Paideia

Det är mycket nu. Att skriva om.

Åtminstone två tunga trådar har jag ju startat, om Sveriges väg till mångkulturen respektive USA och världen under ”efterkrigstiden”. Tillkommande texter på dessa teman får komma varvat.

Innan jag fortsätter på dem vill jag bara säga: Paideia.

Filmcensur

Igår gick ett program på SVT om den svenska filmcensurens historia. Förfasandet över att det någonsin funnits en sådan gick inte att ta miste på. Här var budskapet klart: våld på film är OK.

Youtube har uppenbarligen en annan linje, och det kan jag uppskatta. Dvs om det rör sig om att inte tillåta visning av våld i något perverterat nöjessyfte.

Men tydligen gör Youtube nu en så vid tolkning av detta, att även visning av våld i ett folkupplysande och brottsbekämpande politiskt syfte förbjuds.

Min film ”Tre brottsoffer” togs just bort från Youtube. Det meddelande jag där fick löd:

”OBS!

Följande videoklipp från ditt konto har inaktiverats på grund av överträdelse mot YouTubes riktlinjer för mötesplatsen:
    •    Tre brottsoffer – (milltsagt)

Ibland blir människor skadade och det är oundvikligt att dessa händelser då och då dokumenteras på YouTube. YouTube är dock inte till för att chockera. Det är inte tillåtet att lägga upp videoklipp med olyckor, lik eller annat innehåll som är avsett att chockera, skapa sensation eller som är respektlöst. Om ett videoklipp är ytterst grafiskt eller motbjudande måste det balanseras med extra utbildningsmaterial eller dokumentärsammanhang och information.

Ditt konto har fått en varning enligt riktlinjerna för mötesplatsen. Den upphör att gälla om sex månader. Ytterligare överträdelser kan leda till att du tillfälligt inte kan lägga upp innehåll på YouTube och/eller att ditt konto sägs upp.”

Denna ruta upplyste tittarna om det inträffade:

”Chockerande och motbjudande innehåll”. De bilder på offer för våldsbrott som jag visade var samtliga stillbilder, inte rörliga bilder. Krantz-bilden var dessutom pixlad. Men visst – hemskt blev det ju ändå.

Det verkligt chockerande och motbjudande i sammanhanget är de grova våldsbrotten i sig, att de begåtts – inte att det informeras om dem. Syftet med filmen är självklart och uppenbart för envar som vill begripa något alls: att motverka flera sådana illdåd.

”Om ett videoklipp är ytterst grafiskt eller motbjudande måste det balanseras med extra utbildningsmaterial eller dokumentärsammanhang och information”, skrev man. Det var ju exakt vad jag gjorde i min film! Har de inte själva sett filmen?

Det e-postmeddelande jag fick var i praktiken anonymt – undertecknat ”Facebook-teamet” – så jag har ingen enskild person att vända mig till, för att få klargöranden. Sådana kan ju vara på sin plats med tanke på att man hotar helt säga upp mitt konto på youtube.

Jag skrev ändå ett svar till den adress varifrån mejlet kommit, med en fråga om vad i filmen man åsyftade: var det bara bilden på liket av Elin Krantz, eller omfattades även det blodiga ansiktet på Jenny Lemon. Kanske även Fredrick Federley, med sin blåtira?

För mitt fortsatta filmarbete är det ju viktigt att kunna veta var gränsen går. Eftersom våldsbrottsligheten fortsätter och därmed behovet av att opinionsbilda mot denna.

Något svar har jag ännu inte fått, och något säger mig att det inte kommer.

Efter att 25 av mina filmer på Youtube tidigare togs bort, efter påtryckningar från SVT, gick det ju inte att få någon kontakt med Youtube.

Samtidigt som man är ”på alerten” (åtminstone beträffande mina filmer) gör man sig alltså otillgängliga.

Nu har jag gjort ändringar, med viss marginal, av det  som ”Youtube-temet” påtalat. Och lagt ut filmen ”Tre brottsoffer” på nytt:

Filmen i sin ursprungliga version finns kvar på Daily Motion:

http://www.dailymotion.com/milltsagt#videoId=xibgu3

Palmemordet

Det finns ett begrepp som signalerar tankeförbud i samband med spektakulära händelser som mord på höga politiker. Det är ”konspirationsteorier” och ”konspirationstänkande”.

Den som ser bara tillfälligheter och enskilda galningar bakom morden på bröderna Kennedy och Olof Palme, dvs köper officiella förklaringar – den personen får godkänt. Den som bakom dåden ser politiska motiv, en målmedvetenhet och en organisation – den personen får underkänt.

Jag ska här skriva om Palmemordet, och sälla mig till de underkändas skara.

Redan före mordet hade jag mina onda aningar, om att Olof Palme ”levde farligt” genom sitt arbete för kärnvapennedrustning.

Ur Wikipedia, om Palme:

”År 1983 bildade Olof Palme det så kallade sexnationsinitiativet. Det utgjordes av stats- och regeringschefer från sex länder och fem kontinenter som verkade för kärnvapennedrustning. I detta ingick presidenter och premiärministrar från Indien, Grekland, Argentina, Mexiko och Tanzania.”

Där ingick även ryssen Georgy Arbatov, som i likhet med Palme insåg farorna med kapprustningen och innebörden av ett kärnvapenkrig.

Under 1980-talet satt Ronald Reagan som president i USA. Han var ju en ”hök” inom utrikespolitiken, inriktad på kärnvapenkapprustning och ett ”chicken-race” för att krossa ”Ondskans imperium”, dvs Sovjetunionen.

Republikanen Reagan omgav sig med andra hökar. En av dessa var biträdande försvarsministern, Richard Perle, även kallad ”The Prince of Darkness”.

Ur Wikipedia, om Perle:

”Richard Norman Perle is an American political advisor and lobbyist who worked for the Reagan administration as an assistant Secretary of Defense…”

”He is a member of several think-tanks, such as the Hudson Institute, the Washington Institute for Near East Policy (WINEP) Board of Advisors, the Center for Security Policy (CSP), and (as a resident fellow) the American Enterprise Institute for Public Policy Research, as well as the neoconservative Project for the New American Century (PNAC) and the Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA).”

Ur Wikipedia, om JINSA:

”The Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA) is a Washington, D.C.-based non-profit think-tank focusing on issues of United States and Israel in national security. JINSA’s stated aim is threefold: to ensure a strong and effective U.S. national security policy; to educate American leaders on what it views as the vital strategic relationship between the United States and Israel; ”

”JINSA is officially a non-partisan organization welcoming advisors from both sides of the aisle including Democrats …”

Under 80-talet var jag själv aktiv i Svenska Freds och läste med stort intresse boken ”Bara spadarna räcker”, skriven av Robert Scheer. En skakande läsning om hur ledarna i Washington spelade rysk roulette med hela mänskligheten.

Där figurerade inte minst Richard Perle, som citerades:

”Vad som skulle hända vid en faktisk kärnvapenduell har alltid bekymrat mig mindre än kärnvapenbalansens återverkningar på vår riskvilja i lokala situationer.”

Scheer kommenterar:

”Perle tror fullt och fast på att vi kan lagra kärnvapen och hota med att använda dem utan att det skulle öka risken för kärnvapenkrig.”

”Perle berättade för mig att hans ‘historiska bedömningar’ utgår från att Sovjetunionen i många avseenden har likheter med Hitlers Tyskland, obönhörligt inriktat på världserövring…”

För Richard Perle var kärnvapenkrig något som kunde utkämpas och hållas på en begränsad nivå, som kunde överlevas.

Olof Palmes arbete gick ju helt på tvärs mot strävanden i Washington. Det allmänna politiska klimatet på den tiden var sådant, att Palmes politiska agerande kunde ses som landsförrädiskt.

Om detta skriver nu, den 26/4 -11,  Anders Jallai på Newsmill.

Ur artikelingressen:

”Olof Palme visste att Sovjet såg Sverige som en USA-allierad och att atombombshotet mot svenska städer och hamnar var mycket stort. Därför förde han en politik som uppfattades som Sovjetvänlig och som direkt stred mot USA:s intressen och han kom alltmer att uppfattas som ett hot mot Sveriges tillhörighet i den västliga kretsen.”

Anders Jallai:

”Landsförrädarspåret är ett högst relevant mordspår enligt mina källor inom Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänster. Att indicierna helt nonchalerats i sökandet efter Palmemördaren, eller mördarna som det sannolikt handlar om, är inget annat än ett lågvattensmärke i det svenska rättsväsendets historia. Granskningskommissionen med bl a Inga-Britt Ahlenius konstaterade att landsförrädarspåret överhuvudtaget inte tagits upp av palmeutredningen (Uppdrag Granskning 2006).

Jag har utgått från landsförrädarspåret i min nya bok…”

Det skulle ha kunnat finnas ett ”fosterländskt” motiv bakom Palmemordet.

”Jag tror att Palme ironiskt nog, i sin tro handlade för Sveriges bästa och kom därmed på kant med det militära etablissemanget och Nato.

Genom sina informella kanaler till ryssarna fick han information om att Sverige skulle anfallas med taktiska kärnvapen redan i ett inledningsskede av ett krig. Mycket på grund av Sveriges hemliga Natosamarbete. Sovjet litade helt enkelt inte på svensk neutralitet. Svenska hamnar, militärbaser och andra strategiskt viktiga mål skulle slås ut i ett första kärnvapenanfall. Det bekymrade givetvis Olof Palme. Hans hårt drivna linje om att göra Östersjön till en kärnvapenfri zon och att få bort Natos kärnvapenubåtar därifrån var ett hedervärt försök att dra Sverige ut ur det kalla kriget.

Han tillät heller inte att NATO skulle få placera fast avlyssningsutrustning i svenska vatten, så kallade SOSUS anläggningar eller utgruppering av Natoubåtar i den svenska skärgården i ett gryningsskede av ett möjligt tredje världskrig. Det var givetvis ett stort avbräck i Natos försvar av Europas norra flank och som av analytiker bedömdes förskjuta den europeiska maktbalansen i tydlig sovjetiskt favör. Olof Palme blev en säkerhetsrisk och min tes är att ett mord med forsterländskt motiv började planläggas redan hösten 1985.”

Mordet gav tydligen också politisk utdelning:

”I september 1986, bara sex månader efter mordet, placerade marinens fartyg Visborg ut NATO:s hypermoderna avlyssningsutrustning i vattnen utanför Understen, alldeles norr om Grisslehamn. SOSUS (Sound Surveillance System) som anläggningen hette gick även under benämningen Ålandsspärren (Mikael Holmströms Den dolda alliansen, Atlantis 2011). Det här var en viktig pusselbit i maktspelet mellan stormakterna. SOSUS gav istället amerikanarna ett strategiskt försprång. Nu kunde de ‘höra’ även de moderna supertysta sovjetiska attackubåtarna av Kilo-klass och det blev helt omöjligt för sovjetiska kärnvapenubåtar att passera obemärkta i Östersjön. Ansvarig svensk myndighet för den utplacerade amerikanska utrustningen var Försvarsdepartementet och statsminister Ingvar Carlsson.”

Sverige har nu knutits närmare till NATO även genom upplåtande av svensk territorium för NATO-flygningar samt svenskt deltagande i NATO-krig på andra kontinenter.

Anders Jallai om sin bok:

Om svenskt politiskt 80-tal handlar även denna BGF-text kring Ubåt 137.

---

Läs mer

Efter Palme

Libyenmysteriet

Det är något som inte stämmer med kriget i Libyen.

Tidigt fick vi lära oss genom TV-nyheterna – från SVT och TV4 till CNN och Al Jazeera – att det var fråga om ett folkligt uppror mot en grym diktator, hatad av nästan hela sitt folk.  Sedan ett antal veckor har detta ”folkuppror” dessutom fått flygunderstöd från det militärt topprustade NATO.

Ändå kommer man ingenvart med Khadaffistyrkorna. Påfallande många libyer verkar vara beredda att slåss för honom, och göra det med en stor beslutsamhet och uthållighet.

Varifrån kommer denna motivation?

Kanske ges svaret på denna webbsida:
http://www.informationclearinghouse.info/article27956.htm

Delar, översatt till svenska:

”LIBYEN BRINNER MEDAN VÄRLDEN HURRAR

”Hur klarade sig Libyen under Gaddafis regim? Hur dåligt hade folk det?  Var de förtryckta som vi nu vanligtvis accepterae som ett faktum? Låt oss se på fakta för ett ögonblick.

Innan kaoset bröt ut, hade Libyen färre fängslande  än Tjeckien. Det kom på 61:a plats. Libyen hade den lägsta barnadödligheten i hela Afrika. Libyen hade den högsta medellivslängden i hela Afrika. Mindre än 5% av befolkningen var undernärd. Som svar på de stigande matpriserna runt om i världen, avskaffade Libyens regering ALLA skatter på mat.

