• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Anti-amerikansk?

Är jag anti-amerikan?

Den slutsatsen kan möjligen ligga nära tillhands, med tanke på hur kritisk jag är till USA:s utrikespolitik – alltsedan Vietnamkriget, USA:s tortyrträning av latinamerikansk militär och strävan till förstaslagsförmåga beträffande kärnvapen.

Inte mindre kritisk har jag ju blivit genom agerandet av presidenter efter Richard Nixon (1969-74), Ronald Reagan (1981-89) och därefter:

George H.W. Bush (1989-93) invaderade Panama i december 1989
Bill Clinton (1993-2001) bedrev ett bombkrig mot Serbien 1999
George W Bush (2001-09) startade angreppskrig mot Irak och Afghanistan, sanktionerade av systematisk tortyr.

Ligger det här uppräknade i vanliga amerikaners intresse? Naturligtvis inte. Tvärtom! De flesta vanliga amerikaner motsätter sig också dessa övergrepp.

Problemet är att deras land har kidnappats av maktgrupper som inte vill varken deras väl eller andra folks väl. Olika folk har inga antagonistiska intressen.

Precis som Ecuadors indianer blivit offer för USA-imperalismen drabbas t ex amerikanska farmare av  Monsantos framfart, som jag också ska komma till längre fram. I alltfler stora europeiska städer hålls nu manifestationer mot bankernas förmögenhetsomfördelningar genom penga- och skuldproduktion. Från Argentina till Grekland – vår fiende är gemensam.

Miljoner svenskar utvandrade en gång till USA, jag har själv släktingar där på både mammas och pappas sida.

Jag är ungefär lika ”antiamerikansk” som John Perkins, vars bok ”Confessions of an economic hitman” jag ska skriva om i morgon.