• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Den svenska modellen


Det amerikanska TV-programmet ”Good Morning,  America!” var på 90-talet  i Stockholm för att göra ett program om Sverige. I huvudsak mycket positivt, som jag minns det, där programmakarna häpet talade om ”Sweden – the middle way!”  

Landet med välstånd och trygghet för alla. Landet där människor regelbundet gick till sina arbeten och samvetsgrant utförde sina uppgifter, utan att vara drillade eller hotade till det. Där behövdes varken en kampanjande statsapparat som i kommuniststater eller hot om att bli arbetslös och ställd utan försörjning, som i råkapitalistiska samhällen.

Programmet ingav mig intuitivt vissa farhågor.  Vilken tolerans hade makthavare i USA för existensen av ett sådant samhälle?   Var det kanske ett ”farligt” exempel, som kunde vinna spridning och upplevas som ett hot för Washington? 

Vad karaktäriserade ”den svenska modellen”?

Kärnan låg i ett fullödigt resursutnyttjande:

• alla arbetsföra skulle stå till arbetsmarknadens förfogande och arbetslösheten skulle ligga nära noll 

• omställningar skulle befrämjas genom kompetenshöjande utbildningar

• inga arbetsdagar skulle gå till spillo genom strejker

• inte heller skulle arbetsdagar förspillas genom sjuklighet

• folkhälsan skulle befrämjas.

Ohälsa motverkades redan genom att arbetslöshet undveks.

Låg arbetslöshet förhindrade samtidigt lönedumpningar.

Köpkraft hos låg- och medelklass befrämjade efterfrågan och därmed full sysselsättning.

Centralt i modellen var utjämningar av konjunkturcykler genom underbalansering respektive överbalansering av statsbudgeten:
– underbalansering i kristider (lågkonjunktur), för att skapa efterfrågan
– överbalansering i goda tider (högkonjunktur), för att hålla igen efterfrågan.

Björn Elmbrant ger i sin bok ”Så föll den svenska modellen” denna definition av modellen:

”1. strävan efter samförståndslösningar och klassamarbete 

2. strävan efter demokratiskt förankrade beslut

3. kraftfulla men jämnstarka organisationer på arbetsmarknaden löser konflikter med fredliga medel; med kollektivavtal, inte lagstiftning.

4. exportföretagen är privilegierade, men förutsätts deltaga i ett gemensamt samhällsbygge.

5. högt skattetryck, men produktion och tillväxt ska gynnas.

6. arbetslösheten är ett gissel och ska bekämpas med aktiv konjunkturpolitik.

7. välfärden är en offentlig uppgift, med rättvisa och jämlikhet som principer; ingen fattigvård utan en angelägenhet för alla.”


Raserandet av den svenska modellen kan från socialdemokratiskt håll idag framställas enligt bilden ovan, dvs:
a) modellen finns fortfarande
b) den håller på att raseras
c) de som gör detta är de borgerliga partierna.

Den bilden är bara delvis sann.
•  till stor del är modellen redan raserad
•  de som raserade den var själva socialdemokrater, eller kallade sig åtminstone för det. 

Odiskutabelt är att de borgerliga partierna idag arbetar efter Reinfeldts MUF-devis från 1993 om skrotning av välfärdsstaten.

På mer än ett sätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: