte den här gången.

– De verkade väldigt oroliga, de strök omkring med svansen mellan benen och en av dem reste ragg.”

Flera andra besökare ska ha gjort samma iakttagelse, om vargarnas uppträdande.

En spontan reflexion: antag att någon ung man eller ensamt barn kastat sten – eller kanske rent av använt en laserpekare – för att ”leka med vargarna”. Sådant skulle förmodligen räcka för att få vargar i hägn oroliga.

Men oavsett orsak var parkvargarna alltså mentalt ur balans. Detta kunde flera besökare notera, men tydligen inte vargskötarna.

Var skötarna offer för sin egen propaganda, om att vargar  i grunden är ofarliga? Hela varggullkoncepten i Kolmården har ju gått ut på att visa detta.


Nu görs plötsligt en skarp distinktion mellan a) tama vargar och b) vilda vargar. De senare är mindre farliga, genom att det är skygga.

Det är precis vad jag också har hävdat. Men…

Gunnar Glöersen på Newsmill:

”Jag vet redan hur det kommer att låta i media och på debattsidor den närmaste tiden. Svenska Jägareförbundet med deras rovdjursansvarige i spetsen försöker utnyttja tillfället till att svärta ner vargen och skapa rädsla.

Men ta er en funderare, vem är det som skapat rädsla? Kolmården och andra djurparker har försökt lära svenska folket att gilla vargar. Inte ens incidenter med bitna barn har stoppat dem.

Vargar skall till varje pris framställas som trevliga sociala djur och det är bara vi obildade lantisar som ogillar dem eftersom vi påstås ha läst för många sagoböcker. Men verkligheten hann ifatt ‘vargkramarna’. Vargarna ville inte bli kramade.

 Om det nu är så att vargar i det vilda är helt ofarliga, som så många experter nu tvärsäkert påstår. Varför rekommenderar samma personer oss som möter vargar att skrika, inte visa rädsla och inte springa. Det enda rätta vore väl i så fall att svara att man bara kan njuta av ögonblicket? Vilda vargar är ju ofarliga.”

Just så!

Och en sak till: vargarna visar sig allt mindre skygga, söker sig allt närmare människors hem, skolor och arbetsplatser. Som framgått av flera regional-TV-inslag i Dalarna med omnejd.

I utvecklingens riktning ligger alltså att i naturen frigående vargar blir allt mindre vilda och därmed allt farligare för oss människor. Särskilt för barn.

Dagligen bits hundar ihjäl i vargområdena. Tyvärr blir det nog bara en tidsfråga, innan även ett barn någonstans faller offer.

Hur kommer vargförespråkarna då att låta?

Kommer de att relativisera, genom att jämföra med hur många människor som varje år drabbas av getingstick eller dör i trafiken?

PS

Bästa naturfilmen hittills?

PPS

Kolmården nu polisanmäld.

Varg?

Efter dråpet av 76-åriga Inger i Landskrona 2010 kunde det ju heta att man inte fick ”utnyttja en tragisk händelse”, inte göra politik av det inträffade.

Nu har en djurskötare i Kolmården blivit ihjälbiten av vargar. Kommer det att låta på ett liknande sätt?

Låt mig påminna om denna film i vargfrågan som jag gjorde i våras:

Vidare har jag här på bloggen varit inne på ämnet:

1. Människor och varg:

https://janmilld.wordpress.com/2012/04/07/manniskor-och-varg/

2. Vargtillägg:

https://janmilld.wordpress.com/2012/04/18/vargtillagg/

3. Vargar och politik:

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/04/vargar-och-politik/

4. Ledare:

https://janmilld.wordpress.com/2012/04/11/ledare-2/

5. ”Extrema” jägare

https://janmilld.wordpress.com/2011/02/22/extrema-jagare/

6. Varg i Sverige?

https://janmilld.wordpress.com/2011/02/23/varg-i-sverige/

7. Beslutsfattare

https://janmilld.wordpress.com/2011/02/24/beslutsfattare/

8. Vargböcker

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/28/vargbocker/

Avslutningsvis ytterligare en vargfilm:

PS

Vindkantring?


Är en vindkantring nu äntligen i sikte beträffande svensk invandringspolitik?

Redan på 90-talet lade vi ut en avdelning av Blågula frågors webbsida med titeln ”Vinden vänder”. Man ville ju så gärna se tecken på en tillnyktring, hade svårt att tro galenskapen om att kunna gå längre.

Det har sedan visat sig med eftertryck, att det kunde den. Och de tecken vi uppfattat innebar föga för utvecklingens riktning som helhet.

Samtidigt vill jag fortfarande tro, att det bara måste, någonstans, finnas en bortre parentes. En punkt där man liksom studsar mot en vägg och tvingas byta färdriktning.

Frågan är om inte den punkten trots allt ligger mycket nära nu. Det finns tecken som tyder på det!

Jag tänker på vissa försöksballonger kring invandringen från både m, s och fp, för att känna av situationen och/eller börja muta in en politisk position som kan komma att gagna partiet i nästa val.

Bakom detta ligger det faktum att Sverigedemokraterna nu i en mätning av väljarsympatier nått 10 procent och i två mätningar är riksdagens tredje största parti.

(En SD-framgång som är på en gång välförtjänt och oförtjänt, men det blir en annan diskussion).


Ett tecken i sammanhanget var också Studioett-programmet i fredags. Bloggtexten igår om denna har jag nu kompletterat med en film, ”NÖDROP från Katrineholm”.

Filmen Bandyns död” handlar också om Katrineholm.

Till sist en länk till en ny bra text på Merit Wagers blogg, men anknytning till den somaliska anhöriginvandringen.

”…För att komma ihåg namnen på den fiktiva makan och barnen inför anknytningsutredningen, krävde den asylsökande att få protokollet från sin asylutredning efter att PUT hade beviljats.

För det mesta fick alla dessa personer komma till Sverige som anhöriga. Och hur det gick sedan är lätt att gissa. Ja, paret skilde sig efter två år. Nya äktenskap ingicks av båda parter, antingen via fullmakt eller på semesterresor till Kenya eller Etiopien (inte Somalia, eftersom många inte alls var därifrån och aldrig hade några asylskäl gentemot det landet…) och nya personer anhöriginvandrare till Sverige…”