• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Förnekare

Som uppföljning av min text ”Ställ om Sverige!”

låt mig här återge ett avsnitt ur min nu aktuella skrift ”Gilla läget!”.

Avsnittet heter ”FÖRNEKELSER”:


Grundproblemet är inte brist på kunskap, utan oviljan att ta till sig redan tillgänglig kunskap. Psykologiska försvarsmekanismer som är livsfarliga!

Peak Oil är ju dåliga nyheter att ta del av. Många har svårt att ta till sig ett så bistert budskap – att vi står inför dessa drastiska samhällsförändringar, så snart.

Detta underlättas och förstärks av fem fenomen:

A. Tillvänjning

Man har vant sig vid det som är, lärt sig att betrakta sakernas tillstånd som en normalitet, kan inte föreställa sig något annat.

B. Auktoritetstro

Uppifrån – från ledande personer inom politik, näringsliv och media – kommer lugnande besked, ingen fara: tillväxten kommer att fortsätta. Fortsätt bara konsumera!

C. Flockmentalitet

De flesta andra människor lever i en föreställning av att allt kommer att fortsätta som hittills. Man känner en (falsk!) trygghet i massan.

D. Önsketänkande

Man tror vad man vill tro, undviker det obehagliga.

E. Icke-alternativ

Man ser inget realistiskt alternativ.

EN FÖRNEKELSE uppifrån – från politiker och övrigt samhällsetablissemang – ligger inbyggd i systemet. Den kapitalistiska markandsekonomin kräver optimism och tillförsikt om framtiden för att kunna fungera:

• Den dag människor slutar konsumera börjar hjulen stanna av, med lägre vinster, lägre skatteintäkter och ökad arbetslöshet som följd.

• Den dag det blir rusning till bankerna och kunderna vill ta ut sina besparingar kommer det att visa sig att de pengarna inte finns i bankvalven. Bankerna kommer då att tvingas hålla stängt, och människor blir utan kontanter.

Några av försvarsmekanismerna:

1.
Nya och hittills oupptäckta fyndigheter av olja kommer att göras, så stora att det räcker långt in i framtiden.

Svar:
Om mot förmodan nya stora fyndigheter skulle göras, som skulle räcka ytterligare ett sekel så är det inget argument för att inte ta vara på den extra nådatid som detta skulle ge, och förbereda oss för den omställning som ändå måste ske.

2.
Nya tekniska genombrott kommer att lösa problemen. Nya energislag frambringas, som ersätter oljan.

Svar:
Det vore naturligtvis bra, om så sker. Men vilken saklig grund finns att förutsätta detta? Det blir ansvarslöst att bygga vår framtid på bara lösa förhoppningar.

3.
Marknadsmekanismerna kommer att lösa det hela med automatik. Med stigande priser skapas incitament både för att utvinna svårtillgängligare olja och att hitta andra energilösningar.

Svar:
Svårtillgängligare olja bli dyr, till sist krävs mer energi för att nå den, än vad den kan ge igen. Även andra energilösningar kan kräva tillgång till olja för att framställas.

4.
Alternativ finns redan utvecklade, men de stora företagen håller detta tillbaka, för att först få ut mesta möjliga vinst från oljan.

Svar:
Återigen bara lösa förhoppningar, utan saklig grund.

5.
Fordon kan drivas på t ex etanol eller rapsolja. Detta är imer än en gissning eller förhoppnng, det är verklighet.

Svar:
Javisst, men all odlingsbar jord kommer att behövas för mer angelägna ändamål: framställning av mat till svältande människor.

6.
Tidigare prognoser om Peak Oil har slagit fel, så kommer det att vara även i fortsättningen.

Svar:
Tidigare prognoser har slagit fel bara på några år. Idag har Peak Oil redan passerats, både i USA och globalt.

7.
Vårt industrisamhälle går visserligen mot ett sammanbrott, men det sker ”efter min tid”.

Svar:
Inget garanterar att sammanbrottet inte kommer redan inom ett decennium eller ett par år.

Är jag antisvensk?


Svensk debatt är svensk debatt.

Är det ett konstaterande som gör mig ”antisvensk”?

Förvisso är det ett mycket kritiskt konstaterande!

Somliga skulle kanske finna det direkt kränkande, mot svenskar i allmänhet.

Jag vill dock hävda att mitt konstaterande inte är antisvenskt, jag klandrar inte svenskar i allmänhet.  Ansvaret för det svenska debattklimatet ligger inte på alla svenskar.

Det finns ju svenskar som försöker åstadkomma en öppnare debatt, utan låsningar och tabun, med mindre av fördomar och förutfattade meningar, exkludering och intolerans. Kort sagt en intellektuell hållning: sanningssökande och strävan att göra tillvaron begriplig.

Om man som jag har gjort, har granskat WTC-dådet och kommit fram till ett den officiella förklaringen omöjligen kan stämma, då finns i princip två sätt att förhålla sig till detta faktum:

a) Saklighet. Man går in i sakfrågan, för att i princip kunna finna att jag har antingen rätt eller fel.

b) Beröringsskräck. Man avfärdar mig som person, på grundval av att jag givit mig in på förbjudet område.

I det senare fallet får jag axla ett batteri av negativa epitet.

Låt mig konstatera att det då är ett öde som jag kan dela med cirka 100 miljoner amerikaner.  Var tredje amerikan ifrågasätter nämligen – precis som jag gjort – den officiella konspirationsteorin kring WTC.

På Newsmill den 2/11 2009 skrev Fredrik Roswall:

”För två år sedan presenterade CNN en undersökning enligt vilken en av tre amerikaner trodde att 11 september var ett så kallat insiderjobb. I en av de många uppropen kräver 953 arkitekter och ingenjörer en ny utredning av de tre World Trade Centerbyggnadernas kollapser. Nio internationella forskare, inklusive danske kemisten Niels Harrit, har i en vetenskaplig artikel konstaterat höga halter av högteknologiska sprängämnen i stoftet från de tre WTC-husen. Över hundra dokumenterade vittnesmål talar om explosioner i byggnaderna, även i källarplanen och innan det första flygplanet träffade. Dessa har inte beaktats i den officiella 11 septemberredogörelsen.”


Detta stämmer väl med vad jag fick veta när jag 2007 reste till USA och besökte min kusin Jack i New York, som bodde nära Ground Zero och som har minnen från dramatiken vid terrorattacken den 11 september 2001.

I min reserapport skrev jag:
”Närmare hälften av New-York-borna lär ställa sig skeptiska till de officiella förklaringarna.”

Den uppgiften bekräftas nu när jag googlar om opinionsmätningar kring WTC-dådet:

”The first one was conducted in August 2004, on the eve of a Republican National Convention, on 808 randomly-selected residents of New York State. It found that 49 percent of New York City residents and 41 percent of New York state citizens believe individuals within the US government ‘knew in advance that attacks were planned on or around September 11, 2001, and that they consciously failed to act’.”

Med andra ord: 49% av invånarna i staden New York och 41% av invånarna i delstaten New York trodde att den egna regeringen var inblandad i terrordådet.

Nu är det ju en sak att tro, en annan sak att veta, eller i varje fall att kunna basera sina slutsatser på relevanta och tunga fakta.

I USA finns nu sammanslutningar av olika yrkesgrupper, som piloter, arkitekter, ingenjörer och brandmän, vilka  gått samman för att gräva fram fakta, för att så långt möjligt få fram sanningen kring ”nineeleven”.

Här en 4-minutersfilm av amerikanska experter:

Kathy McGrade, metallurgisk ingenjör, säger i filmen:
”Man behöver inte vara ingenjör eller arkitekt för att se vad som hände dessa byggnader.”

”Symmetrin är ‘the smoking gun’.”

Avslutningsvis min andra WTC-film, på 15 minuter:

Jo, en film till att här påminna om!
Egon Fridh – tankebrottsling – TV4 på jakt:

Ställ om Sverige!


”STÄLL OM SVERIGE!” Så lyder namnet på en A4-skrift, nedtankningsbar som pdf-fil från denna adress: http://transitionsweden.ning.com/page/boken-staell-om-sverige

Undertiteln lyder ”Inspiration och handledning för omställningsgrupper, den är skriven av ett antal personer och utgiven av Hela Sverige ska leva”.

I ett förord skriver Karl-Erik Nilssons och Inez Abrahamzon:
”Vår ambition är att den här skriften ska stötta den nya folkrörelsen, där du och jag är en viktig del. Politikens roll blir att möta upp med beslut och lagar som stärker att utvecklingen går åt rätt håll – det långsiktigt hållbara.”

En ny folkrörelse är vad som nu måste till för att:
– minska samhällets sårbarhet
– få bättre balans mellan tillgång på och användning av energi
– skapa mer av lokal produktion för lokala behov
– övergå till kretsloppsjordbruk
– återupprätta en fungerande demokrati.


Just för att det här ska kunna utvecklas till en folkrörelse måste den bli inkluderande, dvs fokusera på rörelsens centrala uppgift. Det betyder att

a) alla är välkomna att deltaga i arbetet, oavsett politiska åsikter i olika sidofrågor, oavsett etnicitet, födelseort, osv.

b) sidofrågor ska hållas utanför verksamheten.

Detta skriver jag på förekommen anledning.  Som helhet är skriften ”Ställ om Sverige!” mycket bra, men låt mig först konstatera vad som på sidan 61 fick mig att reagera.

Under rubriken ”Tema: Mångfald. Hur kan vi integrera mera?” talar man om att se mångfald som en resurs och ställer detta mot ”enfald”. Det är ju ett ofta använt propagandagrepp från pk-kretsar, där man på ett demagogiskt sätt rider på ordets negativa laddning.

Det är inte enfaldigt att se problem till följd av den förda invandringspolitiken – om något är enfaldigt så är det att blunda för verkligheten!

Visst är många invandrare resurser men så är verkligen inte alltid fallet. Där finns ingen automatik. Det är skillnad på invandrare och invandrare. Enfaldigt och korkat blir att generalisera och skönmåla.

Vi måste naturligtvis utgå från dagens verklighet och försöka göra det bästa möjliga av situationen. Se de problem som finns och agera rationellt för att så långt möjligt lösa dem.  Inte ducka för det obehagliga – ta sig ur stadiet av förnekelse. Gilla läget!

En sak till: på sidan 29 skriver man ”För att klara den omställning som vi står inför måste vi arbeta för en ökad jämställdhet i vårt samhälle.”

Detta kan stämma eller inte stämma – helt beroende på vad man lägger in i begreppet ”jämställdhet”! Menar man lika möjligheter för män och kvinnor, nej till diskriminering, då är jag med.


BOKEN LEVER I ÖVRIGT upp till sin ambition, tycker jag. Den förmedlar viktig kunskap och inspiration i det livsviktiga omställningsarbete som nu skulle behöva komma igång snabbt över hela vårt land.

Låt mig förmedla ett antal citat ur ”Ställ om Sverige!”:

”En vision är inte bara en tanke, det är kanske ännu mera känsla och innehåller en stor portion längtan. Det är därför visionen är så kraftfull.”

”Vårt nuvarande ekonomiska system fungerar bara så länge det växer. Det är en allvarlig brist eftersom vi inte kan ha en permanent tillväxt i ett slutet system som jorden.”

”Ständig ekonomisk tillväxt på ett begränsat klot är inte bara en ekologisk omöjlighet. Ekonomisk rikedom över en viss nivå framstår inte ens som önskvärd mänskligt och socialt.”

”Nuvarande kris har en existentiell dimension och väcker frågor om vad det innebär att vara människa.”

”För de lokala omställningsgrupperna som nu bildas i många länder handlar det om att skapa en bred medvetenhet om vår situation och gemensamt ta fram en vision för den egna byn, bygden, staden… En vision som handlar om en tillvaro med social samvaro, ökad samverkan, närproducerade livsmedel, förändrade transportmönster och en radikalt minskad energikonsumtion utan innehåll av fossila bränslen.”

”Det finns de som menar att en människa inte kan ‘ta in’ ett problem som hon inte känner att hon själv kan göra något åt. Därför kan det vara bra … att på ett tidigt stadium ha förslag på någonting som man kan göra som går i rätt riktning. För många människor börjar ökad medvetenhet faktiskt med att göra.  Välj gärna något ni kan göra tillsammans i bygden, eftersom ökat lokalt samarbete är en viktig del av omställningen.”

”För att skapa ett starkt och fossilfritt lokalsamhälle behöver vi komma över vanliga trösklar mot engagemang, som känslan av maktlöshet, isolering och att hållbarhetsfrågan är för stor att greppa.”

”Omställningen är knappast möjlig om inte många i ett lokalsamhälle är engagerade. Därför behövs lång tid av möten, kontaktskapande och medvetandegörande innan tiden är mogen för en officiell lansering.”

”Totnes utropade sig till Englands första Transition Town i september 2006… tog arbetsgrupper form inom områden som boende och byggande, ekonomi och försörjning, energi, mat, hälsa, själ och hjärta, förändringens psykologi samt transporter…. En rad projekt… mat- och hälsoträdgård på gångavstånd från Totnes, matchning av oanvänd trädgårdsmark med odlare utan jord… kollektiva inköp av solpaneler… Ett av de mer uppmärksammade projekten är den lokala valutan, Totnespundet.”

”Om visionen handlar om ökad lokal försörjning kanske vi behöver skaffa en överblick över hur resurser flödar ut och in ur lokalsamhället idag.”

”Ekonomin i de flesta lokalsamhällen är som en trasig hink. Istället för att hälla i mer vatten borde vi täta läckorna. En Bygdebalans visar på potentialen för att få pengarna att rotera flera varv i lokalsamhället istället för att flöda ut från det.”

”Att återta förlorad kunskap stärker lokalsamhället och dess förmåga att hitta praktiska lösningar. Vad kan/kunde dina mor- och farföräldrar som du inte kan? Ett sätt att både använda mindre energi och stärka gemenskapen i bygden är att tillsammans med äldre lära sig att reparera och underhålla kläder, cyklar och bostäder, liksom att odla utan konstgödsel och jordfräs. Laga och konservera mer är en annan konst.”

”Ett resilient lokalsamhälle klarar att stå emot tuffa förändringar och snabbt komma på fötter igen, som en tallskog efter brand. Hur många ben står lokalsamhället på för sin försörjning?… Ett resilient lokalsamhälle har många olika näringar… Är lokalsamhället t.ex självförsörjande på mat?”

”Hållbar utveckling handlar enkelt uttryckt om att tillgodose människors grundläggande behov utan att förstöra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.”

”Kom ihåg att denna rörelse är för någonting och inte emot.”

Det är nu som vi fortfarande har ett FÖNSTER AV HANDLINGSUTRYMME  öppet – innan oljepriserna hunnit stiga kraftigt och innan samhällets ekonomi gått i baklås.

”… ju längre vi väntar med den nödvändiga omställningen av samhället, desto dyrare blir det och desto färre valmöjligheter har vi.”

Förtal eller debatt?


Som konstaterat i min senaste bloggtext fungerar svenska journalister ofta som soldater i en armé, på jakt efter fiender till gällande projekt för samhällsupplösning.

Den här mentaliteten har jag också kunnat notera tidigare bland en del bloggkommentatorer. TROLLEN. De är inte där för att deltaga i en debatt, för att ta och ge fakta och argument. De kan därför inte betecknas som debattörer.

Deras angrepp kan vara aggressiva och svepande, eller bara personliga och försåtligt insinuanta. De svarar sällan på frågor eller krav om preciseringar.  Vilket inte hindrar att de själva kan sakna spärrar beträffande antalet inlägg eller längden på sina inlägg. De kan hacka, mala och kritisera i all oändlighet, tills de tröttar ut eller skrämmer bort verkliga debattörer.

Tänk tanken att en sådan figur skulle få en hel tidning att fritt disponera – hur går det då?

Ett exempel har vi tydligen med Gustaf Görfelt, Expomedarbetaren som är redaktör för Kungsbacka-Nytt, en gratistidning i norra Halland.

I höstas (den 22/9-11) hade han en artikel som formellt angrep SD Kungsbacka, men i praktiken mig.  Tidningens kritik handlade om länkningar, till sidor som var ”antisemitiska”, nämligen denna blogg och Blågula frågor.

Rubrik på framsidan: ”SD länkar vidare till antisemiter”.

Artikelrubrik: ‘Invandringen styrs av judar’. Sverigedemokraterna i Kungsbacka länkar till webbsidor med den åsikten”.

Jag namnges. Det är alltså jag som är den utpekade antisemiten.

Vad är det då som gör mig till ”antisemit”?

Jo, jag har lyft fram uttalanden från olika judar som arbetar för det mångkulturella projektet. Just för att med min kritik inte rikta mig mot judar i allmänhet använder jag här begreppet ”agendajudar”.

Det handlar alltså om vissa judar, nämligen de som har denna gemensamma agenda, som de öppet arbetar för.

Tydligast av alla är väl Barbara Spectre, med bl.a. följande uttalande:

”Europa har ännu inte lärt sig att vara mångkulturellt…Europa kommer inte att vara det uniforma samhälle som under förra seklet. Judar kommer att vara i centrum av detta. Det är en oerhörd förändring för Europa att genomföra, det går nu in i ett multikulturellt skede. Judar kommer att bli ogillade pga vår ledande roll…”

Barbara Spectre är född i New York men har efter en mellanlandning i Israel kommit till Sverige för att driva sin verksamhet genom organisationen Paideia, med hjälp av svenska skattemedel.

Mellanlandat i Israel hade även fallskärmsjägaren Eli Göndör, innan han – nu åter i Sverige – propagerar för att vi svenskar inte existerar.

Inne på den linjen är även Antonia Ax:son-Johnson:

“Axess anser varken att det finns någon ursvensk kultur eller att en sådan ska eftersträvas.”

”Ursvenskt är bara barbariet”, som en mer oborstad typ skulle ha kunnat uttrycka saken.


För att åter knyta an till förra bloggtexten: Oisin Cantwell definierade 1995 envar som var kritisk mot en invandrare som “invandrarfientlig”.

Gustaf Görfelt är här inne på en motsvarande definition av ”antisemit”: en person som tycker annorlunda mot någon enskild jude eller judinna, som dristar sig till att framföra kritik mot en enskild jude eller grupp av judar.

Här kan jag ju inte göra annat än oförbehållsamt erkänna mig skyldig!  Jag tycker inte som Barbara Spectre.

Däremot vill jag ifrågasätta Görfelts DEVALVERING av begreppet ”antisemit”.

Hets mot folkgrupper är något jag vill motverka och judar är därvid inget undantag. Just för att kunna motverka verklig antisemitism är det angeläget att ge begreppet en precis och begränsad innebörd: allmän motvilja mot judar och spridande av sådan motvilja. En motvilja som kan riskera övergå i negativa handlingar.

I sak ägnar sig Gustaf Görfeldt åt förtal.  Vore Sverige en demokrati skulle det vara möjligt att få honom åtalad och fälld för hans förtal av mig.

Som både Görfeldt och jag är medvetna om är dock ett åtal – hur sakligt motiverat det än kan vara – inte möjligt. Här finns ju ett antal erfarenheter som visat hur den svenska rättsstaten fungerar i praktiken:

• År 1997 hade den skånska tidningen NST en snarlik rubrik om länkningar, denna gång till ”nazistiska sidor”.  Varmed avsågs Blågula frågor.  Som inte kunde få in ens ett genmäle.

• År 2001 gav ABF Haninge ut en anonymt författad smädeskrift, med samma typ av förtal.

• År 2004 blev SD:s torgmöten i Piteå och Luleå saboterade av organiserade ”antirasister”. Trots bildbevis ansåg polisen att ”brott kan ej styrkas”.

Inte desto mindre sände jag ett genmäle.
Det refuserades.

Genmälet tog alltså upp två aspekter. Det ena var begreppet ”agendajudar”, förklarat ovan.

Det andra var länkningar. Från min blogg finns över 100 länkar. Grundtanken med länkningarna är att tipsa om sådant som kan vara läsvärt, men givetvis ligger det hos respektive läsare att själva avgöra vad han/hon vill ta till sig.  Jag instämmer inte i allt som envar av dem jag länkat till tycker – det vore en teknisk omöjlighet, eftersom de länkade tycker sinsemellan olika.

Vad Görfelt här skjuter in sig på är länken till tidningen ”Realisten”, som drivs av Svenskarnas Parti.

Mig veterligen har vare sig Svenskarnas Parti eller tidningen ”Realisten” stött NATO:s vidriga angreppskrig mot Libyen. Det har däremot  Vänsterpartiet gjort, vilket inte hindrar mig från att länka till V-ledaren Jonas Sjöstedt eftersom han kan ha en del att tillföra kring banker och ekonomi.

Där länkas även till BGF, som i sin tur har en länk till Expo – en tidskrift som en gång startades av den dokumenterade återfallsförbrytaren och maniske förtalaren Tobias Hübinette.


Vad ligger bakom detta surrande om länkningar?

Expo vill  förmodligen göra gällande att det är uttryck för en omsorg om demokratin. Länkande kan ge legitimitet åt fel åsikter. En form av vallgrav måste grävas mellan rätt och fel åsikter.

Min demokratisyn är en annan. Det måste finnas en puls i debatten, där man tar och ger fakta och argument, kan ta intryck och utvecklas. Själv har jag gradvis kommit till insikt om det mångkulturella projektets destruktiva innebörd.

Expos vallgrav handlar inte om demokrati, utan om detta projekt, som inte får ifrågasättas. De som gör det ska politiskt isoleras, övriga medborgare ska skrämmas från att ta del av vad som sägs.

Jag tror på den öppna debatten, det fria meningsutbytet och informerade medborgares förmåga att dra kloka slutsatser. Det gör uppenbarligen inte Görfeldt. Då blir det konsekvent att refusera genmälen.

Gustaf Görfelts förtalsartikel från i höstas följdes nyligen upp med nya angrepp i Kungsbacka-Nytt.

Görfelt tillskriver mig där att hävda

1.  att Israel låg bakom elfte september-attentaten

2. att ”det är en misstänkt bluff att sex miljoner judar dödades av nazisterna.”

I genmälet tog jag inte upp detta, av det enkla skälet att då skulle genmälet ha kunnat refuseras med hänvisning till att det blivit för långt.


Gemensamt för båda dessa ämnen eller händelser är att det i grunden inte handlar om åsikter och värderingar, utan om vad som är sant eller falskt. Jag vill söka sanningen – det gör mig inte till en ond människa.

För att börja med ”Förintelsen”. Jag har där inte använt begreppet ”bluff”, men jag sätter frågetecken för vissa detaljer. I grunden handlar det om en mycket enkel matematik:

”6 miljoner dödade judar totalt, det är en officiell siffra. Hur stämmer den med förändringen av antalet dödade i Auschwitz? Först fanns där minnestavlor med uppgift om 4 miljoner dödade. 1990 ersattes dessa med uppgifter om 1,5 miljoner dödade i Auschwitz, alltså 2,5 miljoner färre. Om de 4 miljonerna ingick i totalsiffran 6 miljoner bör den senare rimligen också revideras, till ca 3,5 miljoner.”

Detta citat är hämtat ur Blågula frågors recension av Lars Adelskoghs bok ”En tom säck kan inte stå”
(Boken är nedtankningsbar som pdf-fil här).


I detta ämne har jag även skrivit här och här.

Varför är denna fråga så laddad?
Varför är siffran 6 miljoner så helig?

Är det inte illa nog om det var 3,5 miljoner judar som miste livet pga nazismen?

Min slutsats blir att det här inte primärt handlar om vad som är en historisk sanning eller inte. ”Förintelsen” fyller en politisk funktion, både som enande kraft inom judendomen, och som kritikavstötande mot omvärlden.

Den kan liknas vid en trosfråga – något som inte kan diskuteras. Den leder till ett krav  på intellektuell underkastelse. JUDAR SKA VARA HÖJDA ÖVER ALL KRITIK – precis så som Expo och Gustaf Görfelt nu kräver.


Vad sedan gäller WTC-dådet kan envar konstatera att detta fått omfattande konsekvenser: krigen i Afghanistan och Irak har krävt långt fler amerikanska liv än de 2.700 amerikaner som omkom i själva terrordåden.

Till detta kommer ca 1 miljon dödade irakier och afghaner.  Ytterligare många har skadats och fått sin bostäder förstörda. Otaliga människor har blivit offer för systematisk tortyr. Medborgerliga rättigheter sitter nu mycket löst i USA.

Mycket av detta har jag redovisat i denna film:

Jag har lagt ned stor möda på att granska den officiella förklaringen och kommit fram till att den omöjligen kan stämma. Två trafikflygplan kan inte få tre stora stålbyggnader att på detta sätt implodera. Byggnad 7 träffades inte ens av något flygplan, men rasade ändå ihop i en perfekt demolering. Rivning av stora byggnader i trång stadsmiljö kräver expertkunskaper och lång erfarenhet av sprängmedel.

Det faktum att det rörde sig om kontrollerade demoleringar kan envar konstatera utifrån tillgängliga filmsekvenser, det är bara att titta.

Den officiella konspirationsteorin är totalt ohållbar, vilket påvisas i min andra WTC-film:

Redan i denna film finns moment som pekade mot israelisk inblandning, men jag drog inga uttryckliga slutsatser kring detta.


Senare tog jag del av en intervju med den amerikanske krigsveteranen Alan Sabrosky, som var helt bestämd på denna punkt: israeliska Mossad låg bakom dådet. Israel hade både kapaciteten och motiven.

Jag bedömer det nu som att Sabrosky förmodligen har rätt – i synnerhet mot bakgrund av hur Israel kunnat komma undan med sin tidigare attack mot det amerikanska krigsfartyget USS Liberty, 1967.


Mina bloggtexter kring WTC-dådet och USA:s utrikespolitik finns nu samlade på denna BGF-avdelning.

På en punkt vill jag avslutningsvis ge Gustaf Görfelt rätt: en spade ska kallas en spade.

Förtal ska kallas förtal.

Se även:

”Kidnappad demokrati”, Obesvarad öppenhet” och ”Fördomar.

Skymningsland


Efter snart två decennier som aktiv invandringskritiker borde jag kunna känna mig luttrad, men tydligen vänjer jag mig aldrig helt vid sakernas tillstånd i mitt land. Precis som befolkningen i världen ökar exponentiellt, verkar galenskaperna i Sverige göra det. De senaste veckorna har det bara känts som för mycket!

I Aftonbladet den 20/2 2012 buntar Oisin Cantwell ihop politiskt engagerade svenskar med tungt kriminella och yrkesbrottslingar:

”Den bristande kontrollen av nämndemännen är ­häpnadsväckande naiv. Systemet ger politiska extremister och organiserad brottslighet möjlighet att infiltrera och påverka domstolarna.”

”…i den tid då två höger­extremister lyckats bli nämndemän i Södertälje tingsrätt bör denna risk tas på allvar.”

En ND-medlem som Sanna Hill skulle alltså vara att jämföra med medlemmar i Bandidos eller Hells Angels.

Oj, vad allt låter bekant!

Redan 1995 satte Björn Häger på Dagens Eko med hjälp av TT igång ett drev mot Anders Sundholm”den främlingsfientlige nämndemannen”.  Anders satt ju i Svea hovrätt, och som invandringskritiker förutsattes han inte kunna besitta ett spår av integritet. Han antogs vara så förblindad av antipatier mot allt vad invandrare heter, att han där tvångsmässigt skulle vilja fälla och ge hårdast möjliga straff.

Denna föreställning saknade varje stöd i verkligheten, men det var inte nödvändigt. Det här är en typ av ”berättelse” som bara fortsätter att rulla på, med automatik.

1995 var också det år Oisin Cantwell som journalist på Radio Stockholm var hemma hos mig för att göra en intervju med utgångspunkt från min bok ”Lagom är bäst”, en bok som Anders Carlberg gett ett positivt omdöme i socialdemokratiska ST.

Till bakgrunden hör att ”Lagom är bäst!” skrevs 1994 och att tidskriften Blågula frågor startades samma år. Dessförinnan hade jag själv åsiktsmässigt tillhört de politiskt korrekta i invandringsfrågan, men ändrat mig inför verkligheten. Jag var nog naiv i min föreställning om att så skulle även andra tänkande människor göra, bara de fick fakta presenterade för sig.

Beredvilligt hade jag ställt både boken och BGF-material  till Cantwells förfogande, med tillförsikt om att han skulle ta intryck av mina – som jag tyckte – starka argument.

Därav blev intet. Dagen därpå vevade Radio Stockholm varje timme ”nyheten” om den främlingsfientliga boken som Carlberg plussat för…

Några moment kring händelserna dessa dagar kan förtjäna att lyftas fram och bärgas åt eftervärlden:

• När jag pressade Oisin Cantwell på vad han lade in i sitt begrepp ”invandrarfientlig” gav han detta en mycket vid innebörd: envar som var kritisk mot en invandrare var att beteckna som ”invandrarfientlig”!

• Jan Björklund var vid denna tid en ung politiker i karriären. Som sådan hade han näsa för vad som kunde hjälpa denna karriär. Således antog fp-gruppen i Stockholms stadshus ett uttalande, där man fördömde den ”rasistiska propaganda” som min bok utgjorde prov på.

Som jag såg det fanns inte ens ett kommatecken att hänga upp den typen av anklagelser på. Jag försökte upprepade gånger få kontakt med Björklund, för jag var genuint nyfiken på vad han skulle ge exempel på som ”rasistisk propaganda” i min bok. Det blev många samtal, men jag kom aldrig längre än till hans sekreterare. Björklund hade gått under jorden.

Däremot fick jag tag i Caroline Lundbom, som också satt för Folkpartiet i Stockholms kommunfullmäktige och som medverkat till uttalandet mot min bok. Jag krävde att hon skulle ta tillbaka sitt fördömande. Det ansåg hon sig inte kunna göra – med motiveringen att hon inte hade läst boken!

• När jag kontaktades av ABC-nytt, dvs regional-TV, välkomnade jag dess reportrar hem till mig för intervju och reportage. Tydligen hade jag inget lärt att Cantwell-historien, utan såg där en chans till upprättelse.

Det blev naturligtvis bara en upprepning. Dessa journalister fungerar inte som intellektuella, sökande en sanning, redo att ta intryck.  Tvärtom, de är som soldater i en armé, på jakt efter en fiende, i förväg redan utsedd, en fiende att krossa.

Då som nu är jag noga med distinktioner och nyanser. Kritik av enskilda invandrare, konstateranden om överrepresentation i brottslighet mm, får inte bli till generaliseranden mot alla invandrare.  För sådant ”finlir” var dock ABC-nytt och redaktör Stig Fredriksson inte beredd att ge plats.  Varje kritik mot den förda invandringspolitiken skulle ses som ”främlingsfientlighet”, detta fanns föreskrivet i den journalistiska mall som man noga följde.


• I ABC-nytt försökte jag göra en poäng av att jag som svensk inte hade rätt att kritisera invandringen, något som invandrare fick göra. Jag anförde där ett citat av Mauricio Rojas.

Nu i efterhand framgår att jag där hade fel. Kritik av invandringspolitiken betraktas numera som ett så allvarligt brott, att invandrarskap inte är en tillräckligt förmildrande omständighet. Mauricio Rojas har således nu drivits i landsflykt en andra gång. 1974 lämnade han  Chile, 2008 lämnade han även Sverige. Rojas är nu verksam i Spanien.

En annan folkpartist som inte längre märks av i svensk politik är Nyamko Sabuni, integrationsminister 2006-10. Varför? Kan det vara att att hon visade för mycket respekt för invandrare, utgick från att det rör sig om människor, på vilka vissa krav och förväntningar kan ställas? Det är ett intryck som jag har fått.

Klart är i varje fall att hon efterträtts på denna post av Erik Ullenhag, som här manifesterat ett absolut invandrarförakt. Ullenhags mest kända bedrift är kanske hans insatser som sanningsminister, med en webbsida som gör anspråk på att ge ”rätt svar” kring åsikter om invandringen.


Till denna famösa webbsida hade Ullenhag dock hjälp av sin statssekreterare, Jasenko Selimovic. Flykting till Sverige från Bosnien på 90-talet.

Svensk journalistiks Rolls Royce Julia Caesar –  skrev om denne bosniers besök i Borlänge nyligen:

”Propagandaministeriet har hörsammat nödropen från Borlänge och skickat ut Statssekreteraren. Med sin närvaro hedrar han den lilla staden vid Dalälven dessa sista skälvande, stämningsfulla dagar före jul. Han hör socialnämndens ordförande säga att situationen i Borlänge är exceptionell och att kommunen behöver riktade pengar till ett kunskapslyft för de analfabetiska flyktingarna. Inser Statssekreteraren situationens allvar?”

”Propagandaministeriets och ytterst Statsministerns intentioner handlar det om att få motsträviga kommunalpolitiker landet runt att rätta in sig i ledet, statuera exempel och motivera dem att tänka och tala rätt.

Det är där Statssekreterarens speciella begåvning kommer in i bilden, den som så tursamt har upptäckts av Propagandaministeriet och fått Propagandaministern själv att värva honom i sin tjänst. Statssekreteraren har demagogins användbara gåva. I vissa stunder tangerar den nästan det hypnotiska, ja den har alla förutsättningar att kunna domptera massorna.

Kommunalpolitiker måste förstå att det finns två sätt att tänka, tycka och tala. Ett som är rätt – och ett annat som är fel. Sådana här nödrop från kommunerna riskerar att ge helt fel signaler och fläcka ner Sveriges stolthet, den unika och solidariska invandringspolitiken…”

”Borlängeborna är förväntansfulla. Ska deras nödrop äntligen få ett svar?

Vad de inte har insett är att statssekreterarens uppdrag är uppfostrarens och propagandistens. Inför de församlade kommunalpolitikerna och en andäktig lokalpress tar han tillfället i akt att tydligt inpränta en av regeringens mest orubbliga principer: det finns inga skillnader mellan människor.

Vi tittar inte på etnicitet, det skulle bli problematiskt och utpekande’, säger Statssekreteraren.

Analfabetism ska inte behöva innebära några problem, säger han. Det finns en reform. Propagandaministeriet har värkt fram denna reform.‘Reformen ska hjälpa till att anpassa integrationen efter individens förutsättningar.’

Maria Norrfalk, landshövding i Dalarnas län, fyller påpassligt i där Statssekreteraren slutar:‘Man ska komma ihåg att oavsett om de är analfabeter så har de samma talang som andra. … det gäller att hitta på vägar att utbilda och få folk i arbete’, säger Landshövdingen.

Enligt den Värdegrund som regeringen har utropat som överordnad trossats för landet har alla samma värde. Borlängeborna måste förstå att de utan att knota är skyldiga att försörja inte bara sig själva utan också inkludera de nya kommuninvånarna i sin försörjningsbörda resten av livet.

Saken är mycket enkel: det är en fråga om jämlikhet och solidaritet.Statssekreteraren ler sitt bredaste teaterleende mot lokaltidningens fotograf. Sedan åker han hem. Hans uppdrag är slutfört.”

Av de nyanlända utlänningar som kom till Borlänge under 2011 var 93 procent från Somalia. Cirka hälften av dessa var analfabeter.

Nu har statsminister Fredrik Reinfeldt – i sin iver att sätta SD och dess väljare ”på plats” – kommit överens med Miljöpartiet att öppna för ytterligare somalisk invandring. Erfarenhetsmässigt kommer dessa att söka sig till orter, där det redan finns landsmän. Således väntas nu ytterligare 600 somalier till Borlänge.

Julia Caesar har skrivit om drivkrafter som finns i sammanhanget. PUT i Sverige kan motsvara en miljonvinst på lotteri:

“En muslimsk man som lever med fyra fruar i Sverige kan leva mycket gott på skattebetalarnas bekostnad.

Jag har gjort ett räkneexempel där kvinnorna föder fyra barn vardera. Varje mamma har då rätt att få:• Barnbidrag 1 050 kronor i månaden per barn.


• Flerbarnstillägg med 150 kronor från barn nummer två. Flerbarnstillägget ökar för varje barn.


• Eftersom kvinnan klassas som singelmamma får hon 1 273 kronor i månaden i bidragsförskott för varje barn.

Varje mamma kan därmed inkassera 10 906 kronor i månaden för sina fyra barn. Hela storfamiljen får alltså 43 624 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Ett nätt tillskott i hushållskassan med mer än en halv miljon, 523 488 kronor, per år.

I nästan varannan somalisk familj som bor i Sverige finns minst fyra barn. Om vi i samma räkneexempel utgår från sex barn per kvinna – vilket inte är någon ovanlighet – blir bidragsbeloppen närmast att likna vid lotterivinster.Hos var och en av de fyra bihustrurna plingar det in 18 052 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Hela storfamiljen kan stoppa 72 208 kronor i plånboken varje månad, eller närmare en miljon, 866 496 kronor, per år.

Mannen och hans fyra fruar kan dessutom räkna med att få hela sin försörjning och allting betalt (bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, resor, mödravård, förlossningsvård, barnomsorg och skola för barnen) genom försörjningsstöd och bostadsbidrag för sina bostäder.”


Merit Wager är en annan skribent som verkat uthålligt och föredömligt på webben, med sin rapportering kring Migverket. Föga förvånande speglar hennes blogginlägg samtidigt en stigande uppgivenhet, särskilt för henne som kan bevittna kontrasten mot hur det fungerar i Finland.

Också Merit Wager har uppmärksammat galenskaperna inom Folkpartiet.

Varför kommer jag här att tänka på de svenska gamlingar som på boenden fått strida för mer än ett halvt ägg till frukost eller ett ägg till pyttipannan? Senaste nytt på den ”fronten” är att man inte har råd att ge gamlingar smör på skorporna.

Ur Helsingborgs Dagblad den 3/3 2012:

”…på Åshaga vårdboende gjorde man av med 100 000 kronor för mycket bland annat genom att vara frikostigare mot de boende än vad kommunens kostpolicy föreskriver.Det som gäller för de gamla nu är:

• Inget smör på skorpan till förmiddagsfikat

• Tranbärsdryck eller Proviva bara om sjuksköterskan har ordinerat det

• Välling i stället för gröt på morgonen bara på ordination

• Indraget fruktfat.”

”100.000 kr för mycket”.

Det leder ofrånkomligen tankarna över till ”ensamkommande flyktingbarn”. Ett sådant barn kan kosta upp till 16.000 kr bara på en dag. På en vecka blir det 110.000 kr.

 

Hur gamla är dessa ”barn”?

Där kan propagandabilderna tala ett annat språk än verkligheten. Kanske en nalle i famnen kan understryka att det verkligen rör sig om ett litet och hjälplöst barn?


Apropå kostnader och pengar kommer jag att tänka på ett uttalande av journalisten Camilla Qvarfordt i hennes SVT-program ”Veckans brott” häromdagen.

Qvarfordt förfasade över att polisinsatsen vid demonstrationen mot svenskfientligheten i Stockholm i december 2011 kostade så mycket pengar. Dessutom fanns människor som blev irriterade över deras demonstrerande. Journalissan ifrågasatte att dessa extremist-demonstranter borde få samhällets skydd.

Vilket i sin tur får mig att tänka på vad Paulo Roberto konstaterat om journalister på SR/SVT: de lever i sin egen värld, umgås bara med varandra, saknar verklighetskontakt, vet föga om hur vanliga människor känner, bryr sig heller inte om den saken, kan jag tänka mig. Kolla 0.50 in på denna film.

Vilket leder över till en annan film, kring SVT-bevakningen av nämnda demonstration:

Här kastar ”motdemonstranter” flaskor och andra föremål mot de lagligt demonstrerande.

I Malmö tillhör det numera vardagen för räddningspersonal – polis, brandkår och ambulans – att bli utsatta för stenkastning och andra attacker under sin yrkesutövning.

Senaste nytt i detta sammanhang är att även brevbärare och tidningsbud angrips. Detta har gått så långt att posten  i vissa områden tvingas utrusta brevbärarna med överfallslarm.

Ett projekt att hitta ”lokala brevbärare” har misslyckats.

Det var i  Malmö som det nystartade Tryckfrihetssällskapet (efter dansk modell) höll sitt första möte i januari 2012. Initiativtagare: journalisten Ingrid Carlqvist.

Ett vällovligt initiativ för att värna ytterandefriheten i Sverige.  All heder år Carlqvist för detta! Samtidigt gör jag kanske – just för hennes skull – klokt i att inte berömma för mycket. Som ”psalmerna går” i dagens Sverige gäller det att inte drabbas av ”applåder från fel håll”.

Jag har vid det här laget blivit en etablerad ”rasist” av värsta slag (receptet att bli stämplad är enkelt: framhärda bara i krav på minskad bidrags- och fjärrinvandring). Detta är Ingrid Carlqvist nog medveten om, så för några år sedan hörde hon av sig till mig. På BGF-sidan hade jag citerat ur en artikel som hon skrivit om dansk kriminalpolitik. Hon bad mig ta bort den, vilket jag gjorde.

Det är helt utan skadeglädje jag nu får bekräftat hur det funkar med katten på råttan, råttan på repet i dagens sjuka svenska samhällsklimat. Senaste nytt är således att Per Ström hoppar av medverkan från ett möte för den nystartade föreningen, där det var tänkt att diskutera genustokerier.

Ströms motivering:

”Nu har det kommit till min kännedom att Roland Poirier Martinsson hoppat av föreläsningen, efter att han gjort research. Det har fått mig att också läsa på om Tryckfrihetssällskapet, och vad jag fick fram får mig att också ställa in min föreläsning. Det förekommer främlingsfientliga värderingar som jag inte delar och inte vill förknippas med.”

Per Ström medverkade f.ö. nyligen vid en pubträff, som blev invaderad av tokfeminister, med  DN:s Maria Sveland i spetsen. Hon har tidigare kopplat ihop Per Ström med den norske massmördaren Breivik. På träffen fällde hon uttalanden med innebörden att alla män bär en kollektiv skuld för vissa mäns övergrepp mot kvinnor.


Då kan jag inte undanhålla en undran: bör i så fall inte män från arabländer bära en särskilt stor skuld?

Av allt som kan summeras tycker jag ändå att vårt lands högsta politiskt förtroendevalde – statsminister Fredrik Reinfeldt – intar en särställning, med en helt ointaglig ledning. Något grövre än vad han presterade på Pressklubbens träff direkt efter riksdagsvalet 2010, hur skulle det gestalta sig?

Kolla 3.30 in på denna film:

Kring BGF-historik, se även:
http://www.bgf.nu/haxeri/oo.html

PS – senaste nytt:

Stockholms kommun TROLLAR MED KNÄNA

PPS

En film från 2008: HÄLSNING FRÅN TEXAS