• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Bäddat för brott


”Som man bäddar får man ligga”, brukar det heta.

Fredrick Federley figurerade ju i min senaste film, den som censurerades av Youtube. För säkerhets skull täckte jag över hans fula blåtira i den omredigerade versionen av filmen. Vill du ändå se blåtiran så finns den med i detta fotomontage:


Som framgick av filmen har Federley inget lärt av det inträffade. Han blev nedslagen och misshandlad som resultat av det mångkulturella projektet, ändå fortsätter han att argumentera för detta projekt. Som framgick av ett riksdagsframträdande efter att blåtiran försvunnit.

Plötsligt slår det mig att han inte hade något val. Skulle han ha dragit några vettiga politiska slutsatser av sina gatuerfarenheter, då skulle han ju blivit motståndare till detta brottslighetsprojekt.

Hur nominerad till omval skulle han då bli på Centerpartiets riksdagslista inför valet 2014? Federley skulle ha kunnat förlora hela sin försörjning och närheten till Stureplans nöjesliv.

Nej, nu överdrev jag! För att inte säga blev direkt osaklig.  Som f.d. riksdagsledamot har man sin försörjning tryggad på livstid. Inom politikerskrået i Sverige tar man ansvar för varandras välfärd.

Hursomhelst. En slutsats har Fredrick Federley dragit av det inträffade: han behöver skydd. Bor man i Stockholm och vill kunna röra sig fritt även utomhus och även nattetid, då behöver man egna livvakter. Detta har Federley således nu begärt, och fått.

Bloggen ”Bloggo”:
”Efter att Federley misshandlades begärde han utökat livvaktsskydd. Numera blir han alltså skjutsad hem om kvällarna av livvakter från SÄPO om han så önskar, en lyx vi andra svenskar får klara oss utan.”

Rätt eller fel? Jag tycker det är rätt.

Jag tycker att envar som önskar livvaktsskydd, boende i Stockholmsregionen, ska ha rätt att få det. Det ska ses som en mänsklig rättighet, med tanke på säkerhetsläget där.

OK, det kostar pengar. Men här handlar det om människor. Då kan så triviala överväganden som kostnader inte tillåtas spela någon roll.


NU HAR EN ANNAN ung rikspolitiker blivit misshandlad.

Det är Anders Wallner – pressekreterare till Maria Wetterstrand och tilltänkt som ny partisekreterare för Miljöpartiet. Och Pride-aktiv.

Han rånades i Alby, dvs Botkyrka söder om Stockholm, av ”två knivbeväpnade män”. De nöjde sig inte med att råna Wallner – de knivhögg honom dessutom flera gånger, så att han blev allvarligt skadad.

Enligt Aftonbladet är Anders Wallner dock ”fortsatt övertygad om att mänskligheten är god.

Dvs också han värnar sin fortsatta politiska karriär i PK-Sverige.

Såväl Federley som Wallner är tydligen homosexuella, men överfallen på dem verkar inte ha samband med den saken. Inte heller lär orsaken ligga i deras arbete för mer mångkultur.

Däremot bottnar båda brotten i det faktum att Sverige, inte minst i Stockholmstrakten, haft en omfattande invandring av lycksökare från fjärran länder.

UPPRIKTIGT SAGT känner jag för egen del en kluvenhet inför nyheter som dessa. I grunden är jag motståndare till våld, ser mig som både demokrat och humanist.  Vill inte önska någon människa något ont, mänskligt lidande ska minimeras.

Men om det nu är så att många tusentals svenskar misshandlas varje år pga det mångkulturella projektet, om där s.a.s. finns en given kvot av offer… då ser jag helst att den kvoten fylls av personer som själva arbetat och fortsätter arbeta för detta inhumana projekt.

Så att oskyldiga kan skonas.