• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Våldsamma kvinnor

Kan kvinnor vara våldsamma?

Det blir temat för denna tredje och sista text utifrån Susanna Popovas bok ”Elitfeministerna”.

Klart är att kvinnor kan både hata och bejaka våld. Det finns också exempel på att kvinnor har misshandlat och dödat män – och då syftar jag inte på konflikter inom hemmet och i parförhållanden.

Som invandringskritiker och talare på offentliga möten för BGF och SD har jag kommit i kontakt med AFA-demonstranter. Jag har också följt deras verksamhet via webben och media. De kan ju bli bara alltför våldsamma. Påfallande är hur stor andel av dem som utgörs av unga kvinnor.

Jag minns fortfarande en episod från Bokmässan 2002, då jag tillsammans med Lars Jansson och John Järvenpää fanns där för att lyfta fram våra respektive böcker. Särskilt vid ett tillfälle hängde smockan i luften – det var en ung kvinna som fått syn på ett diagram på baksidan av min bok ”Dialog om invandringen”, där ett diagram visade har dramatiskt snabbt invandringen av afrikaner till Sverige ökade sedan 1960. Rasism! Hon hade påtagliga svårigheter att behärska sig, gick upp i varv mentalt på ett okontrollerat sätt. Kompisarna fick hålla henne tillbaka.

Mot den bakgrunden kunde jag inte bli så helt överraskad över den misshandel vid Gullmarsplans T-banestation som 2009 drabbade SD-företrädaren Martin Kinnunen. De var tre unga kvinnor som stod för överfallet.

Jag tänker också på biskopen i Stockholm, Eva Brunne. Först hade hon, efter valet 2010, deltagit i en anti-SD-demonstration på Sergels Torg, tillsammans med våldsromantiska krafter. Sedan skulle hon hålla tal i Storkyrkan inför samtliga nyvalda riksdagsledamöter, varvid hon gjorde utfall mot Sverigedemokraterna och använde en formulering om att ”stenarna ropa”. Associationen låg då nära till hur AFA-aktivister gärna kastar gatsten omkring sig.

Som avstamp för deras manshat ligger föreställningar om verkligheten, om ”mäns våld mot kvinnor”. Närmare bestämt att ”män” bär ett ansvar för detta våld, vi sitter alla på de anklagades bänk, har en skuld att sona.

Våld mot män blir med den världsbilden att ”slå tillbaka”. Begångna oförrätter kan kvittas med nya, så blir det balans.

Men som Susanna Popova påpekar är det inte vilka män  som helst, som gör sig skyldiga till övergrepp mot kvinnor. Det flesta män varken misshandlar eller våldtar. Fattas bara!

”…en kampanj kallad Operation Kvinnofrid…kampanjens grundtema är att minska ‘mäns våld mot kvinnor’.  Analysen är tydlig och i linje med den extremfeministiska ideologin: Alla män är potentiella våldsverkare. Alla kvinnor är potentiella offer. På kampanjens affischer poserar olika män och gör klart att det är ‘vi män’ som har ansvar för att stoppa våldet mot kvinnor.

Kampanjen stödjer sig på statistik som, helt korrekt, visar att det är vanligare att män slår kvinnor än tvärtom. Men statistiken visar samtidigt att de flesta män aldrig slår, våldtar eller på annat sätt förgriper sig mot kvinnor. ”

”Statistiken visar också att alkoholmissbruk och andra sociala problem ofta är förknippade med våld mot kvinnor. Vad gäller grövre våldsbrott mot kvinnor är förövarna mycket ofta mentalt störda.  Att trots detta påstå att ett helt kön äger en kollektiv skuld är en ideologisk snarare än en vetenskaplig slutsats.”

Det här leder över till en artikel i Aftonbladet den 2/11 2005:

”Det är nog nu.
Vi säger stopp.
Och vi tänker visa det.

I dag sätter vi och alla andra män på Aftonbladet på sig det Vita bandet.
Tio grova våldtäkter och överfall på kvinnor på två veckor. En ökning av överfallsvåldtäkterna med nästan 40 procent på fem år – 769 anmälningar bara i fjol…

Med en enkel symbol kan du tydligt visa att du är en man som tänker gripa in när en kvinna riskerar att bli utsatt för en våldtäkt.”

Det har nu gått sju år sedan AB-redaktörerna Anders Gerdin och Kalle Jungkvist satte på sig sina respektive vita band. Hur många gånger har de sedan dess ingripit mot kvinnoövergrepp?


Vitt band eller gul halvmåne? hade Axel Odelberg i Finanstidningen tidigare kommenterat denna kampanj.

I Sverige finns ingen statistik tillgänglig kring vilka som är förövare av överfallsvåldtäkter, men i Norge mörkar man inte. Det visar sig då att samtliga förövare haft utomeuropeisk bakgrund (Afrika/Västasien). Det blir inget djärvt antagande att ett liknande mönster finns i Sverige.

Ändå riktar sig svenska feministers vrede snarare mot svenska män än mot män ur de grupper det i verkligheten är fråga om.

Som det ser ut i Sverige idag finns ett problem med i att direkt ingripa i aktuella våldssituationer – en normal svensk man är inte:
• beväpnad
• tränad i gatustrid
• omgiven av ett antal kompisar.

Detta kan däremot gälla för de våldsverkare som det handlar om.

Ville AB-redaktörerna verkligen nedbringa antalet överfallsvåldtäkter kunde de verka för en stramare invandringspolitik. Men det gör de inte, för det är inte politiskt korrekt.

Popova:

”I den psykologiska hämndkultur som växer ur övertygelsen om att ett helt kollektiv är förtryckande och skyldigt, legitimeras övergrepp.”

”I en hämndkultur är den som upplever sig som förtryckt och kränkt i sin självklara rätt att slå tillbaka med samma mynt. Där finns fritt spelrum för de psykologiska mekanismer som förvandlar offer till förövare.

Men den som inte anser att två felaktigheter tar ut varandra, eller som anser att man ska handla mot andra som man vill att de ska handla mot en själv, kan inte ta så lätt på saken. ”

Har du hört talas om  Valerie Solanas? Hon är känd i främst två sammanhang. Det ena var att hon sköt Andy Warhol 1968.

Så här skriver Wikipedia om mordförsöket:

”…sköt hon Andy Warhol med tre skott. De två första skotten missade, men det tredje penetrerade hans högra och vänstra lunga, mjälte, lever, magsäck och matstrupe. Hon sköt sedan konstkritikern Mario Amaya och försökte även skjuta Warhols manager Fred Hughes, men hennes pistol hakade upp sig…Warhol skadades mycket svårt, och dödförklarades vid ett tillfälle, men överlevde. Han hämtade sig aldrig helt från skadorna.”

En sådan handling framstår, måste man väl säga, som obalanserad. Den tydde inte på att Solanas psykiskt mådde riktigt bra. Inte desto mindre försvarades hon av amerikanska feminister.

Wikipedia:

”Feministen Robin Morgan anordnade en demonstration som krävde att Valerie Solanas skulle släppas, och Ti-Grace Atkinson, ordförande för New Yorksektionen av National Organization for Women, kallade henne ‘den mest framstående förkämpen för kvinnors rättigheter’. En annan medlem av National Organization for Women, Florynce Kennedy, som var hennes juridiska ombud i rättegången mot henne, kallade henne ‘en av de viktigaste taleskvinnorna för den feministiska rörelsen’.

Efter att hon släppts från fängelset 1971 betraktades hon av vissa som en martyr, men hon började telefontrakassera Andy Warhol m fl., vilket ledde till att hon åter arresterades.”


Vilket leder över till det andra som Valerie Solanas gjort sig känd för: SCUM-manifestet, där SCUM står för att ”skära upp män”.
Jag låter ordet gå till Susanna Popova:

”Vad står då i SCUM-manifestet? Solanas sammanfattar sin utgångspunkt:‘Att behålla mannen har inte ens ett mycket tvivelaktigt biologiskt syfte. Mannen är en biologisk olycka: Y-genen är en ofullständig X-gen, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning kromosomer. Med andra ord, mannen är en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Att vara man är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar.’

Mannen är alltså, av naturen och genetiken, underlägsen kvinnan. En undermänniska… finns heller ingen anledning att ta moraliska hänsyn i förhållande till män:

‘På samma sätt som att människor, på grund av att de är mer utvecklade och har ett högre medvetande, har större rätt att leva än hundar så har kvinnor större rätt att existera än män. Utplånandet av mannen är därför en rättfärdig och god handling, en för kvinnor mycket välgörande handling och också en ren barmhärtighetsgärning.’

Problemet med mannens undermänniskostatus innehåller med andra ord sin egen lösning. Precis som ‘judeproblemet’ innehöll sin egen lösning för nazisterna.  Att avliva, eller till och med utrota, undermänniskor innebär inget moraliskt problem. Möjligen praktiska problem. SCUM:s uppgift är att visa män till ‘närmaste trevliga självmordscenter där de snabbt, diskret och smärtfritt kan bli ihjälgasade’. För fortsättningen av historien litar Solanas på artificiell insemination.”

I Sverige ströddes rosor över SCUM-manifestet i flera feministiska sammanhang. Exempelvis i en publikation från ROKS. Lyssna på denna filmsnutt:

Ur Genus-Nytt:

”Det var några år sedan det hände, men det hade lika gärna kunnat hända nu – sådant är samhällsklimatet. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) i Kronoberg hade en så kallad tjejkurs. Under kvällen gjorde kursdeltagarna en stor banderoll med texten ‘Mansslakt – kvinnomakt’ . En bild på banderollen lades ut på internet, på SSU Kronobergs officiella sajt.Så långt är det illa nog. På ett möte för ett politiskt ungdomsförbund förespråkas slakt på det ena könet. Häpnadsväckande, fullständigt häpnadsväckande. De värderingar som ligger bakom kan knappast kallas demokratiska. Retoriken påminner snarare rätt mycket om argumentationen för den slutgiltiga lösningen ‘Die Endlösung’). En viss grupp anses vara så ond att den måste utrotas.”

”Ännu mer märkligt blir det när man tar del av reaktionerna på detta förslag till en modern variant av Endlösung. Tjejerna tas nämligen i försvar.

”Budskapet är ett uttryck för den frustration som finns bland unga tjejer”, säger Amanda Tannerfalk, jämställdhetsansvarig på SSU Kronoberg.”

Låt oss slutligen lyssna på en sång som fick framföras och sedan drog ned applåder på ett FI-möte 2005:

Susanna Popova har även – tillsammans med sin man Johan Hackelius – skrivit boken ”Viljan att flyta medströms”. Denna är nedtankningsbar från webben som pdf-fil:
http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665921.pdf

5 svar

  1. Det är mycket viktiga frågor och perspektiv som Jan Milld tar upp, på ett som vanligt bra sätt. Tack så mycket för det.

    Man skulle kanske kunna se ”problematiken” ur flera synvinklar också…..

    Det sägs att tillvägagångsättet i förhållande till de slav-samhällen som fanns i USA, i mångt och mycket handlade om att man prioriterade kvinnorna och deras barn, för att på så sätt kunna hålla slavarna, och deras familjer lugna, och också därmed lydiga, trotjänande och icke-upprorsaktiga. Man prioriterade kvinnorna på olika sätt, men inte sällan genom att de gavs ansvarsuppgifter och vissa förtroendeuppdrag och blev därmed mer knutna till sin ägarfamilj, än till den egna maken. Därmed blev också barnen mer trogna till sina ägare och solidariska med dem, och därmed mer lätthanterliga.

    Vid krig mellan länder sker ofta attacker mot fiendernas kvinnor i form av våldtäkter och övergrepp i industriell skala. Dessa ”metoder och fenomen” har visat sig upprepa sig genom historien, och har också setts som svåra att kunna rå på.

    Om man är en ”nation i krig”, fastän man inte har några militära vapen, och alltså inte kan kriga i ”vanlig ordning”, som när nationer krigar mot nationer och där ”arméer, strider mot arméer”, där ”män mot män” krigar, så kräver det kanske lite mer sofistikerade ”stridformer”, för att kunna besegra ”fiendenationerna”?

    Att använda sig av ”krigs-vapnet”, ”attack mot kvinnorna”, för att därmed såra och skada ”fienderna” genom att bryta ned deras familjebildningsmöjligheter, kan kanske ske på olika sätt?

    Om man istället för att kränka, direkt våldta, förolämpa och förnedra ”fiendernas” kvinnor, istället upphöjer dessa, genom falskt smicker, så kanske det i förlängningen får samma nedbrytande effekter?

    Hur då?

    Jo, om man smickrar, förför, förskönar, beundrar och gör de fientliga ländernas kvinnor halvgalna av högmod, och också av mallighet och märkvärdighet, samt också fokuserade på sin yttre skönhet, och därmed fåfänga, så kanske också en sådan indoktrinering i förlängningen kan få förödande konsekvenser på familjelivet?

    Att denna propaganda, tillsammans med hatpropaganda mot männen, också kan leda till familjeupplösningar och söndringar samt till respektlösheter mellan männen och kvinnorna, och därmed också i förlängningen till söndring av hela samhället genom ett nedbrytande av familjerna, kanske finns vissa risker för?

    Kan man söndra själva familjestrukturerna i en nation, så skadar man också i förlängningen själva nationens förmågor till överlevnad?

    Det heter att ”högmod går före fall”, och den högmodighet och den aggressivitet, samt det hat, riktad mot män, som kvinnorörelsen har genomsyrats av, och blivit matad med, kan man kanske se som nedbrytande? Inte enbart nedbrytande för kvinnorna själva, utan också för männen, och därmed också för barnen?

    Att sprida fientligheter mellan män och kvinnor, där man vill mena att kvinnor är oskyldiga offer för onda män i något slags allmängiltigt perpektiv, är nog att så att säga slå mot en nations kärna, nämligen familjen? Därmed slår man kanske i förlängningen, också sönder hela nationen?

    Starka och trygga och tillitsfulla familjer är en viktig basförening i vilken nation som helst.

