Bilism


Man måste ju skilja på olika typer av invandring, hålla isär massinvandring och bidragsinvandring från en sund och naturlig rörelse över nationsgränser.

Diskuterar man bilismen – vilket jag här ska göra – finns anledning att göra en motsvarande distinktion. Det är skillnad på bilanvändning i måttliga doser och massbilism.

Jag var tidigt kritisk mot det bilsamhälle som växte fram i Sverige, efter amerikansk modell. I USA har ju bil- och oljeindustrin köpt upp och lagt ned spårvägsnät, för att ge plats åt gigantiska infrastruktursatsningar som låser fast amerikanerna i sina bilar. Utan bil blir det svårt att där klara sin vardag.

Under ett år i ungdomen var jag ordförande i Socialdemokratiska Studentklubben vid Stockholms universitet.  En gång organiserade vi manifestationer vid infarterna till Stockholms innerstad:

Tonvikten i den protesten låg inte på bilinnehav i sig, utan på onödig bilanvändning. I en storstad borde persontransporterna kunna klaras med kollektiva transportmedel, resonerade vi.

En särskild udd fanns mot avgaser och luftföroreningar – men där har ju sedan kommit katalysatorer, som minskat den delen av problemet.

Som bussförare kunde jag senare bevittna hur många stockholmare är beredda att varje dag sitta fast i bilköer för att kunna ta sig till jobbet. Hur står de ut med denna trängsel? Det är något som alltjämt förundrar mig!

Sedan dess har jag haft egen bil i olika perioder, men aldrig använt den mer än nödvändigt. Nu bor jag dock på landsbygden, och här måste man i praktiken ha tillgång till bil.


Inte desto mindre är det ett faktum att Peak Oil nu är passerad och att bensinpriserna fortsättningsvis kommer att stiga varje år. I slutänden – och det kan röra sig om mindre ett decennium – blir det nog ofrånkomligt att hitta andra lösningar än privata bilinnehav och privat bilanvändning.

Och ”miljöbil” är inte lösningen, i varje fall inte lösning med stort ”L”. Några riktiga ”miljöbilar” finns inte, eftersom varje bil kräver stora mängder olja mm för att framställas.

Skulle vi låta bilarna gå på etanol innebär detta att stora ytor av jordbruksmark undandras livsnödvändig matproduktion.

Även om bilarna drivs med elektricitet så måste denna el ha framställts ur någon energikälla. Dock kan här – för korta resor – finnas en nisch: om laddning sker på tider då det ändå finns ett el-överskott.

Till stor del måste vi skifta över från bilen till världens mest effektiva transportmedel.

Mer om den saken i morgon.

Annonser

6 svar

  1. Skåne har antagit en strategi som gör att det inte ska gå att betala sina resor om man inte har ett kreditkort eller ett speciellt förköpskort. Jo, man kan åka inombys men vill man starta från en yttre punkt måste man åka bil till centralorten för att köpa ett förköpskort.

  2. Sorry Jan, cykeln löser inte problemet mer än delvis. El blir lösningen och kärnkraft är bästa kraftkällan. Batteridrift, hybrid(batteri/diesel), induktionsslingor i vägarna, spårbunden trafik.
    Om vi idag höjer skatten på olja kraftigt tvingas oljekonsumtionen ner. Skatten kan fonderas till hälften för att användas till att sänka oljeskatten när världsmarknadspriset går upp längre fram. En fjärdedel används till infrastruktursatsningar som sänker kostnaden för transporter och en fjärdedel kan sänka andra skatter. T ex moms och inkomstskatt.

  3. Mer cyklande skulle göra Svenska folket mer friska, men problemet är vintern, svårt att cykla då.
    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  4. Det är bra Milld med dina repetitioner på något som diskuterades redan på 60-talet ang. miljö och tillväxtens gränser. Minns ”oljechocken” 1973(?) då jag och andra privatbilister fick ransoneringskort för bensin. Vad få privatbilar jag såg då på infartsvägen till Stockholm! Detta visade att de flesta som tog bilen till jobbet i stället för buss eller spårbundna lösningar gjorde det av bekvämlighetsskäl! Men att i en kort kommentar ta upp alla aspekter är omöjligt då de berör den samhällsstruktur som växt fram sedan 1800-talet. En förändring måste börja i människornas sinne vilket ju ytterst har att göra med attityder, vilket brukar ta tid. Kanske det måste till en allvarlig kris (krig?) för att få människor att vakna upp? Men eftersom politikerna bara sparkar problemen framför sig, så undrar jag ibland vad vi skall ha politiker och olika partier till? Vad som behövs är PROBLEMLÖSARE vilket kräver ett självständigt tänkande. Och var hittar vi då dem? – Bara att se sig i spegeln.

    Vilken kris som man först måste ta itu med kan man diskutera, då vi har många kriser på gång inte bara inom miljö, ekonomi och allt knappare resurser. Det enda det finns (alltför) mycket av är folk. Kaoset har redan börjat.

  5. Väldigt smart inlägg! Jag gillar det mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: