Varför bombar NATO Libyen?
I min film förde jag fram tanken att det kunde handla om intresse för olja och andra naturresurser i landet.
Andra har påpekat att det kan handla om banksystem och valuta.
Vad som under alla omständigheter kan ställas utom allt tvivel är en sak som det INTE handlar om. Det handlar inte om humanitära hänsyn. Det saknar varje koppling till någon strävan att skydda människor från våld.
Bomber utgör nämligen våld.
Utan NATO:s ingripande skulle detta krig dessutom ha varit avslutat för flera månader sedan.
Inte heller har NATO-kriget i Libyen med demokrati att göra. Inget talar för att dessa rebeller på något positivt sätt skulle skilja sig från Khadaffi i hållningen till informations- och yttrandefrihet.
Vore USA och NATO verkligen intresserade av att ingripa mot länder där mänskliga rättigheter förtrampas, då kunde man ha börjat med Bahrein.
Eller Burma.
Eller Sydafrika.
Eller Zimbabwe.
Mycket finns alltså att säga i denna fråga.
Nyligen var Libyenfrågan uppe i riksdagen. Jag uppskattar att Sverigedemokraterna – till skillnad från hela 7-klövern – ändå motsätter sig svenskt deltagande i kriget.
Dock skulle jag önska mer av klarspråk och offensiv argumentering från SD-företrädare i riksdagen kring detta angreppskrig.
Tidigare tog Björn Söder snällt emot förebråelser från försvarsminister Sten Tolgfors, för att SD i denna fråga uppträder ”osolidariskt”. Bombandet skulle alltså utgöra exempel på ”solidaritet” med det libyska folket!
Häromdagen gjorde Mikael Jansson ett framträdande i Libyenfrågan. Så här lät han:
Med andra ord: SD tycks här helt sakna ambitioner att verka folkbildande. När man står i riksdagens talarstol är det andra riksdagsledamöter som man vänder sig till, inte svenskar i allmänhet. Möjligen försökte Jansson även imponera på en del yrkesmilitärer, genom att efterlikna deras yrkesjargong.
OK – svenska stridflygare har kanske fullgjort sina uppdrag som tänkt och vi ska välkomna att de kommer hem levande. Men detta är i sammanhanget sekundärt!
De politiska grundfrågorna är:
1. Varför bedriver NATO detta angreppskrig?
2. Varför ska Sverige medverka i galenskaperna?
Janssons framträdande stärker tyvärr mina farhågor om att Sverigedemokraterna är på väg att smälta in i tapeten.
Filed under: extremism, försvar, godhet, massmedia, motstånd, nato, partier, pk, propaganda, riksdagen, säkerhet, sd, solidaritet, Sverigedemokraterna, usa, utland, våld | Tagged: försvar, media, motstånd, partier, pk, sd, våldet |
Jan Millds blogg 
SD vågar inte riktigt.
Många av deras väljare är ju ”bombliberaler” med PI som startsida (en sida med bra nyhetsrapportering men alltför nykonservativ agenda) i sina webläsare.
Glad midsommar förresten!
Skål för Sverige!
”1. Varför bedriver NATO detta angreppskrig?”
—————-
Om det nu är ett angreppskrig?
”2. Varför ska Sverige medverka i galenskaperna?”
———————–
Om det nu är galenskaper?
Det är svårt att veta vad som är upp och ner i dessa stridshandlingar. Det är väl därför Jansson gör ett så blekt intryck i Riksdagen?
Själv är jag förvånad över att Sverige har skickat stridsflygplan till Libyen. Sverige brukar inte göra så.
I de fall då man inte har kunnat komma undan från att göra en insats i något lokalt krig så har man ju inskränkt sig till att skicka ett fältsjukhus och ambulanshelikoptrar och liknande.
Något har ändrats. Men vad blir jag inte klok på?
Rune
Huvudpersonen Winston i ”1984” insisterade på att ”det finns sanning och det finns osanning”. Jag vill göra detsamma.
Det är skillnad på angrepp och försvar – och den distinktionen är viktig att göra, med tanke på vilket högt mänskligt pris som varje krig betingar.
Libyen har inte angripit ”försvarsalliansen” NATO.
Lika litet som Serbien hade gjort det 1999.
”Huvudpersonen Winston i ”1984″ insisterade på att ”det finns sanning och det finns osanning”. Jag vill göra detsamma.”
—————————–
Helt riktigt!
Men är du helt säker på att du har SANNINGEN i din hand?
Tanken med NATO-insatsen var väl att ge revoltörerna skydd mot diktatorns hämd? Har kanske detta urartat på något sätt?
Jag vet inte! Vet du?
Man kan kritisera den Svenska Libyeninsatsen och enskilda företrädare från SD, men glöm inte, Sverigedemokraterna var det enda parti i riksdagen som röstade nej till att 8 Jas-Gripen skulle skickas dit från början. Så lägg ner kritiken mot SD, rikta den mot de partier som var för denna aktion. Det är det som gäller nu!
Så alla vänsternissar, miljöaktivister, sossar -det är ni som drivit fram
vår Svenska Libyeninsats, ta ansvar för detta nu!
Ingen berättigad kritik ska läggas ned.
Det bör däremot ske med oberättigad kritik, där sådan förekommer.
Jag delar faktiskt dina farhågor och befarar att vi faktiskt snart har en 8klöver istället för 7klövern. Jag hoppas att det inte blir så för då är det slut med Sverige för alltid.
Till Rune:
Det är klart att jag tror mig veta något väsentligt, annars skulle jag inte uttala mig.
Som jag ser det är det allas vår skyldighet att försöka använda våra hjärnor, ta reda på fakta och reagera mot sådant som förorsakar onödigt mänskligt lidande.
Jag tror mig veta följande:
1. NATO bombar sedan en tid Libyen.
2. Detta skadar och dödar människor samt förstör landets infrastruktur.
3. Libyen har inte bombat något NATO-land (om man bortser från Lockerbie, men det har aldrig anförts som skäl för den nu pågående bomboffensiven)
4. Khadaffisidan och rebellerna är i huvudsak ”lika goda kålsupare” vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
Illa att du inte kan ta del av RT:s nyhetsrapportering.
”Illa att du inte kan ta del av RT:s nyhetsrapportering”
—————————–
Har de någon på svenska?
Är de trovärdiga?
Russia Today sänder på engelska.
Ingen kanal är väl 100% trovärdig, men RT har med ämnen, fakta och vinklingar som SVT/TV4 inte har.
Bäst verklighetsbild får man rimligen genom att kunna ta del av olika källor och väga samman dem.
Mikael Jansson skriver på internet att han har ADHD. Alltså svårt att sitta still, och mycket överskottsenergi. Det är tyvärr så att svenskarna har röstat in handikappade i riksdagen.
Om man tänker efter väldigt noga så finns det inte många Sverigedemokrater i riksdagen som imponerar på den begåvade delen av allmänheten. Inlägget från Mikael Jansson var väl vad man kallar ”patetiskt”, det var mycket luft och lite innehåll. Snudd på meningslöst. Om man ska hålla ett anförande i riksdagen ska det innehålla åtminstone ett uns av förklaring till varför man intar ett visst förhållningssätt.
Bilden som illustrerar hur SD smälter in i tapeten var verkligen träffande.
Kalleman skriver: ”Så lägg ner kritiken mot SD, rikta den mot de partier som var för denna aktion. Det är det som gäller nu!”
Varför ska man inte kritisera SD? Det är tvärtom alldeles självklart att man SKA kritisera SD om de inte håller måttet!
Även om SD gör mycket som är bra, är de sammanfattningsvis alldeles för grå och bleka, för tysta och medgörliga. Den atmosfär av tråkighet och korrekthet som präglar partiet leder knappast till stora framgångar, det leder mera till status quo. De skulle behöva bli tydligare, tuffare och mera offensiva i sin politiska retorik och framtoning.
En viktig och befogad kritik från Milld mot SD är att de helt saknar ambitioner att vara folkbildande. Det är en allvarlig miss av SD att inte förstå vikten av folkbildning i kombination med politisk retorik, särskilt eftersom man har en viktig plattform i riksdagen som man kan använda sig av.
Vilket parti skall man då hädanefter ty sig till ?
För min del är det SD som gäller, tills vidare. Dock skulle jag inte uttrycka mig som att jag ”tyr mig till” något parti – jag ger SD mitt kritiska stöd.
Allt handlar dock inte om partier. Politik kan utövas även genom opinionsarbete, folkbildningsinsatser och försök till påverkan av existerande partier. Samt genom organiserande av människor.
[…] Placera Sjupartiets representanter i en rad till höger om […]
[…] och mötesordförande vid partimöten. Han är nu ledamot i försvarsutskottet, men fick stark kritik för ett tal han höll i […]
[…] Det borde ha skett redan när han första gången använde den svenska arbetarrörelsens finaste honnörsord – “solidaritet” – för att beskriva det svenska deltagandet i NATO:s krigsförbrytelser i Libyen. […]
[…] Libyen i riksdagen […]