• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Bok: ”The Crash Course”

Chris Martenson har alltså framställt en stor mängd exemplariskt pedagogiska filmer kring ekonomi, energi och miljö (på engelska tre ”E”: ”economy, energy, environment”). Han har också en webbsida.

Den bok han skrivit och som jag här vill presentera har samma namn och samma tema som hans filmserie: ”The Crash Course”.

Boken är utgiven år 2011, omfattar 280 sidor och kan beställas (inbunden) för bara 148 kr på AdLibris.

”Det är dags att inse fakta: En farlig konvergens av icke-uthålliga trender inom ekonomi, energi och miljö kommer att göra 2010-talet till ett av de mest utmanande någonsin. The Crash Course förklarar detta förhållande och tillhandahåller tillräckligt av sammanhang för att underbygga tesen att det är mycket hög tid att börja förbereda sig för en mycket annorlunda framtid.”

Chris Martenson konstaterar att vår ekonomi baserar sig inte bara på tillväxt, utan på en exponentiell sådan. Han betonar skillnaden mellan en linjär tillväxt, med samma ökning i mängd varje år, och en ökning med en viss procentsats – där kurvan efter en tid pekar nästan rakt upp.

”Till skillnad från förändringens takt är förändringens kvantitet inte konstant vid exponentiell tillväxt.”

CM citerar Kenneth Boulding: ”Den som tror att exponentiell tillväxt kan fortsätta i evighet i en ändlig värld är antingen galning eller ekonom.”

”En av de många sätt på vilket ekonomer går vilse är att antaga att ekonomi existerar i ett vaccuum… Den naturliga världen är inte en underavdelning till ekonomin, det är tvärtom – ekonomin är en underavdelning till den naturlig världen.”

”Om era lokalpolitiker siktar på, låt oss säga, 5 procents tillväxt, vad de i själva verket då säger är att inom 14 år förväntar de sig att ha mer än dubbelt så mycket av allting.”

”…fortsatt ekonomisk tillväxt är samtidigt absolut nödvändig och omöjlig. Nödvändig därför att vårt ekonomiska system är utformat för att växa och presterar fruktansvärt dåligt när det inte kan, och omöjligt därför att inget kan växa för evigt.”

(Det exponentiella förklaras f.ö. bra i denna video)

CM talar om en ofrånkomlig topp i oljeproduktionen, och preciserar:

”Det betyder inte att ‘oljan tar slut’, det betyder bara att trots våra bästa försök kommer gradvis mindre och mindre olja att bli tillgänglig varje år – dock till ökade utvinningskostnader.”

Konsekvenserna av en oljebrist blir matbrist:

”Utan fossila bränslen för att hjälpa jordbruksproduktionen antas jordens totala bärförmåga för människor vara mindre än nuvarande 6.8 miljarder och möjligen så låg som en miljard.”

Kapitel 7 i ”The Crash Course” ägnas åt vårt monetära system, där Martenson konstaterar att pengar har tre funktioner:
1. Lagring av värde
2. Bytesmedel
3. Räkneenhet.

Som så många andra också nu påtalat skapas pengar genom att banker ger lån:

”…klyftan som finns mellan de ansträngningar som krävs för att förvärva pengar genom arbete och den lätthet med vilken pengar kan skapas ur tomma intet (‘out of thin air’) är alltför enorm för att de flesta i första vändan helt ska kunna acceptera det.”

I USA kan pengar skapas också av Federal Reserve:

”Medan du och jag måste arbeta för att få pengar och sedan riskplacera det för att få det att växa, trycker Federal Reserve bara upp så mycket som man bedömer lämpligt och lånar sedan ut det, med ränta.”

Martenson påminner läsaren om att pengar bara är ett anspråk på nyttigheter:  När pengar ackumuleras exponentiellt ligger där en förväntan om att ekonomin ska vara exponentiellt större i framtiden.

All rikedom kommer från marken, skriver han, och skiljer på tre företeelser:
1. Primär rikedom: bra jordbruksmark, koncentrerade mineraler, energikällor osv.
2. Sekundär rikedom, dvs människor, verktyg och maskiner som kan omvandla primär rikedom till mat.
3. Tertiär rikedom, dvs sedlar, aktier och andra värdepapper.

Det sista utgör anspråk på rikedom, inte en källa i sig till rikedom. Och utan primär rikedom finns heller inte sekundär rikedom. Utan energi ingen sekundär rikedom.

CM konstaterar att i USA:s ekonomi har skapats en kreditbubbla som gör situationen så mycket allvarligare vid en kommande energikris.

Till detta kommer en sedan länge eftersatt infrastruktur, minskat sparande och att man under flera presidenter  fört statistik som givit en förskönad bild av sysselsättning och inflation.

Ett central begrepp i ”The Crash Course” är ”net energy”, alltså nettoenergi. Den energi som kan fås ut i förhållande till satsad energi. EROI: Energy Returned for Energy Invested.


CM talar om en ”energiklippa”, som efterhand börjar stupa brant, tills en punkt nås då det går åt mer energi än vad man kan få ut för denna satsade energi. När den punkten har nåtts hjälper det inte att det i princip finns kvar en massa energiresurser – de är i praktiken otillgängliga.

Vi har redan kommit en bit i denna utförsbacke, såtillvida att det idag krävs mycket mer satsad energi än tidigare för att få ut en viss mängd olja.

CM illustrerar har dagens tillgång till mycket av billig olja i praktiken är som att envar av oss hade en stab av slavar till vårt förfogande:

”…hur mycket ‘arbete’ ligger inkapslat i en gallon  bensin… om du hällde i en enda gallon i en bil, körde iväg hemifrån tills bensinen tog slut och sedan gick ut och sköt bilen hem, då skulle du finna ut exakt hur mycket arbete som en gallon bensin kan uträtta. Det visar sig att en gallon bensin rymmer energi motsvarande mellan 350 och 500 timmar av mänskligt arbete…. Antag att du beslöt att inte skjuta din bil hem utan betalade någon 15 dollar i timmen för att göra det åt dig, så skulle du finna att en gallon bensin är ‘värt’ 5.250 till 7.500 dollar av mänskligt arbete.”

Omräknat till liter och kronor i detta exempel kunde det bli fråga om upp till 12.000 kronor för en liter bensin.

Ett annat exempel: Den mängd föda som en genomsnittlig amerikan konsumerar under ett år motsvarar cirka 400 gallon för produktion och transporter. 400 gallon motsvarar arbetet från 400 människor arbetande på heltid, 40-timmarsvecka, året runt.

Peak Oil är inte en teori, betonar Chris Martenson, det är ett observerat faktum. I USA ett 40 år gammalt faktum – där inträffade Peak Oil i början av 1970-talet. Detta gäller trots senare upptäckter av olja i Alaska och Mexikanska Golfen.

”Av 54 oljeproducerande länder i världen har 40 nu passerat toppen och minskar i sin produktion,..”

Ett mått på situationen är också hur mycket av nya fyndigheter som har upptäckts. I världen har oljeupptäckterna ökat varje decennium fram till 1960-talet, därefter har de minskat varje decennium.

”USA nådde en topp av nya upptäckter 1930 och produktionen nådde sin topp 1970, vilket ger ett gap mellan upptäcktstoppen och produktionstoppen på nästan exakt 40 år.”

För den som fortfarande tvivlar på Chris Martensons uppgifter hänvisar han till en IEA-rapport (International Energy Agency) från 2008,  ”World Energy Outlook”.

En utförligare version av denna bokrecension finns här.

Corny = knäpp

Gränsen mellan geni och galenskap, mellan begåvning och dumhet, är ofta hårfin. Galningen i Oslo var uppenbarligen både kunnig och intelligent, ändå kunde han genomföra denna ultimata galenskap.

Webbsidan Cornucopia har skrivit insiktsfullt som få om Peak Oil, men här slår det fullständigt slint:

Under rubriken ”Högerextremismens smekmånad är över” skriver han:

”Över en tragisk fredag eftermiddag har åratal av hårt arbete med att göra strömningen rumsren antagligen utraderats av en Glock och ett fullständigt vansinnesdåd.  Vi har brutalt blivit påminda om vad högerextremismen egentligen står för och den människosyn och demokratiuppfattning som kan hittas bland en del av dess sympatisörer.”

Anders Behring Breivik var bl.a. Israelvän. Betyder hans dåd att alla proisraeler nu kan göras ansvariga för hans våld? Naturligtvis inte.

Lika litet kan andra människor, t ex de som i invandringsfrågan har med Breivik sammanfallande synpunkter, göras ansvariga för dådet.

Problemen med massinvandringen och den s.k. mångkulturen finns kvar, oavsett Breivik. De behöver fortfarande både diskuteras och åtgärdas.

Detta resonemang gäller även om Breivik
1. verkligen är den han framställs som eller utger sig för att vara
2. ensam har utfört båda våldsdåden i Norge.

Men något ger mig associationer till både WTC-attentatet i New York 2001 och de påstådda attentaten mot Expo 1996.  I sådana situationer bör man alltid fråga sig:

A.  Vem kunde ha något att vinna på det inträffade?

B.  Vad följde sedan, hur följdes det hela upp? Var det några som politiskt kunde flytta fram sina positioner?

Ska man döma efter först massmedias stämpling av gärningsmannen som ”högerextremist”, sedan betraktelser som Cornukopias, då är vinnarna i sammanhanget de som vill kompromettera invandringskritiker och strypa möjligheterna till kritik av ”mångkulturen”.

Mona Sahlin verkar instämma här.

Efter våldsdådet i Oslo uttalade hon sig:

”…kanske kan terrorn ibland skapa förutsättningarna för demokrati”.

”Demokrati” på pk-itiska är som bekant att alla ska tycka som makthavarna.


