• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ett annat pengasystem (1)


Finns idag en mer angelägen bok?

Jag talar om Margrit Kennedys bok ”PENGAR UTAN RÄNTA OCH INFLATION – ett bytesmedel som tjänar alla”.

Den är skriven för två decennier sedan, men så högaktuell som en bok bara kan bli, mot bakgrund av alla skuldkriserna och dräneringen av den svenska statskassan.

Boken är på 200 sidor i pocketformat och finns att köpa på AdLibris för 109 kronor.

Kennedy verkar i Tyskland och boken utgår från västtyska exempel, med DM som valuta.

Frågorna kring banker och pengar rymmer ju tre aspekter eller områden:

1. Problembeskrivning

2. Lösningen

3. Vägen till denna lösning.

Margrit Kennedy ger en klargörande redogörelse, i varje fall på de första två punkterna.

1. PROBLEMBESKRIVNING

Grunden till dagens finanskris ligger i att systemet kräver ständigt ökad tillväxt. Problemets kärna ligger i räntan, och sedan ränta på ränta.

Kennedy konstaterar först att vårt samhälle behöver pengar för att underlätta utbytet av varor och tjänster. Pengar möjliggör specialisering på ett sätt som ren byteshandel inte gör.

Sedan går hon över till att angripa ”fyra missförstånd beträffande pengar”:

Tillväxt

Det finns mer än en slags tillväxt.  Närmare bestämt finns tre olika tillväxtförlopp:


a) Naturligt, biologiskt,  förlopp

Djur och växter genomgår en tillväxtfas, men stabiliserar sig sedan på en viss nivå.

b) Lineärt förlopp

Dvs en rak linje, mer eller mindre brant stigande.

c) Exponentiellt förlopp

Här sker ökningen med en viss procentsats. Detta ger inte bara en successivt ökad tillväxt, utan även ökad tillväxttakt. Ett uppenbart ohållbart förlopp, på litet sikt.

Detta gäller oavsett procentsats, även om de går väsentligt snabbare med en högre procentsats.


Kennedy talar om ”ränteeffekten” och jämför med cancer:

”Där ränta betalas uppstår också nödvändigheten av att betala ränta på ränta – och därmed ränteeffekten.”

”Faktiskt förhåller sig räntan som en cancer i vår samhällsstruktur.”

Detta illustreras tydligt genom ett diagram som visar hur ett lån på 10.000 DM till en ränta på 6 procent ökar under en period på 50 år. Ökningen till följd av ränta hamnar på c:a c:a 34.000 DM. Ökningen till följd av ränta på ränta blir c:a 130.000 DM!

De växande skulderna innebär allt större fordringar på arbetsinsatser från andra människor. Detta måste sluta med en ”fordringskrasch”:

”Den ständiga och långsiktiga betalningen av ränta och ränta på ränta är matematiskt påvisbart praktiskt omöjlig. Därav framgår den ekonomiska nödvändigheten och den matematiska omöjligheten i en motsättning som inte går att lösa. Den leder i dag liksom tidigare till att kapital ackumuleras i händerna på allt färre människor och därmed till ekonomiska sammanbrott, krig och revolutioner.”

2.  Räntebetalning

Ränta betalas i mer än ett sammanhang, inte bara när man tagit lån: ”i varje pris vi betalar finns nämligen ränta”.

Särskilt i hyreskostnader är ränteandelen hög – vid en ränta på 6 procent hamnar den på 70-80 procent!

”I genomsnitt uppgår ränteandelen eller kapitalkostnaden till mellan 30 och 50 procent av priset på de varor och tjänster vi behöver i vårt dagliga liv.”

3.  Vinnare?

En tredje vanföreställning om vårt penningsystem formulerar MK så här:

”Eftersom vi alla måste betala tillbaka räntorna när vi lånar pengar för att köpa varor eller tjänster och vi alla får ränta när vi spar våra pengar, tjänar vi alla lika mycket (eller litet) på dagens penningsystem.”

Detta stämmer heller inte, skriver hon.

”Faktum är att det finns en oerhörd skillnad mellan dem som vinner på systemet och dem som måste betala det.”

I Tyskland betalar 80% av befolkningen mer pengar i ränta än de får, 10% tjänar en aning och 10% vinner mycket. Systemet gör med andra ord de rika rikare och de fattiga fattigare.

”Med räntan i vårt penningsystem finns således en omfördelning av pengarna förbunden, vilken inte är beroende av någon arbetsinsats…”

”…omfördelas ironiskt nog ständigt pengar från dem som har mindre än vad de behöver till dem som har mer än de kan göra av med.”


4.  Inflation

Är inflation – dvs pengarnas minskade köpkraft – en ofrånkomlig beståndsdel i varje monetärt system?

Det är vad många människor tror, men Kennedys svar är nej. Hon konstaterar att skulderna och skuldräntorna i ekonomin ökar mycket snabbare än inkomsterna. Medan BNP i Västtyskland 1968-89 steg med 400 procent, ökade räntebördan med nära 1.400 procent.

Detta leder, menar hon, till inflation:

”En möjlighet för regeringarna att undanröja de värsta problemen med sina stigande skulder består i att producera inflation genom att öka penningmängden, som inte täcks av motsvarande värden av arbete och produktion.”

Räntan är den viktigaste orsaken till stigande priser, eftersom den döljer sig i priserna på allt vad vi köper:

”Liksom man kan beteckna kriget som det största våldsbrottet och räntan som den största tänkbara utsugningen, kan man utan överdrift beteckna inflationen som det största tänkbara bedrägeriet.”

Systemet kan s.a.s. leva på övertid genom en ohejdad exploatering av jordens råvarutillgångar:

”Genom att skapa en snabb ekonomisk tillväxt, som följer penningsförmögenheternas exponentiella tillväxt förblir systemets sociala konsekvenser ännu en tid osynliga. Den onda cirkeln, som likaledes går allt snabbare, beror nu av högre räntebördor, större penningförmögenheter och skuldsättning, större social ojämlikhet och allt värre konsekvenser för vår miljö.”

Margrit Kennedy liknar det hela med en tumör i en kropp:

”Om man inte kan få en tumörs övertillväxt att upphöra är den biologiska organismen dömd att gå under. Detsamma gäller för ett lands ekonomi. om en väsentlig del av densamma, nämligen penningförmögenheterna och skulderna, ständigt ockrar på systemet.”

Nu är som vi vet Peak Oil passerat, och ”sanningens ögonblick” närmar sig.


Istället för inse detta skyfflar dock vår regering och ”opposition” över mångmiljardbelopp i desperata försök att rädda vad som ändå  inte kan räddas.

Det enda man med detta gigantiska rån kan åstadkomma är att vi svenskar får ett mycket sämre utgångsläge den dag krisen slår till med full kraft.

Fortsättning följer.

Feta ”lån” – mager budget


Det finns samband inom politiken. Mycket utgifter på ett håll påverkar möjligheterna till satsningar på andra håll.

Det har socialdemokraterna i Katrineholm nu fått erfara, och de gör sina prioriteringar.

Exakt som SD förutsåg i sin valfilm.

Det blev en tunn budget från regeringen i år.

Desto fetare blir Sveriges ”lån” till IMF.  100 miljarder kronor har ställts i utsikt.

Fyra minuter in på denna film svarar statsminister Reinfeldt klart, att det inte finns någon bortre gräns för hur mycket ytterligare pengar Sverige kan komma att föra över till IMF, för att bidraga till skuldsanering i krisdrabbade Euro-länder. Se ca 4 minuter in på denna film:

Först gällde det Grekland, nu Spanien.

Ur bloggen Nemokrati:

”Anledningen till att vårbudgeten är så ”tunn”, dvs att inte ett öre avsätts till att bekämpa arbetslösheten är, att Borg nu skickar 68 miljarder till euron istället, dvs hela 2011 års överskott i den svenska statsbudgeten som var just – 68 miljarder (vilket sammanträffande):”Sverige kommer att bidra med 10 miljarder dollar, cirka 68 miljarder kronor, till IMF, och i ett senare skede bidra med ytterligare 5 miljarder dollar.”

Med på tåget är – efter avsättningen av Håkan Juholt – även socialdemokraterna. Med Stefan Löfven som s-ordförande blir samarbetet mellan (m) och (s) lättare.

Svenska folket har sagt nej till Euron i en folkomröstning, konstaterar Nemokrati vidare – ändå agerar Sverige som om vi ingick i Eurozonen:

”ÄNDÅ vältrar Borg in våra skattepengar till ‘räddning’ av den räddningslöst förlorade euron… Sammanlagt bidrar Sverige (=Anders Borg?) med 145,2 miljarder svenska skattekronor till euron via IMF, …

Här sitter alltså Borgs petade f d finansiella rådgivare Calmfors och erkänner, i en intervju med Europaportalen, att vi löper hög risk att förlora de pengarna. Spanien (Deutsche Bank) och Italien (franska banker), ligger snart i samma ekonomiska ruiner som Grekland. Det är VÅRA skattepengar som Anders Borg skickar till Deutsche Bank och franska banker, …”

Ur Fria Tider:

”Sverige tillhör några av de största bidragsgivarna när IMF ser till att utöka sin kriskassa med 430 miljarder dollar.”
 
”Sverige bidrar med 10 miljarder dollar, nästan dubbelt så mycket som euroländerna per capita som tillsammans står för 200 miljarder. USA och Kanada väljer den här gången att stå utanför helt…”

Sverige återigen ”bäst i klassen”.  Vi har ju en så välskött ekonomi.

Detta ändrar man nu på. Något slut på ”lånen” finns inte och vår statskassa blir grundligt dränerad.

Hur kan så många länder hamna i sådana skuldkriser?

Här ligger ett systemfel.  Det är resultatet av att bankerna kan låna ut pengar mot ränta och sedan ränta på ränta.

Detta ekonomiska system måste ersättas med ett system utan ränta och inflation.

Till det ska jag snart återkomma.

TV4:s gränser


TV4 har – genom flera Kalla-Fakta-program – deltagit i dreven mot drottning Silvia, tillsammans med Aftonbladet och  Dagens Nyheter.

I min film ”Drottningjakten” granskade jag det senaste Kalla-Fakta-programmet i denna serie. Det togs inte väl upp.  TV4 lyckades få bort min film från Youtube – med hänvisning till upphovsrätt.


Rätten att kritisera ska tydligen gälla bara i en riktning. TV4 skulle knappast ha reagerat, om jag inte i filmen hade kritiserat Kalla-Fakta-programmet.

Detta framgår även av min brevväxling med TV4. Så här uttryckte sig TV4-juristen Feiroz Hadish:

”TV4 vill även poängtera att klippet togs bort med hänvisning till respekten för andra människor som medverkar i bild- och filmsekvenserna.”

Den person som det i praktiken främst handlar om blir Ingrid Lomfors, som förekommer tre gånger i min film, citerad i sammanlagt drygt en minut.

Ingrid Lomfors framträdde i Kalla-Fakta-programmet som historiker och förespråkade mer utredande om drottningens far,  Walther Sommerlath – av en OBEROENDE utredning. Hon framtonade på så vis som en opartisk expert.

I själva verkat är Ingrid Lomfors utbildad i Jerusalem och djupt engagerad, på ett närmast militant sätt. I en bok har hon framfört kritik av Folke Bernadotte, som enligt henne (och Wikipedia?) har fått en ”konstruerad hjältegloria”.


Ur Wikipedia:

”Lomfors mest uppmärksammade bok, ‘Röda Korsets hjälpinsats i Nazityskland 1945’, är kritik mot den konstruerade hjälteglorian kring Folke Benadotte.”

Folke Bernadotte är ju känd från Sveriges konvojer av vita bussar från Tyskland i slutet av kriget, som räddade många människoliv, inte minst räddades många judar.


Tre år senare – 1948 – blev Bernadotte mördad i Jerusalem, av judiska extremister.

Det här utvecklar jag i min nya film ”TV4 sätter gränser”:

I fokus för TV4-programmet stod alltså drottningens far, Walther Sommerlath, som under kriget var medlem i nazi-partiet i Tyskland. Hur många andra tyskar var inte det? Han flöt med, var en man av sin tid.

Hur många motsvarigheter har han inte i dagens Sverige – personer som bara flyter med och uppvisar politiskt korrekta åsikter?

Lennart Ekdals naivitet och självgodhet var total i hans intervju med drottningens utredare, Erik Norberg. Ekdal menade Norbergs utredning kunde ses som ett ”beställningsjobb”.  Vad är då dreven mot drottningen Silvia, vad är det inte som Ekdal själv sysslar med?!

Vi skulle behöva vara många fler som vill gå mot strömmen, som höjer sina röster mot galenskaper, som vågar riskera något för egen del.

I efterhand kan det  vara lätt att se klart och tycka rätt, men det är idag som den förmågan behövs, åtföljt av handling.

För att citera Ingrid Lomfors i TV4-programmet:


Varje människa har ett eget ansvar, ett personligt ansvar. Den som tiger inför orättvisor och övergrepp gör sig medskyldig.

Men lika litet som en ny diktator i något västland kommer att bära samma attribut som Adolf Hitler, lika litet är det just judar som löper störst risk av förföljelse och förtryck.

Det är till och med så, att förtryck och förföljelse är inte bara en risk, inte bara en hypotetisk framtida situation.  Våld och förtryck förekommer idag, och har så gjort under flera decennier.

Platsen är Västbanken.

Ska Ingrid Lomfors utsaga kunna bära någon tyngd och trovärdighet, då bör hon reagera mot det israeliska förtrycket av palestinierna.

Varför inte härnäst skriva en bok om de extremister som mördade Folke Bernadotte?


Se även:

TV4-journalistik

TV4-propaganda

Korrekt på TV4

Nollrasism och rasism i TV4

Och:

– 6 år efter mordet på Folke Bernadotte: Lavonaffären 1954

– 19 år efter mordet på Folke Bernadotte: USS Liberty 1967

– 53 år efter mordet på Folke Bernadotte: WTC-dådet 2001

PK-legitimerat våld


En 61-årig man i Kortedala slogs nyligen mer eller mindre ihjäl, då han försökt freda sin hund. Mitt på dagen, mitt bland folk. Några ”ungdomar” fick tid att bearbeta honom med slag och sparkar.

Efter dådet hölls en stor demonstration på platsen, med många och upprörda deltagare.  Den riktade sig inte mot våldsdådet, utan mot en liten grupp ND:are, som kommit för att manifestera mot våldsdådet.

Galenskapen i Sverige fortsätter att växa exponentiellt.

”Att tacka ja till deras inbjudan vore detsamma som att legitimera dem”. Så svarade Jannis Konstantis från ”Samling mot rasism och diskriminering” på en debattinbjudan från Blågula frågor 1999.

Samma linje har intagits av Expo och hela pk-etablissemanget. De som (på lösa grunder) utpekats som ”rasister”, ”rättshaverister” eller annat icke-rumsrent ska bojkottas, med dem ska ingen tala.

De ska även så långt möjligt  hindras från att själva komma till tals, inte få tillgång till möteslokaler.

Så här skrev jag 1999 i artikeln ”Bojkottad dialog”:

”Sverige skakas nu av nazi-våld. Blågula Frågor tar självklart, reservationslöst, avstånd från detta.  Vi instämmer såtillvida med officiella fördömanden.

Från vår sida kan det göras med viss tyngd, eftersom vi själva håller fast vid demokratiska principer. Mindre tyngd får sådana fördömanden, när de kommer från personer som förkastat det demokratiska samtalet.

Men också för oss blir det problematiskt. Våra fördömanden skulle få större tyngd, om vi kunde hänvisa till att det finns en väg för demokratiskt arbete som ligger öppen, för den som själv ansluter sig till demokratiska spelregler.”

Redan tre år tidigare hade jag andats frustration över läget i artikeln  ”Expressens sjuka värld”.

Efter illdådet av Anders Breivik i Norge framhärdar de politiskt korrekta i Sverige, närmast med förnyad kraft och beslutsamhet, i att ingen kritik av den svenska invandringspolitiken ska släppas fram.

Exempelvis Göran Greider uttrycker en förhoppning  att dådet ska:

”…riva sönder den lilla legitimitet som olika högerpopulistiska och högerextrema rörelser tyvärr skaffat sig runtom i västvärlden.”

Här görs alltså ingen skillnad mellan att arbeta demokratiskt och att arbeta med våldet som metod. Alla buntas ihop under samma rubrik ”extremhöger”. Varje möjlighet till demokratiskt och fredligt arbete för samhällsförändring ska täppas till.

Vad blir logiken i en sådan hållning?

Antag att någon i Sverige skulle göra en ”breivikare”, med liknande motiv som den norske sionisten.  Vem blir det då som bär ansvaret?

Affes blogg – den kanske bästa på webben – är lysande i sin sammanfattning av situationen.

Föredömligt SD-agerande


”BOSTÄDER ÅT ALLA!” kunde även ha satts som rubrik till denna bloggtext.

Föredömliga SD Kungsbacka visar vägen med ett offensivt politiskt agerande. I SD-avdelningens tidning ”Frihetsfacklan” redovisas hur man motionerat i kommunfullmäktige.


En första motion begärde en kommunal folkomröstning kring asylantmottagningen, efter Sjöbomodell:

”Sverigedemokraterna i Kungsbacka föreslår en lokal folkomröstning angående flyktingmottagandet till kommunen. Tanken är att omröstningen skall anordnas i likhet med den folkomröstning som hölls i skånska Sjöbo 1988. Efter en motion av den dåvarande centerpartisten Sven-Olle Olsson röstade Sjöboborna i frågan i samband med riksdagsvalet 1988. Vi önskar genomföra folkomröstningen snarast möjligt. Alternativen skall vara ja eller nej till fortsatt mottagning av flyktingar till Kungsbacka kommun.

Sverigedemokraternas linje är att, tills dess att en Sverigedemokratisk invandringspolitik implementerats på nationell nivå, skall Kungsbacka vägra att teckna några avtal med Migrationsverket. De avtal som Kungsbacka har med Migrationsverket skall, enligt oss, genast sägas upp. Tanken är att sätta press på regeringen och de delar av riksdagen som vill fortsätta att driva Europas mest extrema flykting- och invandringspolitik.”

SD:arna lyfter särskilt fram bostadsbristen i kommunen som ett argument för nej till ytterligare mottagning av asylanter.

”Bostadsbristen i Kungsbacka blir allt mer akut.   Vi Sverigedemokrater tycker det är självklart att om vi inte ens har tillräckligt med bostäder åt vare sig svenskar eller i Sverige bosatta invandrare har vi inte bostäder till nyanlända flyktingar heller.”

SD-motionen avslogs av pk-majoriteten i Kungsbacka fullmäktige.

SD Kungsbacka gav sig dock inte med detta, utan återkom senare med en ny motion, undertecknad av de tre sverigedemokraterna i kommunfullmäktige:  Thord Brynielsson, Mattias From och Dag Windefjord:

”Det råder en mycket stor bostadsbrist i Kungsbacka och 8 000 personer står i kommunens bostadskö. Inom överskådlig framtid kommer den väldigt vanskliga situationen på vår bostadsmarknad att bestå, trots en omfattande nybyggnation. Under många år har läget stegvis blivit allt mera prekärt och många svaga grupper drabbas.

Ensamstående föräldrar, ungdomar, låginkomsttagare, pensionärer med låg pension, änkor och änkemän med en svag ekonomi samt personer med funktionsnedsättningar drabbas hårt av bostadsbristen. Kommunen riskerar också böter på flera miljoner kronor eftersom vi inte kan erbjuda de funktionshindrade bostäder inom lagstadgad tid.”

”Vi noterade att Moderaterna, Vänsterpartiet, Centern, KD, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Folkpartiet nyligen deltog i ett fackeltåg mot rasism 2011-11-30 i Kungsbacka och där tågade för en generös flyktingpolitik. Detta fackeltåg inspirerade till tanken att politikerna i dessa sju partier kanske är intresserade av att bli ännu mer engagerade i flyktingmottagandet i kommunen?

Därför vill vi att kommunen undersöker intresset hos samtliga aktiva politiker i Kungsbacka att öppna sina egna hem för flyktingar att bo i. Man kan också tänka sig att partierna i Kungsbacka upplåter hela eller delar av sina partilokaler som flyktingbostäder. Möjligheterna är många om bara viljan finns!

Givetvis behöver någon extra ersättning till villiga politiker inte utbetalas. Kungsbacka är en rik kommun med välmående politiker. 

Vi utgår ifrån att de politiker som deltog i fackeltåget både vill och kan ta ett större personligt ansvar för sitt politiska ställningstagande.  

Vår förhoppning är att vårt initiativ leder till att kommunen under flera år inte behöver låta flyktingar gå före i bostadskön utan att de istället bor hemma hos politikerna ifrån de flyktingpositiva partierna.

Dessutom finns det stora summor att spara när samhället slipper betala de dyra boendekostnaderna för flyktingarna.

Sverigedemokraterna yrkar att Kungsbacka kommunfullmäktige beslutar att:

– Kommunen undersöker intresset hos samtliga kommunalt aktiva politiker i Kungsbacka att öppna sina egna hem för flyktingar att bo i.

– Kommunen undersöker intresset hos samtliga kommunalt aktiva partier i Kungsbacka att öppna sina partilokaler för flyktingar att bo i.


Som bekant fick SD nej i riksdagen, på sin begäran om förande av statistik kring invandringens ekonomiska konsekvenser. 7-klövern ville inget veta.

På motsvarande sätt blev det nu nej i Kungsbacka, om att undersöka intresset hos lokala politiker att låta ord följas av handling vad gäller generositet.

I fallet Kungsbacka är avslaget på SD-motionen dock begripligt: varför ställa frågor om något som alla redan vet svaret på? Dvs att någon överensstämmelse mellan krav på samhället och en beredskap att själv bidraga inte föreligger bland politiskt korrekta.

– Gärna invandrare, men inte i mitt hem. Not in my back yard!

– Gärna nya utgifter, men andra ska betala.

Här tycker jag att det tidigare montaget med Bengt ”Springnotan” Westerberg kan passa bra:


Så här kommenterade SD-motionärerna i sin reservation:

”Vi trodde att de övriga sju riksdagspartierna, som vi ibland brukar kalla för sjuklövern, skulle bli glada och lyriska över vår motion om att öppna politikerhemmen för flyktingar att bo i. Är de etablerade partierna rädda för det främmande? Upplever de etablerade partierna att det blir obehagligt om mångkulturen kommer alltför nära?

Frågorna hopar sig men svaren verkar utebli.

Vår förhoppning var att kommunen under flera år inte behövde låta flyktingar gå före i bostadskön utan att de istället skulle bo hemma hos flyktingpositiva politiker. Tråkigt och beklagligt att sjuklövern verkar motarbeta nytänkande och inte lever som de lär. 

Varför denna rädsla för mångkultur, när ni i vanliga fall hyllar den?”

Rätt så! Håna dem som hånas bör!

På bloggen ”Sockerbitar till kaffet” ser jag att SD Eslöv har tagit efter Kungsbacka-exemplet och inkommit med en motsvarande motion.

Detta fick en s-politiker Cecilia Lind att gå igång: hon ville inget veta om kostnader för den aktuella invandringen till kommunen/Sverige:

”Motionen innehåller även påståenden om vad flyktingmottagningen kostar. Det hävdas bland annat att pengarna för att ta emot ett ensamkommande flyktingbarn i ett år skulle räcka till att behandla 159 940 personer mot hjärnhinneinflammation ‘i utlandet’, eller rädda 79 795 personer från att dö i kolera.

Jag vet inte var de fått de där siffrorna ifrån och jag tänker inte bry mig om att försöka ta reda på det heller.”

Också SD Älmhult är ”på bettet”.

Här på sin webb fick de med en filmsnutt från Katrineholm, där en  ung somalier kräver boende med fler rum, i enlighet med vad hans mamma hade ”beställt”.


På tema bostadsproblem har jag på sistone gjort dessa två filmer: