• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Historisk parentes

”Vi lever i en ficka i tiden”.

Julia Caesar i sin senaste söndagskrönika, under rubriken ”Landet som försvann”:

”Vi lever i en ficka i tiden. I tron att vi är garanterade evigt välstånd från ständigt vidöppna kranar har vi vänt ryggen åt det Fattigsverige vi nyss har lämnat bakom oss.  Vi ser på epoken och dess människor med överseende och ibland förakt.  Vi kapar banden bakåt och tror högmodigt att den lilla grupp människor som just vi utgör just här och nu är alltings fullkomning.  … inga träd kan växa om man kapar deras rötter. Inga hus kan byggas på en ihålig grund.  Allting bygger på tidigare generationers erfarenheter.”

”All utveckling är cyklisk. Civilisationer föds, når sin kulmen – och går under. Oftast på grund av ledarnas storhetsvansinne och destruktivitet. Både romarriket och antikens Grekland var högtstående kulturer som störtade samman i grus och aska.”

JC citerar sedan Richard Swartz i DN, som under rubriken ”Ett halvsekels paus går mot sitt slut” skriver utifrån finansoron i världen:

”…som Ernst Rolf sjunger i visan är vi övertygade om att allting blir bättre och bättre dag för dag. Krig, massarbetslöshet och orostider i största allmänhet är något som hör det förgångna till.

Denna i grunden naiva historieoptimism är i vår samtid djupt förankrad, tas som självklar, är oftast omedveten och – som varje ideologi eller försök att förutsäga framtiden – farlig.Men den kan också leverera övertygande fakta. Sedan 1945 har i västvärlden flera generationer vuxit upp som förskonats från de bakslag och katastrofer som måste gälla som normala inslag i människans historia.”

”Den materiella levnadsstandarden har ideligen höjts och vetenskapliga framsteg förlängt själva livet, så till den grad att denna eviga ‘boom’ numera betraktas som vårt normaltillstånd.”

”Det kan verka som om med andra världskrigets slut en lucka öppnade sig i västvärldens historia som först nu håller på att stängas igen.”

”Ty denna paus i historien går raskt mot sitt slut. Konkret innebär det att västvärldens gigantiska livsstilsbubbla kommer att krackelera och till sist lär spricka…”


Julia Caesar fortsätter:

”Målmedvetet och i största samförstånd för de svenska politikerna en politik som systematiskt monterar ner välfärden … Med egenintresset och maktlystnaden som främsta drivkrafter sätter de sina egna landsmän i strykklass för att leva upp till en rosa fluffillusion om ‘universell solidaritet’ med alla jordens folk. De skänker bort Sverige till lägstbjudande och skyr inga medel för att tvinga svenskarna att acceptera bedrägeriet, betala plundringen och till på köpet helst se glada ut.”

”Själv lever jag i ett försvunnet land. Jag föddes i ett land och lever i ett helt annat. Under min livstid har Sverige förvandlats till oigenkännlighet, och det har skett utan folkets tillstånd.  Vi blir allt fler som lever i exil i vårt eget land. …

Jag lever i ständig protest och avgrundsdjup sorg över allt som har tagits ifrån mig, från oss alla. Jag rasar över den politiskt korrekta elitens besudlande och vanhedrande av de miljoner människor som byggde Sverige till vad det en gång var. De förbryter sig grovt mot något som inte tillkommer dem. Vi lever i en gigantisk påtvingad lögn. Och en dag kommer den att spricka. Som alla lögner.”

Historien igenom har olika imperier växt fram:
•  Det romerska imperiet för ca 2000 år sedan.
•  Mongolimperiet ca tusen år senare.
•  Brittiska imperiet på 1800-talet.
•  Sovjetimperiet på 1900-talet.

När de stod på sina höjdpunkter framstod de rimligen för sina invånare som det normala, självklara och eviga. Men de genomgick alla sin uppgång och sitt fall, deras tid var begränsad.

Så är det också med USA-imperiet, med alla sina angreppskrig och helt sanslösa militära satsningar.


Det räcker med att se till vårt svenska samhälle idag för att kunna se de mekanismer som gör situationen långsiktigt ohållbar.

A. IMPERIEFÖRLOPP

Först har vi det cykliska – faktorer som mer eller mindre går igen för imperier i allmänhet.

1.  Växande utgifter

– parasitär nomenklatura

– ökad byråkrati

– stor bidragsförsörjd underklass

– expanderande maffiabrottslighet.

Detta ger ett allt högre skattetryck.
Alltfler ska försörjas av allt färre.

Samtidigt undergrävs förutsättningarna för produktion på olika sätt:

2. Minskad produktion

– Orimliga bördor på dem som ägnar sig åt företagande och förvärvsarbete.

– Allt sämre kunskapsbas genom en havererad skola.

– Allt mindre av arbetslivserfarenhet för unga genom mekanismer som stänger dem ute från arbetsmarknaden.

– Allt sämre folkhälsa genom diverse skadliga miljöfaktorer.

Precis som för tidigare imperier rasar våra västliga industrisamhällen ihop av sin egen tyngd.

B: EXTRA KRYDDA

Som en extra ”krydda” – särskilt för svenskt vidkommande – tillkommer den massiva bidrags- och probleminvandringen.

Sverige har alltmer balkaniserats. Samhällskittet, homogeniteten – det som binder oss samman av en gemenskap – finns inte på samma vis i ett samhälle med många kulturer.

Fjärrinvandringen påskyndar processen av förfall, samtidigt som den försvårar en överlevnad och en återhämtning.

C. UNIKT I VÄRLDSHISTORIEN

Till detta kommer en faktor som gör vår tid helt unik, nämligen resursfrågan.

Vårt välstånd bygger inte bara arbete och uppfinningar, det skulle inte varit möjligt utan riklig tillgång på billig energi. Men tillgångarna av olja och andra fossila bränslen, liksom mineraler, är ändliga.

Under de senaste 100 åren har dessa förbrukats i en svindlande hastighet och omfattning. Sett till mänsklighetens historia handlar det om bara några ögonblick.

Peak Oil innebär att nya upptäckter av olja är mindre än vad som konsumeras. Denna punkt passerades i USA kring 1970. Den är nu passerad även för världen som helhet.

Finansoron skulle nog ha funnits även Peak Oil förutan,  genom ett bank- och penningsystem som förutsätter exponentiell tillväxt. Med Peak Oil kan denna tillväxt inte längre fortsätta – hur ska då alla skulder någonsin kunna betalas igen?

Systemet verkar inte ha någon backväxel, eller ens ett neutralläge.

Det blir därför hög tid för oss i Sverige att ”se om vårt hus”, dvs förbereda oss inför bistra tider, så att vi i möjligaste mån kan mjuklanda.

TV-programmet ”Världens bästa skitskola” visade hur dåligt vårt utbildningssystem är anpassat för det som arbetsmarknaden idag efterfrågar, och än mindre till vad som kan komma att efterfrågas i framtiden.  Vad vi behöver är fler människor som vet hur man odlar mat, på ett manuellt och ekologiskt hållbart sätt.

Utan dröjsmål bör också den allmänna värnplikten återinföras – för såväl kvinnor som män.

Sverige måste bygga upp en krisberedskap och sikta in sig på nationell självförsörjning beträffande mat och energi.

Utländsk ockupation?

Den här texten handlar inte om vad de flesta läsare spontant kanske kan förvänta sig. Den handlar inte om Sverige idag, utan om Sverige för några sekler sedan.

Sverige ville inte erkänna sig besegrat efter nederlaget i Poltava 1709, fastän både Baltikum och Finland var besatt av ryska trupper.

För att sätta press på Sverige hade tsar Peter den Store (han förtjänar verkligen det namnet, med tanke på hur han ryckte upp sitt land – jämförbar med Kemal Ataturk) byggt en flotta av galärfartyg.

Dessa fartyg kunde även seglas, och var grundgående. Det gjorde att de smidigt kunde ta sig fram i skärgårdsmiljö. Något som Sverige smärtsamt fick erfara.

Första gången de kom till användning var 1704, vid Narva. 1714 möjliggjorde de rysk erövring av Åland. Sommaren 1719 härjades hela Stockholms skärgård, och man var nära att kunna inta Stockholm.


Man fortsatte ned till Norrköping. Överallt där ryssarna drog fram blev förödelsen omfattande. I Stockholm uppstod livsmedelsbrist.

Mot denna bakgrund blir det extra anmärkningsvärt att ryska trupper två decennier senare patrullerade gatorna i flera svenska städer – på inbjudan av den svenska regeringen!


Bakgrunden var Dalupproret 1743. Det slogs visserligen ned, men det fanns ett folkligt missnöje runtom i landet pga de kostsamma och onödiga krigsäventyren.

Så för att skydda den svenska regeringen mot sitt eget folk inkallades dessa utländska trupper.

Med i bilden fanns även en rädsla för nya danska angrepp, efter beslutet om tronföljden som inte gick Danmarks väg.

Danmark hade ju historien igenom visat böjelser för att angripa Sverige, senast år 1700, tillsammans med Ryssland och Polen.

Herman Lindqvist, i sin bok ”Nyttan och nöjet”:

”Nu tvingades samma karska riksråd som för bara några år sedan, fyllda av storsvenska revanschdrömmar och ryssförakt, drev fram det katastrofala kriget, att be dessa hånade ryssar att komma och rädda dem från Danmark och, än värre, skydda dem mot hotet från det egna folket.”

I slutet av november 1743 marscherade således 2.500 ryska soldater genom Stockholm, i uniform, beväpnade med sablar och musköter. Ryska truppstyrkor förlades också i Nyköping, Norrköping och Västervik.

Mat och logi måste ordnas för alla dessa utländska soldater. Det blev på sina håll en hel del gnissel mellan ryssarna och lokalbefolkningen.

I juni 1744 – efter ett drygt halvår – kallades de ryska trupperna hem igen.

Idag patrullerar inga utländska trupper på gatorna i vare sig Stockholm eller andra svenska städer.  Det finns andra vägar för utlandet att skaffa sig politiskt inflytande och makt i Sverige.

Gemensamt för situationen i mitten av 1700-talet och idag är möjligen att våra makthavare litar mindre på sitt eget folk än på utländska krafter.

Greider och våldet


Göran Greider på Dala-Demokraten håller stilen. I samband med att vitboken kom ville vi få in en liten annons om denna i hans tidning (det hade gått bra i Falu-Kuriren). DD:s annonsavdelning sade nej.

Jag skrev då ett brev till redaktören Greider och fick svar:

”Er hemsida är bland det värre jag sett – obehaglig och full av förakt mot allt som ni inte betecknar som ‘svenskt’. Jag är mycket stolt över att vår annonsavdelning vägrat ta in annonsen. Härmed är dialogen avslutad.”

Göran Greider fann också att vitboken var ”obehaglig”. Där hade han kanske rätt.  Vitboken återger en viktig del av verkligheten i Sverige idag. Denna verklighet är klart obehaglig.

Som redaktör och journalist vill Göran Greider slippa att ta del av sådant som är obehagligt.

Då blir det senaste (?)  mångkulturella mordet i Sverige intressant. Det som begicks i Dalarna. Mördaren och hans kompisar är afrikaner – hur skulle Greider hantera detta?

Det blev först några dagars total tystnad, sedan en artikel illustrerad med en bild på en vit man.

Julia Caesar skriver:

”Den 22-årige kongolesen Erick Mushitu Mwinkeu och 18-årige somaliern Liban Isse Muse har begärts häktade på sannolika skäl misstänkta för mord eller dråp. Ytterligare en man, Abdi Karim Ali Ise 28 år, sitter anhållen misstänkt för att ha deltagit i överfallet. Dödsmisshandeln var enligt polisen helt oprovocerad. Den ägde rum utanför Dala-Demokratens lokalredaktion i Ludvika – men det tog fyra dagar innan tidningens chefredaktör Göran Greider reagerade.Vilka de misstänkta gärningsmännen är får Dala-Demokratens läsare inte veta. Det skulle ju kunna innebära att läsarna drar slutsatser om bakomliggande orsaker till att en vanlig småbarnsfar blir slagen och sparkad till döds när han är på väg hem efter att ha ätit julbord med sina arbetskamrater. Det får inte ske.”

Göran Greider i sin DD-artikel:

”…ska det hållas en ljusmanifestation mot våldet. Det är vad som just nu kan göras. Polisutredning pågår.Men på nätets alla dånande folkdomstolar har domen redan fallit: Allt är invandringspolitikens fel. I halvt febrigt tillstånd tröskade jag mig igår genom litet av de värsta inläggen – och gick sedan och la mig bedrövad. Det finns människor som ur mord och våldsdåd hämtar energi till enbart hat, hat, hat – som om de ville hålla en våldsspiral vid liv så länge som möjligt.Samhället är inte ett bra samhälle. Överallt hög arbetslöshet, överallt otrygghet, … statusjakt, …”

I princip finns det två olika sätt att hedra offer i sådana här sammanhang.

1. Det ena är att sörja: lägga ned blommor, tända ett ljus och hålla varandras händer, kanske gråta en stund.

2. Den andra är att försöka motverka att liknande händelser upprepas, arbeta opinionsmässigt och politiskt i brottsförebyggande syfte.

En första fråga som anmäler sig – eftersom mördaren och hans kompisar kom från Afrika – blir hur de fått uppehållstillstånd i Sverige och hur länge de varit här.

Erick Mushitu Mwinkeu var inte mer än 22 år, men hade redan en brottsbelastning. Tidigare känd hos polisen för misshandel och våld mot tjänsteman.

Hade Erick Mushitu Mwinkeu kommit till Ludvika som ”ensamkommande flyktingbarn”? Åldern på sådana kan ju i praktiken vara både 22 år och mer.

I oktober i år blev en svensk rånad i Nybro, av afrikaner.

Mordet på Elin Krantz skedde också ganska nyligen. Mördare: en etiopier.

Den uppmärksammade misshandeln av två svenska flickor i Göteborg för några år sedan förövades av fyra somalier, varav en senare var igång igen, i Dalarna.

Media mörkade då om förövarnas etnicitet, gav ett falskt intryck av att de skulle vara svenskar. Precis som Göran Greider nu försöker göra kring Ludvikamordet.

En mobilkamera-dokumenterad misshandel av två svenskar på Norrmalmstorg i Stockholm visar hur några afrikaner använder deras huvuden som sparkbollar.

Har det betydelse att så många fall av grovt våld och svenskfientligt agerande har just afrikaner som förövare? Finns här ett mönster och ett samband?

Där skulle jag vilja se en redovisning av statistik!!!

VAD VI VET är det som BRÅ redovisat i sin rapport 2005.  Afrikaner ligger klart i topp.  Denna rapport – dvs den del som offentliggjordes – redovisade bara brott i allmänhet, men rapporten 1996 hade delat upp på både olika brottstyper och olika geografiska områden.

Beträffande misshandelsfall tydde resultatet på att araber och afrikaner låg i topp. (de geografiska indelningarna gjorde bilden onödigt oklar)


VAD VI VET är också att det finns engelsk och amerikansk statistik kring våldsbrottslighet, som visar på att det vid grova våldsbrott är väsentligt vanligare med svarta som förövare och vita som offer, än det omvända förhållandet.

VAD VI VET, slutligen, är också hur det gått i Sydafrika efter avskaffandet av apartheid och införandet av svart majoritetsstyre. Det pågår närmast ett folkmord på de vita.

Som jag ser saken blir det ett svek mot alla våldsoffer – de som redan blivit det och de som kommer att bli det – om man inte försöker motverka ytterligare brottslighet.

Det förutsätter att frågan politiseras, dvs att man klart ser verkligheten och försöker vidtaga de åtgärder som kan vara ändamålsenliga.

Helt konkret kan detta betyda:

1. Stopp för ytterligare invandring från Afrika och arabvärlden.

2. Konsekvent utvisning, på livstid, av dömda våldsbrottslingar från andra länder.

3. Fungerande gränskontroll.

4. Straff, ägnade att avskräcka från brott.

5. Effektivare polis- och rättsapparat.

PS

Segertecken?

”23-åring”

Dömd igen

Till kamp mot myter


Det ligger i sakens natur att det inom invandringpolitiken – som inom andra politikområden – finns olika åsikter. En viss åsiktsinriktning står inte med automatik i ett närmare förbund med sanning, hög moral och korrekta fakta än en annan åsiktsriktning.

Om regimen med sitt initiativ vill medverka till att göra relevanta fakta tillgängliga för alla så är detta vällovligt.
Dessvärre vittnar materialet inte om en sådan ambition.

Den nya regeringssidan på webben aktualiserar ministrarnas förhållande till medborgarna. Vad är det för en människo- och demokratisyn som de bär på?

Det är inte första gången som folkpartister i regeringsställning tar sig för något liknande, dvs användning av skattemedel för opinionsbildning och försök till ”social ingenjörskonst”. Under regeringen Bildt 1991-94, med Birgit Friggebo som invandringsminister, gav man ut denna propagandaskrift. ”Om flyktingar”  hette den.


Den trycktes upp i miljonupplaga och distribuerades till samtliga hushåll i Sverige, till en kostnad av 5 miljoner kronor. I skriften framställdes invandringskostnaderna som en obetydlig ”tårtbit” – bara 12 miljarder i statens hela budget på 555 miljarder kronor.

Nu startar BGF en ny avdelning, för att granska regimens myt-bekämpning. En början finns redan utlagd här:

http://www.bgf.nu/myt

Under de närmaste dagarna kommer där att fyllas på med mer material. Detta ger  utrymme för mångas medverkan! Kom gärna med tips på länkar, faktauppgifter eller citat, som kan stoppas in under någon av de 13 avdelningarna:

info@bgf.nu

PS

En film, värd att ses igen – Ullenhag-Åkesson i TV8 våren 2007:

Erik och Fredrik

Den samlade bilden blir inte bra.

Liberaler och moderater – skulle inte de representera något helt annat?

Frihet, integritet, individens rättigheter, osv? Skydd mot en expanderande stat, värn för den enskilde?

Först har vi Erik Ullenhag.

Precis som varje annan politiskt aktiv individ har han naturligtvis sina egna övertygelser och värderingar. Samt uppfattningar om verkligheten. Föreställningar om vad som är sant, rätt och viktigt.

Eriks grundläggande misstag blir fixeringen vid att just hans personliga idéer ska upphöjas till några slags statliga och eviga sanningar – bortom kritisk granskning, självständigt tänkande och möjlighet till ifrågasättande.

Kanske bidrog den statliga opinionsmyndigheten ”Levande historia” till att Erik hamnade så snett.

Men i en demokrati kan det inte fungera så.

Där måste det handla om att olika parter ger sina versioner, löpande. I slutänden blir det upp till varje medborgare och väljare att avgöra, att utifrån sitt perspektiv bedöma de fakta och argument som presenterats.


Erik poserar framför en fp-affisch om ”bort med varje tendens till diktatur”.

Just sådana tendenser blir det  fråga om, när man försöker inrätta ett  SANNINGSMINISTERIUM, med ett tolkningsföreträde för en viss åsiktsriktning, som alla förväntas underkasta sig.

En demokrati bygger på en öppen debatt, där varje anspråk på ”sanning” kan ifrågasättas. På lika villkor har företrädare för olika åsiktsriktningar att tävla om trovärdighet och förtroende.

Detta gäller även beträffande våra barn och ungdomar. Skolan ska inte vara en institution för indoktrinering och statlig hjärntvätt!

Sedan har vi Fredrik Reinfeldt.

Väger man samman Erik Ullenhags utflykter i den totalitära terrängen med  Fredriks sätt att hantera sin riksdagsgrupp blir bilden skrämmande. Moderatledaren har målmedvetet agerat för att staten ska kunna avlyssna och övervaka sina medborgare.

Till Erik Ullenhags försvar kan möjligen anföras att han inte är värst. Regeringens värsting är och förblir statsminister Fredrik Reinfeldt.