Demokratur

Överdrev jag i min kommentar den 24/5?

Jag skrev så här:

”Sverige har nu utvecklats till att inte bara likna, utan nästan överträffa, många diktaturer. Genom centralkontrollen, censuren och den nitiska likriktningen i opinionsbildningen.”

I Sverige fängslas och torteras inte oppositionella. Såtillvida vette min formulering mot en överdrift. Men i ett avseende – det totalitära – är dagens svenska demokratur i själva verket hårdare än många klassiska diktaturer.

Om detta skrev jag på BGF för tio år sedan:

”Diktatur i allmänhet kräver bara att medborgarna låter makthavarna styra, att de är passiva. De kan tänka och känna kritiskt och oppositionellt – så länge de inte låter detta ta sig några politiska uttryck är det OK.

I den totalitära diktaturen ställer makthavarna högre krav, där vill de styrande kontrollera även hur medborgarna känner och tänker. De kräver ett aktiv bifall.

Rättslösheten är också självklar. Det räcker långt att vara misstänkt, själva anklagelsen kan vara bevis nog.”

Kolla även tre minuter in på denna film från Fria Tider TV:

Eller läs dessa BGF-intervjuer med Anna Hagwall och Dorinel Marc, om situationen i Ungerns respektive Rumänien under kommunistdiktaturen.

På bloggen skrev jag om vår kidnappade demokrati här.

Undersökningar nyligen har visat en chockerande stor andel av svenska ungdomar idag inte ser ”demokrati” som viktigt.

Med dagens officiella nyspråk är man ju ”demokrat” och ”rumsren” om man okritisk håller med makthavarna, ”odemokrat” och ”högerextremist” om man tänker själv och hyser en egen mening.

Så frågan blir vad ungdomarna då menar.
a) Menar de den demokratur vi idag har i Sverige?
b) Eller menar de verklig demokrati?

Mer alarmerande ur demokratisynpunkt, än ungdomarnas hållning, är det faktum att 94% av väljarna i valet 2010 röstade för 7-klövern.

Med sin politik förtjänar denna 7-klöver inte ens att klara 4%-spärren till riksdagen.