• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Mp-tal på väg

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag hade planerat att efter filmen ”Tal till SD:s riksårsmöte” göra ett sommaruppehåll beträffande nya filmer. Nu visar det sig, att så inte kan bli fallet.

Plötsligt slår det mig att en film ”Tal till Miljöpartiets kongress” kan ha förutsättningar att bli riktigt bra. Just genom spänningen mellan:

• Å ena sidan det akuta och starka behovet av ett Miljöparti, nu när ”Peak Oil” är passerat.

• Å andra sidan det faktum att det parti i Sverige som kallar sig ”Miljöpartiet de gröna” inte är något Miljöparti.

Denna nya film beräknas bli klar före Midsommar.

PS

Kolla gärna även Ekodemokraternas webbsida.

En första ansats att ta tag i dessa avgörande framtidsfrågor.

In i Norden extremt

Här i Norden har vi sedan ett sekel haft demokrati, våra länder har stått som modeller för välfärdssamhällen, med trygghet för medborgarna.  I Skandinavien – Sverige, Norge och Danmark – har vi dessutom i stort sett samma språk. Finland har i gengäld ingått i det svenska riket under åtskilliga sekler, det var inte minst finländare som stupade på svensk sida i olika stormaktskrig.

Denna nordiska gemenskap håller Sverige nu på att mäla sig ur.  Hur kommer det sig?

Jag tror det bottnar i olika erfarenheter under 1900-talet. Tillspetsat uttryckt har vi svenskar blivit mentalt skadade av en så lång period av fred, trygghet och välstånd. Den har berövat oss en elementär självbevarelsedrift. Något som islänningar, finländare, norrmän och danskar har.

Både Danmark och Norge har ju varit ockuperade av främmande makt. Finland fick först uppleva ett grymt inbördeskrig, sedan två krig mot Sovjetunionen. Island har sedan sin självständighet 1944 inte varit ockuperat, men ständigt fått kämpa mot vädrets makter.

Den invandring som Island haft har utgjort nästan bara av arbetskraftsinvandring, till största delen från andra delar av Europa.

Även Finland har hela tiden haft en påtagligt begränsad invandring, framförallt av asylinvandrade. Antalet asylsökande till Finland hittills i år är bara en dryg tiondel av antalet till Sverige.

Danmark har stramat åt sin asyl- och anhöriginvandring väsentligt under det senaste decenniet.

Närmast Sverige i invandring – både vad gäller omfattning och karaktär – ligger Norge. I relation till befolkningstal.

Däremot fick det invandringskritiska partiet i Norge, Fremskrittspartiet, nära 24% av rösterna i det senaste valet och blev landets näst största parti.

I Finland fick Sannfinländarna nära 20% av rösterna i årets val, och tillhör landets tre största partier.

I Danmark är Dansk Folkeparti något mindre men har påtagligt inflytande påå regeringspolitiken i landet.

Detta återspeglar en skillnad i öppenhet och yttrandefrihet, i demokrati och mediasituation, i debatt- och kulturklimat.

I Norge redovisas t ex statistik om etnicitet hos förövare av våldtäkter, i Sverige mörkas det kring invandrares brottslighet.

Detsamma gäller rent ekonomiska kostnader.

Per Gudmundson i SvD den 23/5 2011:

”För två veckor sedan kom utredningen Velferd og migrasjon – Den norske modellens framtid. Där konstateras att invandrare från Afrika och Asien har så låg delaktighet i arbetsmarknaden att det ger en allvarlig ekonomisk belastning. ”

”Staten bör försöka locka högkvalificerad arbetskraft, och utredningen menar att det är ‘särskilt viktigt att reglera tillströmningen av invandrare med låg kompetens, så att de som kommer får möjlighet att delta i arbetslivet’. Norge bör inte lätta på den åtstramade humanitära invandringen (som regeringen alltid kallar ”konsekvent, rättfärdig och rättssäker”), och försörjningskrav vid anhöriginvandring föreslås.

I övrigt vill man göra socialförsäkringssystemen mindre generösa, försvåra att bidrag förs ur landet, samt stimulera invandrade kvinnor att välja arbete före hemmatillvaro med barnbidrag.

Slutsatserna borde intressera, för Sverige påverkas. När den norska regeringen presenterade höstbudgeten gladdes statsminister Jens Stoltenberg över att antalet ogrundade asylansökningar hade minskats från 18000 till 10000. ‘På detta sparar staten 2,5 miljarder kronor’, utbrast han (NTB 5/10 2010). ‘Nu är det Sverige som tar notan. När Norge blir mindre attraktivt för asylsökare drar fler till Sverige’, konstaterade Ann-Magrit Austenå, generalsekreterare i Norsk Organisasjon for Asylsøkere,..”

Den svenska attityden har av någon anledning varit extra aggressiv, överlägsen, uppblåst och självtillräcklig gentemot Danmark. På detta finns otaliga exempel – spontant kommer jag på tre särskilt grova:

• Krönikören Anders Westgård i Aftonbladet 2001

• Författaren Lena Sundström, i  ”Världens lyckligaste folk” 2009 (bok och TV4-film)

• Mp-ledaren Maria Wetterstrands utfall mot Danmark i riksdagen vid årsskiftet.

Jämfört med vart och ett av våra nordiska grannländer bedriver Sverige idag en helt extrem invandringspolitik. Följden blir inte bara ekonomiska kostnader för det svenska samhället, det har också medverkat till en galopperande våldsbrottslighet, en havererad skola, otrygga bostadsområden och ökad otrivsel.

Resultatet har blivit nya flyktingströmmar – av svenskar som flyr invandrartäta bostadsområden. Det flesta flyttar inom Sverige, men många söker sig till andra länder.


Risken ökar också för att den okontrollerade situationen i Sverige spiller över på våra grannländer. DF-ledaren Pia Kjaersgaard har – på goda grunder – talat om behovet av att sätta en klaff över Öresundsbron, för att skydda Danmark från vad som kan komma norrifrån.

Därmed inte sagt att inga problem finns även i t ex Norge, men där kan man åtminstone prata om saken, erkänna problemen och försöka göra något åt dem. Utan att någon statlig utredning tillsätts för att peka ut kritiker som främlingsfientliga och nästintill kriminella…

Låt mig avslutningsvis citera ur ett mejl som jag nyligen fick från en av mina läsare:

”Om jag reser till ett främmande land så är invånarna där främlingar för mig. Om jag begår brott mot dem så är jag fientlig mot dessa främlingar. Om jag blir utvisad efter dom så bekämpar landet främlingsfientligheten som jag visat. Om man i Sverige vill bekämpa främlingsfientligheten så skall man utvisa alla utlänningar som begår brott i Sverige. Eller?”

Öster om öst

”Öst” brukar ju knappast förknippas med demokrati – där har historien igenom legat diverse despotier, senast kommunismen.

Sverige har nu utvecklats till att inte bara likna, utan nästan överträffa, många diktaturer. Genom centralkontrollen, censuren och den nitiska likriktningen i opinionsbildningen.

Många känner nog till en ”klassiker”, där Aktuelltredaktionen höll krismöte i augusti 2009,  efter en direktsändning där en medverkande inte hållit sig till ”manus”, utan sagt sådant som inte var ”tänkt”:

Eva Landahl, Aktuelltchef: 

– Vi blev ju utsatta för en kupp, kan man säga. En studiogäst… hade en politisk agenda, ..”

– Det är väldigt sällan det här händer oss, att en person så att säga gör någonting som inte var… tänkt… i studion, och…

– Det svåra är att vi har ju inte alltid kontroll över vad som kommer att hända i en direktsändning, …”

Intressant med den incidenten var också hur tydligt det framgick att programledaren är helt centralstyrd under sändningen, genom en hörsnäcka i örat.

Mikael CromsjöVaken.se, om medverkan i  SVT:s ”Debatt”, våren 2011:

”Varför samla alla dessa starka röster? …Innan sändningen blir jag ordentligt utfrågad av SVT om vad jag vill säga. Efter att ha berättat en del så blir jag uppringd och tillsagd att jag endast skall berätta att jag inte tror på den officiella historien angående Bin Ladens död och att det inte finns tid att berätta om någonting annat.  Vad är det för en debatt tänkte jag?”

Jag tänker också på söndagens Agenda, då Anna Hedenmo skulle intervjua Miljöpartiets nyvalda språkrör, Gustaf Fridolin och Åsa Romson.

Fridolin är ju känd och – oavsett vad man kan tycka om hans åsikter – en mycket begåvad politiker. Romson blir intressant då hon slog ut motkandidaten Mikaela Valtersson med röstsiffrorna 200-50.

Själv står jag långt ifrån Miljöpartiet, eftersom det i praktiken inte är ett miljöparti.  Som tittare hade jag ändå varit intresserad av att höra vad de två språkrören kunde ha att säga, i synnerhet när man kom in på väsentligheter: om hur Sverige ska kunna ställa om för att klara situationen nu efter Peak Oil, med allt dyrare bensin.

Uppenbarligen ville båda språkrören gärna tala om detta, men de avbröts av Anna Hedenmo. Hon agerade som ett förkläde, placerade sig som en barriär mellan de medverkande och tittarna. Programkontrollen ville hellre att programtiden skulle ägnas åt sidofrågor, politiska ordningsfrågor – som om eventuell regeringsmedverkan, höger-vänster-skalan, osv.  Politiken som bara ett spel, yta utan innehåll.

Här kunde således noteras inte bara denna ängsliga hörsnäcke-TV , utan också hur man valt att sortera bort politiska väsentligheter.

Nu har det gått så långt med förprogrammeringen i Sverige att även utlandet får märka av det. Som när Rysslands Vladimir Putin skulle medverka på en presskonferens i Rosenbad tillsammans med Fredrik Reinfeldt. Inför öppen ridå visades att bara utvalda journalister fick rätt att  ställa några frågor.

Allt skulle vara regisserat. Något som dock Putin – den i sammanhanget mer demokratiske statsministern – inte accepterade.

Som framgår av dessa två filmklipp:

Sänk skatterna!

I min förra kommentar pläderade jag för ett slopande av partistödet, helt eller delvis.

Ett stöd som definitivt kan slopas är presstödet, som skulle ha givit mångfald i åsiktsbildningen, men inte har gjort det. Det ligger i samma storleksordning, på en halv eller hel miljard kronor per år.

Överhuvudtaget måste skatterna sänkas.

Det förutsätter att vi slopar alla onödiga utgifter.

Jag tänker då på den svällande byråkratin. En som varit inne på ämnet är Kurt Lundgren. En journalist  – tyvärr nu avliden – av det alltför ovanliga slaget.

På sin blogg skrev Lundgren den 31/10 2005 om antalet myndigheter:

”Som ni minns visste inte ens regeringen hur många myndigheter Sverige har, därför tillsattes en utredning inom Statskontoret; det som återges här är den avslutande tabellen med alla myndigheter. Ni ser själva hur mycket som kan skäras bort och vilka besparingar som är möjliga – detta återkommer jag till, men kom gärna med er egen lista över allt det onödiga som denna pysselregering gett oss i sin godhet.

Antalet anställda inom byråkratin uppgår till 230 976 personer, sex-sju procent av samtliga anställda i landet är alltså myndighetspersoner. Ökningen har varit oerhört snabb de senaste fem åren – vi har sedan år 2000 fått 1 588 fler myndighetspersoner.

Jag är ingen anarkist, en oväldig och effektiv byråkrati är folkets och den enkla människans främsta skydd tillsammans med ett väl fungerande polisväsende; men det vi ser här, det är too much.”

Sedan redovisar Kurt Lundgren en förteckning över samtliga statliga myndigheter, översiktligt strukturerad:

DOMSTOLAR
ARBETSDOMSTOLEN 1
ARRENDENÄMNDERNA HYRESNÄMNDERNA 12
HOVRÄTTERNA 6
HÖGSTA DOMSTOLEN 1
KAMMARRÄTTERNA 4
LÄNSRÄTTERNA 23
MARKNADSDOMSTOLEN 1
PATENTBESVÄRSRÄTTEN 1
REGERINGSRÄTTEN 1
TINGSRÄTTERNA 62
SUMMA DOMSTOLAR 112

AFFÄRSVERK
AFFÄRSVERKET SVENSKA KRAFTNÄT 1
LUFTFARTSVERKET 1
SJÖFARTSVERKET 1
SUMMA AFFÄRSVERK 3

UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR
BLEKINGE TEKNISKA HÖGSKOLA 1
DANSHÖGSKOLAN 1
DRAMATISKA INSTITUTET 1
FÖRSVARSHÖGSKOLAN 1
GÖTEBORGS UNIVERSITET 1
HÖGSKOLAN DALARNA 1
HÖGSKOLAN I BORÅS 1
HÖGSKOLAN I GÄVLE 1
HÖGSKOLAN I HALMSTAD 1
HÖGSKOLAN I KALMAR 1
HÖGSKOLAN I SKÖVDE 1
HÖGSKOLAN I TROLLHÄTTAN/UDDEVALLA 1
HÖGSKOLAN KRISTIANSTAD 1
HÖGSKOLAN PÅ GOTLAND 1
IDROTTSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1
KARLSTADS UNIVERSITET 1
KAROLINSKA INSTITUTET 1
KONSTFACK 1
KUNGL. KONSTHÖGSKOLAN 1
KUNGL. MUSIKHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1
KUNGL. TEKNISKA HÖGSKOLAN 1
LINKÖPINGS UNIVERSITET 1
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET 1
LUNDS UNIVERSITET 1
LÄRARHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1
MALMÖ HÖGSKOLA 1
MITTUNIVERSITETET 1
MÄLARDALENS HÖGSKOLA 1
OPERAHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1
STOCKHOLMS UNIVERSITET 1
SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET 1
SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA 1
TEATERHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 1
UMEÅ UNIVERSITET 1
UPPSALA UNIVERSITET 1
VÄXJÖ UNIVERSITET 1
ÖREBRO UNIVERSITET 1
SUMMA UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR 37

MYNDIGHETER I MYNDIGHETSKONCERNER
ARBETSMARKNADSSTYRELSEN/ARBETSMARKNADSVERKET 1
EKOBROTTSMYNDIGHETEN 1
KRIMINALVÅRDSSTYRELSEN/KRIMINALVÅRDSVERKET 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I ESKILSTUNA 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I GÄVLE 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I GÖTEBORG 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I HÄRNÖSAND 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I JÖNKÖPING 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I KALMAR 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I KARLSTAD 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I MALMÖ 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I STOCKHOLM 1
KRONOFOGDEMYNDIGHETEN I UMEÅ 1
LANTMÄTERIVERKET 22
LOKALA KRIMINALVÅRDSMYNDIGHETERNA +
TRANSPORTTJÄNSTEN 36
LOKALA POLISORGANISATIONEN (LÄNSPOLISMYNDIGHETER) 21
LÄNSARBETSNÄMNDERNA 20
RIKSARKIVET OCH LANDSARKIVEN 8
RIKSPOLISSTYRELSEN 1
SKATTEVERKET 1
SKOGSSTYRELSEN 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN DALARNA-GÄVLEBORG (WX) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN JÖNKÖPING-KRONOBERG (FG) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN MELLANNORRLAND (YZ) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN MÄLARDALEN (ABCDU) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN NORRBOTTEN (BD) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN SÖDRA GÖTALAND (KLMN) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN VÄRMLAND-ÖREBRO (ST) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN VÄSTERBOTTEN (AC) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN VÄSTRA GÖTALAND (OPR) 1
SKOGSVÅRDSSTYRELSEN ÖSTRA GÖTALAND (EH) 1
STATENS KRIMINALTEKNISKA LABORATORIUM 1
SÄKERHETSPOLISEN 1
SUMMA MYNDIGHETER I MYNDIGHETSKONCERNER 135

MYNDIGHETER UTAN EGEN PERSONAL
ALKOHOLSORTIMENTSNÄMNDEN 1
ARVSFONDSDELEGATIONEN 1
BERGSSTATEN 1
CENTRALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN 1
DELEGATIONEN FÖR FOLKSRÄTTSLIG GRANSKNING AV VAPENPROJEKT 1
EKONOMISKA RÅDET 1
FIDEIKOMMISSNÄMNDEN 1
FONDEN FÖR FUKT- OCH MÖGELSKADOR (SMÅHUSSKADENÄMNDEN) 1
FORSKARSKATTENÄMNDEN 1
FÖRSVARETS UNDERRÄTTELSENÄMND 1
GRANSKNINGSNÄMNDEN FÖR FÖRSVARSUPPFINNINGAR 1
HÖGSKOLANS AVSKILJANDENÄMND 1
ILO-KOMMITTÉN 1
JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN 1
KRIGSFÖRSÄKRINGSNÄMNDEN 1
KRIMINALVÅRDSNÄMNDEN 1
KÄRNAVFALLSFONDENS STYRELSE 1
LAGRÅDET 1
LOKALA SÄKERHETSNÄMNDER VID KÄRNTEKNISKA  ANLÄGGNINGAR 5
NOTARIENÄMNDEN 1
NÄMNDEN FÖR ELEKTRONISK FÖRVALTNING 1
NÄMNDEN FÖR HEMSLÖJDSFRÅGOR 1
NÄMNDEN FÖR LÖN TILL RIKSREVISORER 1
NÄMNDEN FÖR RH-ANPASSAD UTBILDNING 1
NÄMNDEN FÖR STYRELSEREPRESENTATIONSFRÅGOR 1
NÄMNDEN MOT DISKRIMINERING 1
OLJEKRISNÄMNDEN 1
PARTIBIDRAGSNÄMNDEN 1
REDERINÄMNDEN 1
REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I GÖTEBORG 1
REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I LINKÖPING 1
REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I LUND 1
REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I STOCKHOLM 1
REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I UMEÅ 1
REGIONALA ETIKPRÖVNINGSNÄMNDEN I UPPSALA 1
REGISTERNÄMNDEN 1
RESEGARANTINÄMNDEN 1
RIKSDAGENS ARVODESNÄMND 1
RIKSDAGENS VALPRÖVNINGSNÄMND 1
RIKSDAGENS ÖVERKLAGANDENÄMND 1
RIKSVÄRDERINGSNÄMNDEN 1
RÄTTSHJÄLPSNÄMNDEN 1
SKATTERÄTTSNÄMNDEN 1
SKILJENÄMNDEN I VISSA TRYGGHETSFRÅGOR 1
SKOLVÄSENDETS ÖVERKLAGANDENÄMND 1
STATENS ANSVARSNÄMND 1
STATENS NÄMND FÖR ARBETSTAGARES UPPFINNINGAR 1
STATENS PERSONADRESSREGISTERNÄMND 1
STATENS TJÄNSTEPENSIONS- OCH GRUPPLIVNÄMND 1
STATENS UTLANDSLÖNENÄMND 1
STATSRÅDSARVODESNÄMNDEN 1
STYRELSEN FÖR SAMEFONDEN 1
STÄNGSELNÄMNDEN 1
SVENSKA FAO-KOMMITTÉN 1
SVENSKA UNESCORÅDET 1
TALTIDNINGSNÄMNDEN 1
TJÄNSTEFÖRSLAGSNÄMNDEN FÖR DOMSTOLSVÄSENDET 1
UTRIKESFÖRVALTNINGENS ANTAGNINGSNÄMND 1
VETERINÄRA ANSVARSNÄMNDEN 1
ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR HÖGSKOLAN 1
ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR TOTALFÖRSVARET 1
SUMMA MYNDIGHETER UTAN EGEN PERSONAL 65

ALLMÄNNA FÖRVALTNINGSMYNDIGHETER
ALLMÄNNA PENSIONSFONDERNA 6
ALLMÄNNA REKLAMATIONSNÄMNDEN 1
ARBETSGIVARVERKET 1
ARBETSLIVSINSTITUTET 1
ARBETSMILJÖVERKET 1
ARKITEKTURMUSEET 1
BANVERKET 1
BARNOMBUDSMANNEN 1
BOKFÖRINGSNÄMNDEN 1
BOLAGSVERKET 1
BOVERKET 1
BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET 1
BROTTSOFFERMYNDIGHETEN 1
CENTRALA STUDIESTÖDSNÄMNDEN 1
DATAINSPEKTIONEN 1
DJURSKYDDSMYNDIGHETEN 1
DOMSTOLSVERKET 1
EKONOMISTYRNINGSVERKET 1
ELSÄKERHETSVERKET 1
EXPERTGRUPPEN FÖR EU-FRÅGOR 1
EXPORTKREDITNÄMNDEN 1
FASTIGHETSMÄKLARNÄMNDEN 1
FINANSINSPEKTIONEN 1
FISKERIVERKET 1
FOLKE BERNADOTTEAKADEMIN 1
FORSKNINGSRÅDET FÖR ARBETSLIV OCH SOCIALVETENSKAP 1
FORSKNINGSRÅDET FÖR MILJÖ, AREELLA NÄRINGAR OCH
SAMHÄLLSBYGGANDE 1
FORTIFIKATIONSVERKET 1
FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA 1
FÖRSVARETS MATERIELVERK 1
FÖRSVARETS RADIOANSTALT 1
FÖRSVARSMAKTEN 1
FÖRSÄKRINGSKASSAN 1
GENTEKNIKNÄMNDEN 1
GLESBYGDSVERKET 1
GRANSKNINGSNÄMNDEN FÖR RADIO OCH TV 1
HANDELSFLOTTANS KULTUR- OCH FRITIDSRÅD 1
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN 1
HARPSUNDSNÄMNDEN 1
HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS ANSVARSNÄMND 1
HÖGSKOLEVERKET 1
INSPEKTIONEN FÖR ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN 1
INSPEKTIONEN FÖR STRATEGISKA PRODUKTER 1
INSTITUTET FÖR ARBETSMARKNADSPOLITISK UTVÄRDERING 1
INSTITUTET FÖR PSYKOSOCIAL MEDICIN 1
INSTITUTET FÖR RYMDFYSIK 1
INSTITUTET FÖR TILLVÄXTPOLITISKA STUDIER 1
INSÄTTNINGSGARANTINÄMNDEN 1
INTEGRATIONSVERKET 1
INTERNATIONELLA PROGRAMKONTORET FÖR UTBILDNINGSOMRÅDET 1
JUSTITIEKANSLERN 1
JÄMSTÄLLDHETSOMBUDSMANNEN 1
JÄRNVÄGSSTYRELSEN 1
KAMMARKOLLEGIET 1
KEMIKALIEINSPEKTIONEN 1
KOMMERSKOLLEGIUM 1
KONJUNKTURINSTITUTET 1
KONKURRENSVERKET 1
KONSTNÄRSNÄMNDEN 1
KONSUMENTVERKET KO 1
KRISBEREDSKAPSMYNDIGHETEN 1
KUNGL. BIBLIOTEKET 1
KUSTBEVAKNINGEN 1
LIVRUSTKAMMAREN, SKOKLOSTERS SLOTT OCH HALLWYLSKA MUSEET 1
LIVSMEDELSEKONOMISKA INSTITUTET 1
LIVSMEDELSVERKET 1
LOTTERIINSPEKTIONEN 1
LUFTFARTSSTYRELSEN 1
LÄKEMEDELSFÖRMÅNSNÄMNDEN 1
LÄKEMEDELSVERKET 1
LÄNSSTYRELSEN I BLEKINGE LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I DALARNAS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I GÄVLEBORGS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I HALLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I JÄMTLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I JÖNKÖPINGS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I KALMAR LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I KRONOBERGS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I NORRBOTTENS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I SKÅNE LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I SÖDERMANLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I UPPSALA LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I VÄRMLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTERBOTTENS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTERNORRLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTMANLANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I ÖREBRO LÄN 1
LÄNSSTYRELSEN I ÖSTERGÖTLANDS LÄN 1
MEDLINGSINSTITUTET 1
MIGRATIONSVERKET 1
MODERNA MUSEET 1
MYNDIGHETEN FÖR INTERNATIONELLA ADOPTIONSFRÅGOR 1
MYNDIGHETEN FÖR KVALIFICERAD YRKESUTBILDNING 1
MYNDIGHETEN FÖR SKOLUTVECKLING 1
MYNDIGHETEN FÖR SVERIGES NÄTUNIVERSITET 1
MYNDIGHETEN FÖR UTLÄNDSKA INVESTERINGAR I SVERIGE (ISA) 1
NATIONALMUSEUM MED PRINS EUGENS WALDEMARSUDDE 1
NATIONELLT CENTRUM FÖR FLEXIBELT LÄRANDE 1
NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 1
NATURVÅRDSVERKET 1
NORDISKA AFRIKAINSTITUTET (NAI) 1
NÄMNDEN FÖR OFFENTLIG UPPHANDLING 1
OMBUDSMANNEN MOT DISKRIMINERING PÅ GRUND AV SEXUELL LÄGGNING (HOMO) 1
OMBUDSMANNEN MOT ETNISK DISKRIMINERING (DO) 1 PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET 1
POLARFORSKNINGSSEKRETARIATET 1
POST- OCH TELESTYRELSEN 1
PREMIEPENSIONSMYNDIGHETEN 1
PRESSTÖDSNÄMNDEN 1
RADIO- OCH TV- VERKET 1
REGERINGSKANSLIET 1
REVISORSNÄMNDEN 1
RIKSANTIKVARIEÄMBETET 1
RIKSBANKEN 1
RIKSDAGENS OMBUDSMÄN JO 1
RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN 1
RIKSGÄLDSKONTORET 1
RIKSREVISIONEN 1
RIKSTRAFIKEN 1
RIKSUTSTÄLLNINGAR 1
RYMDSTYRELSEN 1
RÅDET FÖR EUROPEISKA SOCIALFONDEN I SVERIGE 1
RÅDET FÖR FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSSAMARBETE INOM EU 1
RÄTTSHJÄLPSMYNDIGHETEN 1
RÄTTSMEDICINALVERKET 1
SAMARBETSNÄMNDEN FÖR STATSBIDRAG TILL TROSSAMFUND 1
SAMESKOLSTYRELSEN 1
SAMETINGET 1
SMITTSKYDDSINSTITUTET 1
SOCIALSTYRELSEN 1
SPECIALPEDAGOGISKA INSTITUTET 1
SPECIALSKOLEMYNDIGHETEN 1
SPRÅK- OCH FOLKMINNESINSTITUTET 1
STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK UTVÄRDERING 1
STATENS BIOGRAFBYRÅ 1
STATENS BOSTADSKREDITNÄMND 1
STATENS BOSTADSNÄMND 1
STATENS ENERGIMYNDIGHET 1
STATENS FASTIGHETSVERK 1
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT 1
STATENS FÖRSVARSHISTORISKA MUSEER 1
STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT 1
STATENS HAVERIKOMMISSION 1
STATENS HISTORISKA MUSEER 1
STATENS INSTITUT FÖR KOMMUNIKATIONSANALYS (SIKA) 1
STATENS INSTITUT FÖR SÄRSKILT UTBILDNINGSSTÖD 1
STATENS INSTITUTIONSSTYRELSE 1
STATENS JORDBRUKSVERK 1
STATENS JÄRNVÄGAR 1
STATENS KONSTRÅD 1
STATENS KULTURRÅD 1
STATENS KVALITETS- OCH KOMPETENSRÅD 1
STATENS KÄRNKRAFTINSPEKTION 1
STATENS LJUD- OCH BILDARKIV 1
STATENS MARITIMA MUSEER 1
STATENS MUSEER FÖR VÄRLDSKULTUR 1
STATENS MUSIKSAMLINGAR 1
STATENS PENSIONSVERK 1
STATENS RÄDDNINGSVERK 1
STATENS SKOLVERK 1
STATENS STRÅLSKYDDSINSTITUT 1
STATENS UTSÄDESKONTROLL 1
STATENS VA-NÄMND 1
STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT 1
STATENS VÄG- OCH TRANSPORTFORSKNINGSINSTITUT 1
STATENS VÄXTSORTNÄMND 1
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 1
STATSKONTORET 1
STYRELSEN FÖR ACKREDITERING OCH TEKNISK KONTROLL 1
STYRELSEN FÖR INTERNATIONELLT UTVECKLINGSSAMARBETE (SIDA) 1
STYRELSEN FÖR PSYKOLOGISKT FÖRSVAR 1
SVENSKA INSTITUTET 1
SVENSKT BIOGRAFISKT LEXIKON 1
SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING 1
SVERIGES METEOROLOGISKA OCH HYDROLOGISKA INSTITUT 1
TALBOKS- OCH PUNKTSKRIFTSBIBLIOTEKET 1
TOTALFÖRSVARETS FORSKNINGSINSTITUT 1
TOTALFÖRSVARETS PLIKTVERK 1
TULLVERKET 1
TURISTDELEGATIONEN 1
UNGDOMSSTYRELSEN 1
UTLÄNNINGSNÄMNDEN 1
VALIDERINGSDELEGATIONEN 1
VALMYNDIGHETEN 1
VERKET FÖR HÖGSKOLESERVICE 1
VERKET FÖR INNOVATIONSSYSTEM 1
VERKET FÖR NÄRINGSLIVSUTVECKLING 1
VETENSKAPSRÅDET 1
VÄGVERKET 1
ZORNSAMLINGARNA 1
ÅKLAGARMYNDIGHETEN 1
ÖVERKLAGANDENÄMNDEN FÖR STUDIESTÖD 1
SUMMA ALLMÄNNA FÖRVALTNINGSMYNDIGHETER 200

