Starkt intresse hos starka intressen

Det finns ett ”starkt intresse”  av att få med Sverige i den aktuella Europakten kring ekonomin, läste jag nyligen i SvD.

Anders Borg ”sade att det också finns ett ‘väldigt starkt’ intresse från euroländerna att Sverige ska gå med i europakten eftersom Sverige har en mycket välskött ekonomi, med överskott, tillväxt och god ordning.”

Hur mycket av  välskött ekonomi kommer vi att ha kvar efter att detta ”SAMARBETE” kommit igång?

Principen är enkel och alltmer genomgående inom aktuell politik:
A. Skapa ett problem
B. Erbjud en lösning.

Som nu den aktuella skuldkrisen:

• Situationen har uppstått genom ett penningsystem, där pengar skapas just genom skuldsättning och där banker tagit alltför stora risker. Där en elits girighet spridit sig som en cancer och där energiresurser samtidigt börjat sina.

• Nu avlöser EU-politikernas krissammanträden varandra, för att arbeta fram ”räddningspaket”.

Vad som då ska räddas är inte medborgarnas besparingar och inkomster, arbeten och trygghet. Nej, det är bankerna och de rikas intressen som ska räddas.

Det är visserligen bankerna själva som har försatt sig i konkurssituationer genom en ovarsam utlåning, men nu måste de räddas med skattebetalarnas pengar. Bankerna är nämligen för stora för att få gå omkull.

Men hur mycket pengar kommer att krävas för att rädda dem? Hur ser ländernas ekonomier ut, hur är tillvaron för medborgarna, när allt ”räddande” är avklarat?

Räddas måste också Euron.  Tillfälliga utryckningar har alltså nu eskalerat till en ”Europakt”. Jag har inte fått klart för mig om detta är identiskt med ”ESM”, eller om denna bara ligger ”vägg-i-vägg”.  ESM – ”Europeiska Stabilitets-Mekanismen” är hursomhelst också intressant i sammanhanget.

De lösningar som här erbjuds framstår som alltmer skrämmande. Många med mig har konstaterat att massinvandringen och alla godhetsprojekt, den galopperande byråkratin och nomenklaturans excesser, kostat och kostar skattebetalarna mångmiljardbelopp.

Detta ser nu ut vara bara ett preludium, bara en liten antydan och ett ”smakprov” på vad som komma skall!

”ESM, den nya europeiska diktatorn”. Så heter denna skakande kortfilm:

Filmen finns även med svensk textning, utifrån ett tyskt original:
http://www.youtube.com/watch?v=myzgAHVBg_s

På bloggen ”Nemokrati” läser jag:

”…under 2012 är det tänkt att svenska riksdagspolitiker skall ta ställning till ESM…. Enligt remissen ska ESM träda i kraft i juni 2013.”

”Vad som endast omnämndes i förbifarten och som en fotnot i regeringskansliets remiss är att ESM redan har upprättats som ett särskilt ESM-fördrag, vilket undertecknades av euroländerna den 11 juli i år… I fördraget står att ESM:s medlemmar (det vill säga euroländerna) ‘oåterkalleligt och villkorslöst’ måste acceptera en utbetalning av pengar som begärs från dem inom sju dagar.

De två författarna jämför detta med att en check normalt tar fyra arbetsdagar. ESM:s styrelse ges också rätten att ändra ‘mekanismens kapital’ från 700 miljarder euro till vilken högre summa som helst. Fördraget stipulerar att ESM, dess egendom, fonder och tillgångar ska ha immunitet från varje form av juridisk behandling. Dessutom skall ESM:s ledning och anställda inte vara ansvariga för sina handlingar och skrivna dokument inför någon. …ESM-fördraget gör europeiska hushåll underlydande till en institution som inte är folkvald. Är detta Europas framtid,…?”

Risken framstår som överhängande att Sverige går med i denna Europakt.  Vad blir innebörden av detta?

• Det kan ses som en överföring av förmögenhet och makt från vanliga skattebetalare till de redan rika och mäktiga.

• Det kan också ses som att enorma pengamängder öses in i och slukas av ett stort svart hål.

Hur många miljarder kan det totalt bli fråga om? När ska överförandet ta stopp? Finns det överhuvudtaget någon bortre parentes?

Bland svenska politiker talas om att skapa garantier för att Sverige inte ”bakvägen” ansluts till Euron,  men går vi med på pakter och fördrag om gigantiska överföringar av ekonomiska medel så är det i sig illa nog. Det räcker för att göra slut på en ”välskött ekonomi, med överskott, tillväxt och god ordning” .

Tyvärr är det osannolikt att denna ”pakt”  kommer att kunna stoppa ett fortsatt finansiellt utförsåk.

I slutänden kan vänta en situation då hyllorna i matbutikerna gapar tomma. Eller så finns där varor, men hyperinflation har gjort våra pengar värdelösa, så att vi inte har råd att köpa den mat som finns på hyllorna.

Vår samhällsplanering borde omgående inrikta sig på att försöka möta denna situation, för att i möjligaste mån kunna mjuklanda.

Om vi nu förslösar våra ekonomiska medel – är det ägnat att förbättra våra odds för överlevnad den dag krisen slår till med full kraft?

I morgon ska jag skriva om Erik Åsbrink, samarbetsman.