• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Enat Norden?

John Järvenpää för ju fram en sympatisk tanke i sin senaste bok, om ett enat Norden. Ett närmare ekonomiskt samarbete, kanske rentav ett politisk samgående, till en federation eller union.

Den är en vision som jag kan dela, och gärna arbetar för. Vi i Norden har gemensamma rötter historiskt, vi har geografisk närhet och vi är folk med liknande kynne – arbetsamma, hederliga och lågmälda.

Svårigheterna är dock uppenbara!

Vad skulle Sverige kunna ha att tillföra en sådan union eller federation?

• Norge har olja, sjöfart och icke-medlemskap i EU.
• Finland har skola, försvar och icke-medlemskap i NATO.
• Danmark har demokrati, kultur och politiskt sunt förnuft.
• Island har självständighet och civilkurage, kickade just ut giriga banker.

Sverige har sin politiska korrekthet och sin massinvandring. Reinfeldt som statsminister, Juholt som oppositionsledare och ett dårhus till riksdag.

– Danmark, Norges och Islands medlemskap i NATO skulle därvid naturligtvis utgöra ett hinder.

– Likaså Danmarks och Finlands medlemskap i EU.

Bortsett från detta kan jag tänka mig att dessa fyra nordiska länder gärna skulle ingå ett närmare samarbete.

Köpenhamn skulle bli den naturliga centralpunkten. Sjövägen går det lätt att därifrån upprätthålla kommunikationer med övriga nordiska huvudstäder. I en framtid av oljebrist får just sjötransporter en allt större betydelse.

MEN varför skulle dessa fyra länder vilja ha med Sverige i en nära samverkan? Sverige – en ekonomisk, social och politisk krutdurk. En sådan medlem skulle kunna förorsaka dem stora problem, för oöverskådlig tid.

Men omvänt – om Sverige trots allt fick vara med – då skulle vinsterna vara uppenbara för oss svenskar! Inte bara skulle vi vinna ekonomiskt och säkerhetsmässigt, det skulle också kunna ge en politisk och kulturell injektion.  Vi skulle komma under ett välgörande inflytande av sunda krafter – genom en sådan nordisk samverkan skulle vårt land kunna växa intellektuellt och moraliskt.

Jag arbetar som sagt gärna för en sådan utveckling. Det är jag övertygad om att många andra svenskar också gärna vill göra. Men vad skulle det kunna betyda konkret?

Vi vet hur kandidatländer i Östeuropa inför ett eventuellt inträde i EU tillhållits att ”kvalificera sig”, dvs leva upp till vissa kriterier, kanske göra bestämda utfästelser.

Något motsvarande måste rimligen gälla för att Sverige ska kunna släppas in i ett förenat Norden.

Det är med andra ord vad vi konkret har att arbeta för: göra Sverige anslutningsbart. Dvs försöka förvandla Sverige till – om inte en uttryckligen attraktiv – åtminstone en uthärdlig partner.

Kanske får man för Sveriges del räkna med en infasningsperiod, då området i praktiken styrs från Köpenhamn, som under Kalmarunionen.

I detta perspektiv kan det kännas förargerligt hur vi försatte chansen för 500 år sedan!  Med Kalmarunionen hade vi ju ”fågeln i handen”.

Hur gick det till, när den unionen upplöstes?

Det skedde inte minst genom svensk separatism, finansierad med tyska pengar.

Utan Gustav Vasa och Lübeck skulle allting idag kanske ha kunnat te sig annorlunda…

12 svar

  1. Tack för ett mycket intressant inlägg. Vi skulle verkligen kunna återta en del av vår värdighet i ett sådant samarbete…

  2. Det är väl knappast troligt att våra grannländer vill ha med Sverige i detta?

  3. Bland det mest spännande du har skrivit på sistone. Har inte läst Järvenpääs bok ännu men den verkar lovande, och då inte minst tanken om en nordisk federation. Sverige måste dock skärpa sig rejält inom en rad områden – går ur både EU och NATO och påbörja en långsiktig återvandringspolitik.

  4. Påminner även om danskarnas sjöfart, omsätter stora pengar.
    Dom har redan lurat oss på Öresundsbron, där fumlade svenska pajaspolitiker bort stora pengar för lång tid framåt. Uppgörelsen i löjligt stor dansk favör.

    Nej som du tillstår, främsta hindret mot denna frestande tanke är just de andra ländernas motvilja mot att ta på sig Sveriges kommande problematik, samt befintliga

  5. Sverige, landet på dekis i Norden..

  6. Till de faktorer du tar upp som talar mot att våra grannar ska vilja gifta sig med oss, kan jag lägga ytterligare en. Danskar, norrmän och finnar tycker inte om oss. Synd! Vi gillar ju dem.

  7. ”Sverige har sin politiska korrekthet och sin massinvandring. Reinfeldt som statsminister, Juholt som oppositionsledare och ett dårhus till riksdag.”
    ——————————-
    Men tyder inte vissa tecken på att en tillnyktring är på väg?

  8. EU måste först gå i putten innan vi kan få en Nordisk union

  9. Liksom NATO givits större befogenheter än ursprungligen, kan nordiska rådet, för dem som drömmer om en Nordisk Union vara grundplåten i ett sådant expanderat samarbete.

    http://www.norden.org

    Men liksom förflyttningen av beslutsrätt, från riksdag och andra nationella parlament till regeringarna, coreper och kommissionen i EU, är frågan vad som är lämpligt.

  10. Sverige skulle vara en soptipp då, som man fyller med skit :p

  11. Fast det var ju inte tyska pengar som Hermann Israel kom med.

  12. Att vara medlem i någon sorts union är dåligt för ett land och folk som vill vara självständigt. Vare sig det gäller en Nordisk union, eller en Europeisk union. Vi kan behöva böja oss, mot det svenska folkets vilja, och då är det inte en demokrati vi lever i längre. En mellanstatlig union skulle kunna godtas, men dock aldrig en överstatlig. Folket måste få ha sitt självbestämmande och sin demokrati kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: