En udda genusbok

Per Ströms bok ”Mansförtryck och kvinnovälde”, utkommen 2007, framstår som ganska unik.

”Väldigt många män är idag hjärtligt trötta på att tvingas knäa under en medfödd skuld på grund av en könstillhörighet de inte valt.”

Med ett antal flummiga begrepp går feministerna till angrepp och vill skuldbelägga svenska män:  ‘patriarkat’, ‘könsmaktsordning’ och ‘strukturell underordning’.”

”Det sunda förnuftets anhängare har i allt väsentligt lämnat walk over, och det är pinsamt hur den manliga hälften av Sveriges befolkning i många år skuldmedvetet har hukat medan befängda anklagelser har haglat över dem.”

Denna nästan totala frånvaro av motstånd från männens sida är förvisso märklig, där kan jag bara ge Per Ström rätt. Det beror kanske på att galenskaperna kommit smygande och de flesta haft mycket annat att ägna sig åt.

Men nu har vi nått en punkt, där det inte längre är möjligt att tiga. Så känner i varje fall jag!

Ström skriver att han ”inte lyckats hitta en enda bok som påminner om den här trots att jag gått igenom bortåt 15 hyllmeter genuslitteratur.”

Detta förhållande kan både förklara och motivera att han  verkar helt vilja ”dammsuga” för att presentera fakta och argument som kan ge en motbild till den feministiska propagandan, med sitt ensidiga perspektiv.

Resultatet blir dock, tycker jag, en viss gnällighet. Ström kritiserar feministerna för att eftersträva ”millimeterrättvisa”, men kan ge intryck av att själv göra detsamma.

Å andra sidan, som en första bok i ämnet med ett motperspektiv kan det vara naturligt att försöka göra en grundlig inventering. Så får den fortsatta diskussionen avgöra var man hamnar, vad som är viktigt och rimligt.

Klart är att Per Ström förmedlar många uppseendeväckande fakta, som visar på förekomsten av ett mansförtryck i dagens Sverige.

Låt mig inledningsvis konstatera, att jag delar Ströms värderingsmässiga utgångspunkter:

I sitt ”Manifest för tillnyktrad genusdebatt” har han med följande punkter:
”1. Jämställdhet är viktig.
2. Begreppet har dock kommit att få en felaktig innebörd.
3. Feminism är per definition anti-jämställdhet.
–
6. Det finns ingen kollektiv manlig skuld, eftersom skuld alltid är individuell.
–
11. Feminismen tillämpar jämställdhet á la carte.
12. Kvinnor och män har lika värde, ska ha lika rättigheter, men är inte lika.”

Ström skriver också:

”Varje människa har rätt att bli bedömd efter hur hon eller han är, inte som representant för ett kollektiv.”

”En seriös genusdebatt skulle gripa sig an jämställdhetsfrågan på ett könsneutralt sätt, sätta sig in i båda könens problem och sedan bekämpa såväl kvinno- som mansdiskriminering.”

Skillnaderna mellan män och kvinnor är, som Per Ström ser det:

”För kvinnor gäller genomsnittligt

– Är mera empatiska och mera omhändertagande.

– Är överlägsna på verbal kommunikation och språkbehandling

– Fångar upp fler nyanser och detaljer med ögon och öron

– Är känsligare för andra människors sinnesstämning och subtila signaler

– Kan associera snabbare med tidigare lagrad information

– Har bättre simultankapacitet (förmåga att göra flera saker samtidigt)

För män gäller genomsnittligt
– Är mera riskbenägna och tävlingsinriktade
– Är bättre på att fokusera hela sin uppmärksamhet på en uppgift i taget
– Är överlägsna avseende abstrakt tänkande
– Har ett bättre tredimensionellt seende
– Är bättre på att kasta och skjuta prick
– Är mer extrema (åt båda håll) när det gäller intelligens, även om könens genomsnittliga intelligens är densamma.”

”Skillnaderna i könens sätt att vara är… statistiska och avse genomsnitt för respektive könskollektiv, medan variationerna är stora mellan individer.”

Ström tar med detta citat av amerikanen Jack Kammer: ”Kvinnans största styrka är uppfattningen av henne som svag. Mannens största svaghet  är uppfattningen av honom som stark.”

Per Ström anför sedan en mängd tunga fakta, som ger slutsatsen att det i själva verket är kvinnan som är det starka könet. Män är på många sätt mer utsatta.

1. LIVSLÄNGD

• Medellivslängden för kvinnor i Sverige är nu 83 år, för män bara 78.

”Den yttersta av tävlingar, tävlingen om livet självt, vinns av kvinnan. I genomsnitt lever hon fem år längre än en man.  Att det manliga livsunderskottet inte betraktas som något problem är mycket märkligt, och ett tydligt exempel på att vi lever i ett samhälle med en utbredd manlig underordning.”

2. UTBILDNING

• Flickor gör markant bättre ifrån sig i skolan än pojkar.

”Sedan lång tid är nämligen flickornas betygsmässiga övertag stabilt tvärs igenom hela skolsystemet. Våren 2006… var flickornas genomsnittliga så kallade meritvärde vid avgång från grundskolans årskurs nio 218,3. Pojkarna uppnådde bara 195,7.”

3. BARNKONTAKT

• Män har mindre kontakt med barn än vad kvinnor har.

”95 procent av all enskild vårdnad i Sverige tilldelas mammor…”

”Att leva ensamstående utan barn i den mest familjeintensiva åldern (35-44 år) är 165 procent vanligare bland män än bland kvinnor,..”

4. SJÄLVMORD

• Självmordsfrekvensen bland män är påtagligt högre än bland kvinnor.

”159 procent fler män än kvinnor begick självmord 2004.”

5. SKADOR OCH ÖVERGREPP

• Män råkar oftare ut för olyckor.

”62 procent fler män än kvinnor blev mördade, och 30 procent fler män än kvinnor avled på grund av komplikationer vid vård och kirurgiska åtgärder.”

• Män utsätts oftare för våld.

En grundbult i feministernas argumentation är ju att män i allmänhet har ett ansvar för våldet mot kvinnor, att varje man är en potentiell kvinnomisshandlare eller våldtäktsman.

Här anför Per Ström övertygande fakta:

”Både kvinnomisshandelns förövare och deras offer skiljer  tydligt ut sig från resten av befolkningen… 73 procent av de kvinnomisshandlande männen hade tidigare blivit lagförda för ett brott (och hälften av dem hade lagförts för brott fem gånger eller mer). 38 procent av dem hade tidigare blivit dömda till fängelse. Av de misshandlade kvinnorna hade 38 procent tidigare lagförts för ett brott.”

”Det är en liten klick av socialt marginaliserade män som står för nästan all kvinnomisshandel och därmed faller tesen att våldet ingår i en generell manlig könsmaktsordning.”

Sedan skriver  Ström om något ganska anmärkningsvärt. Vid Högskolan i Gävle gjordes år 2006 en studie om våld i relationer. De gav bl.a. följande resultat:

”- Kvinnor använder våld mot sin partner i samma utsträckning som män

– Dubbelt så många kvinnor som män anger att de var först med att ta till våld

– Nästan lika många män som kvinnor uppgav sig ha blivit skadade av sin partners våld.”

”Många män vågar inte berätta om sina upplevelser – det är skamfullt för en man att bli slagen av sin kvinna.”

En man som uppger sig vara rädd för en kvinna kan alltså väcka löje. Sant är att män har större muskelmassa än kvinnor, men en kvinna kan ju vara beväpnad. Dessutom kan ett angrepp komma överraskande.

Feministen Petra Östergren: ”En kvinna som slår är psykiskt sjuk, en man som slår visar sitt rätta ansikte.”

På temat orättvisor eller övergrepp mot män kan en lista bli ganska lång, jag begränsar mig här till två exempel som är särskilt tunga eller tydliga:

1. Förebyggande hälsovård

”Även på hälsovårdsområdet gynnas kvinnor. I Sverige avlider varje år betydligt fler män i prostatacancer (2.549 män år 2004) än kvinnor avlider i bröstcancer (1.572 kvinnor samma år)… Ändå är det för den kvinnliga cancerformen som Socialstyrelsen har utfärdat direktiv om förebyggande kontroll.”

”Trots att prostatit är en av de vanligaste orsakerna till att män under 50 år söker vård finns nästan ingen forskning alls kring sjukdomen.”

2. Rättssäkerhet

”En viktig mansfientlig förändring var att det numera räcker med blotta påståendet om övergrepp för att en pappa ska nekas att träffa sina barn. Så här formuleras det:

Regeringens proposition ‘Nya vårdnadsregler’ 2005/06:99:
‘Som kommittén framhåller gäller alltså inte lika högra beviskrav som i brottmål, och ett påstående om övergrepp skall beaktas i vårdnadsmålet även om t ex en förundersökning hos polisen har lagts ned’.

Detta är en häpnadsväckande läsning. Hur kan blott ett påstående ligga till grund för något så viktigt som att beröva en människa rätten att få vara med sina barn?”

Om en man anklagas för sexualbrott ligger på motsvarande sätt bevisbördan för oskuld  på den åtalade.

Här finns förvisso ett dilemma:
1. Sexualbrott förekommer.
2. Sådana brott är allvarliga (jag förutsätter här att det rör sig om mer än lystna blickar eller komplimanger)
3. Bevisläget kan vara ganska hopplöst, ofta står bara ord mot ord. Någon ljuger, men det är oklart vem.

Min reflexion blir att falska anklagelser inte bara är ett övergrepp mot den man som utpekats, det utgör samtidigt ett svek mot alla kvinnor.  Logiken i ett sådant ljugande blir ju att även verkliga offer för sexualbrott kan få svårare att bli trodda.

Så mycket viktigare, och absolut självklart, borde vara att samhället reagerar skarpt i de fall där kvinnor försökt missbruka rättsapparaten för att hämnas på enskilda män. Men så verkar det inte fungera:

”Mansförtrycket blir inte mindre upprörande av det faktum att det verkar som om myndigheterna många gånger inte är särskilt noga med att lagföra kvinnor som genom falska anklagelser gjort sig skyldiga till falsk tillvitelse, ett brott som kan ge upp till två års fängelse.”

Pelle Svensson i DN den 28/6 1992:

”Helt i det tysta pågår rättsprocesser mot svenska män som inte står 1600-talets häxprocesser långt efter. Debattens vågor har gått höga angående kravet på att kvinnan har rätt att bli trodd när hon anklagar en man för våldtäkt…. Kravet på bevisning har sänkts till en så låg nivå att domstolarna dömer enbart på kvinnans utsaga = utpekande…. I dessa mål avkunnas nu fällande domar med långa fängelsestraff utan några som helst bevis och i strid med Högsta domstolens praxis.”

Här kan man ana att vad som framkommit i denna problematik är bara toppen på ett isberg, och det är ett stort antal män som blivit och blir offer för justitiemord i statsfeminismens Sverige.

Till sist det som Per Ström skriver om ”K-vapnet”, om möjligheter som kvinnor har men som män inte har:

”K-vapnet har ett mycket brett användningsområde… Att bete sig utpräglat kvinnligt (vara hjälplös, gråta) hör till K-vapnet, liksom att använda sensuella signaler i klädsel och beteende för att sätta fart på ridderlighetskonventionen i männen.”

Medan en man som inte ställer upp på ridderlighetskravet kan få beteckningar som ”bufflig”, ”tölp”, ”mansgris”.

Detta ”K-vapen” kan även användas för ekonomisk vinning.  Kanske ligger där en del av förklaringen till att en så stor del av världens rikaste personer är kvinnor, att de ärvt efter avlidna män eller fått med sig vid skilsmässor?

Utöver detta finns ”K-vapnet turbo”…”med falska beskyllningar om misshandel, våldtäkt, incest och liknande,..”

”Mansförtryck och kvinnovälde” är slut i lager för närvarande, överallt. Däremot kan den laddas ned som pdf-fil härifrån.

Per Ström har på  Nya Välfärden, givit ut även ”Sex feministiska myter”.  Därifrån kan den boken antingen laddas ned som pdf-fil eller beställas som pocketbok (50 kr + porto)

Per Ström har också en webbsida – ”Genus-Nytt” – högt rankad bland wordpressbloggar.