• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Husbondens röst


Ett halvt år av intensivt bombande tog det för NATO, innan man lyckades besegra Muammar Al Gathafis styrkor.

FN-mandatet för Nato gällde att upprätthålla en zon där Gathafis stridsflyg inte kunde agera. För att skydda människoliv. Snart blev uppenbart att Natos ingripande handlade om att driva igenom ett regimskifte.

Insatsen påstods alltså  ske för att rädda människoliv. Hur hög den totala dödssiffran för kriget? Jag har sett uppgifter på 50.000. Det blir inget djärvt påstående, att fler som omkom eller skadades pga bombningarna än pga eld från Gathafi-styrkor.

Klart var att civilbefolkningen i Tripoli drabbades hårt av det särskilt intensiva bombandet av huvudstaden mot slutet. Detsamma gäller Sirte.

Helt ovedersägligt är att landets infrastruktur smulats sönder, vilket ofrånkomligen resulterar i lidande för civilbefolkningen, för lång tid framöver.

Om vad vittnar det långvariga och hårdnackade motståndet, trots Natos militärt-tekniska övertag, om inte ett starkt stöd för Gathafi?

En förklaring till detta stöd ligger rimligen i att Libyen under hans ledning var ett välskött land.

Någon demokrati i västerländsk mening erbjöd han knappast, och förmodligen fanns där ett förtryck, men vad väntar nu? Vad representerar dessa rebeller? Militärt förmådde det just ingenting utan Nato. Ideologiskt representerar de knappast demokratiska värden – något som med eftertryck manifesterades genom lynchningen av Gathafi.

MAN MÅSTE VARA MER ÄN LOVLIGT NAIV, om man tror att Natos angrepp på Libyen gjordes av ideella skäl.

Naturligtvis handlade det om energiresurser och ekonomi, om inflytande i regionen. Tillgångarna av olja och naturgas sinar i världen och det pågår en intensiv konkurrens mellan framförallt USA och Kina.

Nato-bombandet och markkriget kastade direkt ut 30.000 kineser ur Libyen. Det blir ingen djärv gissning att Nato framöver kan komma att visa intresse för även resten av Afrika. Det lär inte bli svårt att hitta vare sig diktatorer att avsätta/lyncha eller ”frihetskämpar” att stödja.

Något problem att få västerländska massmedia att presentera den önskade verklighetsbilden lär heller inte föreligga. Det visar de aktuella Libyen-erfarenheterna med all önskvärd tydlighet!

Det blir ju en välvillig tolkning, att våra media är naiva. Närmare sanningen ligger nog en medveten lögnaktighet.

Eller så blir det där med sanning och lögn ovidkommande, det gäller bara att vara lyhörd för vilket budskap som husbonden vill få ut. Lyssna noga i sin öronsnäcka och läsa rätt från sin teleprompter.

I söndagens SVT-Agenda nämndes Hillary Clinton beträffande mordet på Al Gathafi.

• Inte för att hon före mordet uttalat ett önskemål om att se honom dödad.

• Inte heller för hennes jubel efter att mordbeställningen verkställts.

• Nej, vad Agendajournalisten förmedlade var att Hillary Clinton nu ”ville se en utredning kring omständigheterna”  bakom mordet…  (22.35 in på denna film)

”We hope he can be captured or killed soon”, hade Clinton tidigare uttalat inför libyer vid ett besök i Tripoli.


När det gäller den svenska ”vänstern” stämmer det kanske bättre att tala om naivitet. Där har ett uppskruvat moraliskt tonläge fått ersätta analys.

Mer om denna bombvänster i morgon.

Se även:

http://www.youtube.com/watch?v=AbtWhXeiK6Q

http://www.youtube.com/watch?v=Yguf0Hpsi7I

Gröna boken


I våras gjorde jag en film om Libyen och NATO-bombandet.

Inledningsvis säger jag där:

”Överens kan vi nog alla vara om att Gaddafi är en diktator, och en brutal sådan.”

Var fick jag detta ifrån? Jo, från stora massmedia och vad som blivit en allmänt rådande ”sanning”. Men det är ju inte mycket att luta sig mot.

Om några mediauppgifter skulle stämma i en kontroversiell fråga som denna, där supermaktsintressen står på spel, då är det väl närmast att beteckna som olycksfall i arbetet eller en slump. Ungefär som att även en blind höna ibland lär kunna picka rätt.

Med detta inte sagt, att det inte faktiskt skulle kunna vara så att Gaddafi var att beteckna som en brutal diktator, med nära till våld mot politiska meningsmotståndare. Det finns egentligen ingen anledning att antaga, att han skulle vara ett helt unikt undantag i arabvärlden eller Afrika. Där är ju förtryck det normala.

Vad jag vill ha sagt är bara att ska man direkt påstå något, då ska man ha några belägg, som man själv har tillgång till. Det hade jag egentligen inte för påståendet i filmen.

Vad jag i sak ville ha sagt med mitt påstående var egentligen bara att oavsett vad man tycker om Gaddafi och oavsett han har eller inte har en massa negativt på sitt samvete, så ska man kunna bedöma NATO-angreppet för vad det är. Hyckleri och kamp om resurser.

USA har ju inte ingripit mot förtrycket i vare sig Bahrain eller Saudiarabien. ”Demokrati” blir en fråga bara när ett ingripande kan  gagna USA:s makthavare.

Nu är Gaddafi ihjälslagen och USA:s utrikesminister Clinton skrattar högt av förtjusning.

Eftersom jag ibland kan vara litet motvalls gör detta mig intresserad som jag tidigare inte varit, av den ihjälslagne.

Han har ju skrivit en bok, ”Gröna boken”, vilken av svenska utrikeskorrespondenter betecknats som ”bisarr”.

Detta gör mig nyfiken!

Den boken vill jag absolut få tag i och själv läsa, utan mediaförkläden!

Den finns att köpa på Bokus för 88 kr, och även på AdLibris, där den kostar 94 kr. På båda ställena är den dock slutsåld för närvarande.

Den finns däremot på nätet, att tanka ned. Nu även från BGF-sidan – både som pdf-fil och word-fil:
http://www.bgf.nu/greenbook.pdf
http://www.bgf.nu/gb.docx

Men fortfarande är den på engelska. Om ingen annan gör det, ska jag fixa en översättning till svenska. Jag har dock så mycket annat att hinna med, så vill någon åtaga sig det arbetet – låt mig veta!


I övrigt kan jag tipsa om ett antal filmer med relevans för ämnet:

RT om orsaker bakom NATO-angreppet
http://www.youtube.com/watch?v=O35_Ai6EsMU

”Libya Truth”, om vad Gaddafi åstadkom för sitt folk:
http://www.youtube.com/watch?v=Q9QxdYHDwso

”Real Gaddafi”, dito:
http://www.youtube.com/watch?v=17H0pG7Yxw8

Om Gröna boken:
http://www.youtube.com/watch?v=56OxBMUh9v4

PS:

Nu har jag fått tillgång till Gröna boken även i svensk översättning.

En pdf-fil som du kan tanka ned här:

http://www.bgf.nu/gb.pdf

 

Avrättade


USA:s utrikesminister, Hillary Clinton, jublar nu: Libyens ledare Mohammad Gaddafi, är död. Han fångades levande av NATO-sidans ”revolutionärer”, men slogs snart ihjäl. Även en av hans söner infångades och avrättades, utan större ceremonier.


Hillary Clintons jublande – och det som fick henne att jubla så – kan ni nu ta del av på denna film:

Det är ju inte första gången som höga politiker blivit mördade.

Jag tänker närmast på bröderna Kennedy 1963/64 och Olof Palme1986. I de fallen har det dock inte blivit klarlagt vilka som låg bakom.


Andra gånger mordplaner och mordförsök på politiska ledare misslyckats, men det har stått klart vilka som haft ambitionerna av begå mord. Jag tänker på Fidel Castro, som undgått mer än 600 mordplaner/mordförsök! Bakom flera av dessa låg CIA.


Che Guevara lyckades CIA bättre med. Han dödades i Bolivia 1967.

CIA fanns också med i Chile den 11 september 1973, medverkade i militärkuppen där mot president Salvador Allende.  Som dog.


I just Latinamerika finns många fler exempel.


1981 omkom två för USA obekväma politiker – Jaime Roldos i Ecuador och Omar Torrijos i Panama. ”Olyckor” som med all sannolikhet varit iscensatta av CIA.


Argentinas president Nestor Kirschner avled år 2003, vid 60 års ålder. Hjärtattack. Denna kunde dock ha framkallats avsiktligt, av några som inte gillat hans USA-trots.

Kolla 3.40 minuter in på denna film:

År 2006 dödades  Sadam Hussein i Irak, genom hängning.


Vem står näst i tur?

Vilken annan politiker står nu överst på Hillary Clintons önskelista?

Kanske Irans ledare, Mahmoud Ahmadinejad ?

Malmövädjan


Sedan länge har det varit uppenbart att Malmö har allvarliga problem till följd av invandringen, av främst personer från muslimska länder. Uppenbart för envar som vill veta något om verkligheten.

Räddningspersonal i Rosengård kan inte längre göra utryckningar utan att själva bli fysiskt angripna.  Vanliga malmöbor kan inte röra sig fritt utomhus som förr. Den organiserade brottsligheten, och med den otryggheten, växer.

