• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

TV-omläggning


Det visade sig kunna bli ganska knepigt att klura ut hur reglerna kring TV-licens ska tolkas, exakt var gränsen går mellan skyldighet att betala och inte.

Kring TV-licensen och SVT-sändningarna ser jag i huvudsak två problemställningar:

A. Hur kan det bäst administreras framöver?
B.  Vad får vi för pengarna?

Låt mig börja med punkt A.

I princip finns där tre möjliga modeller för finansiering:

1. Obligatorisk betalning.
2. Kodade sändningar, med betalkort.
3. Reklamfinansiering

• Den första varianten kan vara ungefär som idag, med TV-licens, eller det kan ske en finansiering över skattsedeln och statsbudgeten.

• Den andra varianten kan utformas på endera av två sätt:
– kort sänds ut till dem som betalt avgiften
– kort kan köpas, ungefär som telefonkort.

Man skulle också kunna tänka sig en kombination av alternativ 1 och 2, så att SVT-programmen i allmänhet kräver betalkort, men att viktig samhällsinformation sänds okodad.


Detta leder över till punkt B, om innehåll.

Tanken med två SVT-kanaler var ju att det skulle bli ett element av konkurrens och mer mångfald i utbudet. Där har vi nu facit: det har blivit samma PK-propaganda och ängslighet för att släppa fram avvikande röster i båda SVT-kanalerna.

Därför bör de kunna slås ihop till en kanal.

Alternativt behålls en andra SVT-kanal, för att med textning till svenska förmedla nyheter och intervjuer från RT – Russia Today, Telesur och andra seriösa TV-kanaler. Det vore ett kvalitetslyft som heter duga!