Människor i Libyen var rika. Libyen hade den högsta bruttonationalprodukten (BNP) … i hela Afrika. Regeringen såg till att alla i landet fick del i välståndet. Libyen hade högre Mänsklig-utvecklings-index än något annat land på kontinenten. Välstånd fördelades lika. I Libyen, levde en lägre andel människor under fattigdomsgränsen än i Nederländerna.”

Är demonstranterna i Libyen jämförbara med demonstranterna i Egypten och Tunisien? Inte alls. Regeringens reaktion är mer våldsam, och uppenbarligen används överdrivet våld. Men låt oss för ett ögonblick se på åtgärderna från de protesterande. Folkkongressens byggnad, Libyens riksdagshus, sattes i brand av arga demonstranter. Detta kan jämföras med demonstranter att sätta Kapitolium i brand. Tror du att för ett ögonblick den amerikanska regeringen skulle sitta overksam som demonstranter satte USA-kongressen i brand?

Varför är USA så emot Gadaffi? Han är det största hotet mot USA: s hegemoni i Afrika, eftersom han försöker att ena kontinenten mot USA. Detta koncept kallas Afrikas förenta stater. I själva verket har Gadaffi alla möjliga idéer som strider mot amerikanska intressen. Mannen beskyller den amerikanska regeringen för att ha skapat hiv. Han hävdar att Israel ligger bakom mordet på Martin Luther King och president John. F. Kennedy. Han säger att den 9 /11 kaparna var utbildade i USA. Han uppmanade också libyer att donera blod till amerikanerna efter 9 /11. Khadaffi är också den sista i generationen av måttliga socialistiska panarabiska revolutionärer som fortfarande är vid makten, efter Nasser och Hussein har eliminerats, och Syrien har anpassat sig till Iran.

USA och Israel har dock inget intresse av en stark arabvärld. I själva verket framstår det som grundläggande i planen att få Libyen på knä genom kaos och anarki.”

Till sist:

”Kom hela tiden ihåg att det våldsamma libyska inbördeskriget inte jämförbart med revolutionerna ses i Tunisien och Egypten. I båda dessa revolutioner fanns fredliga demonstranter som led av fattigdom, i motsättning till sina korrupta regeringar. Kaoset i Libyen består av en blandning av stamkonflikter, konflikt över oljeinkomsterna (eftersom den mesta oljan finns i östra delen av landet), radikala islamister emot Gadaffis regim, och destabilisering genom västerländskt finansierade exilgrupper.”

USA-problem

Är man ”antiamerikansk” om man kritiserar USA?

Nej, de som får lida av den förda politiken i  Washington är ju inte minst amerikaner.  De får lida ekonomiskt och socialt genom denna jätten glufs-glufs – Pentagon – som tränger undan andra angelägna satsningar. Många amerikaner blir också offer direkt fysiskt, genom de otaliga krigsäventyren runtom i världen.

Följaktligen är det också alltfler amerikaner som nu börjat protestera mot vansinnigheterna.

Kapprustningen under det Kalla kriget kunde försvaras med att det trots allt fanns en motståndare – kommunismen – som representerade ett förtryck. Min reflexion redan då var dock att det fanns andra drivkrafter, de som Eisenhower var inne på i sitt tal 1961.

Vad skulle hända om Sovjetunionen kollapsade, Berlinmuren revs och Tyskland återförenades?

Skulle USA då nedrusta?

Där har vi nu facit.

Systemet är självgående. USA rustar inte främst för att landet har fiender. Snarare har man fiender därför att man rustar. Man behöver dem, som förevändning för sina rustningar.

Skillnaden mellan USA:s militärutgifter och andra länders är stor, som framgår av detta diagram.

Per capita blir skillnaden än tydligare.

Detta diagram är hämtat från Russia Today.

Drygt 20% av USA:s budget går till militära ändamål.

Här framgår också hur räntorna för den enorma statsskulden växt till ytterligare en stor budgetpost.

Satsningen på militären fortsätter, trots ett gigantiskt budgetunderskott.

När pengarna nu inte räcker är det framförallt andra områden som drabbas av nedskärningar – militären drabbas bara marginellt.

USA:s skuldutveckling i realtid framgår här.

Läs mer här:
http://motbilder.se/2008/08/11/hur-stor-ar-den-amerikanska-militarbudgeten

Och se framförallt denna film: