Väntat

Håkan Juholt ville att folkomröstingsresultatet från år 2003 skulle respekteras, dvs nej till att Sverige skulle anslutas till EMU och Eurosamarbetet. I konsekvens med detta var han också motståndare till att Sverige nio år senare skulle anslutas bakvägen, eller förbinda sig att slussa över miljarder av svenska skattemedel in i ett stort svart hål.

Som socialdemokratisk partiledare sade Juholt nej till Europakten. Han blev den s-ledare som suttit kortast tid på sin post.

Vem skulle komma att efterträda Juholt? Det gick som väntat – precis som jag och många med mig befarat blev det en anhängare till Europakten.

Stefan Löfven var ett i sammanhanget ”säkert kort”.

Inför folkomröstningen om EMU 2003 tillhörde han den förlorande ja-sidan. På en intervjufråga blev Löfvens svar att Sverige redan ”väntat” länge med att ansluta sig:

Fråga:  Varför är det så bråttom att rösta och ta ställning för EMU nu? Är loppet verkligen kört för att vi inte går med?

Svar:  Vi har väntat i flera år nu och vet att euron fungerar samtidigt som vår ekonomi och lönebildning fungerar. Det är rätt tid, vi förlorar på att stå utanför och kommer att få vänta upp till tio år om vi säger nej nu.

Jag satte ihop en kortfilm:

Det sägs om Stefan Löfven, att han inte är någon retoriker. Frågan är hur mycket han är av tänkare.

För nio år sedan såg han det alltså som att Euron fungerade bra. Ser han det fortfarande som att Euron fungerar bra?

• Om han gör det, varför behövs då denna Euro-pakt?

• Om han inte gör det – finns då några lärdomar att dra, av Löfvens tidigare missbedömning?

Är Löfven överhuvudtaget den typ av person, som vill lära av misstag? Anser han rentav fortfarande att Sverige ska helt ansluta sig till Euron?

Det där med retorik och tänkande har kanske inte så stor betydelse.  Viktigare är lojalitet gentemot uppdragsgivarna.

Något säger mig att Stefan Löfven kommer att slippa besvärande drev i svenska massmedia.

Stefan Löfven hävdar att Sverige nu behöver en ”socialdemokratisk” politik, men vad skiljer en sådan från moderat politik?

I allt väsentligt har ju de två partierna samma agenda: ekonomisk ”tillväxt” och resursslöseri, massinvandring och orättvisor, svällande byråkrati och skenande skatter.

Med ”change”-kandidaten Barak Obamas tillträde som USA-president tydliggjordes som aldrig förr att det i USA inte spelar någon roll vilket parti som vinner val eller vilken person som besätter presidentposten. Bakom alltihop finns hela tiden en skuggregering med den egentliga makten.

En motsvarande situation är nu på väg i Sverige, med expressfart. Ett ersättande av en Reinfeldt med en Löfven på statsministerposten i Sverige skulle sakna praktisk betydelse. Politiken blir i allt väsentligt densamma.

PS

Påminner även om denna video!