Förtal eller debatt?


Som konstaterat i min senaste bloggtext fungerar svenska journalister ofta som soldater i en armé, på jakt efter fiender till gällande projekt för samhällsupplösning.

Den här mentaliteten har jag också kunnat notera tidigare bland en del bloggkommentatorer. TROLLEN. De är inte där för att deltaga i en debatt, för att ta och ge fakta och argument. De kan därför inte betecknas som debattörer.

Deras angrepp kan vara aggressiva och svepande, eller bara personliga och försåtligt insinuanta. De svarar sällan på frågor eller krav om preciseringar.  Vilket inte hindrar att de själva kan sakna spärrar beträffande antalet inlägg eller längden på sina inlägg. De kan hacka, mala och kritisera i all oändlighet, tills de tröttar ut eller skrämmer bort verkliga debattörer.

Tänk tanken att en sådan figur skulle få en hel tidning att fritt disponera – hur går det då?

Ett exempel har vi tydligen med Gustaf Görfelt, Expomedarbetaren som är redaktör för Kungsbacka-Nytt, en gratistidning i norra Halland.

I höstas (den 22/9-11) hade han en artikel som formellt angrep SD Kungsbacka, men i praktiken mig.  Tidningens kritik handlade om länkningar, till sidor som var ”antisemitiska”, nämligen denna blogg och Blågula frågor.

Rubrik på framsidan: ”SD länkar vidare till antisemiter”.

Artikelrubrik: ‘Invandringen styrs av judar’. Sverigedemokraterna i Kungsbacka länkar till webbsidor med den åsikten”.

Jag namnges. Det är alltså jag som är den utpekade antisemiten.

Vad är det då som gör mig till ”antisemit”?

Jo, jag har lyft fram uttalanden från olika judar som arbetar för det mångkulturella projektet. Just för att med min kritik inte rikta mig mot judar i allmänhet använder jag här begreppet ”agendajudar”.

Det handlar alltså om vissa judar, nämligen de som har denna gemensamma agenda, som de öppet arbetar för.

Tydligast av alla är väl Barbara Spectre, med bl.a. följande uttalande:

”Europa har ännu inte lärt sig att vara mångkulturellt…Europa kommer inte att vara det uniforma samhälle som under förra seklet. Judar kommer att vara i centrum av detta. Det är en oerhörd förändring för Europa att genomföra, det går nu in i ett multikulturellt skede. Judar kommer att bli ogillade pga vår ledande roll…”

Barbara Spectre är född i New York men har efter en mellanlandning i Israel kommit till Sverige för att driva sin verksamhet genom organisationen Paideia, med hjälp av svenska skattemedel.

Mellanlandat i Israel hade även fallskärmsjägaren Eli Göndör, innan han – nu åter i Sverige – propagerar för att vi svenskar inte existerar.

Inne på den linjen är även Antonia Ax:son-Johnson:

“Axess anser varken att det finns någon ursvensk kultur eller att en sådan ska eftersträvas.”

”Ursvenskt är bara barbariet”, som en mer oborstad typ skulle ha kunnat uttrycka saken.


För att åter knyta an till förra bloggtexten: Oisin Cantwell definierade 1995 envar som var kritisk mot en invandrare som “invandrarfientlig”.

Gustaf Görfelt är här inne på en motsvarande definition av ”antisemit”: en person som tycker annorlunda mot någon enskild jude eller judinna, som dristar sig till att framföra kritik mot en enskild jude eller grupp av judar.

Här kan jag ju inte göra annat än oförbehållsamt erkänna mig skyldig!  Jag tycker inte som Barbara Spectre.

Däremot vill jag ifrågasätta Görfelts DEVALVERING av begreppet ”antisemit”.

Hets mot folkgrupper är något jag vill motverka och judar är därvid inget undantag. Just för att kunna motverka verklig antisemitism är det angeläget att ge begreppet en precis och begränsad innebörd: allmän motvilja mot judar och spridande av sådan motvilja. En motvilja som kan riskera övergå i negativa handlingar.

I sak ägnar sig Gustaf Görfeldt åt förtal.  Vore Sverige en demokrati skulle det vara möjligt att få honom åtalad och fälld för hans förtal av mig.

Som både Görfeldt och jag är medvetna om är dock ett åtal – hur sakligt motiverat det än kan vara – inte möjligt. Här finns ju ett antal erfarenheter som visat hur den svenska rättsstaten fungerar i praktiken:

• År 1997 hade den skånska tidningen NST en snarlik rubrik om länkningar, denna gång till ”nazistiska sidor”.  Varmed avsågs Blågula frågor.  Som inte kunde få in ens ett genmäle.

• År 2001 gav ABF Haninge ut en anonymt författad smädeskrift, med samma typ av förtal.

• År 2004 blev SD:s torgmöten i Piteå och Luleå saboterade av organiserade ”antirasister”. Trots bildbevis ansåg polisen att ”brott kan ej styrkas”.

Inte desto mindre sände jag ett genmäle.
Det refuserades.

Genmälet tog alltså upp två aspekter. Det ena var begreppet ”agendajudar”, förklarat ovan.

Det andra var länkningar. Från min blogg finns över 100 länkar. Grundtanken med länkningarna är att tipsa om sådant som kan vara läsvärt, men givetvis ligger det hos respektive läsare att själva avgöra vad han/hon vill ta till sig.  Jag instämmer inte i allt som envar av dem jag länkat till tycker – det vore en teknisk omöjlighet, eftersom de länkade tycker sinsemellan olika.

Vad Görfelt här skjuter in sig på är länken till tidningen ”Realisten”, som drivs av Svenskarnas Parti.

Mig veterligen har vare sig Svenskarnas Parti eller tidningen ”Realisten” stött NATO:s vidriga angreppskrig mot Libyen. Det har däremot  Vänsterpartiet gjort, vilket inte hindrar mig från att länka till V-ledaren Jonas Sjöstedt - eftersom han kan ha en del att tillföra kring banker och ekonomi.

Där länkas även till BGF, som i sin tur har en länk till Expo – en tidskrift som en gång startades av den dokumenterade återfallsförbrytaren och maniske förtalaren Tobias Hübinette.


Vad ligger bakom detta surrande om länkningar?

Expo vill  förmodligen göra gällande att det är uttryck för en omsorg om demokratin. Länkande kan ge legitimitet åt fel åsikter. En form av vallgrav måste grävas mellan rätt och fel åsikter.

Min demokratisyn är en annan. Det måste finnas en puls i debatten, där man tar och ger fakta och argument, kan ta intryck och utvecklas. Själv har jag gradvis kommit till insikt om det mångkulturella projektets destruktiva innebörd.

Expos vallgrav handlar inte om demokrati, utan om detta projekt, som inte får ifrågasättas. De som gör det ska politiskt isoleras, övriga medborgare ska skrämmas från att ta del av vad som sägs.

Jag tror på den öppna debatten, det fria meningsutbytet och informerade medborgares förmåga att dra kloka slutsatser. Det gör uppenbarligen inte Görfeldt. Då blir det konsekvent att refusera genmälen.

Gustaf Görfelts förtalsartikel från i höstas följdes nyligen upp med nya angrepp i Kungsbacka-Nytt.

Görfelt tillskriver mig där att hävda

1.  att Israel låg bakom elfte september-attentaten

2. att ”det är en misstänkt bluff att sex miljoner judar dödades av nazisterna.”

I genmälet tog jag inte upp detta, av det enkla skälet att då skulle genmälet ha kunnat refuseras med hänvisning till att det blivit för långt.


Gemensamt för båda dessa ämnen eller händelser är att det i grunden inte handlar om åsikter och värderingar, utan om vad som är sant eller falskt. Jag vill söka sanningen – det gör mig inte till en ond människa.

För att börja med ”Förintelsen”. Jag har där inte använt begreppet ”bluff”, men jag sätter frågetecken för vissa detaljer. I grunden handlar det om en mycket enkel matematik:

”6 miljoner dödade judar totalt, det är en officiell siffra. Hur stämmer den med förändringen av antalet dödade i Auschwitz? Först fanns där minnestavlor med uppgift om 4 miljoner dödade. 1990 ersattes dessa med uppgifter om 1,5 miljoner dödade i Auschwitz, alltså 2,5 miljoner färre. Om de 4 miljonerna ingick i totalsiffran 6 miljoner bör den senare rimligen också revideras, till ca 3,5 miljoner.”

Detta citat är hämtat ur Blågula frågors recension av Lars Adelskoghs bok ”En tom säck kan inte stå”
(Boken är nedtankningsbar som pdf-fil här).


I detta ämne har jag även skrivit här och här.

Varför är denna fråga så laddad?
Varför är siffran 6 miljoner så helig?

Är det inte illa nog om det var 3,5 miljoner judar som miste livet pga nazismen?

Min slutsats blir att det här inte primärt handlar om vad som är en historisk sanning eller inte. ”Förintelsen” fyller en politisk funktion, både som enande kraft inom judendomen, och som kritikavstötande mot omvärlden.

Den kan liknas vid en trosfråga – något som inte kan diskuteras. Den leder till ett krav  på intellektuell underkastelse. JUDAR SKA VARA HÖJDA ÖVER ALL KRITIK – precis så som Expo och Gustaf Görfelt nu kräver.


Vad sedan gäller WTC-dådet kan envar konstatera att detta fått omfattande konsekvenser: krigen i Afghanistan och Irak har krävt långt fler amerikanska liv än de 2.700 amerikaner som omkom i själva terrordåden.

Till detta kommer ca 1 miljon dödade irakier och afghaner.  Ytterligare många har skadats och fått sin bostäder förstörda. Otaliga människor har blivit offer för systematisk tortyr. Medborgerliga rättigheter sitter nu mycket löst i USA.

Mycket av detta har jag redovisat i denna film:

Jag har lagt ned stor möda på att granska den officiella förklaringen och kommit fram till att den omöjligen kan stämma. Två trafikflygplan kan inte få tre stora stålbyggnader att på detta sätt implodera. Byggnad 7 träffades inte ens av något flygplan, men rasade ändå ihop i en perfekt demolering. Rivning av stora byggnader i trång stadsmiljö kräver expertkunskaper och lång erfarenhet av sprängmedel.

Det faktum att det rörde sig om kontrollerade demoleringar kan envar konstatera utifrån tillgängliga filmsekvenser, det är bara att titta.

Den officiella konspirationsteorin är totalt ohållbar, vilket påvisas i min andra WTC-film:

Redan i denna film finns moment som pekade mot israelisk inblandning, men jag drog inga uttryckliga slutsatser kring detta.


Senare tog jag del av en intervju med den amerikanske krigsveteranen Alan Sabrosky, som var helt bestämd på denna punkt: israeliska Mossad låg bakom dådet. Israel hade både kapaciteten och motiven.

Jag bedömer det nu som att Sabrosky förmodligen har rätt – i synnerhet mot bakgrund av hur Israel kunnat komma undan med sin tidigare attack mot det amerikanska krigsfartyget USS Liberty, 1967.


Mina bloggtexter kring WTC-dådet och USA:s utrikespolitik finns nu samlade på denna BGF-avdelning.

På en punkt vill jag avslutningsvis ge Gustaf Görfelt rätt: en spade ska kallas en spade.

Förtal ska kallas förtal.

Se även:

”Kidnappad demokrati”, Obesvarad öppenhet” och ”Fördomar.

15 svar

  1. Den där Gustaf Görfelt vet inte vad moral är, ej heller hur man talar sanning. Men vilseleda och manipulera är han duktig på. För att inte tala hur han överdriver och förvanskar i sina artiklar.
    Tacka vet jag Jan Milld, mina tankar går till dig; stå på dig, du har rätt i dina artiklar och Gustaf Görfelt har ingen substans i sin attack.

  2. Visst är en spade en spade. Låt dem gräva sin egen grav.

  3. Fokuset på vem som säger någonting istället för om det som sägs är sant verkar vara det genomgående draget i svensk media. Själva kultursidorna har ju varit så länge.

    Kaj Schueler verkar ha den typen av syn på journalistiken.

    http://www.svd.se/kultur/kaj-schueler-aven-asiktssmuts-klibbar_6930789.svd

    Även åsiktssmuts klibbar. Känns som om allt handlar om projektioner av sina egna demoner för denna typ av människor. Feministiska teser om härskartekniker framförs just genom att använda härskartekniker som annars fördöms. Åsiktsfriheten måste gynnas genom att fördöma åsiktssmuts som hänger samman med vem som säger någonting och inte vad som sägs (Shueler och vänner: gott, allt annat ses som ett hot och är definitionsmässigt ont). De mest helvetiska våldsorgiefantasier slinker ibland ut samtidigt som de anklagar ”högerextremister” för just detsamma. Typ denna:
    http://blackfolk.livejournal.com/8232559.html
    eller ungefär motsvarande texter av dåren Hubinette.

    Det enda positiva i kråksången är internets frigörande förmåga. Hela trendsättarmedias förlust av legitimitet kommer nog resultera i mer och mer hatiska utspel emot upplevda fiender av dessa herrar och damer vilket utanför ideologiska sekter mest kommer delegitimera dem.

    Oskorei har skrivit en intressant text om detta:

    http://oskorei.motpol.nu/?p=5895

  4. Det finns också denna definition på ”antisemit”:
    en person som tycks illa om av judar,
    - pga sina ”smutsiga” åsikter
    eller obehagliga observationer av verkligheten.

  5. Om man känner till en procent av judarna och Israels lögner det är tillräckligt för att bli anti sionist
    När man känner till 15 procent av deras lögner och brott mot mänskligheten då förstår man att man har kommit hin Hin Håle själv på spåren

  6. Alla människor måste få ha rätt att söka sanning (i common sense-mening) och ge uttryck för sina åsikter. Fortsätt med det Jan Milld.

  7. Jan – Lust granska detta argument? Tar kanske 5 min max?

    EU: 27 länder 500 flyktingar – Sverige 8000 flyktingar – fördjupning

    http://misslyckande.wordpress.com/2012/03/19/731/

    1. Den största integrationssatsningen på 25 år havererad?

    2. Flyktingar ska få jobb från 7-10 år till 2 år havererad?

    3. Ensamkommande 3000 “barn” per år har kollapsat enligt migrationsverket.

    4. Asylsökande 30.000 per år med överfulla boenden är katastrof.

  8. Kanske är det viktigt att anmäla ändå av rent principiella skäl. Dels för att åtminstone försöka upprätthålla lag och ordning. Att lagen sedan inte upprätthålls när det anmäls brott mot den är givetvis anmärkningsvärt och om det sker en större politisk förändring kan ju absolut de som inte upprätthöll lagen ställas till svars för det. Tacksamhet för det på förhand.

  9. Det finns mycket beröringsångest kring en del av de ämnen jag tagit upp. Demokrati förutsätter dock inte bara yttrandefrihet, det måste även finnas ett tagande-del-av-mod.

    I fråga om WTC är jag inte ensam, jag är en av 100 miljoner:

    Newsmill den 2/11 2009, artikel av Fredrik Roswall:

    ”För två år sedan presenterade CNN en undersökning enligt vilken en av tre amerikaner trodde att 11 september var ett så kallat insiderjobb.”

  10. [...] Inte utan kritik från Expo-kretsar, som det visade sig. [...]

  11. [...] Antonia Ax:son-Johnson, Axess och Eli Göndör [...]

  12. […] sätt har Expo växt sedan 1995 års ”antifascistiskt nyhetsblad”, initierat av Tobias Hübinette. Idag är det ett företag med muskler: Expo har mycket pengar, många anställda och övriga media […]

  13. […] kan också handla om angrepp på svenskhet och svensk kultur. Där har Antonia Ax:son Johnson och Eli Göndör utmärkt […]

  14. […] har jag förtalats i Kungsbacka-Nytt, kallats ”antisemit” – utan att få in genmäle. Tillvitelsen är både kränkande och osaklig, men tanken att få […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 125 andra följare

%d bloggers like this: