• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Utanförskap


I söndags hade Julia Caesar en mycket bra krönika, på temat ”utanförskap”.  Snart till denna, men först några andra moment:

Merit Wager nämner boken ”Postdemokrati” och citerar detta ur en recension i finska  Vasabladet:
”I Postdemokrati definierar Colin Crouch som ‘ett politiskt system där politikerna blir allt mera inneslutna i sin egen värld och knyter an till allmänheten framför allt genom manipulationsmetoder som baserar sig på reklam och marknadsundersökningar, alltmedan demokratins yttre former tycks oförändrade’.”

Detta för ju tankarna till dagens svenska regering, med sitt sanningsministerium, manifesterat bl.a. genom sitt bekämpande av föregivna myter och ministrarnas ”stolthet” över en vettlös invandringspolitik.

I linje med en sådan regering har också riksdagen, inte helt överraskande, utvecklats till vad som liknar ett dårhus. Särskilt tydligt manifesterades kanske detta i samband med en debatt om utvisning av kriminella utlänningar.

Jag gjorde just en film utifrån denna dårhusdebatt:

Dårhusdebatten i sin helhet kan ses här.

Går vi sedan till 7-klövern på kommunal nivå blir bilden inte bättre.

Det är vad Julia Caesar tar upp sin senaste krönika.  JC konstaterar att våra politiker numera lever i ett hopplöst utanförskap – utan kontakt med verkligheten, utan kontakt med vanliga människor.

I avsaknad av varje anständig moral, egen slutledningsförmåga eller spår av integritet, frestas jag tillägga. Det är som en samling zombies!


I likhet med utsagor från en s-politiker i Katrineholm går motsvarigheterna i Växjö i gång, lyriska över den ”utmaning” som ankomsten av en mängd somalier ska medföra för kommunen:

”De här människorna lever avskilda från andra i nästan alla avseenden; socialt, ekonomiskt och kulturellt. De bor i isolerade etniska enklaver och tvingas inte sällan skydda sig mot hot med larm och bevakning. Deras ekonomiska villkor skiljer sig från de flesta andras. De lever i en helt egen kultur som andra hånar och vänder ryggen åt.”
 
”Andakten är över. Jag sitter slagen av den kompakta uppvisningen. Det är bara en sak jag undrar över.

Varför ser Växjös kommunpolitiker ut som om de skäms? Varför flackar de med blicken och undviker ögonkontakt? Varför tittar vänsterpartisten ner i bordet hela tiden? Varför har flera av dem så död och undflyende blick? Varför säger de en sak i ord och en helt annan med mimik och kroppsspråk?”

”Nu har de intygat att de står på somaliernas sida. Varför hör jag ingen av dem säga ett enda ord om de människor som har gett dem deras politiska uppdrag och betalar deras löner, nämligen Växjöborna? Vad tycker de om nytillskottet på mer än 400 somalier som ska försörjas? Varför är stadens mer än 60 000 invånare icke-existerande i ett sammanhang som berör dem, deras ekonomi och deras stad på ett så djupgående sätt? Det är ju de som ska betala.”
 
”…tävlar de om vem som kan skådespela fram den starkaste tron, den mest kravlösa ‘humanismen’, den mest avgrundsdjupa bristen på omdöme, civilkurage och sunt förnuft. I sin förljugenhet, sitt svek, sin politiskt korrekta korruption och brist på ansvar sjunker svenska politiker – inte bara i Växjö – allt djupare. Samvetslöst tillfogar de sitt eget land och sin egen befolkning irreparabla skador.
 
Det är sinnebilden av ett bottenlöst och ohjälpligt utanförskap, utan kontakt med verkligheten. Vi kan försöka förstå dem – om vi ids. Vi kan beklaga dem – om vi orkar. Men förlåta dem för vad de gör med vårt land?
Aldrig.”

Den välskrivna JC-texten i sin helhet finns alltså här.

OM bara…


Otaliga gånger har kunnat konstateras hur de politiskt korrekta gärna kan diskutera problem som uppstått till följd av invandringen – segregation och bristande anpassning av invandrare i det svenska samhället – utan att erkänna orsakssamband och inse nödvändiga åtgärder:

Orsaken är naturligtvis  fjärrinvandringen och vad situationen kräver är att denna omedelbart stoppas.

OM den eller den åtgärden hade vidtagits,

OM det eller det förhållandet hade varit förhanden,

skulle – hävdar pk-iterna –  de diskuterade problemen inte finnas, eller inte vara så stora.

Låt mig citera ur en tidigare text, ”Rätt politik – om”:

”Svensk flyktingpolitik bygger på önsketänkande och moraliserande. Den kunde vara riktig, om ett antal förutsättningar (som inte föreligger) förelåg.”

•  Om alla som kom hit snabbt lärde sig svenska med mera…

•  Om de nyanlända bosatte sig i Norrland…

•  Om arbetslösheten i Sverige försvann…

•  Om det fanns extra resurser att satsa på invandrarelever i skolorna…

•  Om svenskarna inte flydde invandrartäta områden…

•  Om Sverige hade haft ett annat folk…

då skulle det fungera utmärkt med den flykting- och invandringspolitik som nu bedrivs.”

Senaste tillskottet i dagdrömmeriet och nyspråkeriet representeras av Tapio Salonen – professor, gubevars – i senaste Agenda.

Jag gjorde en kortkort film, ”Felsägning i SVT”:

Beredskapsparti


”Vår beredskap är god”.

Så deklarerade statsminister Per-Albin Hansson vid utbrottet att Andra världskriget 1939.

Den typ av beredskap som Per Albin då syftade på kan ha varit både beredskap mot militärt angrepp och skydd av folkförsörjningen vid avspärrning.

En konkret åtgärd vad gäller det senare blev ransoneringar av vissa varor, för att förebygga spekulation som drev upp priserna (som förekommit under Första världskriget). En annan åtgärd var framställningen av gengasaggregat.

Vilken typ av beredskap kan Sverige behöva idag?

De mest påtagliga riskerna har samband med den förestående energikrisen och valutaoron, där både euron och dollarn kan komma att kollapsa. Innan så sker kan bidrag till ett antal ”räddningspaket” ha hunnit dränera den svenska statskassan, och framtvingat diverse åtstramningar.

Även om Sverige inte direkt drabbas av någon avspärrning kan en motsvarande effekt uppstå om högre transportkostnader gör utländska varor väsentligt dyrare. Detsamma gäller om den svenska ekonomin får problem genom vikande export, som ökar arbetslösheten och statsutgifterna. Resultatet kan bli höjda skatter, sänkta bidrag och/eller inflation.

Konkret kommer hushållen att märka av detta så att det blir svårt att få inkomsterna att täcka nödvändiga utgifter. I butikerna kan vi i princip mötas av antingen tomma hyllor eller dramatiskt dyrare varor.

Bilen måste vi förmodligen låta stå.

Men hur går det med el-försörjningen och husuppvärmningen?

I ett värsta-scenario blir kollapsen så grundlig att staten inte längre kan betala ut vare sig löner eller bidrag. Pensionsavier blir kanske urholkade eller upphör helt att komma.

Då kan vi inte längre betala våra räkningar.  Vad händer i en sådan situation? Ska människor vräkas från sina lägenheter? Kommer elektricitet och vatten att stängas av?

Sverige har en särskild myndighet, Myndigheten för samhällsberedskap – MSB -med just landets beredskap som sitt ansvarsområde.  Vilka situationer har MSB beredskap för?

MSB är tydligen på plats i Pridefestivalen, men…

David Jonstad ger i sin bok ”Kollaps” uttryck för oro kring MSB:

”… efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig… för att den bristande beredskap verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.”

”Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen.”

”Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart.”

”Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade ‘just in time’-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar.”

”Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad…”

”Det ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat och något nytt har inte byggts upp.”

”Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera.”

Sverige EU-medlemskap ger således ett sämre utgångsläge. Det har bidragit till att driva fram nuvarande sårbarhet, det kan snart visa sig stå i vägen för en lokalanpassad produktion utifrån lokala behov.


Invandringen har också skapat skapat ett sämre utgångsläge för Sverige vid en allvarlig kris:

1. Ju fler människor, desto fler munnar att mätta.

2. En omfattande invandring från fjärran kulturer kan bli till en komplikation, när det gäller att kunna agera disciplinerat och målmedvetet, samordnat och solidariskt.


Det här ger ytterligare en viktig funktion för Tredje Partiet: att vara ett beredskapsparti.

Ett parti som dels höjer medvetenheten om behovet av en bättre beredskap, dels för fram förslag på konkreta åtgärder.

Fredsparti


Världsfreden är en nationell fråga.

Blir det ett nytt världskrig, då kommer även Sverige att drabbas. Hårt.

Vad som idag framförallt äventyrar världsfreden är den aggressiva politik som bedrivas av USA, NATO och Israel.


Det fanns en tid, då europeiska stormakter koloniserade andra världsdelar. I mitten av 1900-talet skedde en avkolonisering – Storbritannien och Frankrike lämnade sina kolonier i Afrika och Asien.

Vad är det som sker idag, om inte en nykolonisering – men i omvänd riktning?  Europa koloniseras av afrikaner och asiater.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att de brittiska kolonierna färgades med ljusröd färg, de franska med blå färg.


Efter andra världskriget har dessa europeiska imperier avlösts av ett amerikanskt imperium, även om USA:s lydstater aldrig fått någon särskild färg på världskartan.

John Perkins har i sin bok ”Confessions of an economic hitman” beskrivit hur detta fungerar.  USA har diverse instrument att få sin vilja igenom, dvs tillgång till andra länders naturresurser.

Ytterst handlar det om vapenmakt. USA inte bara satsar enorma summor på sina rustningar och förfogar över en motsvarande kapacitet att utöva våld och förtrycka, skada och  förinta. USA har under ”efterkrigstiden” varit nästan oavbrutet i krig någonstans i världen.

Avgående president Eisenhower varnade 1960 för ett militär-industriellt komplex i USA, med både egna särintressen en växande makt att befrämja dessa.

Sedan 1960 har kärnvapenarsenalerna ökat dramatiskt i världen. De handlar då inte bara om fler och kraftigare bomber, lika mycket gäller det vapenbärare som kan träffa  sina mål med precision på långa avstånd.

Efter WTC-dådet 2001 har en överväxel lagts in. Som den pensionerade USA-generalen Wesley Clark vittnat om, hade hökarna i USA-administrationen satt upp ett mål att genomdriva regimförändringar i 7 länder:

Irak

Libyen

Syrien

Libanon

Somalia

Sudan

Iran.


Efter att den menyn är ”avbetad” – vad blir nästa steg?

Säkert är att både Ryssland och Kina känner sig hotade. Ryssland kan notera att NATO placerat missiler i Polen och andra östeuropeiska grannländer. Moskva har sökt säkerhetsgarantier från NATO, men utan framgång.

Var kommer svensk utrikes- och säkerhetspolitik in i detta sammanhang?

Om ett syfte bakom mordet på Olof Palme var att få tyst på en fri röst och en aktör mot kärnvapenupprustningen, så kan väl mordet betraktas som framgångsrikt.

Nu deltar Sverige i USA:s angreppskrig mot Afghanistan, svenskt stridsflyg deltog även i Libyen, medverkade till att landets ledare Al-Gathafi kunde gripas och lynchas.

Statsminister Reinfeldt konstaterar att man inom NATO är mycket nöjda med Sveriges insatser. Häromdagen fick han vara med på NATO-mötet i USA, som tredje talare efter NATO-chefen och USA-presidenten. Nya svenska miljarder ställs i utsikt beträffande Afghanistan.

Fredrik Reinfeldt hymlar inte med att Sverige nu har en ny försvarsdoktrin, där vår säkerhet ska uppnås  tillsammans med NATO.

Någon opposition möter han därvid inte. Till och med Vänsterpartiet accepterade det svenska deltagandet i angreppet på Libyen.

Lika unisont medverkar svenska massmedia. De aktuella reportagen från Syrien vittnar om en propagandainsats där västjournalister ingår i krigsmaskineriet, verkar som en form av soldater.

Svensk vänster har alltså abdikerat. Då blir det särskilt angeläget att Tredje Partiet blir ett fredsparti, som reagerar mot nykolonialism, imperialism och stormaktsövergrepp.

Svenskförsvar


Varje folk har rätten till ett eget land.
Detta måste gälla även oss svenskar.

Det som nu sker i Sverige – fjärrinvandring och mångkulturalism, politisk korrekthet och massmedial enkelriktning – sker i princip i de flesta västländer, samtidigt. Detta är ingen tillfällighet – det är resultatet av en målmedveten strävan från grupper med makt.

Som den judiska lobbyisten Barbara Spectre från Paidea uttryckt saken – lyssna 7 minuter in på denna film. Europa ska stöpas om.

Barbara Spectre har varit långtifrån ensam i arbetet för denna mångkulturella agenda.

Den mångkultur som ordineras för svenskar och andra européer likställs dock med ”förintelse” när den föreslås gälla för Israel. Det fick författaren Ingmar Karlsson erfara, efter att han i en bok om sionismen nyligen framkastade den tanken.

Resultatet blev en hatgrupp på Facebook, med anmärkningsvärt många kända namn!

När USA öppnade för invandring 1965 var det efter decenniers påtryckningar från mäktiga judiska lobbygrupper.

1967 tillkom New-York-protokollet, som på ett avgörande sätt utvidgade 1951 års Genevekonvention – till att gälla även utanför Europa.

Hos oss kan David Schwarz betraktas som den svenska mångkulturens fader, som redovisat i vitboken.

1969 beslöt riksdagen om en reglerad invandring, men invandringen till Sverige har i praktiken blivit alltmer oreglerad. Hävstång har därvid varit ett systematiskt missbruk av asylinstitutionen, sedan framförallt en förment anhöriginvandring.

Medan invandringen på 70-talet främst utgjordes av arbetskraft från övriga Norden och Sydeuropa utgörs den nu främst av bidragstagare från Afrika och Asien, människor från främmande kulturer med främmande värderingar. Den är nu så omfattande att det får demografiska effekter.

Följden blir flera typer av problem:
ekonomiska kostnader
– fysisk otrygghet
– skolproblem
– belastning på hälsovården
– orättvisor.

Vi svenskar har på flera sätt gjorts till en andra klassens medborgare i vårt eget land.

• Exemplen är många, på hur nyligen invandrade kan få mer i ersättning än svenska pensionärer. Invandrarnas äldreförsörjningsstöd är skattefritt och påverkas inte av någon pensionsbroms.

• Synen på brott har mer än en gång avspeglats i samband med invandrarvåld mot svenskar – i debatten har problemet inte varit våldsdådet i sig, utan risken för att det kan leda till ”främlingsfientlighet”.

• Detta synsätt avspeglas även i lagstiftningen, där ”hatbrott” bedöms särskilt strängt – brott som kan ha bara svenskar som förövare.

• En del tältskrudade muslimer har också upptäckt möjligheten av att provocera fram ”diskriminering” på arbetsmarknaden – för att sedan med DO:s hjälp framtvinga höga skadestånd från olika företagare.

En gång var det svenska trygghetsnätet till för svenska medborgare. Någonstans på vägen öppnades det för envar med uppehållstillstånd i Sverige. Utförsbacken har sedan fortsatt, så att även ”papperslösa” – personer som inte ens har rätt att befinna sig i Sverige – ska ha sociala förmåner.

Ansvaret för denna utveckling ligger inte i första hand på de utlänningar som tar sig till Sverige och utnyttjar de möjligheter som serveras. Ansvaret ligger hos de människor som har makten över våra media och vår politik.

Under de decennier som denna utveckling mot tilltagande samhällsupplösning pågått är vi många som försökt protestera och varna. Inga redaktörer och inga politiker har dock velat lyssna.

Som svar har vi fått höra att vi svenskar inte existerar: det finns nämligen inte ”vi och dom”.

”Vad är egentligen svenskt?” kan statsministern utbrista från riksdagens talarstol – formellt en fråga, i praktiken ett påstående.

Sverige har nu kommit till vägs ände, som exemplet Katrineholm visar. Som följd av omfattande somalisk anhöriginvandring kan kommunen tvingas till  nedskärningar för både barn, unga och gamla.


Var kommer Sverigedemokraterna in i detta sammanhang?

SD är enligt Kent Ekeroth riksdagens mest israelvänliga parti.

Hans bror Ted har fått  israeliska utmärkelser. Wikipedia: ”Kent Ekeroths tvillingbror Ted Ekeroth är IT-chef inom Sverigedemokraterna och belönades år 2007 av World Zionist Organization med priset Herzl Award för ‘exceptionella insatser för Israel och sionismen.’

Ur Fria Tider:

”Bröderna Ekeroth startade 2002 Föreningen för Israel och demokrati i Mellanöstern (FIDIM)…

En av de organisationer som det länkas till från FIDIM:s hemsida är Anti-Defamation League (ADL) – en amerikansk-judisk intresseorganisation som bedriver ett omfattande lobbyarbete för massinvandring, för Israel och mot antisemitism. ADL har smutskastat amerikanska invandringskritiker i decennier och inte tvekat att smäda även de som aldrig gett uttryck för antisemitiska eller ens Israelkritiska åsikter. Organisationen kan beskrivas som en amerikansk motsvarighet till Expo.

Det finns också direkta kopplingar mellan ADL och Expo. I samband med att Expo grundades och de första numren av tidskriften kom ut, omnämndes ADL i tidskriften som en av Expos bidragsgivare.”

Bröderna Ekeroth vill få SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand avsatt, efter att denne uttryckt viss kritik mot regimen i Tel-Aviv.


Till de hängivna sionisterna hör även SD-Kurirens redaktör, Tommy Hansson, han som ju vägrade publicera en annons för vitboken.

Ur Fria Tider:

”Hansson satte ett svårslaget rekord i osmaklighet när han, under rubriken ”Carl Bildt lever farligt”, undslapp sig följande reflektion:

‘Jag kommer osökt att tänka på Folke Bernadottes öde i dessa dagar, när Jerusalem åter ligger i stöpsleven i och med att utrikesminister Carl Bildt i sin egenskap av EUs utrikespolitiske talesman starkt ställt sig bakom idén att Jerusalem skall delas och östra Jerusalem bli huvudstad i en framtida palestinsk stat. … Det är inte utan att Carl Bildt lever en smula farligt.  Vad han inte till fullo inser är att Israels anspråk på Jerusalem äger avsevärt större tyngd än vad de palestinska gör. …

Att visa en så uppenbar okänslighet gentemot Israel och judarna och en så däremot kontrasterande välvilja i sitt umgänge med palestinska företrädare motverkar emellertid inte bara Bildts och EUs intentioner – denna attityd kan också i värsta fall visa sig bli ödesdiger för Carl Bildts egen person.  Vår skytteltrafikresande utrikesminister borde ta sig några minuter på nästa plan och fundera över vad som hände Folke Bernadotte, som kom hem i en kista från sina medlingsuppdrag i Mellanöstern. Israels konservativa regering är, ehuru långt ifrån omedgörlig, såvitt jag kan bedöma ingen varm vän av Carl Bildt.’

Chefredaktören för Sverigedemokraternas partiorgan sitter alltså och gottar sig åt tanken att Israels regering skulle kunna mörda Sveriges utrikesminister.”


Även utifrån en del uttalanden och ställningstaganden kring invandringen blir det svårt att fortsättningsvis knyta några större förväntningar till SD.

Jimmie Åkesson förfaller ofta till en retorik som han tydligen tror ankommer en ”statsman”: Sverige är ett ”rikt land”, bör bedriva en ”ansvarsfull” invandringspolitik och kan satsa mer pengar på UNHCR.

Mänskliga rättigheter” ska respekteras (utan att skilja på negativa och positiva sådana).

Sverige ska även fortsättningsvis ha en invandring, den ska bara inte vara större än den till våra grannländer.

Någon distinktion mellan olika slags invandring hörs sällan från SD-håll.

Vad blir då alternativet?

Godhetskravet måste förkastas.

Det måste finnas en koppling mellan den som ger och den som betalar. Bistånd till andra länder må ske genom frivilliga bidrag från enskilda individer eller organisationer, inte genom konfiskation av skattemedel.

Sverige är inte rikare än att många svenskar har det svårt.  Ansvaret och uppdraget hos våra partier och politiker ligger i att värna svenskarnas intressen.

Inom invandringspolitiken måste en NOLLVISION gälla för fortsatt probleminvandring.

Flyktingar ska söka asyl i sitt närområde, inte i ett avlägset land som Sverige.

Invandringen kan radikalt minskas utan att behöva bryta mot internationella konventioner, men skulle det visa sig där ligga ett problem ska Sverige säga upp sin anslutning till dessa antidemokratiska konventioner.

Världens fattigdomsproblem kan inte lösas genom att några miljoner fattiga/lycksökare varje år flyttar till Europa.

De lagar och regler som diskriminerar svenskar gentemot utlänningar i Sverige måste omgående upphävas eller ändras.

SVERIGE ÄR SVENSKARNAS LAND!