Notera f.ö. Cornukopias avsaknad av logik här: Samtidigt som han själv skriver att det bara handlar om hållningar som ”kan hittas bland en del sympatisörer” till ismen ifråga, så  kommer han fram till att dessa hållningar är vad ismen egentligen står för”.

Det är inte extremt att med ord kritisera en galen politik – extremt är däremot att använda våld.

Inte heller är det fel att t ex bekämpa arbetslöshet bara för att Adolf Hitler en gång gjorde det.

På spåret


Efter MP-filmen (särskilt del 1 och del 3) känns det nu som att jag är något riktigt och viktigt på spåret.

I stort sett alla böcker som finnas att köpa i Sverige på temat Peak Oil och den förestående samhällskollapsen har jag skaffat. Det mesta (10) är på engelska, bara ett fåtal (4) finns på svenska. Hälften av dem har jag hunnit läsa, resten räknar jag bli klar med till oktober.

För varje ny bok stärks bilden: det är verkligen så illa, Sverige och övriga i-länder står inför en kris av ett slag som vi aldrig varit med om. Det kommer att krävas både omställningar av våra samhällen och en radikal omställning mentalt. Det blir ett paradigmskifte: från en föreställning om överflöd till en kamp för överlevnad.

Ju förr vi tar tag i detta, desto bättre blir oddsen att klara den ofrånkomliga krisen någorlunda väl.

Min plan är att på denna blogg varje vecka lägga ut en bokrecension. Senast var det Gunnars Lindstedts ”Olja”, härnäst blir det Chris Martensons ”Crash Course”. Dessa texter lägger jag samtidigt ut på Ekodemokraternas webbsida.

Under hösten ska jag börja skriva på en bok i ämnet. Kanske blir titeln ”Gilla läget!”.

Redan det faktum att det finns så många bra böcker i ämnet på engelska och så litet på svenska ger anledning att göra en sammanfattande översättning av dem till svenska. Detta kommer att stuvas in i en enhetlig struktur. Först gäller då att beskriva och belägga situationens allvar – det är ju problem som många har svårt att ta till sig. Därutöver blir tre huvuddelar givna:
1. Förberedelser – på individuell och samhällelig nivå.
2. In i väggen, och igenom – hur klara krisen?
3. På andra sidan – mycket finns att vinna!

Förmodligen kommer jag att göra som med vitboken, dvs successivt lägga ut manus på webben, så att envar kan följa arbetet.

Extremism? Höger?

Förövaren av vansinnesdådet i Norge var alltså norrman. Hans namn: Anders Behring Breivik.

Aftonbladet informerar sina läsare om att han förutom att vara utklädd till polis hyste ”högerextrema åsikter”. Samma budskap trummas nu ut unisont i stora massmedia: förövaren var en ”högerextremist”.

Det hela låter bara så tröttsamt bekant:

”Abdikerad vänster”

Vem är extremist?”

”Sanningsoffret”

Visst är det extremt att ta livet av ett hundratal människor.
Det är inte bara extremt, det är vidrigt. Självklart.
Det finns bara inte ord för att beskriva ett sådant agerande!

Men höger? Nej!

Nu är det inte våldsdåden i sig som ger honom denna etikett i media, utan de åsikter som han kopplas samman med – nämligen kritik av massinvandring och mångkultur.

Kan dessa åsikter alls placeras in på en höger-vänster-skala?

Det är jag tveksam till, men ska det ändå göras, då ligger det närmast en vänsterståndpunkt:
demokrati – vanliga människors åsikter ska respekteras
jämlikhet och trygghet – utsatta landsmäns intressen ska värnas.

Nej, en högerposition inom politiken står för något annat, nämligen:

• ställningstagande för de redan mäktiga, mer rikedom till dem som redan har mycket, koncentration av makten till ett fåtal, bortom folklig kontroll.

• en fascistoid människosyn, där man rör sig med begrepp som ”losers”, dvs föraktar dem som inte är ”vinnare” och ytligt framgångsrika.

En vanlig kommentar på ledarsidor är nu att förövaren inte får ges någon politisk framgång, vi ska slå vakt om ett samhälle av demokrati och tolerans.

Jag hävdar att det finns sådant som absolut inte får tolereras. Dit hör:

•  våldsorgier som de i Norge

•  det systematiska våld som NATO:s flygbombningar i Libyen innebär

  det ständigt pågående våld som följer med fjärrinvandringen.

NATO är i krig

Lena Holfve, på sin blogg Rädda Sverige.nu:

”Media kallar detta för terrordåd
Det är fel. Det är krig. NATO ligger i krig.”

En gång i tiden utkämpades krig mellan arméer och soldater. Idag är det civilbefolkningar som utgör måltavlor.

Massinvandring från muslimska länder och deltagande i angreppskrig mot muslimska länder – det är en lika dålig kombination för Norge som för Sverige!

Se även: Vem är terrorist?” och ”Post-politik”