SUMMA SAMTLIGA MYNDIGHETER 552

Kurt Lundgren tillfogar: ”Till detta lägges den primär och sekundärkommunala byråkratin, minst lika stor, vilket innebär att antalet byråkrater, in toto, uppgår till mellan tio och 15 procent av den totala arbetskraften i landet.”

Ur en läsarkommentarer på Lundgrens blogg:

”Men det värsta är att denna lista är en ‘hård kärna’ av mottagare av offentliga medel.

Sedan finns ju en hel massa offentligfinansierade permanentade beredningar, institut, kommittéer, delegationer och styrelser utöver detta.

En snabb googling ger t.e.x följande:

Nationella sekretariatet för genusforskning
Kärnavfallsfondens styrelse
NUTEK
KK-styrelsen (utses av regeringen 🙂
Centrum för regionalvetenskap (Umeå Universitet)
Statens beredning för medicinsk utvärdering¨
Kommunikationsforskningsberedningen
Regionkansliet
Beredningen för funktionshinder och hjälpmedel
Kemikalieinspektionen
Statens Geotekniska Institut
Utrikespolitiska institutet
Statens Institut för hållbar utveckling
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
Statens institut för kommunikationsanalys
Stockholm Environment Institute
Ungdomsstyrelsen
Kommitte för kompetensstegen
Sociala Barn och Ungdomsvården
Nordisk Kommitte för Bioetik
Dentalmaterialutredningen
etc, etc…”

Kurt Lundgrens artikel är alltså från år 2005. Året därpå tillträdde regeringen Reinfeldt. Under hans tid har byråkratin svällt ytterligare. Som en ”förmildrande” omständighet eller ett försvar för denna utveckling har anförts Sverige anslutning till EU. Är inte det ytterligare ett starkt argument för att Sverige bör lämna EU?

Jan Gillberg skrev i DSM 1/2011 – under rubriken ”Rosenbad växer så det knakar” – om detta. Han konstaterade först hur Tage Erlander hade bara ett par medarbetare till sin hjälp i det praktiska arbetet.

”Men så tillträdde Olof Palme som sekreterare i statsrådsberedningen. Till en början – under hösten 1953 – arbetade Palme bara halvtid. Halva tiden gjorde han tjänst som 1 :e byråsekreterare på Försvarsstaben. Men från 1954 gjorde han tjänst som ”Erlanderspojke” på heltid och det fram till 1963, då Palme upphöjdes till konsultativt statsråd.”

”Så såg organisationen närmast Sveriges statsminister ut, när statsministern hette Tage Erlander”, konstaterar Gillberg, och tillägger ”Annorlunda ser det ut i dag liksom det gjorde, när Alliansregeringen tillträdde. Och som vi såg under Tsunamin är det inte säkert att det med dagens mammutorganisation fungerar bättre än på Erlanders tid.”

Jan Gillbergs DSM-artikel fortsätter:

”REGERINGSKANSLI MED DRYGT 4 400 BEFATTNINGSHAVARE

Hur Regeringskansliet inklusive Statsrådsberedningen expanderat kan avläsas i regeringskansliets årligen utgivna telefonkatalog. Den senaste utgåvan är på 290 sidor. Bara namnregistret, som upptar drygt 4 400 namn (!), är på 81 sidor.

Den del av regeringskansliet, som vuxit mest efter att Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister, är statsrådsberedningen. Antalet befattningshavare inom beredningen har från Reinfeldts första statsministerår till vad som nu senast kan redovisas ökat från 109 till 169.

Där finns en ny sektion, som ägnar sig åt ‘omvärldsbevakning, analys och rapportering’ med hela 22 befattningshavare ledd av kanslirådet Abigail Choate. Sektionen har omnämnts som regeringskansliets eget SÄPO. Tidigare fanns det något som kallades Enheten för beredskap och analys med endast en medarbetare – en departementssekreterare.

Nytt under Reinfeldtåren är också två olika organisationer för krishantering. Den ena kallad Kansliet för krishantering med generaldirektör Christina Salomonsson som chef och som har 5 medarbetare. Den andra kallad Sektionen för krishantering med kanslirådet Kjell Mo som chef och som har 11 medarbetare. Det kan inte alltid vara helt lätt att avgöra, vilken av dessa båda organisationer som skall göra vad. Borde också öppna för tvister i ansvarsfrågor.

En annan ny organisation inom Statsrådsberedningen är Sektionen för strategisk planering med ämnesrådet Annika Brändström som chef och som har 7 medarbetare.

Statsministerns eget kansli hade under Reinfeldts första år 20 medarbetare. Nu enligt den senaste katalogen 26.”

Jan Gillberg frågar:

”• Är regeringskansliets och då i synnerhet statsrådsberedningens utbyggnad ett led i en strategi för att med offentliga medel permanenta moderaterna som ‘statsbärande parti’ med i sin tur ospecificerade globala bindningar ?

• Vad är det för verksamhet man bedriver inom Sektionen för omvärldsbevakning, analys och rapportering? Och vad håller man på med inom Sektionen för strategisk planering? Hur redovisas dessa sektioners verksamhet?

• Hur mycket av statsrådsberedningens verksamhet vore det mer rimligt om den utfördes och finansierades av Moderaternas riksorganisation – visserligen också numera i huvudsak finansierad med statliga medel? För budgetåret 2010/11 beviljades Moderata samlingspartiet 50,8 miljoner i partistöd.”

Partistöd?

En central punkt i min aktuella kritik av SD-ledningen gäller de ekonomiska förmåner som den beviljar sig själva och sina närstående.

Samtidigt måste lokalföreningar inom Sverigedemokraterna alltjämt leverera in 40% av sina medel till riks. Ovanpå detta måste man tydligen betala för tryckt partimaterial, som man vill sprida lokalt.

Sannerligen en kontrast till tabloiderna, helt uppburna av frivilliga bidrag och ideella arbetsinsatser!

Några som tagit del av filmen ”Tal till SD:s riksårsmöte” har rest invändningar mot min kritik av att Jimmie Åkesson och Björn Söder tar ut mer än riksdagsarvodet, medel tillskjutna av partikassan. Totalt får de 92.000 kr respektive 84.000 kr i månadsinkomster.

Låt mig bara säga, att jag där står på mig!

Av fyra skäl:

1.

Det ger fel drivkrafter, riskerar på sikt att korrumpera, så att man efterhand alltmer avlägsnar sig från de ideal man hade och det uppdrag man en gång fick.

2.

Det blir ett dåligt föredöme, medverkar till att ge spridning av fel drivkrafter i partiarbetet.

3.

Dessa medel kunde ha använts i partiverksamheten istället, och där gjort nytta.

4.

Det kan verka demoraliserande för vanliga partimedlemmar, som ju förväntas arbeta ideellt.

Det kan även stöta bort en del potentiella väljare som tycker sig se att alla politiker är ungefär lika och bara söker egen vinning. Politikerföraktet ökar och soffliggarna blir fler.

För övrigt vill jag ifrågasätta hela systemet med partistöd på hundratals miljoner kronor varje år!

Jag ser två skäl att ompröva detta:

A.

Det spar pengar åt skattebetalarna. Varje onödig utgift bör tas bort, så att skatterna kan sänkas.

B.

Det skulle motverka köttgryte-effekter och felaktiga drivkrafter. Förmodligen skulle det ge Sverige bättre politiker.