Del 2 i filmserien ”Genustokerier” är nu klar.
Först hade jag planerat en filmserie i tre delar, med ”Jämställdhet och genusforskning” som tema för del 2. Nu visar det sig bli fyra delar, där del 3 kan få rubrik ”Forskning och dressyr”.
Temat för del 2 blev enbart ”Jämställdhet” – det räckte till en film på drygt 13 minuter:
Begreppet ”jämställdhet” har efterhand givits en helt ny innebörd – rakt motsatt sin ursprungliga:
• Från början handlade det om att motverka diskriminering pga kön.
• Nu gäller det att åstadkomma diskriminering pga kön – i en fundamentalistisk nit att uppnå ”balans” mellan män och kvinnor i alla (?) sammanhang.
Detta har nu drivits så långt att även inom brandmannayrket ska denna perverterade form av jämställdhet drivas igenom. Verksamhetens ursprungliga funktion att släcka bränder och rädda människoliv görs därmed sekundär.
Redan utan sådana extremfall är det hela fel tänkt, som påvisas genom det exempel från 30-talets Tyskland, som bl.a. Susanna Popova i sin bok ”Elitfeministerna” har refererat. Hur den judiska professorn Kelsen förlorade sin befattning därför att nazisterna ville uppnå mer av raslig ”rättvisa” och ”balans”.
Filmen börjar och slutar med Stefan Löfven, med hans deklaration att han nu är en ”övertygad feminist – punkt slut”.
Ett uttalande som på sitt sätt är fascinerande. För mig ger det en tydlig illustration till vad jag vill kalla ”bekännelsepolitiker” eller ”deklarationspolitiker”. Egentligen har de kanske inga egna uppfattningar om någonting, men de uppfattar vad som för stunden förväntas av dem att säga sig tycka , och då säger de det.
Stefan Löfvéns bekännelse till ”feminismen” belönades med applåder av ett församlat toppskickt inom s-partiet. Även SVT:s reporter rapporterade positivt: Löfven hade med sitt uttalande ”lyft” frågan, dvs fått upp den högre på den politiska dagordningen.
Men vad, mer exakt, är det som Löfven har lyft och nu befrämjar? Vad betyder i praktiken ”feminism”?!
Är det en viss andel kvinnor inom brandmannayrket?
Ska det ses som ett framsteg att vi fått kvinnorna Cecilia Malmström och Birgitta Ohlsson som EU-kommissarie respektive EU-minister?
PS
Denna film lades ut i en första version under måndagen, men den visade sig på några punkter behöva justeras. Så den första versionen togs bort under tisdagen och ersattes med versionen ovan. Om någon besökare saknar sina inlagda kommentarer, så har ni därmed förklaringen – ber om överseende. Lägg gärna in dem på nytt!
Filed under: extremism, film, pk, Socialdemokraterna | Tagged: extremism, feminism, film, genus, pk, Socialdemokraterna |
Jan Millds blogg 
Avd. Genustokerier
SVERIGES RADIO VINKLAR: ”HEN” VÄLKOMNAS AV FORSKARE
Sveriges radio gör just nu i flera program – t.ex. i Nya vågen och Språket – ohöljd reklam för ”Sveriges första könsneutrala barnbok”, Jesper Lundqvists ”Kivi och monsterhund”, där huvudpersonen är en hermafrodit, en ”hen”:
”Ordet ’hen’ skulle göra det lättare att slippa säga ’han’ om alla, som barnboksforskning visat att man lätt gör, säger Karin Salmson. Daniel Wojahn, språkforskare vid Södertorns högskola, har gjort perceptionsstudier som visar att val av pronomen har stor betydelse. Han välkomnar också det nya ordet ’hen’.”
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=4936934
Anm.: Den unge doktoranden Daniel Wojahn är inte bara ”forskare” vid Södertörns högskola – som av en händelse råkar han också vara styrelsemedlem i ”Forum för feministisk forskning i Stockholm”, edsvuren adept till den välkända radikalfeministen och docenten Karin Milles vid samma högskola, god vän med Inti Chavez Perez (red. för tidningen Macho och boken Pittstim, sexualupplysare vid RFSL):
”Daniel forskar om språklig diskriminering, sammanhang mellan språk och genus samt feministiskt och queerfeministiskt motiverade språkförändringar i svenskan, engelskan och tyskan.”
Om Karin Milles:
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/11/30/gubbslemmet-och-den-kollektiva-genusglomskan/#comment-4827
Känner herr Milld möjligen till häxjakten mot professor emeritus Helmuth Nyborg sedan denne konkluderat att män har några IQ-poäng mer än kvinnor och därtill är överrepresenterade inom toppskiktet (130+)? Annars är ju tricket att genom kvotering och statistik – samt givetvis postmodern ”forskning” och semantiska nymodigheter som hen – LÅTSAS som att könsskillnaderna har minskat eller försvunnit. Om en kvinna kvoterats in som brand”man” så är det ett bevis på att kvinnor klarar av att bli brand”män”. Eller kanske inte.
Från klarhet till klarhet, från allvar till humor. Strålande!
När kommer någon starta upp Manspartiet, som kontrast mot Toffelhjälten Fredrik Reinfeldt.
http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/
Viktigt inlägg av Jan Milld.
Kanske skall man heller inte förglömma de komplett idiotiska och fullkomligt galna, fula, absurda och helförvridna ”flick-och -kvinno- FÖREBILDER”, som sänts i tv, genom diverse fullkomligt helsjuka karaktärer.
Exempelvis vidriga och avskyvärda produktioner och ”figurer” som ”Grynet”, av MALIN EK och MARIA ÖRTENGREN, och i regi, eller produktion, av DAN ZETHREUS, tillsammans med HENRIK OLSSON.
En del av dessa producenter förekommer också tillsammans i produktionen av ”Anna Bark”, av SISSELA BENN, som är en fullkomligt galen, och lika förvriden, ”sjuk” och idiotisk ”flick-kvinno-FÖREBILD”.
Dessa ”förebilder”, som förmodligen en hel del unga flickor och tjejer har tagit del av, har nog ”lyckats” åstadkommit en hel del SKADA i unga flickors självuppfattningar, och också uppfattningar kring vad som är ”modernt”, ”rätt” och ”riktigt”.
Dessa ”flick-karaktärer” och ”flick-personligheter” är så förvridna, så ”sjuka” och så ”fula” och ”perverterade” så det är mycket märkligt att sådant har fått sändas i svensk television.
Man skulle nästan kunna kalla det hela för snudd på ”mental och psykisk förorening”, eller manipulering”, av en hel flick-och –tjej-generation?
Inte nog med dessa förvridna och galna gestalter och figurer, så sände också svt ”roliga” svenska ”kvinno-karaktärerer”, i form av två fullkomligt vidriga, sjuka, och hemska ”figurer” som hette ”MIA och KLARA”. Deras vulgaritet och stillöshet var sjuk, och genomsyrad av förakt, hånfullhet och perversion.
Producent var också i detta sammanhang bl a DAN ZETHREUS.
”Karaktären” ”Sally”, var en lika galen figur, liksom ”Babsan”, samt en mängd andra lika perverterade ”förebilder” av flick- och kvinno-gestalter”, som påfallande ofta är fullkomligt förvridna, sjuka eller hysteriska, samt vulgära, hatiska och fräcka, om vartannat.
Det är sorgligt, för att inte säga ansvarslöst, (eller är det ”medveten propaganda”?), att sådana program, med sådana förvridna flick-och kvinno-gestalter som ovanstående, har fått visas i så pass stor utsträckning som det har gjorts, i Svensk televsion.
[…] Feminister […]