Opposition?

Sveriges Riksdag blir visserligen alltmer maktlös, men det vore ändå inte fel om där funnes en politisk opposition.

Den främsta poängen med en sådan opposition vore dock inte vad den kan uträtta i riksdagen – omgiven av den antisvenska 7-klövern är förutsättningarna där små, realistiskt sett.

VIKTIGAST ÄR ISTÄLLET  det tillträde till den nationella massmediala scenen som riksdagspositionen kan ge. Partiet får genom sin ledare vara med vid partiledardebatter. Det ger en chans att verka opinions- och folkbildande.

Jag kunde möjligen ha givit Jimmie Åkesson godkänt, utifrån den svåra inramningen i söndagens TV-debatt, om han åtminstone hade inlett sitt första anförande med en deklaration om att det är bara med tvekan som han deltar, pga det upplägg som stänger ute de viktigaste politiska frågorna från debatten.

Han kunde även ha uttryckt en tvekan att i TV-studion stå på samma sida som s-v-mp, eftersom SD är den enda verkliga oppositionen mot regeringen Reinfeldts galenskaper.

Kenneth Sandberg skriver:

”Att JÅ är en skänk från ovan för Sveriges banemän stod alldeles klart vid den TV-sända partiledardebatten 6 maj.

Teaterföreställningen kunde genomföras med sedvanligt rollspel för att inge TV-tittarna uppfattningen att det avseende Sveriges framtid finns viktiga meningsskiljaktigheter Alliansen, (S), (V) och (Mp) emellan. Istället för att ta tillfället i akt och påvisa att ‘kejsaren är naken’, ställde en harmlös JÅ in sig i ledet – och etablerade sig och SD som ett åttonde blad i den förutvarande 7-klövern.

SVT/programledarna hade helt förväntat och i vanlig ordning sett till så att det kontroversiella ämnet invandringspolitik ej fanns med i manuset. Icke desto mindre gavs möjligheter att koppla till denna fråga eftersom den politiken mer än någon annan är förutsättningen för alla större problems lösningar gällande Sveriges och svenska folkets öde.

Nu kunde 7-klöverns skådespelare under den nästan två timmar långa direktsändningen bekymmersfritt och oavbrutet framföra sina floskelliknande monologer utan att JÅ gjorde det minsta för att störa scenariet. Vid t ex den utdragna ‘debatten’ om Statens finanser och skatterna fällde JÅ inte ens ett ord om de 20-30 miljarder kr/år som SD själva i sin lågt räknade budget skulle spara in genom en reducering av ‘flykting’-invandringen. Och ännu mindre framfördes av JÅ det faktum att den sedan tre decennier förda invandringspolitiken kostar uppskattningsvis 100-200 miljarder kr/år.

Lika harmlös och ‘salongsfähig’ förhöll sig JÅ när ämnet skatt på pensioner manglades. Här fanns annars all anledning att påtala den kränkande orättvisan att ‘flyktingars’/immigranters  äldreförsörjningsstöd (ÄFS) är avsevärt högre än pensionen för flertalet svenska fattigpensionärer – redan innan skatten är dragen för sistnämnda..!

Arbetslösheten gavs stort utrymme i sändningen. Inte heller här utnyttjade JÅ möjligheten att koppla detta till det kontinuerliga och stadigt ökande inflödet av ny arbetslöshet. Icke minst i form av analfabeter från Somalia och Afghanistan, påspätt med öst-europeiska romer.

För att avslöja 7-klövern och få den Politiskt Korrekta fernissan att flagna måste naturligtvis en allvarligt menad opposition kasta in brandfacklor som belyser falskspelet. Under den långa direktsändningen – som just erbjuder en sådan möjlighet – yttrade JÅ endast det pliktskyldiga ‘vi måste stoppa den ansvarslösa invandringspolitiken’. En fras som, utan att konkretiseras, genom sin alltför abstrakta nivå enkelt kunde avfärdas som ‘typisk retorik’ av 7-klöverns rollbesättning.

Föga förvånande avstod JÅ från alla försök att framföra faktorer som ‘låg utanför’ programledarnas teman men som har stor relevans för Sveriges finanser och användandet av skattemedlen. Bland mycket annat mord, skottlossningar, maffias interna uppgörelser – samt den likaledes accelererande ‘hedersproblematiken’ – som drar enorma kostnader och resurser från den välfärd som finansieras av svenska skattebetalare, men som fråntas desamma.

För den konspiratoriskt lagda kan det ligga nära till hands att tro att JÅ ingått en pakt med övriga PK-riksdagen om att spela sin roll på just det sätt som enklast hanteras av det landsförrädande kollegiet.  Åtminstone lyckades de senare ganska bra med att påvisa att det för Sveriges vidkommande inte finns viktigare frågor än kärnkraftens vara eller icke-vara, skatten inom restaurangnäringen och en eventuell översyn av svensk vapenexport.

Och att det därför är obehövligt med ett ‘invandringskritiskt’ parti i Riksdagen.”

Partiledardebatten inspirerade mig till denna film:

Se även: Partiledardebatt