• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Utanförskap


I söndags hade Julia Caesar en mycket bra krönika, på temat ”utanförskap”.  Snart till denna, men först några andra moment:

Merit Wager nämner boken ”Postdemokrati” och citerar detta ur en recension i finska  Vasabladet:
”I Postdemokrati definierar Colin Crouch som ‘ett politiskt system där politikerna blir allt mera inneslutna i sin egen värld och knyter an till allmänheten framför allt genom manipulationsmetoder som baserar sig på reklam och marknadsundersökningar, alltmedan demokratins yttre former tycks oförändrade’.”

Detta för ju tankarna till dagens svenska regering, med sitt sanningsministerium, manifesterat bl.a. genom sitt bekämpande av föregivna myter och ministrarnas ”stolthet” över en vettlös invandringspolitik.

I linje med en sådan regering har också riksdagen, inte helt överraskande, utvecklats till vad som liknar ett dårhus. Särskilt tydligt manifesterades kanske detta i samband med en debatt om utvisning av kriminella utlänningar.

Jag gjorde just en film utifrån denna dårhusdebatt:

Dårhusdebatten i sin helhet kan ses här.

Går vi sedan till 7-klövern på kommunal nivå blir bilden inte bättre.

Det är vad Julia Caesar tar upp sin senaste krönika.  JC konstaterar att våra politiker numera lever i ett hopplöst utanförskap – utan kontakt med verkligheten, utan kontakt med vanliga människor.

I avsaknad av varje anständig moral, egen slutledningsförmåga eller spår av integritet, frestas jag tillägga. Det är som en samling zombies!


I likhet med utsagor från en s-politiker i Katrineholm går motsvarigheterna i Växjö i gång, lyriska över den ”utmaning” som ankomsten av en mängd somalier ska medföra för kommunen:

”De här människorna lever avskilda från andra i nästan alla avseenden; socialt, ekonomiskt och kulturellt. De bor i isolerade etniska enklaver och tvingas inte sällan skydda sig mot hot med larm och bevakning. Deras ekonomiska villkor skiljer sig från de flesta andras. De lever i en helt egen kultur som andra hånar och vänder ryggen åt.”
 
”Andakten är över. Jag sitter slagen av den kompakta uppvisningen. Det är bara en sak jag undrar över.

Varför ser Växjös kommunpolitiker ut som om de skäms? Varför flackar de med blicken och undviker ögonkontakt? Varför tittar vänsterpartisten ner i bordet hela tiden? Varför har flera av dem så död och undflyende blick? Varför säger de en sak i ord och en helt annan med mimik och kroppsspråk?”

”Nu har de intygat att de står på somaliernas sida. Varför hör jag ingen av dem säga ett enda ord om de människor som har gett dem deras politiska uppdrag och betalar deras löner, nämligen Växjöborna? Vad tycker de om nytillskottet på mer än 400 somalier som ska försörjas? Varför är stadens mer än 60 000 invånare icke-existerande i ett sammanhang som berör dem, deras ekonomi och deras stad på ett så djupgående sätt? Det är ju de som ska betala.”
 
”…tävlar de om vem som kan skådespela fram den starkaste tron, den mest kravlösa ‘humanismen’, den mest avgrundsdjupa bristen på omdöme, civilkurage och sunt förnuft. I sin förljugenhet, sitt svek, sin politiskt korrekta korruption och brist på ansvar sjunker svenska politiker – inte bara i Växjö – allt djupare. Samvetslöst tillfogar de sitt eget land och sin egen befolkning irreparabla skador.
 
Det är sinnebilden av ett bottenlöst och ohjälpligt utanförskap, utan kontakt med verkligheten. Vi kan försöka förstå dem – om vi ids. Vi kan beklaga dem – om vi orkar. Men förlåta dem för vad de gör med vårt land?
Aldrig.”

Den välskrivna JC-texten i sin helhet finns alltså här.