    Liksom i inbördeskrigen, revolutionerna, där klass skulle hetsas mot klass, och där hat, misstro och förakt verkligen skulle frammanas mot den s.k. fiendeklassen, som alltså ledde till förödande inbördeskrig, så kan man också se att effekterna av hatpropaganda mellan kvinnor och män, i många fall kan vara förödande, med många trasiga familjer, och med mycket sårade känslor, och med missbruk av olika slag, och också därmed i förlängningen många olyckliga barn.

    Den stränghet som fanns, och väl fortfarande finns, inom t ex den ortodoxa judendomen, där pojkar och flickor hålls åtskilda, och också där kvinnor och män i det offentliga rummet t ex på bussar, hålls åtskilda, samt där mäns och kvinnors sysslor inom familjerna över huvud taget hålls mycket åtskilda, har nog sin grund och orsak?

    Det är verkligen väldigt känsliga saker att kunna få familjer att fungera harmoniskt? Att få familjerna att fungera funktionellt och harmoniskt, till förmån för alla inblandade, och inte minst för barnens väl och ve, är det primära för varje nation och kultur som vill bevara sin livskraft?

    Samtidigt har det väl alltid, i alla tider, och i de flesta nationer, alltid funnits mindre lyckade familjer, och också trasiga, fattiga och mindre framgångsrika individer. Förr i tiden fanns väl också traditioner, som idag kanske vi har lärt oss tycka är grymma metoder, där man faktiskt avlivade skadade, eller deformerade spädbarn, och på så sätt ansågs man ”förskona” dem från svåra liv? Det har väl ändå alltid funnits, i alla tider, och i större eller mindre omfattningar, män som misshandlat sina hustrur och barn, samt också i vissa fall kvinnor som också misshandlat, både barn och make, på samma sätt som det alltid och överallt alltid har funnits fattiga människor.

    Precis som revolutionärerna proppade befolkningarna fulla med hat, så verkar det finnas de som vill proppa kvinnor fulla med både förödande högmod, avund och med hat riktad just mot den egna befolkningens män?

    Detta leder nog ändå inte till någon större lycka för någon i förlängningen….(Ty internationalen, för alla ingen större lycka bär….?)…..

    Hat är nog oftast mest förblindande, liksom också kärlek ibland kan vara det. Kanske den sunda lagom-inställningen ändå är den mest balanserade, där lagom av allt och att avstå från fanatismer av olika slag, är det sundaste ”receptet” för harmoniska familjer, och också livskraftiga nationer…..

    Som tur är är ändå ganska många svenska familjer relativt välbalanserade, med just lagom-het, samt det sunda förnuftet och tålmodigheten som ledstjärnor.

    Samtidigt finns den söndertrasande och förvridande propagandan i den s.k. ”genusvetenskapen” med s.k. ” den fientliga könsmaktsordningen”, som griper tag i en del unga kvinnor, där man försöker göra ”feminism”, som ju ändå är en politisk ism, till en ”vetenskaplig sanning”, och som kanske förvrider huvudet på en hel del, där också hatet som eldas under slår rot…
    Kanske på liknande sätt som man ville göra kommunism till en rationell och politisk ”vetenskaplig sanning”?

    Men kommunism som samhällsmodell har väl i stort sett fallit samman, så kanske också den hatiska, anklagande och aggressiva feminismen kommer att gå samma öde till mötes?

    Förhoppningsvis….

    • Tack Josefina, för att mycket intressant inlägg.

      Ett sunt samhälle värnar framförallt kvinnor och barn, ser till att de får en trygg miljö.

      Vill man skada ett samhälle gör man tvärtom – angriper just kvinnor och barn.

  2. Låt mig börja med att tacka Josefina Bergfast för en genomtänkt och fin analys. Det finns säkert mer att tillägga men avstår fn. Kan dock tilägga att i Frankfurt-skolans ideologi ingick att slå sönder kärnfamiljen för att förbereda för ett Marxistisk samhälle.

    I citatet från Popovas bok anges:
    ”Kampanjen stödjer sig på statistik som, helt korrekt, visar att det är vanligare att män slår kvinnor än tvärtom.”
    Inte ens detta är med sanningen överensstämmande. Senare forskning visar att kvinnor är minst lika våldsbenägna som män.
    Konsekvenserna av kvinnors våld kanske fysiskt inte har samma förödande resultat, men det finns där likväl.

    Dessutom är det belagt att kvinnor i högre utsträckning använder tillhyggen, det är ingen slump att Selma står bredd med brödkavel eller stekpanna i den gamla hedervärda serietidningen ”Lilla Fridolf”.

    Länk:
    http://www.nikk.no/När+kvinnor+slår.b7C_wljWZN.ips

  3. Bra inlägg Jan 🙂
    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  4. Ledsen
    Glömde i min iver att tacka även Jan.
    Tack Jan, för ett bra inlägg men ffa för ditt idoga och goda arbete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: