• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Helhetssyn

Avsnitt 4 av mitt tal till s-kongressen:

POLITISK HELHETSSYN

En 1900-talshistoria

Avsnitt 2 av mitt tal till S-kongressen:

Nyckeln för (S)

Avsnitt 1 av mitt tal till s-kongressen:

 

Jävlar-anamma!

De egenskaper som japanerna besitter och nu visar tydligare än någonsin kan, översatt till ren svenska, betecknas som att de har ett ”jävlar-anamma”

När det är allvar satsar de allt, tillåter inga hinder att vara för svåra.  Tar sig samman och ”ger järnet”.  Total fokusering och målmedvetenhet! Alla tillsammans.

 

en groda som sakta låter sig kokas

GRODKOK

Även vi i Sverige har en allvarlig situation, även om den skiljer sig från japanernas på flera sätt: 

• den är inte skapad av naturkatastrofer utan genom mänskligt agerande och en politisk strävan.

• den har kommit smygande under flera decennier, blivit successivt värre.

• den har ännu inte blivit så akut allvarlig som den i Japan.

Vad jag syftar på är den massiva bidragsinvandringen och det mångkulturella projektet, med all sin destruktivitet.

Å ena sidan kan vi sucka djupt över det sovande folket (begrepp myntat av Fredrik Reinfeldt i en MUF-skrift 1993) i Sverige, så förlamat av okunnighet och dumhet, likgiltighet och feghet.

Å andra sidan finns flera hoppingivande tecken.

Dit hör att:

• Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och att flera av dess företrädare gör mycket bra ifrån sig där.

• Nationell Idag har blivit veckotidning.

• böcker som ”Världsmästarna” och vitboken säljer bra.

• det händer en del i andra västländer, bl.a. tar flera partikollegor till Fredrik Reinfeldt nu avstånd från mångkulturen.

Till det positiva hör också tabloiderna – först vitbokstabloiden, nu eftervalstabloiden. Den förra trycktes i 50.000 exemplar, den senare i en tre gånger så stor upplaga. Redan är nästan samtliga sex tidningspallar av eftervalstabloiden tömda.

Detta återspeglar det faktum att så många anmält sig för att medverka i distributionen. Från Luleå i norr till Ystad i söder har vi utdelare.

En A4-affisch har just framställts, som komplettering till utdelandet:

 

Ur mitt utskick till tabloidutdelarna i mars:

”Nu våras det för alla oss tabloidhjältar och vår eftervalstabloid! Spontant kommer jag att tänka på vad Marie i Hallstavik skrev inför utdelningen av den tidigare tabloiden, vitbokstabloiden:  hon skulle göra det ‘med glädje’. 

Just så känner jag nu själv, efter att grov-logistiken är avklarad, och min ‘springare’ står otåligt frustande i vedbon, redo för utryckningar (en lättrampad cykel med en ölback fastsurrad på pakethållaren).

Och just så anar jag att också ni andra känner nu! Efter alla galenskaper,  senast miljarduppgörelsen mellan regeringen och mupparna, finns här en möjlighet att avreagera sig på ett konstruktivt sätt, att ge igen.

Vetskapen när jag trampar omkring med tabloider, att samtidigt samma sak sker över hela vårt land – från Ystad i söder till Umeå i norr – av andra sunt tänkande svenskar, den tilltalar mig! Självständigt fungerande människor, styrda av en egen inre kompass,  redo att arbeta oegennyttigt för något vi tror på.

Den vetskapen ger mig inspiration och kraft. Detta tabloidprojekt är tveklöst det ‘häftigaste’ jag varit med om, alltsedan jag började verka politiskt i början 1960-talet. Nog är det fantastiskt, att vi med så små resurser är på väg att gå i land med något så stort! 150.000 exemplar! Över hela Sverige!”

Projektet är inte bara raktigenom ideellt, byggande på mångas frivilliga arbetsinsatser. 

Det är dessutom osekteristiskt, dvs det är inte knutet till något visst parti, utan står öppet för envar som vill bidraga. Öppet för varje sverigevän.

Vi samverkar här för Sveriges bästa, inte för någons personliga vinning.

Som det nu ser ut kommer denna tabloid att vara utdelad i god tid före midsommar.

Det betyder att utsikterna för en tredje tabloid är mycket goda när det gäller utdelandet. De flesta som delat ut eftervalstabloiden kommer nog att ställa upp även beträffande nästa tabloid. Som jag tolkar stämningen bland utdelarna finns där det ”jävlar-anamma!” som krävs.

Beträffande innehåll för nästa tabloid saknas inte uppslag.

Utmaningen ligger i finansieringen.  En bit på vägen har vi redan kommit genom överskott från eftervalstabloiden, som gör att logistikutgifterna redan är täckta för ytterligare en tabloid.

Återstår själva tryckningen som – beroende på upplaga – kan hamna på mellan 50.000 och 70.000 kr.  I skrivande stund har snart 2.000 kr influtit.

Japaner – ett föredöme!


Mina tankar går hela tiden till Japan. Naturligtvis – när läget där är så allvarligt. Snart 10.000 döda och lika många saknade, 100.000 utblottade och utan bostäder. Idag är det minusgrader i det värst drabbade området. Ovanpå detta kärnkraftskatastrofen, särskilt i Fukushima-3-reaktorn, med sitt plutoniumrika MOX-bränsle och spridningen av farlig radioaktivitet. 

Under min tid i Japan 1965-66 kom jag bra överens med japanerna, men nu känns det även som att jag fått mer perspektiv på dem. Fram träder en bild som imponerar.  Vilket fantastiskt folk!


Det är ju så, att det är i svåra tider som människor prövas. Det är då de får visa vad de verkligen går för. Från TV-sändningarna är det framförallt tre scener som etsat sig fast på min näthinna: 

1. Ordning och hänsyn

Vilket annat land skulle kunna genomgå ett sådant kaos utan att en hel del människor skulle ”tappa koncepterna”? Från andra delar av världen vet vi hur plundringar och annan brottslighet följer. I Japan märks ingen antydan till sådant, alla behåller en självdisciplin.

Ovanligt tydligt åskådliggjordes detta av bilder från en gymnastiksal där många hemlösa familjer inlogerats. Man lade ut sina filtar och rutade in området med räta gångar emellan sig.  Varje familj höll sig inom gränserna för sin tilldelade ruta. Någon sopade omsorgsfullt upp litet skräp på gången. En tonåring höll sig sysselsatt med en dator.

Det var självklart att man skulle visa varandra hänsyn, bita ihop och göra bästa möjliga av situationen. 

2. Solidaritet

En annan scen flimrade snabbt förbi, men jag hann uppfatta att det var en kanske 20-årig japanska som stod i stadsvimlet med utsträckt hand, samtidigt som hon vände bort ansiktet i en grimas av skam.

Om en japan tar det steget, att offentligt tigga pengar, då har det gått långt. Då är läget verkligen desperat för vederbörande!

På TV-bilden såg man hur förbipasserande också uppfattade situationen, och gav henne bidrag.

3. Hjältemod

Begreppet ”kamikaze” har ju blivit en negativt laddad metafor, men där ryms ju den totala individuella självuppoffringen, för kollektivet, för ett högre mål som vederbörande tror på.

I går såg jag sjukhusbilder från Japan, hur påtagliga strålskador drabbat några av räddningsarbetarna vid Fukushima. Sedan intervjuades en japan, medan han satte sig sitt utryckningsfordon, på väg mot arbete vid den radioaktiva reaktorn. Han visste att han offrade sin hälsa och riskerade livet, men han gjorde det ändå: för att kunna rädda alla andra japaner.

Japan och japaner framstår alltmer som ett föredöme och en inspiration.