• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Bok: Tillväxtens gränser


”Limits to Growth – the 30-year update” har givits ut i två tidigare versioner, den första 1972. Författare är Donella Meadows, Jörgen Randers och Dennis Meadows – Donella avled dock innan denna version 3 hade tryckts. Boken utgavs år 2004, är på 300 sidor och kostar bara 155 kr på AdLibris.

”Limits to Growth – the 30-year update” kan betraktas som en klassiker, något av en ”bibel” i sammanhanget. De flesta som nu skriver i detta ämne – och det blir alltfler! – utgår till stor del från rönen i denna bok. Därmed inte sagt att boken presenterar lösningar och några slutliga svar, där lämnas många lösa tåtar – att nysta vidare från.

Det var med viss skepsis som jag tog mig an läsningen av denna bok, jag förväntade mig ett knastertorrt ordsvall, svårt att ta till sig. Läsningen blev då en positiv överraskning. Författarna resonerar kristallklart och anför hela tiden relevanta faktauppgifter. I sitt problematiserande sätt att skriva visar de hela tiden en respekt för läsaren.

Nyckelbegrepp i Limits to Growth är ”sustainability” (= uthållighet, långsiktig hållbarhet), ”ecological footprint” (ekologiskt avryck) och ”overshoot” (ung. gränspasserande).

Det första definieras:

”…ett uthålligt samhälle är ett som kan fortsätta över generationer. Ett som är förutseende nog, flexibelt nog och klokt nog att undergräva varken sina fysiska eller social stödsystem.”

”Ett uthålligt samhälle är ett som ‘tillgodoser nutidens behov utan att skada möjligheterna för framtida generationer att få sina behov tillgodosedda’.”

Det andra definieras:

”Det begreppet definieras som den totala inverkan av mänsklig aktivitet på naturen: summan av alla resultat av resursutnyttjande, miljöutsläpp, energianvändning, förstörande av biologisk mångfald, urbanisering, och övriga konsekvenser av fysisk tillväxt.”

”Det är inte fråga om huruvida tillväxt av det ekologiska avtrycket kommer att ta stopp; den enda frågan är på vilket sätt.”

Dvs det ska ske planerat och mjukt, eller ska det ske genom en katastrof.

Det tredje definieras:

”Overshoot kommer ur föreningar i återkopplingen… Om ett samhälle tar emot sina signaler från den redan tillgängligheten av lager, istället för deras ersättningstakt, kommer det att leda till overshoot.”

Dvs man tar ut mer än vad som genereras.

I huvudsak är det två faktorer som motverkar uthållighet i vårt sätt att leva på jorden:

A. Ändliga resurser av energi och mineraler som vi gör slut på.

B. Miljörubbningar pga allt avfall.

Det senare leder över till klimatfrågan: pågår det för närvarande en global uppvärmning genom mänsklig påverkan, genom utsläpp av olika växthusgaser?

Min ingång vid läsandet var ett tveksamt nej, i varje fall en stark skepticism. Den bild jag hade var att

1. Klimatförändringar hela tiden har skett på jordklotet, genom förändrad solaktivitet.

2. Orsakssambandet mellan koldioxid och temperatur kan lika gärna vara det omvända, dvs högre temperatur ger mer koldioxid.

3. Det är nu stor business med utsläppsrätter, där det fungerar som en ny beskattning – med stor oklarhet om vart pengarna går eller vilken verkan de har.

4. Vi haft flera väldigt stränga vintrar på norra halvklotet – det framstår inte som en uppvärmning, däremot verkar stora klimatrubbningar ha skett, genom översvämningar och torka, orkaner och temperaturväxlingar.

Meadows/Randers hävdar dock att havsytan höjts 10-20 centimeter sedan år 1900 och att polarisarna smälter. Det är enligt dem ett faktum att medeltemperaturen på jorden har stigit.

M/R konstaterar också som ett faktum att nuvarande koncentrationer av koldioxid och metan är väsentligt högre än för 160.000 år sedan:

”Det är säkert att koncentrationen i atmosfären av koldioxid (den främsta växthusgasen) ökar exponentiellt.”

Som jag uppfattar saken efter läsning av sidorna 113-119 blir grundfrågorna:

• Beror klimatförändringarna på mänsklig aktivitet?

• Kommer jordens medeltemperatur att fortsätta stiga med ytterligare utsläpp av koldioxid?

• Måste vi veta med säkerhet för att hejda oss?

Jag ser två moment att ta hänsyn till:

1.

Effekterna kan då komma att accelerera genom mindre av istäcke som reflekterar solstrålning eller genom smältning av tundrajord.

Till detta kommer att Jorden nu är tätbefolkad och att nästan all tillgänglig jordbruksmark redan hårt utnyttjad. Det skapar ökad sårbarhet vid störningar.

Det finns en risk att klimatförändringar blir irreversibla, i varje fall inom ett mänskligt tidsperspektiv.

2.

Det är inte nödvändigt med dessa utsläpp för att klara en rimlig levnadsnivå åt alla. Funnes den politiska viljan skulle våra samhällen kunna ställa om.

Några ytterligare citat, med godbitar ur ”Limits to Growth”:

”Högt utvecklade ekonomier kallas ibland servicesamhällen men i själva verket kräver de en avsevärd agrikulturell och industriell bas… Människorna som producerar, bearbetar och använder information äter inte bara mat utan kör också bilar, bor i hus, arbetar i uppvärmda eller kylda byggnader, och – även i eran av elektronisk kommunikation – använder och kastar mängder av papper.”

”Tillväxt är nödvändig för att göra slut på fattigdom. Det förefaller uppenbart. Mindre uppenbart för dess många anhängare är det faktum att tillväxt i det ekonomiska systemet, som det nu är strukturerat, inte gör slut på fattigdom. Tvärtom, nuvarande typer av tillväxt permanentar fattigdom och ökar gapet mellan rika och fattiga.”

”…decennier av tillväxt har systematisk ökat gapet mellan rika länder och fattiga… har orsaker inbyggda i systemets struktur av återkopplingar. Att köra samma system hårdare eller snabbare kommer inte att ändra mönstret så länge strukturen inte ha reviderats.”

”… räntebetalningar flödar systematiskt från de som har mindre pengar än vad de behöver till dem som har mer än vad det behöver.”

Kapitel 4 redovisar ett antal möjliga scenarior, med olika input beträffande

• landareal som kan brukas
• jordens bördighet
• ej förnybara resurser (fossila bränslen och mineraler)
• förmågan att absorbera avfall

Olika kurvor redovisar, givet olika förutsättningar, kurvor som visar på
a) resurser
b) befolkningsutveckling
c) matproduktion
d) industriproduktion
e) miljöföroreningar

Samtliga scenarier visar samma sak: förr eller senare går vi s.a.s. in i väggen. Denna tidpunkt kan förskjuts framåt i tiden under gynnsamma förutsättningar, men det mest realistiska är att vi når ett maximum långt före mitten av innevarande sekel. Beträffande resurser är ett maximum redan passerat.

Det handlar om att till kommande generationer kunna överlämna en levande planet.

En längre version av denna bokrecension finns på ekodemokraternas webbsida.