Ilmar Reepalu, socialdemokratisk kommunpolitiker i Malmö, känner av problemen och behovet av förslag på lösningar. Således kom han nyligen med ett förslag om att grovt kriminella invandrare lättare skulle kunna utvisas.

Hur mottogs detta i SVT?

Det framgår 6 minuter in på denna film:

SVT:s ”Agenda” med Camilla Kvartoft.

Ett exempel på svensk journalism av år 2011!

En verksamhet som syftar till att tysta och lägga ut dimridåer, istället för att klargöra och stimulera till tänkande.

Ilmar Reepalus förslag kan väl ses som ett desperat rop på hjälp från riksnivån. Det väckte också ”uppståndelse inom partiet” – för att vara så kontroversiellt.


Ja, hur kommer det sig?  Varför var det så kontroversiellt inom s-toppen?

Mina associationer går till mediadrevet mot Sven-Olle Olsson i Sjöbo inför den lokala folkomröstningen där 1988. Detta gav centerledningen stora skälvan, och man uteslöt Sven-Olle Olsson.

Samma rädsla för massmedia finns idag hos ledande socialdemokrater. Håkan Juholt har i ryggmärgen att ta avstånd ifrån och att förneka.

Men det är ju Camilla Kvartoft själv och hennes kollegor som avgör vad som ska uppfattas som ”kontroversiellt”! De ligger bakom denna rädsla hos politikerna att ta tag i problemen.

Skulle politikerna nämligen försöka göra något vettigt, skulle de s.a.s. kalla en spade för en spade, då väntar ett gatlopp i media. Varje litet ord för mycket av uppriktighet skulle riskera vevas om och om igen på TV-skärmarna , det skulle bli avståndstaganden och ursäktanden, pk-försäkringar och canossavandringar.

Varje konstruktivt förslag skulle mötas med ”argumentet” att ”så tycker ju sverigedemokraterna!”.


Reepalu försöker försvara sig med att han själv vill se en ökad invandring till Sverige.

Är det hans ärliga mening? Syftar han då på samma typ av invandring som Malmö haft under de senaste decennierna och som får svenskar att flytta från Malmö? I så fall är han själv en del av problemet.

Eller säger han så bara för att försöka blidka Kvartoft och hennes gelikar?

Hade Reepalu önskat ge att rakt svar, då kunde det vara nära tillhands att säga något i linje med följande:

”Malmö har akuta och svåra problem. Mitt förslag räcker kanske inte för att lösa dessa, men det kan vara ett steg i rätt riktning. Det behövs säkert både fler åtgärder och mer långtgående åtgärder.

Om Sverigedemokraterna är det enda parti som ställer de nödvändiga kraven, då är det illa! Då visar detta på djupgående brister – inte hos SD, men hos övriga partier!

Mona Sahlin har totalt missuppfattat socialdemokratisk ideologi, om han tror att den hindrar varje politisk åtgärd som kan ge fysisk trygghet åt vanliga medborgare.”

Omvärlden betraktar alltmer förundrad det svenska exemplet.

I arabvärlden lär det redan ha blivit ett talesätt: ”Spela inte svensk!”

Vilka var terroristerna?

Det var ett fruktansvärt terrordåd som utfördes i New York den 11 september 2001. Därom kan  alla normalt funtade människor vara överens.

Men: vilka var det som låg bakom det?

Vilka var terroristerna?

Usama bin Laden och al Qaida, lyder den officiella förklaringen.

David Ray Griffin har skrivit ett 10-tal böcker i ämnet. I den senaste ”9/11 ten years later” förkastar han den teorin: bin Laden hade inte med WTC-dådet att göra. Han menar att de videoinspelningar som spridits månader efter den 9/11 inte visar bin Laden utan en ”look-alike” (som dock såg något yngre ut än bin Laden).

Fram till november hade bin Laden gjort upprepade uttalanden, där han konsekvent förnekade att han haft med WTC-dådet att göra:

”Another reason to consider the ‘confession video’ a fake i that, in the days leading up to November 9, bin Laden consistently denied that he planned the 9/11 attacks. He made this statement on September 12, in which bin Laden said that, although he ‘thanked Almighty Allah and bowed before hem when he heard this news [about the attacks],’ he had ‘had no information or knowledge about the attack.’ He continued to make essentially the same point on September 16, September 17, September 28 and October 7, 2001.”

År 2011 påstås USA-soldater ha funnit Usama bin Laden, i ett bostadshus i norra Pakistan. De avrättade honom och dumpade kroppen i havet, i linje med de order de fått. Dessa soldater omkom senare i en helikopterkrasch.

Varför togs inte bin Laden levande, för att ställas inför en domstol? Ligger förklaringen i att det då skulle ha framgått att han förnekade inblandning?

Griffin konstaterar att Bush efterträdare på presidentposten med anledningen av denna avrättning uttalat ”justice was done” – ”rättvisa har skipats”.

Obama har också uttalat sig om Afghanistankriget: ”We did not ask for this fight” – ”vi bad inte om denna strid”. ”This is no a war of choice. This is a war of necessity” – ”Det är inte ett krig genom val, det är ett krig av nödtvång.”

Griffin underkänner det resonemanget, refererande CNN-rapportering den 19/9:

”The Taliban… refus[ed] to hand over bin Laden without proof or evidence that he was involved in last weeks attacks on the United States… The Taliban ambassador to Pakistan… said Friday that deporting him without proof would amonut to an ‘insult to islam’.”

Talibanerna kunde alltså vara redo att lämna ut bin Laden, om de bara fått rädda ansiktet, genom att USA företedde något som åtminstone kunde påstås vara bevis.

Bush svarade dock att USA:s ”krav inte var öppna för förhandlingar eller diskussion”.

Griffin konstaterar dessutom att FBI i sin efterlysning av bin Laden anförde terrordåd i Afrika, däremot inte det i New York.

En god utgångspunkt är annars att fråga: Cui bono? Till vems fördel?  Vilka tjänade på det inträffade?

Griffin skriver:

”…the United States had made the decision to invade Afghanistan two months before the 9/11 attacks. The background to this decision was the fact that the United States had been supporting a pipeline project proposed by UNOCAL that would transport oil and gas from the Caspian Sea region through Afghanitan and Pakistan to the Indian Ocean. This project had been on hold… In the mid-1990s, the US government supported the Taliban with hope that it would be able to unify the country… however, the Clinton administration hade given up on the Taliban.”

Alltså: som motiv bakom invasionen skulle finnas intressen kring energiresurser.

På det spåret är även Richard Heinberg inne, i sin bok ”Powerdown”, då gällande främst Irakinvasionen. Heinberg citerar ur dokumentet ”Rebuildning Americas Defenses: Stategies, Forces And Resources For A New Century”, från september 2000, som efterlyser en global ”Pax Americana”:

”The United States has for decades sought to play a more permanent role in Gulf regional security.  While the unresolved conflict with Iraq provides the immediate justification, the need for av substantial American force presence in the Gulf transcends the issue of the regime of Saddam Hussein.”

Alltså: USA behöver finnas med en mer permanent militär närvaro i Persiska viken.

Ett annat dokument som Heinberg citerar är Dick Cheneys ”Strategic Energy Policy Challenges for the 21st Century” från april 2001:

”The United States remains a prisoner of its energy dilemma. Iraq remains a de-stabilizing influence to… the flow of oil to the international markets… Therefore the US should conduct an immediate policy review toward Iraq including military, energy, economic and political/diplomatic assessments.”

Alltså: USA har energipolitiska intressen som talar för ett ingripande mot Irak.

Heinberg drar slutsatsen att planer på en invasion av Irak tagit form långt före den 11 september 2001.

Han noterar också att Irak i november 2000 annonserat att man inte längre ville acceptera dollar som betalningsmedel för sin olja.


Det finns också uttalanden som tyder på en önskan om ”ett nytt Pearl Harbor”.

Ur Wikipedia:

”Avsnitt V, Återuppbyggnad av  Amerikas försvar, med titeln ‘skapande av morgondagens dominerande kraft’, innehåller meningen: ‘Vidare, omvandlingsprocessen kommer sannolikt, även om det medför revolutionär förändring, att bli lång, såvida inte någon katastrofartad och katalyserande händelse inträffar – som ett nytt Pearl Harbor’.”

Andra som kan ha dragit fördel av WTC-dådet är Israel, så att västvärlden blivit mer negativ till muslimer och muslimska länder. Premiärminister Benjamin Netanyahu ska ha gjort det konstaterandet, att händelsen var ”en bra sak för Israel”.


SAMMANFATTNINGSVIS  är det samma krafter som möjliggjort det blodiga WTC-dådet och de efterföljande – och än mycket blodigare – krigen i Afghanistan och Irak. Figurer som George W Bush, Dick Cheney och Donald Rumsfeld.

Hur kan dessa betecknas annat än som skurkar av värsta slag? En jämförelse med t ex Hells Angels skulle vara orättvis – mot Hells Angels!

Men när SVT på 10-årsdagen skulle ihågkomma WTC-dådet, då var det Cheney och Rumsfeld som fick lägga ut texten, utan varje kritisk ansats från SVT.